Vad är det Judiska Folkets Historia?

Judarna är ett av de mest antika folken i världen. Deras historia är nertecknad i Bibeln, samt av historiker utanför Bibeln, och genom arkeologi. Vi har mer fakta om deras historia än någon annan nation. Vi kommer att använda denna information för att sammanfatta deras historia. För att göra historien om israeliterna (en gammaltestamentlig benämning för det judiska folket) lättare att följa, kommer vi att använda tidslinjer.

Abraham: Det Judiska Familjeträdet börjar

Tidslinjen börjar med Abraham . Han blev given ett löfte om nationer  att komma från honom och hade möten med Gud  samt slutligen det symboliska offret av hans son Isak. Detta offer var ett tecken som pekade på Jesus genom att markera den framtida platsen där Jesus skulle offras. Tidslinjen fortsätter i grönt när Isaks ättlingar blev slavar i Egypten. Denna tidsperiod påbörjas när Joseph, sonson till Isaac, ledde israeliterna till Egypten, där de senare blev slavar.

Historisk Tidslinje med de större Bibliska Personligheterna -Boende i Egypten som slavar till Farao
Boende i Egypten som slavar till Farao

Moses:  Israeliterna bli en Nation under Gud

Moses ledde israeliterna ut ur Egypten genom Påskens Plågor, som förstörde Egypten och tillät israelitiska utvandringen från Egypten till landet Israel. Innan Moses dog, meddelade han Välsignelser och Förbannelser för israeliterna (där tidslinjen går från grönt till gult). De skulle Välsignas om de lydde Gud, men uppleva en Förbannelse om de inte lydde. Dessa Välsignelser och Förbannelser skulle så följa det judiska folket för alltid.

Historisk Tidslinje med de större Bibliska Personligheterna - Självstyre i Israel, men UTAN en Kung i Jerusalem
Självstyre i Israel, men UTAN en Kung i Jerusalem

Under flera hundra år bodde israeliterna i sitt land men hade inte någon kung, inte heller hade de huvudstaden Jerusalem – det ägdes av andra folkslag under denna tid. Men iochmed kung David, omkring 1000 f.Kr., förändrades detta.

Historisk Tidslinje med de större Bibliska Personligheterna - Levde under Davidiska Kungar som regerade från Jerusalem Jerusalem grundat som Huvudstad av David – Solomon bygger det första Judiska Templet
Jerusalem grundat som Huvudstad av David – Solomon bygger det första Judiska Templet

David upprättar en kunglig dynasti i Jerusalem

David erövrade Jerusalem och gjorde den till sin huvudstad. Han fick  löftet om en kommande ‘Kristus’ och från och med den tiden väntade det judiska folket på att ‘Kristus’ skulle komma.  Hans son Solomon efterträdde honom och Solomo byggde det första judiska templet i Jerusalem. Ättlingar till kung David fortsatte att regera i cirka 400 år och denna period visas i aqua-blå (1000-600 f.Kr.). Detta var perioden av israelitiska glansdagar – de hade nu de utlovade Välsignelserna. De var en kraftfull nationen, hade ett avancerat samhälle, kultur och sitt Tempel. Men gamla testamentet beskriver också deras växande korruption och avgudadyrkan under denna tid. Många profeter i denna period varnade israeliterna om att Moses Förbannelser skulle komma på dem om de inte ändrade sig. Men dessa varningar ignorerades.

Den Första Judiska Landsförvisningen till Babylon

Slutligen omkring 600 f.Kr. började Förbannelser att hända. Nebukadnessar, en kraftfull babylonisk kung kom – precis som Moses hade förutspått 900 år tidigare när han skrev om Förbannelserna :

49  Herren ska sända över dig ett folk från fjärran, …..  ett folk med bister uppsyn, som inte tar hänsyn till de gamla och inte visar förbarmande med de unga. …..  De ska angripa dig i alla dina städer …….. Ja, de ska angripa dig i alla dina städer över hela ditt land,….. (Femte Mosebok 28:49-52)

Nebukadnessar erövrade Jerusalem, brände den och förstörde Templet som Salomo hade byggt. Han förvisade då israeliterna till Babylon. Bara fattiga israeliter stannade kvar. Detta uppfyllde förutsägelserna av Moses att:

Ni ska ryckas bort ur det land som ni är på väg till för att ta i besittning….

64  Herren ska sprida ut dig bland alla folk, från jordens ena ände till den andra,….. (Femte Mosebok 28:63-64)

Historisk Tidslinje med de större Bibliska Personligheterna - Erövrat och förvisade till Babylon - Nebukadnessar av Babylon erövrar Jerusalem och förstör Templet
Erövrat och förvisade till Babylon
Nebukadnessar av Babylon erövrar Jerusalem och förstör Templet

Så under 70 år, perioden som visas i rött, var israeliterna  landsförvisade och bodde utanför landet lovat till Abraham och hans ättlingar.

Återvändandet från landsförvisnigen under Perserna

Efter att den persiska kejsaren Cyrus erövrade Babylon blev Cyrus den mäktigaste personen i världen. Han tillät israeliterna att återvända till sitt land.

Historisk Tidslinje med de större Bibliska Personligheterna - Boende i landet som en del av Persiska riket
Boende i landet som en del av Persiska riket

Men de var inte längre ett självständigt land, de var nu en provinsdel i det persiska riket. Detta fortsatte i 200 år och är markerat med rosa i tidslinjen. Under denna tid återuppbyggdes det Judiska Templet (känt som det 2: ra Templet) samt staden Jerusalem.

Perioden av Grekerna

Då erövrade Alexander den Store det Persiska Imperiet och gjorde Israeliterna till en provins i det Grekiska Emperiet för ytterligare 200 år. Detta visas i mörkblått.

Historisk Tidslinje med de större Bibliska Personligheterna - Boende i landet som en del av det Grekiska Emperiet
Boende i landet som en del av det Grekiska Emperiet

Alexander den Store erövrar det Persiska Imperiet, men vid hans död upplöses hans Imperium till fyra Kungariken

Perioden av Romarna

Då besegrade Romarna det Grekiska Imperiet och de blev då den dominerande världsmakten. Israeliterna blev återigen en provins i detta Imperiet och det visas i ljus-gul färg. Detta var den tid när Jesus levde. Detta förklarar varför det fanns romerska soldater i evangelierna – eftersom romarna regerade judarna i landet Israel under Jesu liv.

Boende i landet som en del av Romarriket
Boende i landet som en del av Romarriket

Den Andra Judiska landsförvisningen under Romarna

Från tiden av Babylonierna (600 f.Kr) hade Israeliterna (eller judarna som de nu kallas) inte varit självstyrande som de varit under kungarna av David dynasti. De styrdes av andra Imperier. Judarna harmades över detta och de gjorde uppror mot det Romerska styret. Romarna kom och förstörde Jerusalem (70 e.Kr.), brände ned det 2ra Templet och deporterade Judarna som slavar över det Romerska Imperiet. Detta var den andra Judiska exilen. Eftersom Rom var så stort blev Judarna spridda över hela världen.

Jerusalem och templet förstördes av Romarna år 70 e.Kr. Judarna skickades i landsflykt utöver världen
Jerusalem och templet förstördes av Romarna år 70 e.Kr. Judarna skickades i landsflykt utöver världen

Och detta var hur det judiska folket levde för nästan 2000 år: spridda i främmande länder och aldrig accepterade i dessa länder. I dessa olika nationerna led de regelbundet stora förföljelser. Denna förföljelse av judarna var särskilt påfallande i Christna Europa. Från Spanien i Västeuropa till Ryssland bodde judarna ofta i farliga situationer i dessa kristna riken. Mose Förbannelser från bakåt i tiden 1500 f.Kr. var rätta beskrivningar av hur de levde.

 Bland de folken ska du inte få någon ro eller någon vila för din fot. Herren ska där ge dig ett bävande hjärta och förtvinande ögon och en ångestfylld själ.  (Femte Mosebok 28:65)

Förbannelserna mot israeliterna gavs för att få folk att fråga:

Alla folk ska då säga: ”Varför har Herren gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?”

Och svaret var:

 Och man ska svara: ”Därför att de övergav det förbund som Herren, deras fäders Gud, slöt med dem när han förde dem ut ur Egyptens land.…” (Femte Mosebok 29:24-25)

Historisk tidslinje av judarna - med sina två perioder av landsförvisning från sitt land.
Historisk tidslinje av judarna – med sina två perioder av landsförvisning från sitt land.

Du kan se att det Judiska folket gick igenom två perioder av landsförvisning i deras historia men den andra förvisningen var mycket längre än den första .

1900-talet Förintelsen

Då nådde förföljelserna mot Judarna sin kulmen när Hitler, genom Nazi Tyskland, försökte utrota alla Judar som bodde i Europa. Han lyckades nästan, men han besegrades,  och en kvarleva av Judar överlevde.

Den Moderna pånyttfödelse av Israel

Bara det faktum att det fanns människor som identifierade sig som ‘Judar’ efter många hundratals år utan ett hemland var anmärkningsvärt. Men detta tillät Moses avslutande ord, nerskrivna 3500 år tidigare, att gå i uppfyllelse   År 1948 såg Judarna, genom FN, den anmärkningsvärda pånyttfödelsen av den moderna staten Israel, som Moses hade skrivit om århundraden innan:

Då ska Herren din Gud göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. Herren din Gud ska då åter samla dig från alla folk dit han har skingrat dig. Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände kommer Herren din Gud att samla dig därifrån och hämta dig därifrån. Herren din Gud ska föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du ska besitta det. Han ska göra dig gott och föröka dig mer än dina fäder.(Femte Mosebok 30: 3-5)

Detta var tillika anmärkningsvärt av det faktum att denna stat byggdes trots stort motstånd. De flesta av de omgivande nationerna förde krig mot Israel 1948… 1956… 1967 och 1973. Israel, en mycket liten nation, var ofta i krig med fem nationer samtidigt. Men Israel inte bara överlevde, men territorierna ökades. Vid 1967 års krig (sexdagarskriget) återvann Judarna Jerusalem, deras historiska huvudstad som David hade grundat 3000 år tidigare. Resultatet av skapandet av staten Israel, och konsekvenserna från dessa krig har skapat en av de svåraste politiska problemen i vår värld idag.

Jesus eller Tomten: Vem ger den Bästa Julhistorien

Julen har traditionellt handlat om att fira Jesu födelse. Evangelieskildringarna om en jungfrufödsel, änglar som visar sig för herdar och vise män som reser från fjärran för att se barnet Jesus i en krubba gav en övertygande berättelse för våra farföräldrar. Den generationen lade till symboler såsom krubbor, julgranar, ljus, musik och drama för att ge julen en festlig grundval så att det blev höjdpunkten av firandena som de är i dag.

Men sedan dess, kanske på grund av vår ökande sekularisering och moderna tvivel över julberättelsen (C’mon – en jungfrufödsel – Verkligen ?!), har vi kulturellt bytt den historien för Jultomten och hans uppdrag att ge gåvor till pojkar och flickor som lyckats stanna utanför de olydigas lista. Det är en god historia för barnen, och kan säkert kasseras när vi blir äldre eftersom den aldrig påstår sig vara sann – bara säker och kul. Den tycks vara en bättre berättelse för vår moderna värld då vi också kan ta en välbehövlig paus från den hårda verkligheten i det verkliga livets erfarenheter, med våra barn och en rolig historia. Så Tomten dominerar vår radio och TV  Han är säkrare för en modern värld genomsyrad av tvivel, angelägen om att undvika att kränka, och glad över att ha en jultid med att kunna låtsas.

