Den Slutliga Nedräkningen – Nerlagd i Första Början

I mina senaste artiklar har jag sett på hur mänskligheten föll från sin ursprungligt skapade ställning . Men Bibeln fortsätter med en plan som Gud har gjort. Denna plan är centrerad i ett Löfte

Bibeln – Verkligen ett Bibliotek

För att uppskatta detta Löfte måste vi veta några grundläggande saker om Bibeln. Trots att det är en bok och vi tänker på den som sådan, är det faktiskt mer korrekt att se den som ett levande bibliotek. Detta, eftersom den är en samling av böcker, skrivna av en mångsidig uppsättning författare, över en tidsperiod som överstiger 1500 år, och idag är de hopbundna till en volym. Enbart detta faktum gör Bibeln unik bland de Stora Böckerna i världen. De olika böckerna i Bibeln göra uttalanden, deklarationer och förutsägelser som senare författare plockar upp på. Om Bibeln vore skriven av en författare eller en grupp av författare som kände varandra skulle det inte föranleda oss att särskild märka det. Men författarna av Bibeln är åtskilda av hundratals och tusentals år, de skriver i olika civilisationer, språk, sociala skikt, och litterära genrer- ändå upplockas deras meddelanden, allusioner och förutsägelser sömlöst av senare författare eller uppfylls genom historisk fakta kontrollerbara utanför Bibeln. Detta gör Bibeln unik på en helt annan nivå- och den vetskapen bör motivera oss att förstå dess budskap. Befintliga manuskript kopior av Gamla Testamentets böcker (böcker som skrevs före Jesus) dateras till omkring 200 f.Kr så den textmässiga basen av Bibeln är klart bättre, än alla andra antika böcker i världen. Som vi såg i artikeln om textmässig pålitlighet, är manuskript copior av Nya Testamentet daterade till början på 125 AD.

Evangeliets Löfte i Trädgården

Vi ser tydligt denna profetiska förmåga i berättelserna om Skapelsen och Syndafallet precis i början av första Moseboken i Bibeln. (Första Moseboken redigerades av Moses ca 1500 f.Kr.). Med andra ord, även om de återger Början, skrevs den med Slutet i sikte. Här ser vi ett Löfte när Gud konfronterar Satan (eller djävulen) och tilltalar honom i en gåta:

“… och jag (Gud) skall sätta fiendskap mellan dig (Satan) och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” (Första Moseboken 3:15)

Detta är ett Löfte i gåtform – men det är förståeligt. Om du läser noga kommer du att se att det finns fem olika karaktärer nämnda och att detta är profetiskt genom att det ser framåt-i-tiden (sedd genom upprepad användning av “skall” som i futurum). Personerna är:

  1. Gud
  2. Satan
  3. Kvinnan
  4. Kvinnans Avkomma
  5. Satans Avkomma

Och gåtan förutsäger hur dessa karaktärer kommer att relatera till varandra i framtiden. Detta visas nedan

Relationer mellan karaktärerna som framställt i Löftet
Relationer mellan karaktärerna som framställt i Löftet

Det står inte vem “kvinnan” är men Gud kommer att orsaka både Satan och kvinnan att ha en “avkomma”. Det kommer att bli ‘fiendskap’ eller hat mellan dessa avkommor samt mellan kvinnan och Satan. Satan kommer att “hugga hälen” på kvinnans avkomma medan kvinnans avkomma kommer att krossa Satans huvud.

Härledning av Avkomman – en “han”

Hittills har vi bara gjort observationer direkt från texten. Nu gör vi en rimlig härledning. Eftersom kvinnans “avkomma” omnämns som en “han” och en “honom” vet vi att det är en enda manlig mäniska – en man. Med detta kan vi ignorera vissa möjliga tolkningar. Som en “han” kan avkomman inte vara en “hon” och således kan inte vara en kvinna – men “han” kommer från en kvinna. Som en “han” är avkomman inte ett “de”, som det hade möjligen kunnat vara, kanske en grupp av människor, eller en ras, eller ett lag eller en nation. Vid olika tillfällen och på olika sätt har människor trott att ett “de” skulle vara svaret. Men avkomman, som är en “han” är INTE en grupp människor som om det refererar till en nation eller till en viss religion som judar, kristna eller muslimer etc. Som en “han” är avkomman inte en “det” (avkomman är en person). Detta eliminerar möjligheten att avkomman är en särskild filosofi, undervisning, teknik, ekonomiskt system, politiskt system eller religion. Ett “det” av dessa sorter skulle förmodligen  ha varit, och fortfarande är, vårt självklara val att fixa världen. Vi tror att vad som kommer att fixa vår situation är någon slags “det”, så de bästa mänskliga tänkare genom århundraden har förespråkat olika politiska system, utbildningssystem, tekniker, religioner etc. Men i detta Löfte pekar kompassen åt ett helt annat håll. Gud hade något annat i åtanke – en “han”. Och detta “han” skall krossa ormens huvud.

