Jag frågar folk ibland vad de tror att Jesu efternamn var. Vanligtvis svarar de i linje med, “Jag antar att hans efternamn var “Kristus”, men jag är inte säker”. Då frågar jag: “Om så vore fallet då när Jesus var en liten pojke tog Joseph Kristus och Maria Kristus lille Jesus Kristus till marknaden?” Sett på det sättet, inser de att “Kristus” inte är Jesu efternamn. Så, vad är “Kristus”? Var kommer det ifrån? Vad betyder det? Det är vad vi kommer att undersöka i den här artikeln.
Översättning i motsats till Transkription
Vi måste först förstå några mycket grundläggande principer för översättning. Översättare försöker fånga den bästa meningen. Således används inte alltid ett ord för ord tillvägagångssätt. Men översättare väljer ibland att översätta med liknande ljud snarare än betydelse, särskilt när det gäller namn eller titlar. Detta är känt som transkription.Till exempel är namnet “Peter” en omskrivning från det grekiska namnet Πέτρος (Petros),vilket betyder “klippa” på grekiska. Namnet återgavs som “Peter” genom liknande ljud ( “Peter” låter som Petros)snarare än genom mening. Dock är det samma namnet på franska Pierre, och betyder “klippa” på franska. Så namnet återges i franska från grekiska genom översättning (liknande betydelse) snarare än genom transkribering (liknande ljud). För Bibeln, var översättarna tvungna att bestämma om ord (särskilt namn och titlar) skulle vara bättre i mottagarens språk genom översättning (betydelse) eller genom transkription (liknande ljud). Och här finns ingen särskild regel; ibland är det bättre att översätta och andra gånger är transkribering att föredra.
Septuaginta
Låt oss nu tillämpa dessa principer på den bibliska översättningshistorien. Den första översättningen av Bibeln var när det hebreiska Gamla Testamentet översattes till grekiska omkring 250 f.Kr. Denna översättning kallas Septuaginta (eller LXX) och den har utövat ett enormt inflytande i västvärlden. Viktigast av allt, eftersom det Nya Testamentet skrevs på grekiska, när nytestamentliga författarna citerade Gamla testamentet (som de ofta gjorde) använde de den grekiska Septuagintan snarare än det hebreiska Gamla Testamentet i sina citat.
Översättning & Transkription i Septuagintan
Bilden nedan visar hur allt detta påverkar nutidens biblar där stegen av översättningar visas I kvadranter.
Det ursprungliga hebreiska Gamla Testamentet är i kvadrant # 1 och är tillgängligt idag i den Masoretiska texten och Dödahavsrullarna. Det grekiska Nya Testamentet är i kvadrant # 2. Men eftersom Septuaginta var en hebreisk -> grekiska översättningen visas den som en pil som går från kvadrant # 1 till # 2, så att # 2 innehåller både de Gamla och Nya Testamenten. I den nedre halvan (# 3) är ett modernt språk som Bibeln översatts till. Översättarna hade att avgöra om ord var bättre i mottagarens språk genom transkribering eller översättning enligt ovan. Detta illustreras med de gröna pilarna märkta transkription och översättning på vardera sidan om dem, vilket visar att översättarna kunde ta antingen det ena eller det andra tillvägagångssättet. Tillsammans visar denna siffra processen för hur de bibliska texterna har gått från hebreiska och grekiska till moderna språk i dag.
Upprinnelsen till “Kristus”
I nästa bild följer jag återigen processen som ovan, men den här gången gör jag det med särskild inriktning på ordet “Kristus” som visas i våra nutida Nya Testamenten.
Var kommer “Kristus” från i Bibeln
Vi kan se att i det ursprungliga hebreiska Gamla Testamentet termen var “mashiyach” vilket definieras som “smord eller avskiljd” person i den hebreiska ordboken. Under Gamla Testamentets period smordes (ceremoniel smörjning med olja) hebreiska präster och kungar innan de upptog sina positioner, alltså var de smorda eller mashiyach. Men vissa gammaltestamentliga profetiska skriftställen talade också om en specifik mashiyach (med “bestämd artikel”) som var profeterad att komma. När Septuaginta utvecklades vid 250 f.Kr., valde översättarna ett ord i grekiskan med en liknande innebörd, Χριστός (som låter som Christos),som kom från chrio,vilket innebar att ceremoniellt smörja med olja. Därför har ordet Christos i den grekiska Septuagintan översatts med betydelsen (och inte transkriberats av ljud) från det ursprungliga hebreiska “mashiyach” för att hänvisa till denne specielle personen. Nya Testamentets författare förstog Jesus som varande denne mycket omtalade personen i Septuagintan så de fortsatte att använda ordet Christos i sina skrifter för att beteckna Jesus som varande denne mashiyach.