Jag har alltid älskat goda historier. Om mytiska (som Sagan omRingen),sci-fi (som StarWars), eller historiska (som Braveheart), en historia med en oöverstiglig utmaning eller ett hot, en verklig hjälte, och en intrig som ser hjälten besegra skurken, men på ett häpnadsväckande sätt. Genom ett drama med stor omfattning har goda historier alltid absorberat min uppmärksamhet.

Det var när jag återigen tittade på den bibliska Julhistorien, till långt före evangelierna av Jesu födelse som jag började se att det också var en fantastisk historia, med en handling och ett djup som rivaliserar alla klassiker. Även enbart tagen som saga, slår den bibliska Julberättelsen den ersättande sagan om Jultomten på nästan alla sätt man ser på det.  Men för att se detta, måste du förstå den bibliska Julberättelsen som den var tänkt att förstås – som ett kapitel i en lång episk berättelse, som spänner över hela universum och omsluter hela mänskligheten.

Bibelns Julberättelse från Början

Denna Julberättelse börjar verkligen med en Skapare. Han frambringar allt som existerar, inklusive en varelse av enorm makt, intelligens och skönhet som Skaparen kallar Day Star eller Lucifer. Lucifer sätter sig upp som Motståndaren till Skaparen – och en universell uppgörelse är uppställd. Skaparen hade också gjort människan till sin avbild så att de är känslomässiga, intellektuella och har makt att välja. Först vinner Motståndaren vid deras huvud-mot-huvud kamp genom att sätta igång en kedja av händelser som leder till korruption av människan, så att de inte längre fungerar känslomässigt, mentalt och viljemässigt som de gjorde från början. Som ett datorvirus anställer stor förödelse i datorn, finns det nu ett virus löst i mänskligheten som orsakar synd – en avsaknad av målet – som skapar förödelsen vi ser i världen idag.

Så vad skulle Skaparen komma att göra? Använda Sin oändliga makt till att förinta människor, eller till att fängsla Satan? Här tar berättelsen en häpnadsväckande vändning. I stället för att svara med våld och makt som en kosmisk Superman, gör Skaparen ett löfte som han sätter ut i form av en gåta. Skaparens gåta talar mystiskt om “kvinnan” och “om en avkomma” som beskrivs som en “han‘. Denne “han” skulle krossa “huvudet” på Motståndaren. Och de var allt! Vem “han” var, eller “kvinnan”, och hur detta exakt skulle utvecklas – och när – sades inte tydligt. Satan lämnades nu till att funderade ut sitt nästa drag och de första människorna undrade hur, och om, denna Gåta skulle fortsätta.

Fortsättningen av Berättelsen – genom en man och en nation

Dramat fortsätter när århundraden senare en annan gåta ges, den här gången till en resenär . Denna gåta var unik genom att den utlovade en välsignelse till “alla nationer”. Som Jultomten på julafton skulle detta löfte resa till alla världens nationer – som du och jag är en del av. Sedan efter det verbala formatet, utspelades ett ovanligt drama på en avlägsen bergstopp. Som en pjäs, blickade detta drama framåt till något som sedan “kommer att” hända på det då avlägsna bergsområdet. Men vad, när, hur och med vem, var inte direkt angivet. Dessa detaljer förblev ett mysterium. Omkring 500 år senare utspelas ett lika eget drama med samme mans ättlingar, men nu i ett annat land, där de invigde en kalender som i dag fortfarande är i kraft och som innehöll preciserad markering i sin årliga cykel.

Kunglighet kommer in i Berättelsen

Efter ytterligare 500 år öppnas ett nytt kapitel i detta epos -. en viss titel från vilket vi idag härleder ordet ChristmasJul – påbörjan till en Kunglig Dynasti. Även om den spänner generationer som dagens Britiska monarki, pekade denna titeln i denna dynastin på en kommande särskild person som skulle ha världsomspännande betydelse.

Tyvärr, fast det började med ett sådant löfte förstördes denna Kungliga Dynastin. Likt ett träd som avskiljts från dess rot, var denna dynastin krossad så att endast en död stubbe återstod. Tja, stubben var bara mestadels död. I själva verket, genom en annan gåta, var det lovat att en Gren en dag skulle skjuta upp från denna till synes döda stubbe.

Tecken på denne Enastående Christmas – Julens Person

Med avskärningen av dynastin, började floder av löften, var och en lika mystiska, strömma mer snabbt genom grupper av olika män som bodde i olika sociala skikt, länder och kulturer. Tidpunkten för spirandet av Grenen gavs, även ett namn gavs, men något omhöljd i bildligt tal. Vad som inte var mystisk var det säregna “tecknet”, som skulle följa det. Detta kristallklara tecken var:

Därför ska Herren själv ge er ett tecken:  Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel. (Jesaja 07:14 ca 750 f.Kr.)

Fast det löftet verkade förståeligt (och till synes omöjligt), vad som inte omedelbart var klart var varför ett sådant tecken behövdes. Varför var det nödvändigt att kringgå en mänsklig fader? Var Skaparen mot könsumgänge? För att förklara effekten av denna födelse pekar gåtan tillbaka till syndavirusen som löper amok i vår mänsklighet. En förnyad start av den mänskliga arten skulle göras för att utrota virusen.

Men detta bara fördjupade mysteriet eftersom direkt efter att denna jungfruliga födelse tillkännagavs, förutsäger samme siare ytterligare bisarra förutsägelser genom att ange att ankomsten av denne son skulle:

… i kommande dagar ska han ge ära åt trakten längs havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen.

2det folk som vandrar i mörkret
ska se ett stort ljus …
6för ett barn blir oss fött, en son blir oss given,
På hans axlar vilar herradömet.
och hans namn är Underbar Rådgivare, Mäktig Gud ,
Evig Fader, Fridsfurste. (Jesaja 9: 1-2, 6)

Hur kunde det vara att denne “son” skulle kallas som, och identifieras med Skaparen, Han som var helt fjärran från mänskligheten? Skulle Gud verkligen bli en av oss? Innan denna förbryllande fråga skulle kunna betänkas kom ett ohyggligt slut till hela denna saga som gavs i en begravningsång. Eller var det ett slut?

Dramat, gåtorna och bilddelarna var alla nertecknade med bläck tusentals år tidigare. Om du kan läsa hebreiska kan du läsa dem alla i de äldst bevarade skrifterna i den antika världen – Dödahavsrullarna – uppgrävda ur jorden från lagring från djupa antiken endast för några decennier sedan. Med det sista meddelandet skrivet fanns då en lång och förväntansfull väntan. Skulle dramat utvecklas som det hade skrivits? Och var det i själva verket möjligt att alla dessa delar av gåtorna någonsin kunde uppfyllas samtidigt?  Både de lärda och olärda funderade över dessa gåtor allteftersom århundradena gick.

Om du hoppar över allt detta och börjar den bibliska julberättelsen bara med Jesus, herdar och vise män, då missar du dramat, spänningen och utvecklingen av utbudet. Då ser Du inte den kosmiska historien. Du kommer förmodligen att bara se det som en förlegad tradition av din farmor. Men egentligen, Jesu födelse var början på en uppfyllelse av gåtor som sträckte århundraden. Gåtorna höll Satan att gissande, och människor levde i hoppfull förväntan.

En Gratis & Verifierad Gåva

Men om du förstår allt från början får du en fantastisk historia. Ännu bättre, du och jag får möjlighet att bli tecken skrivna in i denna utvecklande och fortsatta historien. När julen är lika mycket om att ta emot gåvor från nära och kära som att ge dem, kulminerar denna berättelse i erbjudandet av en gåva till dig och mig. At ta emot denna gåva kräver förtroende för givaren, samma typ av förtroende som Abraham hade när han erbjöds en gåva.

Ännu bättre, det finns gott om bevis för att detta är en faktisk och sann historia. Till skillnad från Jultomten, för vilken vi inte ens försöker kontrollera i Nordpolen, eller hans släde på himlen, eller hitta vittnen som har sett honom fastna i en skorsten, men det finns historiska bekräftelser för Jesus –även jungfrufödselns del av historien. Romerska och judiska historiker utanför Bibeln hänvisar till honom. De platser där alla gåtor var utstakade och där Jesus vandrade är befintliga och verkliga. Det finns ett Betlehem, Jerusalem och Moria Berg. Eftersom vi har historien nerskriven för oss innan det hände har vi bevis för att det finns en Författare i den här historien. Det faktum att Abraham, Moses, Jesaja, Daniel och de andra kunde ange hundratals år i förväg händelserna i Jesu födelse, liv och död är bevis för att Skaparen – som ensam vet framtiden – har författat denna berättelse, som en inbjudan för dig och mig att gå med honom i det.

Om du inte gör någon ansträngning kommer du förmodligen bara att se och höra varianter på Tomtehistorier i jul. Men även bara för en bra historia, rekommenderar  jag den bibliska Julberättelsen. Den är mycket bättre. Här är berättelsen från evangelierna av Matteus och Lukas ordnade kronologiskt. De är mindre än 1300 ord och tar 5 minuter att läsa. Du kan följa länkarna däri att se hur berättelsen bygger på ett djupare drama. Det är värt för att veta bättre.

Må det ge dig en God Jul.

Judiskt Vittnesbörd: Var Jesus en Jungfrus Son av Davids Släktlinje?

Vi har redan sett var titeln “Kristus” kom ifrån, så låt oss nu betrakta en kontroversiell fråga: var Jesus från Nasaret den “Kristus” som var förutspådd i det hebreiska Gamla Testamentet? Det är en stor fråga att fundera över.

Från Davids Släktlinje

Psalm 132 i Gamla Testamentet, skriven långt innan Jesus levde (1000 Fr. Kr.), innehöll en mycket specifik profetia. Den sade:

10 För din tjänare Davids skull,
avvisa inte din smorde!

11 Herren har gett David sin ed,
en sann ed som han
inte tar tillbaka:
En av dina ättlingar
ska jag sätta på din tron…..
13 Ja, Herren har utvalt Sion, ……
17 Där ska jag låta ett horn växa upp
åt David,
jag har berett en lampa
åt min smorde. (Ps 132: 10-17)

Tänk på att “den smorde ‘=’ Kristus ‘=’ Messias. Du kan se att långt innan kristendomen fanns, förutspådde den hebreiska / judiska Psaltaren att Guds Smorde (= ‘Kristus’) skulle komma från Davids släktlinje.

Detta ser vi naturligtvis i Nya testamentet där Jesu släktled visar att han var av Davids släktlinje -. precis som Psalm 132 förutspådde.

Var Jesus verkligen av David släktlinje?

Men hävdelsen i Nya Testamentet att denna profetia uppfylts förefaller onekligen misstänkt. Anledningen till varför Matteus och Lukas inkluderar Jesu släktforskning i sina evangelierna är att de ville att vi skulle se uppfyllelsen av denna judiska profetia i Jesus. Men hur vet vi att de inte bara gjorde upp sina släktled för att få en “uppfyllelse”? Det skulle vara en mer naturlig förklaring än “Divine” uppfyllelse. Inför denna fråga lämnar många av oss den just så, och antingen tror vi eller inte, baserat på befintliga fördomar. Men håll på slutledningen! Fallet är inte helt färdighört – det finns mer bevis att få fram.

När man försöker ta reda på vad som “verkligen” hände, hjälper det att söka vittnesmål från fientligt sinnade vittnen.  Om ett fientlig sinnat vittne var till hands på platsen men inte håller med dig i din totala tro eller slutledning, denne har därmed motiv för att motsäga eller vederlägga vittnesbörd du ger för att nå din slutsats. Antag att det har varit en bilolycka mellan personerna A och B. Båda skyller varandra för olyckan. Men om personen A säger att han såg personen B texta strax före olyckan. Person B har inga motiv för att komma överens med person A på denna punkt, och om han inte erkänner att  han textade strax före olyckan har domaren och juryn goda skäl att anta att personen B textade eftersom den fientliga parten och ögonvittnet  är överens på denna punkt, och personen B har ingenting att vinna men bara att förlora genom medhåll på denna punkt.

