Gjorda till Guds Avbild

Jag vill tänka igenom vad Bibeln säger om mänsklighetens ursprung. Att använda Bibeln för att förstå vår början anses vara dumt av många människor. Men tänk hur komplexa människor är, med en genetisk kod så sofistikerad som den bästa datorkod människan skapat; Vi är maskiner gjorda av proteiner som är mindre än det bäst av modern mänsklig nanoteknik – med möjlighet att automatiskt reparera cellulära skador; och vi har även personlighet och medvetande. Kanske bör vi vara fördomsfria att överväga möjligheten att vi skapades av Gud – Mästaren.

Så i denna avsikt vill jag bygga en förståelse för vad Bibeln lär om vårt ursprung genom att se på en passage i början av Bibeln.

Då sade Gud: “Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika…” Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” (Första Moseboken 1:26-27)

“till Guds avbild”

Nu vad innebär det att mänskligheten skapades “till Guds avbild”? Det betyder inte att Gud är en fysisk varelse med två armar, huvud, etc. Snarare på ett djupare plan säger det att grundläggande egenskaper hos människan härrör från liknande kännetecken av Gud. Exempelvis både Gud (i Bibeln) och människan (från observation) har intellekt, känslor och vilja. I Bibeln framställs Gud ibland som ledsen, sårad, arg eller glad – samma utbud av känslor som vi människor upplever. Vi gör val och beslut dagligen. På samma sätt beskrivs Gud i Bibeln som att göra val och fatta beslut. Vår förmåga att resonera och tänka abstrakt kommer från Gud. Vi har intellektuel kapacitet, känslor och vilja eftersom Gud har dem och vi är gjorda till Hans avbild.

På mer grundläggande nivå, när vi är medvetna av dessa aspekter hos oss själva, ser vi att vi är självmedvetna och medvetena av “jag” och “du”. Vi är inte opersonliga “dessa”. Vi är så eftersom Gud är sådan. I detta grundläggande perspektiv porträtteras inte Bibelns Gud som o-personlig, som “Kraften” i filmserien Stjärnornas Krig. Och eftersom vi gjorts till Hans avbild, är vi inte heller. Alla har vi personlighet.

Varför är vi estetiska

Vi uppskattar också konst och drama. Tänk hur vi så naturligt uppskattar och även behöver skönhet. Detta går längre än bara visuell skönhet och omfatta musik och litteratur. Tänker på hur viktig musik är för oss alla – även hur naturligt det är för oss att dansa. Musik så berikar våra liv. Vi älskar goda historier, både i romaner eller föreställningar, eller som mer vanligt idag, i filmer. Berättelser har hjältar, dårar, drama, och de underbara berättelserna etsar dessa hjältar, dårar och drama i vår fantasi. Det är så naturligt för oss att använda och uppskatta konst i dess många former fär att underhålla, återuppliva och föryngra oss eftersom Gud är Konstnär och vi är gjorda i Hans avbild. Det är en fråga värd att ställas. Varför är vi så medfödda estetiska, vare sig i konst, drama, musik, dans eller litteratur? Daniel Dennett, en talför ateist och en myndighet på att förstå kognitiva processer, svarar från en materialistisk synpunkt:

“Men det mesta av denna forskning tar fortfarande musik för givet. Den sällan frågar: Varför existerar musik? Det finns ett kort svar, och det är sant, så långt som det går: det existerar eftersom vi älskar det och skapar fram mer av det in i vår tillvaro. Men varför älskar vi det? Eftersom vi tycker att det är vackert. Men varför är det vackert för oss? Detta är en perfekt bra biologisk fråga, men det har ännu inte ett bra svar.” (Daniel Dennett. Bryta förtrollningen: Religion som ett naturligt fenomen. s. 43)

Varför, om allt om oss som människor måste förklaras enbart utifrån materiella processer, är konst, i alla dess former, för oss så viktiga? Dennett, förmodligen världens ledande tänkare i denna fråga från det materialistiska evolutionära perspektivet, säger oss att vi bara inte vet. Det bibliska perspektivet är att Gud är konstnärlig och estetisk. Han gjorde allt det vackra och älskar skönhet. Vi är samma, gjorda i Hans avbild. Med början av denna bibliska undervisning förklaras vår mänsklighet på ett sätt som ateism inte gör.

