Tag: Abrahams rättfärdighet

Få Rättfärdighet – Abrahams exempel

Tidigare såg vi att Abraham erhöll rättfärdighet genom att helt enkelt tro.Detta konstaterades i den lilla meningen:

Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet. (Genesis 15: 6)

Tro handlar inte om Guds existens

Tänk på vad ” tro ” betyder. Många människor anser att “tro” betyder att tro att Gud existerar. Vi tror att Gud bara vill få oss att tro att han är där. Men Bibeln säger det annorlunda. Den säger,

Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i.  Också de onda andarna tror det, och bävar. (Jakobsbrevet 2:19)

Här använder Bibeln sarkasm för att säga att bara tro att Gud existerar gör oss lika bra som djävulen. Det är sant att Abraham trodde på Guds existens, men det är inte poängen till hans rättfärdighet. Gud hade lovat Abraham att han skulle ge honom en son. Det var det löftet som Abraham var tvungen att välja att tro eller inte – även när han visste att han var en 80-åring och att hans hustru var en 70-åring. Han litade på att Gud på något sätt skulle uppfylla detta löfte till honom. Tro i den här historien, betyder tillförlit. Abraham valde att lita på Gud för att få en son.

När Abraham valde att tro detta löfte om en son då gav Gud honom också -“Krediterade” honom- rättfärdighet. Slutligen fick Abraham både uppfyllt löfte (en son från vilken en stor nation skulle komma) och även trättfärdighet.

Rättfärdighet – inte från förtjänst eller ansträngning

Abraham “tjänade” inte rättfärdigheten, den var“krediterad” till honom. Vad är skillnaden? Om något är “tjänat” arbetar du för det – du förtjänar det. Det är som att få lön för det arbete du gör. Men när något krediteras till dig, ges det till dig. Det är inte förtjänat eller meriterat, men helt enkelt mottaget.

Vi tror att om vi gör mer bra saker än dåliga, gör goda gärningar, eller möter skyldigheter, detta tillåter oss att förtjäna eller meritera rättfärdighet. Abraham visar att dessa tankar är falska. Han försökte inte att tjäna rättfärdighet. Han valde helt enkelt att tro på löftet som erbjudits honom, och då gavs rättfärdighet till honom.

Abrahams tro:  Han satsa sitt liv på det

Valet att tro på detta löfte om en son var enkelt men det var inte lätt. När han först lovades en “stor nation” var han 75 år gammal och han hade lämnat sitt hemland och rest till Kanaan. Nästan tio år hade nu gått och Abraham och Sara hade fortfarande inget barn – för att inte tala om en nation! “Varför har Gud inte redan gett oss en son om han kunde ha gjort så” ?, kunde han ha undrat. Abraham trodde löftet om en son eftersom han litade på Gud, även om han inte förstod allt om löftet, inte heller hade han alla sina frågor besvarade.

Tron på löftet fordrar en aktiv väntan. Hela hans liv bröts samman samtidigt som han bodde i tält i väntan på löftet. Det skulle ha varit mycket lättare att göra ursäkter samt återvända hem till Mesopotamien (dagens Irak) som han lämnat många år tidigare, och där hans bror och familj fortfarande levde. Livet var bekvämt där.

Hans förtroende för löftet tog företräde framför normala mål i livet – säkerhet, komfort och välbefinnande. Han kunde ha tvivlat på löftet samtidigt som han trott på Guds existens och fortsatt med religiösa aktiviteter och goda gärningar. Då hade han kunnat behålla sin religion men inte “krediterats” med rättfärdighet.

Vårt Exempel

Resten av Bibeln behandlar Abraham som ett exempel för oss. Abrahams tro på löftet från Gud, och krediteringen av rättfärdighet, är ett mönster för oss. Bibeln har andra löften som Gud gör för oss alla. Vi har också att välja hurvida vi förlitar oss på dem.

Här är ett exempel på ett sådant löfte.

Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud. (Johannesevangeliet 1: 12-13)

I dag vet vi att löftet till Abraham besannats. Det är obestridligt i dag att det judiska folket finns till som den nationen som kom från Abraham. Men liksom Abraham står vi i dag inför ett löfte som verkar osannolikt och höjer vissa frågor. Liksom Abraham, får vi välja att lita på detta löfte – eller inte.

Vem betalar för Rättfärdighet?

Abraham visade att rättfärdighet ges som en gåva. När du får en gåva betalar du inte för den – annars är det inte en gåva. Givaren av gåvan är den som betalar. Gud, givaren av rättfärdighet, kommer att få betala för rättfärdigheten. Hur kommer han att göra det? Vi ser i vår nästa artikel när vi lär oss där titeln “Kristus” är först utvecklat.