På samma sätt, kan siktning av fientligt historiska källor hjälpa att föra oss mycket längre i sökandet av vad som verkligen hände i kontroverserna och händelserna omkring Jesus. Mot denna bakgrund fann jag det intressant när jag studerade den noterade och framstående forskaren FF Bruce arbete Jesus och den Kristna Begynnelsen utanför Nya testamentet. (1974 215pp.). I denna studie identifierade han och analyserar judiska rabbinska hänvisningar till Jesus i Talmud och Mishnah. Han noterade följande rabbinska kommentarer om Jesus:

Ulla sa: Kan du fatta att något som helst försvar skulle ha sökts så ivrigt för honom (dvs Jesus)? Han var en bedragare och den Allt-barmhärtige säger: “Du skall inte skona honom inte heller skall du dölja honom” [Mos 13: 9] Det var annorlunda med Jesus för han var nära konungaskapet” s. 56

FF Bruce gör denna anmärkning om detta rabbinska uttalande,

Skildringen är att de försökte hitta ett försvar för honom (en ursäktande notering mot kristna upptäcks här). Varför skulle de försöka försvara en med sådana brott? Eftersom han var “nära konungaskapet”, dvs David. s. 57

Med andra ord, fientliga judiska rabbiner bestred inte evangelieskribenternas påstående att Jesus verkligen var i släktlinje med David. Även om de inte accepterade Jesu totala anspråk som “Kristus” och motsatte sig evangeliets påståenden om honom, bekräftade de ändå att Jesus var i den kungliga linjen av David. Så vi vet att evangelieskribenterna inte bara gjorde upp det för att få en “uppfyllelse”. Fientliga vittnen är överens på den här punkten.

Hur fattar man orden:  födas av en jungfru?

Nu kan vi inte reagera alltför starkt mot påståendet att Jesus var av Davids släkt. När allt kommer omkring, finns det alltid en tydlig statistisk möjlighet att detta blivit sant “av en slump”. Men född av en jungfru?!  Det finns ingen möjlighet att detta händer “av en slump”. Det måste endera vara: ett missförstånd, ett påhittat bedrägeri, eller utgöra en gudomlig handling – inget annat alternativ finns.

En jungfrufödsel hade antytts i början med Adam. I Nya Testamentet, skriver Lukas och Matteus ganska tydligt att Maria blev gravid med Jesus medan hon var jungfru. Och Matteus höjer insatserna genom att citera och hävda att detta var en tydlig uppfyllelse av en profetia från Jesaja (ca 750 f.Kr.) som sade:

22 Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23 Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss. Jesaja 07:14 (och citerad i Matteus 01:23 som en uppfyllelse)

Jesaja visas i historisk tidslinje. Han levde under regeringsperioden av den Davidiska Kungaätten.
Jesaja visas i historisk tidslinje. Han levde under regeringsperioden av den Davidiska Kungaätten.

Det är på denna punkt som rimliga, naturliga förklaringar kommer till minnes. Om du bara gräver lite (som vissa gör) får du veta att det hebreiska (הָעַלְמָ֗ה transkriberas haalmah) som ovan översatts till “jungfru” också kan betyda “ungmö”, det vill säga en ung ogift kvinna. Kanske var det allt som Jesaja någonsin tänkt säga, långt tillbaka 750 f.Kr., och på grund av några fromma “behov” hos Matteus och Lukas att vörda Jesus, missförstod de Jesaja att ha menat “jungfru” när han egentligen menat “ung kvinna”. Och med tanke på Marias graviditet före äktenskapet (fast bekväm för “profetian”) utvecklades den prydligt till en “gudomlig uppfyllelse” mitt i födelseberättelsen om Jesus.

Många har sagt något sådant som förklaring till mig genom åren, och dels kan jag inte vederlägga denna förklaring – eftersom alla bevis om att vara oskuld eller inte är svåra om inte omöjliga att rama in. Men, faktum är, att berättelsen inte är riktigt så enkel. Septuaginta var en judisk översättning av det hebreiska Gamla Testamentet till grekiska som gjordes omkr. 250 f.Kr. – tvåhundrafemtio år innan Jesus föddes.

Tidslinje för Gamla testamentets skrifter. Septuaginta (eller LXX) översattes hebreiska -> grekiska ca. 250 f.Kr.
Tidslinje för Gamla testamentets skrifter. Septuaginta (eller LXX) översattes hebreiska -> grekiska ca. 250 f.Kr.

Hur översatte dessa judiska rabbiner Jesaja 07:14 från hebreiska till grekiska? Översatte de det som “ung kvinna” eller “jungfru”? Vad förvånar mig är att även om mängder av människor som jag talat med om detta verkar veta det faktum att den ursprungliga hebreiskan kan betyda antingen “ung kvinna” eller “jungfru”, men inte en enda av dessa har någonsin nämnt vittnesbördet av Septuagintan. Om du tar dig en titt på detta, ser du att det återges entydigt och kategoriskt som παρθένος (translittererat Parthenos), som betyder “jungfru”. Med andra ord, de ledande judiska rabbinerna från 250 f.Kr. uppfattade den hebreiska Jesaja profetian till att betyda “jungfru”, inte “ung kvinna” – över två hundra år innan Jesus kom på scenen. Tanken uppfanns inte av evangelieskribenterna eller tidiga kristna. Det var judiskt långt före Jesu födelse.

Så varför skulle en grupp av ledande judiska forskare omkr. 250 f.Kr. (sjuttio personer i enlighet med traditionen) göra en sådan till synes löjligt och långsökt förutsägelse att en jungfru skulle ha en son. Om du tror att det beror på att de var vidskepliga och ovetenskapliga på den tiden, tänk igen. Människor på den tiden var bönder. De visste allt om hur fortplantning fungerade. Redan hundratals år före Septuaginta visste Abraham och Sara att efter en viss ålder kom klimakteriet och barnafödande var omöjligt. Forskare omkr. 250 f.Kr. kände inte till det periodiska systemet eller hela det elektromagnetiska spektrumet, men de förstog hur djur och människor fortplantades.  De skulle ha vetat att det var naturaligen omöjligt att förutsäga en jungfrufödsel. Men de retirerade inte, de säkrade inte sina satsningar med att nedskriva det som “ung kvinna” i Septuagintan. Nej de skrev det med bläck i svart på vitt att en jungfru skulle få en son.

Och nu till uppfyllelsen av denna berättelse. Även om det inte kan bevisas att Maria var jungfru, var hon anmärkningsvärt nog i den enda och mycket korta skede i livet där det kan åtminstone förbli en öppen fråga. Detta var en tid av stora familjer. Familjer med tio barn var inte ovanligt. Med tanke på detta vad var chansen att Jesus skulle vara det äldsta barnet? För om han hade en äldre bror eller syster, då skulle vi veta att Maria inte var jungfru. I vår tid när familjer har omkring två barn är det en 50-50 chans, men då var det närmare 1 i 10 chans. Med andra ord, var chansen 9 av 10 att “uppfyllelsen” skulle ogillas bara av ett enkla faktum om Jesus hade haft ett äldre syskon -. Men (mot alla sannolikheter) hade han det inte.

Och lägg nu till detta den anmärkningsvärda tidpunkten för Marias trolovning. Om hon hade varit gift bara ett par dagar kunde jungfru “uppfyllelse” återigen bara ha avfärdats. Å andra sidan, om hon inte ännu hade varit förlovad och befanns vara gravid skulle hon inte ha haft en fästman att ta hand om sig. I denna kultur, som varande gravid, men oförlovad kvinna, skulle hon ha haft att klara sig själv – om hon hade fått leva.

Marias Kontext

Det är dessa märkliga och osannolika uppsättning av “tillfälligheter” som gör motförklaringen till jungfruståndet omöjlig att motbevisa och som slår mig. Dessa tillfällighetert förväntas inte, utan de påvisar en viss balans och tidsenhet som om ett Sinne skulle ha arrangerat händleserna för att visa Sin plan och intention.

Om Maria hade varit gift innan Jesus föddes eller om Jesus hade äldre syskon då skulle fientliga judiska vittnen säkert ha påpekat det. I stället verkar det återigen som att de fogar sig i vad evangeliets författare skriver på denna punkt. FF Bruce noterar detta då han förklarar hur Jesus nämns i de rabbinska skrifterna:

Jesus kallas i rabbinska litteraturen som Jesus ben Pantera eller Ben Pandira. Detta kan menas “panters son “. Den mest sannolika förklaringen är att det är en korruption av Parthenos, det grekiska ordet för “jungfru” och uppstod från kristna referenser till honom som en son av en jungfru (p57-58)

I dag, liksom på Jesu tid, finns det gott om fientlighet till Jesus och evangeliets anspråk. Då, som nu, var det betydande motstånd mot honom. Men skillnaden i fientligheten då var att de också var vittnen, och som fientliga vittnen motbevisade de inte vissa grundläggande punkter som de borde ha kunnat göra om dessa punkter hade gjorts upp eller varit felaktiga.

Var kommer “Kristus” i Jesus Kristus ifrån?

Jag frågar folk ibland vad de tror att Jesu efternamn var. Vanligtvis svarar de i linje med, “Jag antar att hans efternamn var “Kristus”, men jag är inte säker”. Då frågar jag: “Om så vore fallet då när Jesus var en liten pojke tog Joseph Kristus och Maria Kristus lille Jesus Kristus till marknaden?” Sett på det sättet, inser de att “Kristus” inte är Jesu efternamn. Så, vad är “Kristus”? Var kommer det ifrån? Vad betyder det? Det är vad vi kommer att undersöka i den här artikeln.

Översättning i motsats till Transkription

Vi måste först förstå några mycket grundläggande principer för översättning. Översättare försöker fånga den bästa meningen. Således används inte alltid ett ord för ord tillvägagångssätt. Men översättare väljer ibland att översätta med  liknande ljud snarare än betydelse, särskilt när det gäller namn eller titlar. Detta är känt som transkription.Till exempel är namnet “Peter” en omskrivning från det grekiska namnet Πέτρος (Petros),vilket betyder “klippa” på grekiska. Namnet återgavs som “Peter” genom liknande ljud ( “Peter” låter som Petros)snarare än genom mening. Dock är det samma namnet på franska Pierre, och betyder “klippa” på franska. Så namnet återges i franska från grekiska genom översättning (liknande betydelse) snarare än genom transkribering (liknande ljud). För Bibeln, var översättarna tvungna att bestämma om ord (särskilt namn och titlar) skulle vara bättre i mottagarens språk genom översättning (betydelse) eller genom transkription (liknande ljud). Och här finns ingen särskild regel; ibland är det bättre att översätta och andra gånger är transkribering att föredra.

Septuaginta

Låt oss nu tillämpa dessa principer på den bibliska översättningshistorien. Den första översättningen av Bibeln var när det hebreiska Gamla Testamentet översattes till grekiska omkring 250 f.Kr. Denna översättning kallas Septuaginta (eller LXX) och den har utövat ett enormt inflytande i västvärlden. Viktigast av allt, eftersom det Nya Testamentet skrevs på grekiska, när nytestamentliga författarna citerade Gamla testamentet (som de ofta gjorde) använde de den grekiska Septuagintan snarare än det hebreiska Gamla Testamentet i sina citat.

Översättning & Transkription i Septuagintan

Bilden nedan visar hur allt detta påverkar nutidens biblar där stegen av översättningar visas I kvadranter.