En annan intressant observation kommer från vad som inte är sagt. Gud lovade inte mannen en avkomma liksom han lovat kvinnan. Detta är så mycket märkligare särskilt med tanke på betoningen av söners kommande genom fäder i hela Bibeln. I själva verket består en kritik av genealogier i Bibeln av moderna Västerlänningar i att de ignorerar de blodslinjer som går igenom kvinnor. Det är “sexistiska” i våra ögon eftersom den bara avser människors söner. Men i det här fallet är det olika – det finns inget löfte om en avkomma (en “han”) från en man. Det står bara att det blir en avkomma som kommer från kvinnan, utan att nämna en man.

Av alla människor som någonsin har funnits som jag kan komma på, historiskt eller mytiskt, endast två har aldrig haft en fysisk far. Den förste var Adam, skapad direkt av Gud. Den andre var Jesus som var  (Nya Testamentet hävdar) född av en jungfru – således ingen mänsklig far. Detta var direkt profeterat senare av Jesaja (750 f.Kr.). Är Jesus den som förebådades här i denna gåta? Detta passar med observationen att avkomman är en “han”, inte en “hon”, “de” eller “det”. Med detta perspektiv, om du läser gåtan, faller några bitar på plats.

“Hugga Honom i Hälen”??

Men vad innebär det att ormen skulle hugga ‘hans häl’? Jag kunde aldrig se det förrän jag arbetat i djungeln i Kamerun. Vi var tvungna att bära tjocka gummistövlar även i fuktig värme – eftersom ormar låg där i det långa gräset och kunde hugga vår fot – dvs vår häl – och det kunde döda oss. Under min första dag där klev jag nästan på en orm, och kunde ha dött från den. Gåtan blev meningsfull för mig efter det. “Han” skulle förgöra ormen, men priset han skulle behöva betala, var att han skulle bli dödad. Detta förebådar segern vunnen genom Jesu död.

Ormens Avkomma?

Men vem är hans andra huvudperson, denne Satans avkomma? Fast vi här inte har utrymme för att ordentligt spåra det, talar senare böcker om en kommande person. Observera beskrivningarna:

23 Vid slutet av deras välde, när överträdarna har fyllt sitt mått, skall en fräck och illasinnad kung uppstå.24 Han skall bli stor i kraft, men inte genom egen styrka. Han skall åstadkomma så stort fördärv att man måste förundra sig, och han skall lyckas i allt han gör. Han skall fördärva mäktiga män, och även det heliga folket. 25 Genom sin klokhet skall han lyckas väl med sitt svek. Han skall anse sig själv överlägsen, och han skall fördärva många mitt i deras trygghet. Ja, han skall sätta sig upp mot furstarnas Furste, men han skall krossas utan hjälp av människohand. (Daniel 8:23-25; skriven av Daniel i Babylon ca 550 f.Kr.)

En man, med en osynlig kraft bakom sig kommer att utmana ‘furstarnas Furste’ men hans huvud “kommer att krossas” också.

När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi skall samlas hos honom, …. 3 Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa,[a] fördärvets son, öppet träda fram, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. (2 Tess 2:1-4, skriven av Paul i Grekland ca 50 AD)

Och den sista boken i Bibeln, många sidor och tusentals år efter löftet i Genesis, förutspår:

Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer. Det skall stiga upp ur avgrunden och går sedan i fördärvet. De invånare på jorden som inte har sina namn skrivna i livets bok från världens grundläggning, de skall förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men skall komma.  Detta är det sinne som ger vishet (Uppenbarelseboken 17:8-9, skriven av John på en ö utanför Turkiet ca 90 AD)

Dessa senare böcker (återigen notera mångfalden av författare, inställningar och epoker de skrevs i) talar uttryckligen mer om nedräkningen till en sammandrabbning mellan kvinnans avkomma och Satans avkomma. Men det omnämns först i embryo-liknande form i detta Löfte i Första Moseboken, i början av biblisk historia, med detaljer som väntar på att fyllas in. Historiens höjdpunkt, nedräkningen till en sista tävling mellan Satan och Gud, var förutsedd redan vid början i trädgården och berättas – i den tidigaste boken. Det kunde nästan få en att tror att historien verkligen är His-Story, eller Hans-Historia.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *