Korrumperade (del 2)… och missar målet

Jag hade sett på hur Bibeln beskriver oss som korrumperade från den ursprungliga avbilden av Gud som vi gjordes i. Ett visuellt hjälpmedel som hjälpt mig att bättre “se” det var odjuren  i Midgård, skadade från att ha varit älvor. Men i det bibliska perspektivet, hur kunde detta ha hänt? Detta står att berättat i Första Moseboken i Bibeln. Strax efter att ha skapats “i Guds avbild” prövades de första människorna. Berättelsen återger ett samtal med en “orm”. Ormen har alltid varit allmänt förstådd som varande Satan – en ängel och motståndare till Gud. I Bibeln konfronterar Satan vanligtvis med att tala genom en annan person. I detta fall talade han genom en orm. Samtalet berättas på detta sätt.

Men ormen var listigare än alla markens djur som HERREN Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: “Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla[a] träd i lustgården?”

2 Kvinnan svarade ormen: “Vi får äta av frukten från träden i lustgården, 3 men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö.”

4 Då sade ormen till kvinnan: “Ni skall visst inte dö! 5 Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”

6 Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. 7 Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig. . (Första Moseboken 3:1-7)

Den springande punkten i deras val, och därmed frestelsen, var att de kunde “bli som Gud”. Tills nu hade de helt enkelt trott Gud för allt och tagit honom på hans ord för allt. Men nu hade de valet att lämna det bakom sig, och bli “som Gud”, lita på sig själva och hålla sig till sina egna ord för saker. De kunde själva bli “gudar”, kaptener för egna fartyg, herrar över sina öden, att vara självständiga och ansvarig endast inför sig själva. Långt innan Dawkins skrev The God Delusion, föll de första människorna för den verkliga Gudavillfarelsen – att de kunnde bli “som Gud”.

I deras självständighetsförklaring ändrat något i våra förfäder. Som berättelsen lyder, kände de skam och försökte dölja det. I själva verket, skyller Adam: Eva (och Gud som hade gjort henne) när Gud konfronterar honom efteråt om hans brott mot konventionen. Eva skyllde i sin tur på ormen. Ingen ville ta ansvar.

Och det som började den dagen har fortsatt eftersom vi har ärvt denna samma medfödda disposition. Det är anledningen till varför israeliterna (i det här inlägget) av Hoseas dag beter sig som Adam – eftersom de (som oss) hade ärvt hans disposition. En del missförstår den bibliska berättelsen och drar slutsatsen att vi bär skulden för Adams revolt. I själva verket är den enda skulden hos Adam men vi lever med konsekvenserna av den revolten. Vi kan tänka på det genetiskt. Vi har ärvt denna upproriska natur av Adam och är således medfödd, nästan omedvetet, men uppsåtligen fortsätter vi upproret som han startade. Vi kanske inte vill vara universums gud, men vi vill vara gudar i våra sättningar; Kaptener för våra egna fartyg; autonoma från Gud. Bon Jovi chorus “det är mitt liv”, Frank Sinatras mer sublima “jag gjorde det på mitt sätt”, själv tidskrifter utlagda runt om i affärer är lättsamma ekon av denna önskan, medan Hitlers Mein Kempf (“min kamp”) och Kim Jong-Un (känd som “Käre Herren”), Nordkoreanske ledarens personkult är mycket mörkare ekon. Men de visar trenden i vår natur som Adams uppror började.

Och detta förklarar så mycket av människors liv som vi tar för givet. Detta är anledningen till att människor överallt behöver lås för sina dörrar, de behöver poliser, advokater, krypterade lösenord för bankärenden-eftersom vi i vår nuvarande disposition kommer att stjäla från varandra. Det är därför imperier och samhällen så småningom alla förfaller och kollapsar-eftersom medborgarna i dessa riken har en tendens att förfalla. Detta därför att, efter att ha provat alla former av regering och ekonomiska system, även om vissa fungerar bättre än andra, alla politiska eller ekonomiska system verkar så småningom att kollapsa – eftersom de människor som lever med dessa ideologier har följt tendenser som så småningom drar ner hela systemet. Därför har ingen religion fullständigt infört visionen för sina samhällen –  inte heller de ateistiska (Tänk på Stalins Sovjetunionen, Maos Kina, Pol Pots Kambodja) – eftersom något av hur vi är tenderar att få oss att förlora vår vision.

Faktiskt sammanfattar ordet “missa” ganska mycket vår situation. En vers från gamla testamentet ger en bild som har hjälpt mig förstå detta bättre. Den säger

Bland allt detta folk fanns 700 utvalda män som var vänsterhänta. Alla dessa kunde med slungstenen träffa på håret utan att missa. (Domare 20:16)

Denna vers beskriver soldater som var experter på att använda slungbellor samt aldrig missa. Ordet på hebreiska som översätts “missa” ovan är יַחֲטִֽא׃ (uttalas Khaw-taw). Det är intressanta att detta samma hebreiska ord också är översatt till synden över större delen av gamla testamentet. Exempelvis är detta samma hebreiska ord “synd” när Joseph, som såldes till slav i Egypten, inte vill begå äktenskapsbrott med sin herres hustru, trots att hon bad honom. Han sade till henne:

Han (Josefs herre) har i detta hus icke större makt än jag, och intet annat har han förbehållit sig än dig allena, eftersom du är hans hustru. Huru skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?»(Första Mosebok 39:9)

Och just efter att de tio budorden givits står det:

20 Men Mose sade till folket: »Frukten icke, ty Gud har kommit för att sätta eder på prov, och för att I skolen hava hans fruktan för ögonen, så att I icke synden.» (Andra Mosebok 20:20)

I båda dessa ställen är samma hebreiska ord יַחֲטִֽא׃  översatt som “synd”. Det är exakt samma ord som för “missa” med soldater som slungde stenar på mål och i dessa verser som betyder “synda” när man syftar på människors behandlingar av varandra. Det ger oss en bild för att hjälpa oss  förstå vad “synd” är. Soldaten tar en sten och slungor den för att nå målet. Om stenen missar det misslyckas hans syfte. På samma sätt gjordes vi till Guds avbild för att nå målet om hur vi relaterar till honom och behandla varandra. Att “synda” är att missa detta syfte eller mål, som var avsett för oss, och som vi i våra olika system, religioner och ideologier också själva avser men dock missar.

Denna skadade och missande–målet bild är inte snygg, den ger inte en god känsla, inte heller är den optimistisk. Under åren har jag träffat människor som starkt reagerat särskilt mot denna biblisk undervisning. Jag minns en universitetsstudent som tittade på mig med ilska och sade, “Jag tror dig inte eftersom jag inte gillar vad du säger”. Men jag finner det ganska märkligt. Vad har “gillar” för något att göra med huruvida det är sant eller inte? Jag gillar inte skatter, krig, AIDS och jordbävningar – jag tvivlar på att någon gör det – men det tar inte bort dem och inte heller kan jag ignorera någon av dem. Alla system i lagen, med polis, med lås, nycklar, säkerhet o.s.v. som vi har byggt in i vårt samhälle och tar för givet för att skydda oss från varandra tyder på att något är fel. Allra minst förtjänar denna bibliska undervisning att bli betraktad på ett fördomsfritt sätt.

Så nu har vi ett problem. Vi har blivit skadade från vår ursprungliga ställning, den bild vi är gjorda i har blivit behäftad och vi kan inte nå målet när det gäller våra moraliska handlingar. Men Gud lämnade oss inte där för att flundra i vår hjälplöshet. Han införde en plan, som vi såg glimtar av i Abrahams tecken och Herrens Påsk. Detta var en plan för att rädda oss, och det är därför evangeliet bokstavligen betyder “goda nyheter” – eftersom denna plan är den goda nyheten som vi behöver höra och ta emot. Men Gud väntade inte tills Abraham för att meddela denna nyhet. I själva verket meddelade han det rätt i denna samma samtal med Adam och Eva för så länge sedan i trädgården. Vi ser på denna första goda nyhetens tillkännagivande här.

Men skadad… som orcher i Midgård

I mitt senaste inlägg visade jag på den bibliska grunden för hur vi ska se oss själva och andra – som vi är — skapade i Guds avbild. Men Bibeln utvecklar vidare på denna grund. Psaltaren är en samling av helgade sånger och dikter och Psalm 14 skrevs av kung David ca 1000 f.Kr. och beskriver den nu-varande ställningen från Guds synpunkt.

Herren skådar ned från himmelen på mäniskors barn, för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud. Nej, alla är de avfälliga, allesammans är de fördärvade; Ingen finns, som gör vad gott är, det finns inte en enda. (Psaltaren 14:2-3)

Frasen “de är fördärvade” används för att beskriva hela mänskligheten. Eftersom det är något vi har “blivit” är fördärvelsen med hänvisning till det ursprungliga tillståndet av att ha varit i “Guds avbild”. Detta skriftställe säger att fördärvelsen visar sig i en besluten självständighet från Gud (“alla” är de “avfälliga” från att “söka Gud”) och även i att inte göra “gott”.

Tänkande älvor och odjur

Odjuren var hemska på många sätt. Men de var helt enkelt korrumperade ättlingar av älvor
Odjuren var hemska på många sätt. Men de var helt enkelt korrumperade ättlingar av älvor

För att bättre förstå detta, tänk på odjuren i Midgård i Sagan om Ringen som en illustration. Odjur är ohyggliga varelser till utseende, deras beteende, och behandling av jorden. Men odjuren  härstammar från älvor som hade skadats av Sauron. När du ser den höga majestätiska, harmonin och relationen som älvorna hade till naturen (Tänk på Legalos och älvorna i Lothlorien) och inser att de depraverade odjuren en gång varit älvor som “blivit korrumperade” får du en känsla av vad som sägs här om människor. Gud avsåg älvor men vad han fann var odjur.