Greek Hebrew
Detta visar flödet av översättning från originalet till nutida biblar

Det ursprungliga hebreiska Gamla Testamentet är i kvadrant # 1 och är tillgängligt idag i den Masoretiska texten och Dödahavsrullarna. Det grekiska Nya Testamentet är i kvadrant # 2. Men eftersom Septuaginta var en hebreisk -> grekiska översättningen visas den som en pil som går från kvadrant # 1 till # 2, så att # 2 innehåller både de Gamla och Nya Testamenten. I den nedre halvan (# 3) är ett modernt språk som Bibeln översatts till. Översättarna hade att avgöra om ord var bättre i mottagarens språk genom transkribering eller översättning enligt ovan. Detta illustreras med de gröna pilarna märkta transkription och översättning på vardera sidan om dem, vilket visar att översättarna kunde ta antingen det ena eller det andra tillvägagångssättet. Tillsammans visar denna siffra processen för hur de bibliska texterna har gått från hebreiska och grekiska till moderna språk i dag.

Upprinnelsen till “Kristus”

I nästa bild följer jag återigen processen som ovan, men den här gången gör jag det med särskild inriktning på ordet “Kristus” som visas i våra nutida Nya Testamenten.

 Kristus
Var kommer “Kristus” från i Bibeln

Var kommer “Kristus” från i Bibeln

Vi kan se att i det ursprungliga hebreiska Gamla Testamentet termen var “mashiyach”  vilket definieras som “smord eller avskiljd” person i den hebreiska ordboken. Under Gamla Testamentets period smordes (ceremoniel smörjning med olja) hebreiska präster och kungar innan de upptog sina positioner, alltså var de smorda eller mashiyach. Men vissa gammaltestamentliga profetiska skriftställen talade också om en specifik mashiyach (med “bestämd artikel”) som var profeterad att komma. När Septuaginta utvecklades vid 250 f.Kr., valde översättarna ett ord i grekiskan med en liknande innebörd, Χριστός (som låter som Christos),som kom från chrio,vilket innebar att ceremoniellt smörja med olja. Därför har ordet Christos i den grekiska Septuagintan översatts med betydelsen (och inte transkriberats av ljud) från det ursprungliga hebreiska “mashiyach” för att hänvisa till denne specielle personen. Nya Testamentets författare förstog Jesus som varande denne mycket omtalade personen i Septuagintan så de fortsatte att använda ordet Christos i sina skrifter för att beteckna Jesus som varande denne mashiyach.

Men när vi kom till dagens europeiska språk, fanns det inget lätt igenkännbart ord med en liknande innebörd, så Christos blev därefter transkriberad från grekiskan till dessa språk som “Kristus” och dess variationer. Således är ordet “Kristus” en mycket specifik titel med gammaltestamentliga rötter, tillkommen genom översättning från hebreiska till grekiska, och sedan transkriberad från grekiskan till de moderna europeiska språken. Det hebreiska Gamla Testamentet översätts direkt till dessa språk och översättare har gjort olika val i att översätta det ursprungliga hebreiska “mashiyach”. Vissa biblar översätter (av betydelse) till varianter av “Messias” och andra transkribera (med ljud) i varianter av “Kristus”. Eftersom vi inte lätt ser ordet “Kristus” i dagens Gamla Testamente är inte detta sambandet till Gamla Testamentet uppenbar för oss. Men från denna analys vet vi att den bibliske “Kristus ‘=’ Messias ‘=’ den Smorde” och att det var en speciel titel. De ursprungliga grekiska läsarna av Nya Testamentet kunde direkt se Christos från Septuaginta och insåg direkt detta samband, medan vi måste gräva runt lite för att se det.

Kristus väntad i 1: Århundradet

Rustad med denna insikt, låt oss göra några observationer från evangelierna. Nedan följer konung Herodes reaktion när Vise Män från Öster kom sökande efter judarnas konung, en välkänd del av julberättelsen. Lägg märke till att en bestämd “Messias” eller Kristus är efterfrågad, även om det inte specifikt hänvisar till Jesus.

3 När konung Herodes hörde detta, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom.

4 Och han församlade alla överstepräster och skriftlärde bland folket och frågade dem var Kristus skulle födas. (Matt 2: 3-4)

Du kan se att själva idén om “Kristus” eller Messias var redan allmänt accepterad mellan Herodes och hans religiösa rådgivare – även innan Jesus föddes – och här används det utan att hänvisa specifikt till Jesus. Detta beror på att “Kristus” kommer från Gamla Testamentet, och det var allmänt läst av judar i den grekiska Septuagintan under 1: a århundradet (som Herodes och översteprästerna av hans dag). “Kristus” var (och är fortfarande) en titel, inte ett namn. Av detta kan vi direkt avfärda sådana löjliga föreställningar som att “Kristus” skulle vara en kristen uppfinning eller en uppfinning av någon som kejsar Konstantin på 300 e.Kr. och populariserad av filmer som Da Vinci-koden. Termen existerade hundratals år innan det fanns några kristna eller innan Konstantin kom till makten.

Gamla Testmentliga profetior om “Kristus”

I själva verket blir termen en avgjort profetisk titel redan i Psaltaren, skriven av David ca 1000 f.Kr. – långt, långt innan Jesu födelse. Låt oss se på dessa första omnämnanden.

Jordens kungar reser sig …. mot HERREN och hans Smorde:  Han som bor i himlen ler, …  Han talar till dem …: “Det är jag som har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.”

Jag vill kungöra HERRENS beslut. Han sade till mig: “Du är min Son, jag har i dag fött dig….Saliga är alla som flyr till honom.  (Ps 2: 2-12)..

Den grekiska Septuagintan var mer läst än den hebreiska texten under det första århundradet (av både judar och icke-judar). Psalm 2 i Septuagintan lästes på följande sätt (jag citerar den med ett transcriberat Christos så att du kan “se” Kristus titel som en läsare av Septuagintan kunde)

Jordens kungar reser sig …. mot HERREN och hans Kristus:  Han som bor i himlen ler, …  Han talar till dem … (Ps 2)

Du kan nu “se” Kristus i detta skriftställe som en läsare under 1: a århundradet skulle ha gjort. Men Psaltaren fortsätta med fler referenser till den kommande Kristus. Jag satte standard texten sida vid sida med en transcriberad, en med ” Kristus ” i den, så att du kan se det.

Psalm 132- från hebreiskaPsalm 132  från Septuaginta
Herre, … 10 För din tjänare Davids skull
må du inte visa bort din smorde.11 Herren har svurit David en ed,
en sann ed som han ej skall ta tillbaka:
“Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron.
… 17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David,
jag har tillrett en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender skall jag klä i skam,
men på honom skall hans krona glänsa.”
“Herre,… … 10 För din tjänare Davids skull
må du inte visa bort din Kristus.11 Herren har svurit David en ed,
en sann ed som han ej skall ta tillbaka:
“Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David,
jag har tillrett en lampa åt min Kristus.
18 Hans fiender skall jag klä i skam,
men på honom skall hans krona glänsa.”

Du kan se att Psalm 132 talar specifikt i futurum ( “… 17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David, …”), som så många skriftställen i hela Gamla Testamentet. Detta är viktigt att komma ihåg när man bedömer profetiorna. Det är inte bara att de nytestamentliga författarna tog idéer från Gamla Testamentet och “gjorde” dem till att passa. Det är så tydligt som ord kan vara att Gamla Testamentet verkligen gör framtidsinriktade påståenden och förutsägelser utan någon tanke på Nya Testamentet. Herodes var medveten om att profeterna i Gamla Testamentet gjorde förutsägelser om den kommande “Kristus” – vilket var anledningen till att han var beredd på denna nyhet. Han behövde bara få sina rådgivare att fylla i detaljerna av dessa förutsägelser för honom. Judarna har alltid varit kända för att vänta på sin Messias (eller Kristus). Det faktum att de väntar eller letar efter ankomsten av sin Messias har ingenting att göra med Jesus eller Nya Testamentet (eftersom de ignorerar det) utan har allt att göra med de uttryckligen framtidsblickande förutsägelserna och profetiorna i Gamla Testamentet.

Gamla Testamentets profetior: Angivna som ett lås med ett lås-och-nyckel system

Att Gamla Testamentets skrifter uttryckligen förutsäger framtiden får dem att stå enahanda i mycke litet sällskap jämfört med det enorma hav av litteratur som producerats under mänsklighetens historia. Det liknar låset av en dörr. Ett lås utformas efter en viss specifikation så att endast en särskild “nyckel” passar specifikationen och kan låsa upp det. På samma sätt är Gamla Testamentet att likna vid ett lås. Vi såg att specifikationerna inte bara gäller dessa två psalmer jag tittat på här, men vi har redan sett på andra i inläggen om  Abrahamsoffer, Adamsbörjan och Moses påsk (läs över dem om de inte kommer till minnes). Psalm 132 tillägger specifikationen att “Kristus” kommer att vara av Davids släkt. Så “låset” har specifikationer som kan iaktas samt bli mer och mer exakt medan vi kartlägger de profetiska skriftställena från olika delar av Gamla Testamentet. Jag kommer att fortsätta att se på flera av dessa “lås” specifikationer. Men jag vill också ställa en annan fråga: Är Jesus den motsvarande “nyckeln” som låser upp profetiorna? Min förhoppning är att du genom denna övning bättre kommer att kunna ta ställning till Evangeliet.

Jesu Uppståndelse: Saga eller Sanning?

Som barn lärde jag mig många “underbara” sagor om våra religiösa helgdagar. Jag lärde mig att en fet man bodde i Nordpolen och flög runt om i världen med renar, klättrade ner genom skorstenar att ge gåvor till snälla flickor och pojkar på julafton. Jag lärde mig om påskharen som gav ut ägg och choklad till de samma snälla flickor och pojkarna vid påsk. När jag blev äldre insåg jag att dessa berättelser var roliga men inte sanna – jag kan se tillbaka och le åt dem – men jag växte ifrån dem.

Jag lärde mig också andra ‘berättelser’ om vår religiösa helgdagar. Dessa berättelser hade herdarna som såg änglar, vise män som följde efter stjärnor, ett barn född i en krubba – berättelser som utgör grunden för julfirandet. Kanske den mest dramatiska var berättelsen om hur Jesus dog på ett kors, men tre dagar senare kom han tillbaka till livet igen – berättelser som ligger till grund för påsken.

Denna andra uppsättning berättelser verkar lika fantastisk som den första uppsättningen. Frågan jag hade när jag blev äldre och insåg att den första uppsättningen av berättelser inte var “verkligen” sann, var – vet jag att den andra uppsättningen verkligen är sann? Båda uppsättningar av berättelser är ju sammanflätade med religiösa helgdagar, båda inspirerar förundran – och båda är lika otroliga! Detta gäller särskilt med avseende på påsk historien som hävdade att tre dagar efter sin död, genomgick Jesus en fysiska uppståndelse och kom till liv igen. Detta är förmodligen den mest otroliga historien i all religion, något som kanske passar för tabloid rubriken – Död Man Återkommer till Livet. Kan det vara sant? Fanns det något rimligt bevis till stöd för det?

Detta är kanske svåra frågor att besvara. Men det är säkert värt en tanke eftersom det direkt berör våra egna liv. När allt kommer omkring, i slutändan bara dör de smartaste, starkaste, mäktigaste och mest kraftfulla av oss och detsamma gäller för dig & mig. Om någon har besegrat döden har detta konsekvenser som bör väcka vårt intresse. Låt mig helt kort dege vad jag lärt i studie och genomtänkande av denna fråga.

Jesu Historiska Bakgrund  – Utanför Bibeln

Kanske är det bästa sättet att försöka besvara denna fråga att arbeta genom alla möjliga alternativ och se vilket som kan vara mest rimligt – utan att ha en förutfattad mening av någon övernaturlig förklaring av “tro”. Det faktum att Jesus levde och dog en offentlig död som har förändrat historien är säkert. Man behöver inte ens gå till Bibeln för verifiering. Det finns flera hänvisningar till Jesus och den inverkan som han gjorde på världen av sin dag i den sekulära historien. Låt oss ta en titt på två av dessa. Den romerska guvernören-historikern Tacitus gjorde en fascinerande referens till Jesus när han beskriver hur Nero dödade hundratals kristna (65e.Kr.) som syndabockar för bränningen av Rom. Här är vad han skrev år 112 e.Kr.:

“Nero… straffar med de mest utsökta tortyr, de personer som brukar kallas kristna, som var hatade för sina enormiteter. Kristus, grundaren av namnet, sändes till döds av Pontius Pilatus, prokurator i Judeen under Tiberius regeringstid; men den onda vidskepelsen, förträngd för en tid, bröt ut igen, inte bara genom Judeen, där det onda påbörjat, men också i staden Rom” Tacitus. Annaler XV. 44

Det intressanta av detta uttalande är att Tacitus bekräftar att Jesus var: 1) en historisk person; 2) avrättades av Pontius Pilatus; 3) att 65 e. Kr. (tiden för Nero) den kristna tron hade spritt sig över Medelhavet från Judeen till Rom med en sådan intensitet att kejsaren av Rom kände han hade att göra med den. Lägg också märke till att Cornelius Tacitus säger dessa saker som varande fientligt vittne eftersom han ansåg att rörelsen Jesus började var en ”ond vidskepelse”.

Josefus var en judisk militär ledare/historiker som skrev för en romersk publik. I denna skrift sammanfattar han historien av den judiska nationen från dess början upptill sin tid. På så sätt täcker han tiden och framträdandet av Jesus med dessa ord:

“Vid denna tid fanns det en klok man… Jesus. … bra, och… dygdig. Och många människor bland judarna och andra nationer blev hans lärjungar. Pilatus dömde honom att bli korsfäst och dö. Och de som hade blivit hans lärjungar övergav inte sitt lärjungaskap. De rapporterade att han hade synts av dem tre dagar efter korsfästelsen och att han var vid liv” Josephus. 90 e.Kr. Antiquities xviii. 33

Så från dessa glimtar tillbaka i det förflutna verkar det som att Kristi död var en välkänd händelse och frågan om hans uppståndelse var tvingad på den romerska världen av hans lärjungar.

Historisk bakgrund – från Bibeln

Lukas, en läkare och historiker ger ytterligare detaljer om hur denna tro spred sig i den antika världen. Här är utdrag från Appostlagärningarna som han skrev:

“Prästerna och tempelkommendanten… kom fram till Petrus och Johannes… De var mycket upprörda eftersom apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda… De grep dem och höll dem i häkte till nästa dag… När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att båda var enkla och olärda män, förvånade de sig… “Vad ska vi göra med dessa män?….. frågade de. ” Apg. 4:1-16 (63 e.Kr.)

“Då ingrep översteprästen och alla hans närmaste män… grep apostlarna och satte dem i stadshäktet. … de var rasande och ville sända dem till döds… De kallade in apostlarna, förbjöd dem att tala i Jesu namn och släppte dem sedan de hade låtit prygla dem.”  Apg. 5:17-40

Man kan se från denna skildring att samhällsledarna gjorde allt för att stoppa denna “onda vidskepelse” (som Tacitus kallade den). Vi bör notera att dessa händelser inträffade i Jerusalem – samma stad där endast några veckor tidigare Jesus offentligen hade blivit avrättad och begravd.

Kan Jesu kropp ha hållits kvar i graven?

Efter att ha kartlagt viktiga historiska data är vi i stånd att arbeta igenom möjliga förklaringar som omger Kristi påstådda uppståndelse. Till att börja med har vi två (och endast två) möjliga alternativ om Kristi död kropp. Graven var endera tom på påskmorgonen eller innehöll den fortfarande hans kropp. Dessa är de enda två alternativen – det finns inga andra möjligheter.

Låt oss anta att hans kropp fortfarande var i graven. Som vi reflekterar över de pågående händelserna i historien, ställs vi snabbt inför svårigheter. Varför skulle de romerska och judiska ledarna i Jerusalem ha gått till sådana ytterligheter för att stoppa överdrifter av en påstådd uppståndelsen om kroppen fortfarande var i graven i närheten av där lärjungarna offentligt förkunnade hans uppståndelse? Om jag hade varit en av dessa ledare, skulle jag ha väntat tills lärjungarna hade nått kulmen på sina tal om uppståndelsen och sedan offentligen paradera Kristi kropp för alla. Jag skulle ha misskrediterat den begynnande rörelsen utan att fängsla, tortyrera och slutligen martyrera dem! Och tänk – tusentals omvändes till tron på Jesu fysiska uppståndelse i Jerusalem vid denna tid. Om jag hade varit en av åhörarna i publiken – och lyssnat på Petrus, samt funderat och undrat om jag kunde tro hans otroliga budskap (denna tro kom ju med ett pris av förföljelse) skulle jag åtminstone ha tagit min lunchrast för att gå ner till graven och själv ta en titt för att se om kroppen fortfarande var där. Om Kristi kropp fortfarande fanns i graven skulle denna rörelse inte ha fått några anhängare i en fientlig miljö och med sådant komprometterande bevis för handen. Så att Kristi kropp fortfarande var kvar i graven leder till en orimlighet. Detta alternativ kan man inte tänka sig på allvar.

Stal lärjungarna kroppen?

Detta bevisar naturligtvis inte uppståndelsen – det finns andra bra förklaringar till en tom grav förutom en uppståndelse. Men en förklaring till frånvaron av kroppen måste också redogöra för dessa detaljer: den romerska förseglingen av graven, den romerska patrullen som vaktade graven, den stora stenen (1-2 ton) som täckte gravöppningen, 40 kg balsamering på kroppen. Listan fortsätter. Utrymmet tillåter oss inte att se på alla faktorer och scenarier för att förklara saknaden av kroppen, men den mest tänkbara förklaringen har alltid varit att lärjungarna själva stal kroppen från graven, gömde den någonstans, och kunde sedan vilseleda andra.

Låt oss anta detta scenario, och undvika för diskussionens skull svårigheter att förklara hur den missmodiga lärjungaskaran som flydde för sina liv vid hans gripande, åter kunde gruppera sig och komma med en plan att stjäla kroppen och fullständigt överlista den romerska vakten. Sedan bröt de förseglingen, flyttade den massiva stenen, och tog iväg med den balsamerade kroppen-allt utan att lämna några spår. Låt oss anta att de verkligen lyckats göra detta och sedan fortsatte in på världsarenan med att starta en religiös rörelse som byggde på deras bedrägeri. Många av oss  idag antar att vad motiverade de första lärjungarna var behovet att förkunna broderskap och kärlek bland människor- och Kristi död och (andliga eller metaforiska) uppståndelse var katalysatorn för detta budskap. Om du ser tillbaka på berättelsen från både Lukas och Josephus märker du att den omtvistade frågan var “apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda”. Detta tema är det viktigaste i deras skrifter. Lägg märke till hur stor viktigt Paulus, en annan apostel, ställer på frågan om Kristi uppståndelse:

Bland det första jag förde vidare till er var detta: att Kristus dog… att han blev begravd, att han uppstog på tredje dagen… och att han visat sig för Petrus, och sedan för de tolv… Men om Kristus inte har uppstått, ja då är vår förkunnelse tom… och tom är också er tro… Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor… Om jag bara hade tänkt på människors sätt när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos, vad hade det då tjänat till? Om de döda inte uppstår – “Låt oss äta och dricka för i morgon ska vi dö”….Första Korintierbrevet 15:3-32 (57 e.Kr.)

Tydligen lade lärjungarna (åtminstone i sina sinnen) betydelse och sina vittnesbörd om Kristi uppståndelse i centrum av sina budskap. Låt oss nu anta att detta verkligen var falskt – att dessa lärjungar verkligen hade stulit kroppen så att motsättande bevis för deras nya budskap inte skulle sätta stopp för dem. De hade kanske kunnat lyckas lura världen, men de själva skulle ha vetat att vad de predikade, skrev och åstadkom stora sociala omvälvning för, var falskt. Men de gav (bokstavligen) sina liv för detta uppdrag. Varför skulle de göra det – om de visste att grunden för det var falskt? Folk ger sina liv för ändamål (värdiga och annorledes) eftersom de tror på ändamålet de kämpar för eller om de förväntar sig någon vinst från detta. Tänk på självmordsbombarna i Mellanöstern. De är naturligtvis det största moderna exemplet på extrem hängivenhet för ett ändamål – kulminerande i sina egna (och andras) dödsfall. Nu kanske vi inte håller med dem i deras sak – men alla människor tror säkert på ändamålet som de offrar sig själva för. Som de gör det, går de till ytterligheter just för att de tror att de kommer att gå till paradiset efter döden som belöning för sina offer. Denna tro kan nu vara falsk- men åtminstone tror de själva på det – eller skulle de inte sätta sina liv på en sådan drastisk satsning. Skillnaden mellan självmordsbombare och de tidiga lärjungarna är att självmordsbombarna faktiskt inte är i stånd att kontrollera sin tro, medan lärjungarna var det. Om de hade stulit kroppen och gömt den skulle de av alla människor veta att uppståndelsen inte var sann. Från deras egna ord genomtänk vilket pris lärjungarna betalade för utbredningen av sina budskap – och fråga dig själv om du skulle ha velat betala sådant personligt pris för något som du visste vara osant:

Alltid är jag ansatt men inte kringränd… rådvill… förföljd, slagen till marken… Jag är fattig men gör många rika… i stor uthållighet, bekymmer, umbäranden, plågor, i misshandel, fängslanden och upplopp, hårt arbete, sömnlösa nätter och hunger… slagen… sorgsen… fattig… har ingenting…… Av judarna har jag fem gånger fått 40 minus ett slag, tre gånger har jag slitit spö, en gång har jag stenats, tre gånger har jag lidit skeppsbrott,…, utsatt för faror i floder, från rövare, landsmän, från icke-judar, i städer, i öknar, på havet. Jag har arbetat och slitit och ofta vakat, jag har svultit och törstat… Jag har frusit och varit utan kläder… Ingen är svag utan att jag blir svag. Andra Korintierbrevet 4:8 – 6:10. 11:24-29

Ju mer jag tänker på det oförminskade hjältemodet under hela sina liv (inte en knäckte i slutet och “bekännde”), desto mer finner jag det omöjligt att de inte uppriktigt trodde budskapet de proklamerade. Men om de trodde det – kunde de själva verkligen inte ha stulit och bortskaffat Kristi kropp. En av de största kriminal advokater, som undervisat juriststudenter vid Harvard om att sondera för svagheter i vittnen, hade denna kommentar att säga om denna frågan:

“Nerteckningar om militär krigföring ger knappt ett exempel på liknande heroiska befintligheter, tålamod och orubbligt mod. De hade alla möjliga motive att noggrant granska grunden av sin tro, samt bevisen av fakta och sanningar som de hävdade” Greenleaf. 1874. En undersökning av Vittnesmålen från de Fyra Evangelisterna i Enlighet med Regler för Bevisföring som görs i Rättsdomstolar. s. 29

Närbesläcktat med detta är tystnaden av lärjungarnas fiender – judiska eller romerska. Dessa fientliga vittnen försökte aldrig svara med den “riktiga” versionen eller att påvisa hur lärjungarna hade fel. Som Dr. Montgomery skriver,

“Denna understryker tillförlitligheten av vittnesbördet om Kristi uppståndelse som presenterades samtidigt i synagogorna – i oppositionens käft, bland fientligas korsförhör som säkerligen skulle ha förstört förkunnandet… hade fakta varit annorledes” Montgomery. 1975. Rättsligt Resonemang och Kristen Försvarskrift. s. 88-89

I denna korta undersökning har vi inte haft utrymme att beakta alla aspekter på denna fråga. Dock talar den orubbliga djärvheten av lärjungarna och tystnaden av samtidiga fientliga vittnen volymer att Kristus kan faktiskt ha uppstått och att det är värt att ta en allvarlig och eftertänksam granskning av händelsen. Uppståndelsen är höjdpunkten av evangeliet. Ett sätt att reflektera mer noggrant om uppståndelsen är att förstå det i dess bibliska sammanhang. Ett bra ställe att börja är Abrahams och Moses Tecken. Även om de levde över tusen år före Jesus, var deras erfarenheter en profetisk förutsägelse om eventuell död och uppståndelse av Jesus.

Är Bibeln textmässigt tillförlitlig? Eller har den blivit förvanskad?

En Introduktion till Textkritik och Bibeln

I den vetenskapliga och utbildade tidsålder där du och jag nu befinner oss ifrågasätter vi många av de icke-vetenskapliga uppfattningar som tidigare generationer hade. Denna skepticism är sann ifråga om religiösa böcker i allmänhet och Bibeln i synnerhet. Många av oss ifrågasätter tillförlitligheten av Bibeln. Det härstammar från vad vi vet om Bibeln. När allt kommer omkring skrevs den ju för mer än två tusen år sedan. För större delen av denna tidsrymd fanns ingen tryckpress, kopierings-maskiner eller bokförlag. Så originalmanuskripter kopierades för hand, generation efter generation, eftersom språk dog ut och nya uppstog, riken förändrades och nya makter tog över. Eftersom de ursprungliga manuskripterna länge varit förlorade, hur vet vi att det vi läser i Bibeln i dag är vad de ursprungliga författarna faktiskt skrev för länge sedan? Många yngre barn leker ofta en lek som kallas telefon, där man sitter i en cirkel och någon viskar ett meddelande i örat på personen bredvid, sedan viskar var och en i sin tur detta meddelande till nästa person tills meddelandet har gått runt cirkeln. Så säger den sista personen meddelandet högt och barnen jämför hur mycket det har ändrats från dess början av cirkeln. Kan detta spel vara jämförbart med Bibelns gång genom tiderna, så att vad vi läser i dag kan skilja sig avsevärt från den ursprungliga skriften?

Textkritikens Principer

Denna fråga är naturligtvis riktig för all gammal skrift. Bilden nedan illustrerar sättet som sådan skrift har bevarats genom tiderna.

Livslängd Av Ett Uråldrigt Dokument
Livslängd Av Ett Uråldrigt Dokument

Den visar ett exempel på ett antikt dokument skrivet 500 f.Kr. (används här enbart som exempel). Detta original varar inte för evigt, så innan det sönderfaller, går förlorat eller blir förstört, gör man en kopia av manuskriptet (MSS) (1sta kopian). En klass av professionella människor kallade skriftlärda gjorde kopieringsarbetet. Som åren går, görs kopior av kopian (2ra kopian & 3je kopian). Av någon tillfällighet bevaras ett exemplar så att det finns i dag (3je kopian). I vårt exempel diagram gjordes denna befintliga kopia år 500 e.Kr. Detta innebär att det tidigaste vi kan veta om dokumentet är endast från 500 e.Kr. och framåt. Följaktligen perioden 500 f.kr-500 e.Kr. (märkt x i diagrammet) är perioden där vi inte kan göra någon kontroll av kopieringen eftersom alla manuskripter från den här perioden har försvunnit. Till exempel om kopieringsfel gjordes (avsiktlig eller annat) när 2ra kopian gjordes från 1sta kopian, skulle vi inte kunna upptäcka dem eftersom inget av dessa dokument finns att jämföra mot varandra. Denna tidsperiod före befintligheten av bevarade kopior (period x) är således intervallet av textuella osäkerheter. Följaktligen, ett sätt att söka besvara frågor om textmässig pålitlighet är därför att se på längden av denna tidsrymd. Ju kortare intervallet (märkt ‘x’ i diagrammet), ju mer förtroende kan vi placera i ett exakt bevarande av dokumentet intill vår moderna tid, eftersom perioden av osäkerhet är nedsatt.

Men vanligtvis finns ofta mer än en manuskriptkopia för ett dokument som finns i dag. Anta att vi har två sådana manuskriptkopior och i samma avsnitt av var och en av dem finner vi följande (i svenska bara for exempel’s skull) fras:

Med få kopior är det svårtatt avslöja kopierings fel
Med få kopior är det svårtatt avslöja kopierings fel

Den ursprungliga författaren hade antingen skrivit om Johanna eller om Johannes och den andra av dessa manuskript innehåller ett kopieringsfel. Frågan är vilken som har fel? Från tillgängliga data är det mycket svårt att avgöra.

Antag nu att vi hittade ytterligare två manuskriptkopior av samma arbete, som visas nedan:

Ju mer bevarade kopior, desto lättare att ta reda på Kopierings fel
Ju mer bevarade kopior, desto lättare att ta reda på Kopierings fel

Nu är det lättare att härleda vilka manuskripter har felet. Det är mer troligt att felet görs en gång, snarare än att samma misstag upprepas tre gånger, så det blir nu troligt att MSS #2 har kopieringsfelet och att författaren började skriva om Johannes, inte Johanna.

Detta enkla exempel illustrerar en andraprincip som kan användas för att verifiera integritet av manuskriper, ju mer befintliga manuskripter som finns, desto lättare är det att identifiera och korrigera fel och att fastställa innehållet av det ursprungliga manuskriptet.

Textkritik av klassisk grekisk-romerska skrifter jämfört med Nya Testamentet

Så nu vet vi två indikatorer av antika dokuments textmässiga pålitlighet: 1) mäta tiden mellan originalnedskrivningen och tidigast befintliga manuskriptkopior och 2) räkna antalet befintliga manuskriptkopior. Eftersom dessa indikatorer avser vilken gammal skrift som helst, kan vi fortsätta att tillämpa dem på Bibeln såväl som på andra verk från antiken, vilket gjorts i tabellerna nedan (1).

FörfattareNär skrivsTidigaste kopiaTidsrymd#
Caesar50 F.KR.900 AD95010
Platon350 F.KR.900 AD12507
Aristoteles *300 F.KR.1100 AD14005
Thukydides400 F.KR.900 AD13008
Herodotos400 F.KR.900 AD13008
Sofokles400 F.KR.1000 AD1400100
Tacitus100 AD1100 AD100020
Plinius100 AD850 AD7507

* från ett arbete

Dessa författare representerar de stora klassiska författarna av antiken – skrifter som har format utvecklingen av den västerländska civilisationen. I genomsnitt har de förts vidare till oss av 10-100 manuskripter som finns bevarade med början av endast omkring 1000 år efter att originalet skrevs. Ur vetenskaplig synvinkel kan dessa data anses vara vårt kontroll experiment eftersom det består av data (klassiska författare) som accepteras och används av akademiker och universitet över hela världen.

I följande tabell jämförs de bibliska skrifterna (Nya Testamentet i synnerhet) enligt dessa samma punkter av intresse (2). Detta kan betraktas som vår experimentella data vilket kommer att jämföras med vår kontrolldata, precis som i alla vetenskapliga undersökningar.

MSSNär skrivsDatum för MSSTidsrymd
John Rylan90 AD130 AD40 år
Bodmer Papyrus90 AD150-200 E.KR.110 år
Chester Beatty60 AD200 AD20 år
Codex Vaticanus60-90 E.KR.325 AD265 yrs
Codex Sinaiticus60-90 E.KR.350 AD290 år

Antalet Nya Testamentetliga manuskripter är så stort att det vore omöjligt att lista dem alla i en tabell. En vetenskapsman (3) vilken tillbringat åratals i studie av denna fråga skriver:

“Vi har idag mer än 24000 MSS kopior av delar av Nya Testamentet … Inga andra dokument av antiken börjar ens närma sig sådana siffror och intyg. Jämförelsevis, kommer Homeros ILIADEN på andra plats med 643 MSS som fortfarande överlever.”

En ledande forskare på British Museum (4) bekräftar detta:

“Forskare är nöjda att de äger väsentligen sann text av de viktigaste grekiska och romerska författarna… men vår kunskap om deras skrifter beror på en ren handfull MSS medan MSS av N.T. räknas i… tusentals”

Nya Testamentlig textkritik och Konstantin

Ett betydande antal av dessa manuskripter är mycket gamla. Jag äger en bok om de tidigaste dokumenten av Nya Testamentet. Inledningen börjar med:

“Den här boken innehåller transkriptioner av 69 av de tidigaste av Nya Testamentets manuskripter… daterad från tidigt på 2ra Århundradet till början av 4e Århundradet (100-300 e.Kr.)… som innehåller ca 2/3 av nya testamentets text” (5)

Detta är viktigt eftersom dessa manuskripter tillkom innan romerske kejsaren Konstantin (omkr. 325 e.Kr.) och uppgången till makten av den katolska kyrkan vilka båda ofta anklagas för att ha ändrat den bibliska texten. Vi kan faktiskt testa detta påstående genom att jämföra förändringarna av texterna från innan Konstantin (eftersom vi har dem) med de som kommer senare. Men när vi gör det finner vi att de är samma. Budskapet i texterna från 200 e.Kr. är samma som de från 1200 e.Kr. Varken den katolska kyrkan eller Konstantin ändrade Bibeln. Detta är inte ett religiöst uttalande, utan ett enbart baserad på vetenskapliga data. Figuren nedan illustrerar tidslinjen av manuskripter som Nya Testamentet i Bibeln bygger på.

Föjderna av textkritik i Bibeln

Så vilken slutsats kan vi dra av detta? Åtminstonde i vad vi objektivt kan mäta (antal bevarade MSSs och tidslängd mellan originalet och de tidigaste bevarade MSS) är Nya Testamentet säkerligen verifierad i mycket högre grad än andra klassiska verk. Så slutsatsen som bevisen driver oss att inta sammanfattas bäst av följande citat (6):

“Att vara skeptisk till den resulterande texten i Nya Testamentet är att tillåta all klassisk forntid att falla i glömska, för inga andra dokument av den antika perioden intygas bibliografiskt som vad Nya Testamentet görs”

Vad han säger är att för att vara konsekvent, om vi beslutar att tvivla på tillförlitligheten i bevarandet av Bibeln kan vi lika väl ignorera allt som vi vet om klassisk historia i allmänhet – och detta har ingen informerad historiker någonsin gjort. Vi vet att de bibliska texterna inte har ändrats när epoker, språk och imperier har kommit och gått eftersom de tidigaste bevarade MSSs fördatera dessa händelser. Vi vet exempelvis att ingen övernitisk medeltida munk tillade mirakel för Jesus till den bibliska händelsen, eftersom vi har manuskript som efterdaterar de medeltida munkarna och att alla dessa fördaterade manuskript också innehåller Jesu mirakulösa händelser.

Hur gäller det vid översättning av Bibeln?

Men vad gäller fel vid översättning, och det faktum att det finns så många olika versioner av Bibeln idag? Visar inte detta att det är omöjligt att exakt fastställa vad de ursprungliga författarna faktiskt skrev?

Först måste vi klara upp en vanlig missuppfattning. Många tror att Bibeln idag har genomgått en lång serie med översättningssteg, ett för varje nytt språk att översättas från det tidigare, en serie ungefär så här: grekiska -> Latin -> medeltida engelska -> Shakespeare engelska-> modern engelska -> svenska. I själva verket är biblar på alla språk idag översatta direkt från originalspråket. För Nya Testamentet går översättningen från grekiska -> moderna språk, och för Gamla Testamentet går översättningen från hebreiska -> moderna språk. Grekiska och hebreiska som bas för texterna är standard. Så skillnaderna i bibelversioner beror på hur lingvister väljer att översätta fraser till mottagarens språk.