Ett Tidlöst Löfte till en Omärkt Man

Vad världen tar stor del av nu i sport och politik kommer snabbt att glömmas och vi fortsätter med andra nöjen, VM eller politiska händelser. En dags höjdpunkt glöms fort nästa dag. Vi såg i vår tidigare artikel att detta var sant i den antika tiden av Abraham. De viktiga händelserna som höll människors uppmärksamhet för 4000 år sedan är nu helt bortglömda, men ett löfte givet i tysthet till en individ, fast förbisedd av den dåvarande världen, är växande och fortfarande utspelas inför våra ögon. Löftet givet till Abraham cirka 4000 år sedan har uppfyllts. Kanske Gud existerar och arbetar i världen.

Abrahams klagan

Flera år hade gått i Abrahams liv sedan löftet som registrerats i första Mosebok 12 lovats. I lydnad flyttade Abraham till Kanaan (det förlovade landet) som idag är Israel, men löftet om den utlovade sonen hände inte. Så Abraham började oroa dig.

Då kom Herrens ord till Abram i en vision:

“Var inte rädd, Abram. Jag är din sköld, din mycket stora belöning.”

Men Abram sade, “Suveräne Herre, vad kan du ge mig eftersom jag fortfarande är  barnlös och den som kommer att ärva min egendom är Eliezer från Damaskus?” Och Abram sa, “du har inte gett mig några barn, så en tjänare i mitt hushåll kommer att bli min arvtagare.” (Första Moseboken 15:1-3)

Guds löfte

Abraham tältade omkring i landet i väntan på början av den stora nationen han blivit lovad. Men ingenting hände och han var ca 85 år gammal (tio år hade nu gått efter hans flytt). Han klagade att Gud inte höll sitt löfte. Deras samtal fortsatte:

Då kom Herrens ord till honom: “denne mannen kommer inte att bli din arvtagare, men en son som kommer från din egen kropp kommer att vara din arvtagare.” Han förde ut honom och sa: “se upp på himlen och räkna stjärnorna – om du verkligen kan räkna dem..” Sedan sa han till honom, “så kommer din avkomma att bli.” (Första Moseboken 15:4-5)

Så Gud utökade sitt ursprungliga löfte med att förklara att Abraham skulle få en son som skulle bli upphov till ett folk lika oräkneliga som stjärnorna på himlen. Och dessa människor skulle få det utlovade landet – idag kallad Israel.

Abrahams svar: evinnerlig verkan

Hur skulle Abraham svara på det utökade löftet? Vad som följer är en mening som Bibeln själv behandlar som en av de viktigaste meningarna i hela Bibeln. Den hjälper oss att förstå Bibeln och visar oss Guds hjärta. Den säger:

Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet. (Första Moseboken 15:6)

Det är lättare att förstå denna mening om vi ersätter pronomen med namn, då lyder det:

Abram trodde Herren, och Herren räknade det till rättfärdighet för Abram. (Första Moseboken 15:6)

Det är en sådan liten, enkel mening, men den är verkligen viktigt. Varför? Eftersom i denna lilla mening erhåller Abraham “rättfärdighet”. Detta är den enda- och endaste  – kvaliteten som vi måste få för att få rätt ställning inför Gud.

Repitera vårt Problem: Korrumption

Ur Guds synpunkt, även om vi gjordes i Guds avbild hände något som skadat oss. Bibeln säger:

Herren ser ner från himlen på människors barn för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud. Nej, alla är de avfälliga, allesammans är de fördärvade. Ingen finns, som gör vad gott är, det finns inte en enda. (Psaltaren 14:2-3)

Vår korrumption har resulterat i att vi inte gör vad som är gott – orsakande tomhet och död. Om du tvivlar på detta, läsa nyhetsrubrikerna i världen och se vad folk har gjort de senaste 24 timmarna. Detta innebär att vi är separerade från en rättfärdig Gud eftersom vi saknar rättfärdighet.

Vår korrumption stöter bort Gud på samma sätt som vi skulle hålla oss borta från kroppen av en död råtta. Vi vill inte gå nära den. Så besannas ord av profeten Jesaja i Bibeln.

Vi blev allesammans lika orena människor, och all vår rättfärdighet var som en fläckad klädnad. Vi vissnade allesammans som löv, och våra missgärningar förde oss bort som vinden. (Jesaja 64:6)

Abraham och rättfärdighet

Men här i samtalet mellan Abraham och Gud finner vi en lugn förklaring att Abraham hade fått “rättfärdighet”, typ som Gud accepterar – trots att Abraham inte var syndfri. Så, vad “gjorde” Abraham för att få denna rättfärdigheten? Det står bara Abraham “trodde”. Det är allt?! Vi försöker att tjäna rättfärdighet genom att göra något, men den här mannen, Abraham, fick det genom att bara helt enkelt ” tro”.

Men vad betyder att tro? Och vad har detta att göra med din rättfärdighet och min? Vi ta upp det nästa gång.