Legolas

Älvorna var ädla och majestätiska

Detta stämmer exakt med vad som universellt kan vara observerat om oss – att ingen lever enligt sin moraliska grammatik av rätt och fel. Kom ihåg att vi såg att vi hade en medfödd moralisk grammatik inbyggd i oss. Vi kan moraliskt resonera och känna igen “rätt” och “fel” beteende. Men problemet är att ingen faktiskt lever så. Därför är det svårt ibland att känna igen att vi har en moralisk grammatik – eftersom vi inte alltid följer denna moraliska sida i våra egna göranden och i andras handlingar. Det är att likna vid ett datavirus som påverkar den ursprungliga funktionen av datorn. Vår moraliska grammatik är där – men ett virus har skadat den.

Så här kommer vi till en mycket lärorik synpunkt: den bibliska begynnelsen av människor som kännande, personligt, och moraliskt, men sedan också korrumperade, passar med vad vi ser om oss själva. Den är precis på pricken i sin bedömning av människan, som havande en inneboende moralisk karaktär i oss som lätt kan glömmas bort eftersom våra handlingar faktiskt aldrig passar med vad denna natur kräver av oss – på grund av denna korrumption. Bibliska skon passar den mänskliga foten. Men den väcker en självklar fråga: Varför gjorde Gud oss på detta sätt-med en moralisk grammatik och ändå skadade från den? Som ateisten Christopher Hitchens klagar:

“… Om Gud verkligen ville att människor skulle vara fria från sådana tankar [dvs korrumperade], borde han ha försökt bättre med att uppfinna en annan art.” Christopher Hitchens. 2007. Gud är inte bra: hur religion förstör allt. s. 100

Men i sin brådska att attackera Bibeln är det här som han missar något mycket viktigt. Bibeln säger inte att Gud skapade oss så här, men att något fruktansvärt hände efter den ursprungliga skapelsen som resulterade i detta svåra tillstånd. En viktig händelse som hände i mänsklighetens historia efter vår skapelse. De första människorna trotsade Gud, som skrivet i Första Moseboken, och i deras trots förändrades de och blev korrumperade.

Mänsklighetens Fall

Denna banbrytande händelse i mänsklighetens historia kallas ofta Fallet. Och vi kan kanske förstå det bättre om vi tänker igenom vad Adam, den första människan mötte i relationen till Gud när han skapades. För att ge oss ytterligare lite mer insikt vänder vi oss till profeten Hosea en profet vid mitten av 8: e århundradet f.Kr.,  i gamla testamentet. Som han berättar i sin bok, hade hans fru upprepade gånger varit otrogen mot honom och sprungit iväg med andra. Mitt i sin smärta av svek befallde Gud honom att gå och hitta sin hustru, försona sig med henne och vinna henne tillbaka. Sedan används denna episod som en bild för att visa hur, i Guds ögon, israeliterna på den tiden var som en otrogen maka, men att Gud, liksom Hosea, var villig att stämma av om de bara ville komma rena och komma tillbaka till honom. I denna vädjan kommer en jämförelse av Adam:

“Vad ska jag ta mig till med dig, Efraim? Vad ska jag ta mig till med dig, Juda?” frågar Herren. “Er kärlek är ju lik morgonskyn, lik daggen, som tidigt försvinner . … Jag har behag till kärlek, och inte till offer, och till Guds kunskap mer än till brännoffer. Men som Adam, du bröt mitt förbund och har svikit mitt förtroende. (Hosea 6:4-7)

Med andra ord, vad israeliterna av Hoseas dag gjorde var att fortsätta vad Adam, den första människan hade börjat. Det hade funnits ett avtal mellan Gud och Adam, liknande ett äktenskapligt kontrakt om trohet, och Adam hade brutit mot det. Första Moseboken berättar att Adam åt av Kunskapets Träd på Gott och Ont. Det hade varit ett förbund eller avtal mellan Gud och Adam att han inte skulle äta från det trädet-alla andra träd fanns tillgängliga för honom. Det var inte något speciellt i trädet själv, men dess närvaro gav Adam ett fritt val om att förbli trogen Gud eller inte. Adam hade skapats som människa med känsloförmåga, som både var gjord och placerad i vänskap med Gud i det ögonblicket. Adam hade inget val angående sin skapelse, men Gud gav honom möjlighet att välja sin vänskap med Gud, och detta val var centrerad på kommandot att inte äta från detta speciella träd. Precis som att valet att stå inte är riktigt om sitta är omöjligt, så måste Adams vänskap och förtroende för Gud ges inom ramen för ett lönsamt alternativ och således gavs Adam ett val om huruvida han skulle förbli trogen sitt avtal till Gud eller inte. Vi ser närmare på detta i nästa inlägg.