På grund av den stora klassiska litteraturen som skrevs på grekiska (originalspråket av nya testamentet), har det blivit möjligt att översätta just de ursprungliga tankarna och orden av de ursprungliga författarna. I själva verket vittnar de olika moderna varianterna om detta. Till exempel läs den välkända versen Johannes 3:16 i de tre vanligaste versionerna, och lägg märke till en liten variansen i formuleringen, men likhet i tanke och mening:

För Gud älskade människorna så mycket att han gav dem sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.Nya Levande Bibeln

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Svenska Folkbibeln

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.Svenska Folkbibeln 2014

Du kan se att det inte finns någon oenighet mellan översättningarna-de säger exakt samma sak men med något annorlunda ordvändning.

Sammanfattningsvis, har varken tid eller översättning skadat de idéer och tankar som uttryckts i de ursprungliga bibliska manuskripten så att det nu skulle vara dolt från oss. Vi kan veta att Bibeln idag står precis som vad författarna faktiskt skrev då på sin tid. Den är textmässigt pålitlig.

Det är viktigt att inse vad denna lilla studie påvisar och inte påvisar. Det bevisar inte nödvändigtvis att Bibeln är Guds ord, inte heller att det även är sant. Det kan hävdas (åtminstone från bevis presenterat här) att även om de ursprungliga idéerna av de bibliska författarna varit exakt transporterat till oss i dag, detta bevisar dock inte, eller anger inte, att dessa ursprungliga idéer någonsin var rätt till att börja med (eller ens att de är från Gud). Sant nog. Men att förstå Bibelns textmässiga pålitlighet är en startpunkt från vilken man kan börja utreda Bibeln på allvar för att se om några andra frågor även kan besvaras, och för att bli informerad om vad dess budskap är. Bibeln hävdar att dess budskap är en välsignelse från Gud. Tänk om detta verkligen är sant? Ta tid att lära dig några av de viktiga händelserna i Bibeln som jag förklarar här på denna website.

  1. Tagen från McDowell, J. Evidence That Demands a Verdict. 1979. s. 42-48
  2. Comfort, PW The Origin of the Bible, 1992. s. 193
  3. McDowell, J. Evidence That Demands a Verdict. 1979. s. 40
  4. Kenyon, F.G. (tidigare chef för British Museum) Our Bible and the Ancient Manuscripts. 1941 s.23
  5. Comfort, PW “The text of the Earliest New Testament Greek Manuscripts”. s. 17. 2001
  6. Montgomery, History and Christianity. 1971. s.29

Fanns det verkligen en Adam? Vittnesbördet från älsta Kina

Bibeln är en märklig bok. För det första gör den anspråk på att vara gudomligt inspirerad och därför återger den sannt Guds handlande genom tiderna. Då jag brottades mycke med detta, ifrågasatte jag särskilt påståendet av historisk korrekthet när det gälde de första kapitlen av Första Moseboken, den första boken i Bibeln. Det var berättelsen om Adam och Eva, paradiset, den förbjudna frukten, en frestare, följt av berättelsen om hur Noa överlevde en världsomfattande översvämning. Jag tänkte liksom de flesta av oss idag att dessa berättelser var poetiska metaforer för andre händelser. När allt kommer omkring, hade inte de faktiska händelserna i naturhistorien visat att dessa berättelser från Första Moseboken helt enkelt inte hade hänt som angivits i de bibliska texterna.

Men när jag grävde lite djupare insåg jag att det inte var så enkelt som jag först hade trott. Jag lärde mej att de s.k. “fakta” av naturhistorien inte var fakta alls, utan snarare tolkningar baserade på några kontroversiella antaganden. Och sedan gjorde jag upptäckter från olika källor som starkt tydde på att dessa berättelser från Första Moseboken i själva verket kanske hade händt.

En av de mest intressanta av dessa upptäckter fann jag inbäddade i kinesisk kalligraphy. För att förstå betydelsen av dessa upptäckter var jag först tvungen att lära mig lite bakgrund om kinesiska.

Kinesisk skrift uppstog från början av den kinesiska civilisationen, vilken går tillbaka i tiden cirka 4200 år. Detta innebär att den kinesiska skriften utvecklades ungefär 700 år före Mose redigering av Första Moseboken (ca 1500 f.Kr.). Vi kan känna igen kinesisk kalligraphy när vi ser det. Vad många av oss inte vet är att ideogramen eller bilderna av kinesiska “ord” är tillverkade av enklare bilder som kallas radikaler. Det är mycket likt hur vi på svenska tar enkla ord (som “brand” och “bil”) och kombinera dem i ett sammansatt ord (“brandbil”). Kinesisk kalligraphy har förändrats mycket litet under tusentals år. Vi vet detta från skrift som finns på gamla keramik och benföremål. Endast under 1900-talet med tillkomsten av det kinesiska kommunistpartiet har skriften förenklats.

Så, till exempel, ta det kinesiska ideogramet för det abstrakta begreppet “första”. Det visas här.

First Alive Dust Man
‘Först’ = ‘Levande’ + ‘damm’ + ‘man’

Detta ideogramet är verkligen en förening med enklare radikaler som bilden visar. Du kan se hur alla dessa radikaler finns kombinerade i ideogramet “först”. Betydelsen av var och en av radikalerna visas också ovan. Så vad detta betyder är att för en lång tid sedan (omkring 4200 år sedan) när de första kinesiska skriftlärde sammanställde kinesisk kalligraphy valde de radikaler med innebörden av “levande” + “damm” + “man” => “första”. Men varför? Vilket inbördes  samband finns det mellan “damm” och “första” till exempel? Det verkar vara högst lite, om något. Men att reflektera över sambandet vid sidan av skapelseberättelsen är slående.

Herren Gud danade människan av stoft från marken och andades i hennes näsa livsluft och mannen blev en levande varelse (Första Moseboken 2:17).

Den “förste” manen (Adam) gjordes levande från damm! Men varifrån tog de urgamla kineserna detta sammanhang 700 år före Genesis vart sammanställts? Men tänk nu som så:

talk = dust + breath of mouth + alive
‘damm’ + ‘andedräkt i munnen’ +’levande’ => “tala”

Radikalerna för ‘damm’ + ‘andedräkt i munnen’ +’levande’ kombineras för att göra ideogramen att “tala”.  Men “tala” kombineras sedan med “gående” för att bilda “skapa”.

create
“tala” + “gående” => “skapa”

Men vad är det inbördes sambandet mellan “damm”, “andedräkt i munnen”, “levande”, “gående” och “skapa” som skulle få de gamla kineserna att använda denna konstruktion? Men den innehåller också en slående parallell med Första Moseboken 2:17 som citerats tidigare.

Denna parallell fortsätter. Lägg märke till hur “djävulen” bildas från “man rör sig i hemlighet i trädgården”. Trädgård! Vad är inbördes förhållandet mellan trädgårdar och djävlar? De är ingen alls.

man + rör sig + hemlighet + i trädgården” => “djävulen”

Ändå byggde de gamla kinesiserna på detta genom att sedan kombinera “djävulen” med “två träd” för att representera “frestaren”!

Tempter
“djävulen” + “under täckmantel” + “två träd” => “frestaren”

Så “djävulen” under täckmantel av “två träd” är “frestaren”. Om jag skulle göra en sammanställning i anslutning till frestelse kan jag relatera det till en frestande kvinna, eller en frestande synd. Men varför två träd? Vilken betydelse har  “trädgårdar” och “träd” att göra med “djävlar” och “frestare”?  Jämför nu med berättelsen i Första Moseboken:

Herren Gud hade planterat en trädgård i öster … i mitten av trädgården var Livets Träd och Kunskapens Träd på Gott och Ont.(Första Moseboken 2: 8-9)

Men ormen var mer listig … han sade till kvinnan: “Har Gud verkligen sagt …” (Första Mosekoken 3: 1)

Till att ha “begär” eller “vilja ha” återigen i samband med en” kvinna” och ” två träd”. Varför inte härleda “önskan”i en sexuell mening med “kvinna”? Det skulle vara en naturlig relation. Men kineserna gjorde inte det.

woman
“kvinna” + “två träd” =>”vilja ha”

Berättelsen i Första Moseboken visar dock ett samband mellan “ha begär”, “två träd” och “kvinna”.

När kvinnan såg att frukten på trädet var gott att äta och tilltalande för ögat, och också önskvärt för att få visdom tog hon lite och åt det. Hon gav också en del till sin man (Första Moseboken 3: 6)

En annan anmärkningsvärd parallell är värd att överväga. Den kinesiska ideogramet för “stor båt” visas nedan med radikalerna som konstruerar detta ideogram.

Boat
“åtta” + “personer” + “farkost” => “stor båt”

De är “åtta” “personer” i ett “farkost”. Om jag skulle skildra en stor farkost, varför inte ha 3000 personer i den. Varför åtta? Intressant, i den bibliska händelsen av global översvämning fanns det åtta personer i Noahs Ark (Noah, hans tre söner och alla deras fruar).

Parallellerna mellan de tidiga kapitlen av Första Moseboken och kinesisk kalligrafi är anmärkningsvärda. Man skulle kunna tro att kineserna läst Första Moseboken och lånade från det, men upprinnelsen av deras språk hände 700 år före Moses. Och Kina och Mellanöstern är så långt från varandra. Tillfällighet? Kanske. Men varför så många “tillfälligheter”? Och varför finns det inga sådana paralleller med kineserna för senare berättelser i Första Moseboken om Abraham, Isak och Jakob?

Men vad händer om Första Moseboken skildrar verkliga historiska händelser – även de första kapitlen där? Sedan har den kinesiska – som en etnisk och språklig grupp – sitt ursprung vid Babel (Första Moseboken 11) som alla gamla språk / etniska grupper. Babel-berättelsen redogör för hur ättlingarna till de överlevande från översvämningen hade sina språk förbistrade av Gud, så att de inte kunde förstå varandra. Detta resulterade i deras flyttning utåt från

Mesopotamien, och det begränsade också äktenskap med och inom den egna språkliga / familjegruppen. Detta förklarar ursprunget till de olika människoraserna. Kineserna var en av dessa folkgrupper som skingrades från Babel. Och vid tidpunkten för utvecklingen av deras kalligraphy var Första Mosebokens berättelse om Skapelsen / Floden  nutidshistoria för dem – som de mindes väl. Så när de utvecklade sina skrivtecken för abstrakta begrepp som “ha begär”, “frestaren” o.s.v tog de från berättelsen från sin historia som var väl förstådd. Detsamma gäller för utvecklingen av superlativa substantiv – som “stor båt” där de tog av superlativa berättelsen som de mindes. Och så kom berättelserna om skapelsen och  floden att vara inbäddade i deras språk från början av deras civilisation. Som århundradena passerade glömde de det ursprungliga skälet, som så ofta är fallet. Men om så är fallet, återger Första Mosebokens berättelser verkliga historiska händelser, inte bara poetiska metaforer.