Varför vi har moral

Dessutom förklarar “skapad till Guds avbild” den inneboende moraliska kapaciteten som alla människor har. Vi förstår alla vad ‘fel’ beteende är och vad “bra” beteende är – även om vi har olika språk och kulturer. Kapaciteten för moralisk resonemang är inbyggd i oss. Som den berömda ateisten Richard Dawkins uttrycker det:

“Vad som driver våra moraliska omdömen är en allmän moralisk grammatik… Som med språk, de principer som utgör vår moraliska grammatik flyger under radarn för vårt medvetande”(Richard Dawkins, The God Delusion. s. 223)

Dawkins förklarar att vårt medvetande om rätt och fel är inbyggt i oss i likhet med vår förmåga att ha språk. Dawkins anser inte att denna vår moraliska förmåga kommer från Gud, men det är verkligen den mest rättframa och enkla förklaringen. Vi har en moralisk kapacitet eftersom Gud är moralisk och vi gjordes till Hans avbild. Detta är en medfödd mänsklig förmåga. Att inte erkänna detta kan ge upphov till missförstånd. Ta till exempel denna invändning från en annan känd ateist Sam Harris.

“Om du har rätt som tror att religiös tro erbjuder den enda verkliga grunden för moral, då skulle ateister vara mindre moraliska än troende.” (Sam Harris. 2005. Brev till en Kristen Nation p.38-39)

Harris missförstår och har helt fel. Bibliskt sett kommer vår känsla för moral inte från att vara religiösa utan som varande varelser som gjorts i Guds avbild. Och därför har ateister denna moraliska känsla och kan agera moraliskt som alla vi andra. Svårigheten med ateism är förklaringen för varför vi har moral – eftersom vi alla har det programmerat i oss.

Varför är vi Relationella

Således bibliskt sett, är utgångspunkten för att förstå oss själva att erkänna att vi är gjorda till Guds avbild. Därför, som vi får insikt av Gud (genom vad som avslöjas om honom i Bibeln) eller människor (genom observation och reflektion) kan vi också få insikt i detta. Så, till exempel är det inte svårt att märka den framträdande vikt som folk lägger på relationer. Det är OK att se en bra film, men det är en mycket bättre upplevelse att se den med en vän. Vi söker upp vänner att

dela erfarenheter med helt naturligt. Meningsfull vänskap och familjerelationer är viktiga för vår känsla av välbefinnande. Omvänt, ensamhet och/eller splittrade familjeförhållanden och haverier i vänskap tynger oss. Vi är inte neutrala och oberörda av förhållandena av relationer vi har med andra. Nu, om vi är Guds avbilder, då skulle vi förväntar oss att hitta denna samma relationella betoning hos Gud och faktiskt gör vi det. Bibeln säger att “Gud är kärlek…” (1 John 4:8). Mycket är skrivet i Bibeln om vikten av vad Gud ställer på vår kärlek till honom och till andra-de kallas faktiskt av Jesus för de två viktigaste buden i Bibeln. När du tänker på det, älska måste vara relationell eftersom det kräver en person som älskar (älskande) och en person som är föremål för denna kärlek – älskade.

Således bör vi tänka om Gud som en älskare. Om vi bara tänker på honom som “Drivmotorn”, den “Första orsaken”, “Allvetande gudomen” eller kanske som den”Välvillige” tänker vi inte på en biblisk Gud – vi har snarare gjort upp en Gud i våra sinnen. Även om han är dessa, framställs han också nästan som varande vårdslöst passionerad relation. Han inte bara “har” kärlek. Han “är” kärlek. De två mest framträdande bibliska bilderna av Guds relation med människor är som en far till sina barn och en make till sin hustru. De är inte sakligt filosofiska analogier utan snarare den djupaste och mest intima av mänskliga relationer.

Så här är grunden vi har lagt. Människor är gjorda till Guds avbild och består av sinne, känslor och vilja. Vi känner och är självmedvetna. Vi är moraliska varelser med moralisk grammatik som ger oss en medfödd läggning av “rätt” och “rättvist” och vad som inte är det. Vi har instinktiv förmåga att utveckla och uppskatta skönhet, drama, konst och historia i alla dess former. Och vi kommer medfött och naturligt att söka och utveckla relationer och vänskap med andra. Vi är allt detta eftersom Gud är allt detta och vi är gjorda i Gud ‘s avbild. Alla dessa slutledningar är åtminstonde i överensstämmelse med vad vi ser om oss själva som vi lagt som en grund. Vi fortsätter i nästa inlägg att se den bibliska förklaringen till varför våra relationer nästan alltid gör oss besvikna och varför Gud verkar så avlägsen. Varför fungerar aldrig vår djupaste längtan?