Kineserna hade kanske också en av de längsta ceremoniella traditioner som någonsin har genomförts på jorden. Från början av den kinesiska civilisationen (cirka 2200 f Kr), offrade alltid den kinesiske kejsaren vid vintersolståndet en tjur till Shang-Ti (“Himlens Härskare”, det vill säga Gud). Denna ceremoni uppbehölls genom alla dynastier som den kinesiska civilisationen hade. I själva verket slutade traditionen så sent som 1911 då general Sun Yat-sen störtade den siste kejsaren av Qingdynastin och Kina blev en republik. Denna ceremoni utfördes årligen i det “Himelens Tempel”, som nu är en turistattraktion av hög profil i Peking. Så för över 4000 år offrades en tjur varje år av den kinesiske kejsaren till den Himlens Härskare. Men varför? Konfucius (551-479 f.Kr.) frågade sig just denna fråga. Han sa:

“Den som förstår ceremonierna av offringar till himmel och jord … kommer att finna regering av ett rike lika enkelt som att se i sin handflata!”

Med andra ord, vad Konfucius sade var att den som kunde förstå detta mysterium skulle vara klok nog att köra riket. Så från det att “Gräns Offret” (som det hette) började (ca 2200) till tiden för Konfucius (ca 500 f.Kr.) förlorade kineserna betydelsen av offret – trots att de uppbehöll traditionen i ytterligare 2400 år tills 1911 e.Kr.

Om betydelsen bakom byggandet av deras kalligraphy inte hade förlorats hade kanske Konfucius hittat ett svar på sin fråga. För tänk igenom radikalerna som användes för att konstruera ordet för “rättfärdig”.

righteousness
“handen” + “lans” => “mig”, “mig” + “får”=> “Rättfärdighet”

Rättfärdighet är en förening med “får” ovanpå “mig”. Och “mig” är en förening med “handen” och “lans” eller “dolk”. Det förmedlar tanken att min hand kommer att döda lammet och resultera i rättfärdighet. Offret eller död av lamm i mitt ställe ger mig rättfärdighet.

När man läser Första Moseboken slås man av tanken på de djuroffer som gjordes långt innan det judiska offer systemet började. Till exempel offrar Abel (Adams son) och Noa sina offer (Första Moseboken 4: 4 & 8:20). Det verkar som om tidig mänsklighet hade en förståelse att djuroffer var bilder för att hjälpa dem att förstå att en död som ersättning för dem var nödvändig för rättfärdighet. En av Jesu framträdande titlar var “Guds Lamm” (Joh. 1:29). Hans död var det verkliga offret som ger rättfärdighet – som alla djuroffer – inklusive det urgamla kinesiska Gräns Offret – bara var en bild av. Detta är vad Abrahams offer av Isak pekade på, liksom Moses Påskoffret. Men intressant nog, verkade de gamla kineserna att ha börjat med denna förståelse långt innan Abraham eller Mose levde, även om de hade glömt det vid Konfucius tid.

Som jag lärde mig dessa saker slogs jag av det faktum att detta var bevis inte bara för tanken att berättelsen i Första Moseboken i Bibeln är historisk, men att offer och Jesu död för vår rättfärdighet var förståd från början av mänsklighetens historia. Jesu liv, död och uppståndelse var en gudomlig plan som gavs i tecken för oss att känna igen från tidernas begynnelse.

Naturligtvis går detta mot vår instinkt. Som jag har talat med människor från alla religiösa och kulturella bakgrunder har jag slagits av hur vi tenderar att tro att rättfärdighet antingen bygger enbart på Guds barmhärtighet eller på våra gärningar. Med andra ord, många tror ingen betalning krävs för synden. Guds rättvisa – som kräver betalning – blir mättad av hans nåd i medvetandet hos många av oss. Många andra av oss tror att en del betalning faktiskt krävs, men att vi kan möta betalning på egen hand genom goda saker vi gör. Så vi försöker vara bra eller religiösa och vi hoppas att allt kommer att fungera. Detta kontrasteras av evangeliets budskap som säger:

Men nu rättfärdighet från Gud, förutom lag, har gjorts känd … Denna rättfärdighet kommer genom tro på Jesus Kristus för alla som tror (Romarbrevet 3: 21-22)

Varför kan Jesu död och uppståndelse ge rättfärdighet? Eftersom den uppfyller Guds betalning för synden. Kanske de gamle var medvetna om något som vi i vår moderna kultur riskerar att glömma. Låt oss betrakta och utforska via denna webbplats vad kineserna glömde.

Bibliography

The Discovery of Genesis. C.H. Kang & Ethel Nelson. 1979
Genesis and the Mystery Confucius Couldn’t Solve. Ethel Nelson & Richard Broadberry. 1994

Kraftfull enkelhet: Vad är betydelsen av Jesu offer?

Jesus kom för att ge sig själv som ett offer för alla folk. Detta meddelande tillkännagavs vid början av mänsklighetens historia, framstrålar med en gudomlig signatur i Abrahams Offer och i Påsk Offret, med ytterligare Detaljer förutsagda i Olika Profetior i gamla testamentet. Varför var hans död så viktig att den berättigat sådan betoning? Det är en fråga värt att överväga. Bibeln förklarar något som liknar en lag där det står:

Syndens lön är döden… (Romarbrevet 6:23)

“Död” bokstavligen betyder “separation”. När vår själ skiljs från vår kropp dör vi fysiskt. På liknande sätt är vi andligt sett separerade från Gud. Detta är så eftersom Gud är helig (syndfri) medan vi blivit affekterade från vår ursprungliga skapelse så vi syndar.

Vi är separerade från Gud genom våra synder som en klyfta mellan två klippor.
Vi är separerade från Gud genom våra synder som en klyfta mellan två klippor.

Detta kan illustreras som i bilden där vi är på en klippa med Gud på en annan klippa skild från oss genom denna bottenlösa avgrund. Som en gren som har brutits av från ett träd är död, så har vi skilt oss från Gud och blivit andligt döda.

Denna separationen orsakar skuld och rädsla. Så vad vi naturligen försöker göra är att bygga broar för att ta oss från vår sida (dödens) till Guds sida. Vi gör detta på många olika sätt: gå till kyrkan, templet eller moskén, vara religiös, vara goda och hjälpsamma, meditation, igen försöka att vara mer hjälpsam, be mer, etc. Denna lista över gärningar att få meriter kan bli mycket lång för vissa av oss – och att efterleva dem kan vara mycket komplicerat. Detta illustreras i nästa figur.

Bra insatser – så användbara som de är – kan inte överbrygga separationen mellan oss och Gud
Bra insatser – så användbara som de är – kan inte överbrygga separationen mellan oss och Gud

Problemet är att våra ansträngningar, meriter, uppoffringar och asketiska metoder etc., fastän de i och för sig inte är illa, är otillräcklig eftersom betalningen som krävs (“lön”) för våra synder är “död”. Våra ansträngningar är som en “bro” som försöker korsa den klyftan som skiljer oss från Gud – men i slutändan inte kan räcka över klyftan. Detta beror på att även om religiösa eller moraliska insatser inte är dåliga, kommer de inte att lösa vårt rot problem. Det är som att försöka bota cancer (som leder till döden) genom att äta vegetariskt. Äta vegetariskt är inte dåligt – men det kommer inte att bota cancer. För det behöver du en helt annan behandling.

Hittills är denna Lag bara Dåliga Nyheter – den är så dålig att vi ofta inte ens vill höra den och vi försöker ofta fylla våra liv med aktiviteter och saker och hoppas denna Lag försvinner. Men precis som botemedel för cancer blir meningsfull för oss först när diagnosen att vi verkligen har cancer sjunker in, så betonar Bibeln denna lag av synd och död för att väcka vårt intresse för ett botemedel som är enkelt men ändå verkningsfullt.

För syndens lön är döden , men… (Romarbrevet 6:23)

Det lilla ordet “men” visar att riktningen av meddelandet är på väg att vända, till de goda nyheterna om evangeliet – bota.

För syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre (Romarbrevet 6:23)

De Goda Nyheterna i evangeliet är att offret av Jesu död är tillräcklig för att överbrygga denna separation mellan oss och Gud. Vi vet detta eftersom tre dagar efter sin död uppstog Jesus och kom levande igen i en fysiska uppståndelse. Även om vissa människor idag väljer att tvivla på Jesu uppståndels, har de flesta bara inte fått information om de starka bevisen för hans uppståndelse. Jesu offer uppfördes profetiskt i Abrahams offer och med invigningen av påsk offret .

Jesus var en människa som levde ett syndfritt liv. Därför kan han “nå” både människans och Guds sidor och räcka över den avgrund som skiljer Gud och människor. Han är en Bro till Liv som kan illustreras enligt nedan.

Jesus är Bron som räcker över klyftan mellan Gud och människa.
Jesus är Bron som räcker över klyftan mellan Gud och människa.

Lägg märke till hur detta Jesu offer ges till oss. Det erbjuds som en… “gåva“. Tänk på gåvor. Oavsett vad gåvan är, om den verkligen är en gåva, är det något som du inte arbetar för och som du inte tjänar genom merit. Om du förtjänat det skulle gåvan inte längre vara en gåva! På samma sätt kan du inte heller förtjäna eller meritera offret av Jesus. Det ges till dig som en gåva. Så enkelt är det.

Och vad är gåvan? Den är “evigt liv“. Det innebär att den synd som orsakade dig och mig döden nu annuleras. Jesu offer är en bro som du kan gå över till kontakt med Gud och få liv – som varar för evigt. Denna gåva ges av Jesus som i och med sitt uppstigande från de Döda, visar sig vara ‘Herre’. Det är så kraftigt.

Så hur passerar du och jag “över” denna LivsBro som erbjuds till oss? Igen, Tänk på gåvor. Om någon kommer och ger dig en gåva är det något du inte arbetar för. Men för att få någon nytta av gåvan måste du “få” den. Närhelst en gåva erbjuds finns det två alternativ. Antingen vägras gåvan (“nej tack”) eller den mottages (“Tack för din gåva. Jag tar den”). Så måste också denna gåva som erbjuds tas emot – helt enkelt. Den kan inte bara vara ett mentalt instämmande, studerad eller förstådd. Detta illustreras i nästa figur där vi “går” på bron genom att vända oss till Gud och ta emot hans gåva som han erbjuder oss.

Jesu offer är en gåva som vi alla måste välja att ta emot
Jesu offer är en gåva som vi alla måste välja att ta emot

Så hur tar vi emot denna gåva? Bibeln säger att

Var och en som vänder sig till Herren och ber honom om det skall bli frälst (Romarbrevet 10:13)

Lägg märke till att detta löfte är för “alla”. Emedan han uppstog från de döda lever Jesus nu och han är ‘Herre’. Så om du kallar på honom, kommer han att höra och ge sin gåva till dig. Du måste kalla på honom och be honom – genom att tala med honom. Kanske har du aldrig gjort detta. Här är en guide som kan hjälpa dig att ha detta samtal och bön med honom. Det är inte en magisk besvärjelse. Det är inte de specifika orden som ger makt. Det är förlitandet som Abraham hade som vi har i hans förmåga och vilja att ge oss denna gåva. Som vi förlitar på honom kommer han att höra oss och svara. Evangeliet är kraftfullt, och ändå så enkelt på samma gång. Så känn dig fri att följa denna förebild, som du antingen säger högt eller talar tyst i din ande till Jesus att ta emot hans gåva.

Käre Herre Jesus. Jag förstår att med synder i mitt liv är jag skild från Gud. Fast jag kan försöka hårt, kommer ingen ansträngning och uppoffring från min sida att överbrygga detta avskiljande. Men jag förstår att din död var ett offer att tvätta bort alla synder – även mina synder. Jag tror att du uppstod från det döda efter ditt offer så jag kan veta att ditt offer var tillräckligt. Jag ber dig rena mig från mina synder och överbrygga mig till Gud så jag kan ha evigt liv. Jag vill inte leva ett liv förslavad till att synda så var nådig och fria mig från synd. Tack, Herre Jesus, för att göra allt detta för mig och fortsätt redan nu att vägleda mig i mitt liv så jag kan följa dig som min Herre.

Amen