Men när vi kom till dagens europeiska språk, fanns det inget lätt igenkännbart ord med en liknande innebörd, så Christos blev därefter transkriberad från grekiskan till dessa språk som “Kristus” och dess variationer. Således är ordet “Kristus” en mycket specifik titel med gammaltestamentliga rötter, tillkommen genom översättning från hebreiska till grekiska, och sedan transkriberad från grekiskan till de moderna europeiska språken. Det hebreiska Gamla Testamentet översätts direkt till dessa språk och översättare har gjort olika val i att översätta det ursprungliga hebreiska “mashiyach”. Vissa biblar översätter (av betydelse) till varianter av “Messias” och andra transkribera (med ljud) i varianter av “Kristus”. Eftersom vi inte lätt ser ordet “Kristus” i dagens Gamla Testamente är inte detta sambandet till Gamla Testamentet uppenbar för oss. Men från denna analys vet vi att den bibliske “Kristus ‘=’ Messias ‘=’ den Smorde” och att det var en speciel titel. De ursprungliga grekiska läsarna av Nya Testamentet kunde direkt se Christos från Septuaginta och insåg direkt detta samband, medan vi måste gräva runt lite för att se det.
Kristus väntad i 1: Århundradet
Rustad med denna insikt, låt oss göra några observationer från evangelierna. Nedan följer konung Herodes reaktion när Vise Män från Öster kom sökande efter judarnas konung, en välkänd del av julberättelsen. Lägg märke till att en bestämd “Messias” eller Kristus är efterfrågad, även om det inte specifikt hänvisar till Jesus.
3 När konung Herodes hörde detta, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom.
4 Och han församlade alla överstepräster och skriftlärde bland folket och frågade dem var Kristus skulle födas. (Matt 2: 3-4)
Du kan se att själva idén om “Kristus” eller Messias var redan allmänt accepterad mellan Herodes och hans religiösa rådgivare – även innan Jesus föddes – och här används det utan att hänvisa specifikt till Jesus. Detta beror på att “Kristus” kommer från Gamla Testamentet, och det var allmänt läst av judar i den grekiska Septuagintan under 1: a århundradet (som Herodes och översteprästerna av hans dag). “Kristus” var (och är fortfarande) en titel, inte ett namn. Av detta kan vi direkt avfärda sådana löjliga föreställningar som att “Kristus” skulle vara en kristen uppfinning eller en uppfinning av någon som kejsar Konstantin på 300 e.Kr. och populariserad av filmer som Da Vinci-koden. Termen existerade hundratals år innan det fanns några kristna eller innan Konstantin kom till makten.
Gamla Testmentliga profetior om “Kristus”
I själva verket blir termen en avgjort profetisk titel redan i Psaltaren, skriven av David ca 1000 f.Kr. – långt, långt innan Jesu födelse. Låt oss se på dessa första omnämnanden.
Jordens kungar reser sig …. mot HERREN och hans Smorde: Han som bor i himlen ler, … Han talar till dem …: “Det är jag som har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.”
Jag vill kungöra HERRENS beslut. Han sade till mig: “Du är min Son, jag har i dag fött dig….Saliga är alla som flyr till honom. (Ps 2: 2-12)..
Den grekiska Septuagintan var mer läst än den hebreiska texten under det första århundradet (av både judar och icke-judar). Psalm 2 i Septuagintan lästes på följande sätt (jag citerar den med ett transcriberat Christos så att du kan “se” Kristus titel som en läsare av Septuagintan kunde)
Jordens kungar reser sig …. mot HERREN och hans Kristus: Han som bor i himlen ler, … Han talar till dem … (Ps 2)
Du kan nu “se” Kristus i detta skriftställe som en läsare under 1: a århundradet skulle ha gjort. Men Psaltaren fortsätta med fler referenser till den kommande Kristus. Jag satte standard texten sida vid sida med en transcriberad, en med ” Kristus ” i den, så att du kan se det.
| Psalm 132- från hebreiska | Psalm 132 från Septuaginta |
|---|---|
| Herre, … 10 För din tjänare Davids skull må du inte visa bort din smorde.11 Herren har svurit David en ed, en sann ed som han ej skall ta tillbaka: “Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron. … 17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David, jag har tillrett en lampa åt min smorde. 18 Hans fiender skall jag klä i skam, men på honom skall hans krona glänsa.” | “Herre,… … 10 För din tjänare Davids skull må du inte visa bort din Kristus.11 Herren har svurit David en ed, en sann ed som han ej skall ta tillbaka: “Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron. … 17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David, jag har tillrett en lampa åt min Kristus. 18 Hans fiender skall jag klä i skam, men på honom skall hans krona glänsa.” |
Du kan se att Psalm 132 talar specifikt i futurum ( “… 17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David, …”), som så många skriftställen i hela Gamla Testamentet. Detta är viktigt att komma ihåg när man bedömer profetiorna. Det är inte bara att de nytestamentliga författarna tog idéer från Gamla Testamentet och “gjorde” dem till att passa. Det är så tydligt som ord kan vara att Gamla Testamentet verkligen gör framtidsinriktade påståenden och förutsägelser utan någon tanke på Nya Testamentet. Herodes var medveten om att profeterna i Gamla Testamentet gjorde förutsägelser om den kommande “Kristus” – vilket var anledningen till att han var beredd på denna nyhet. Han behövde bara få sina rådgivare att fylla i detaljerna av dessa förutsägelser för honom. Judarna har alltid varit kända för att vänta på sin Messias (eller Kristus). Det faktum att de väntar eller letar efter ankomsten av sin Messias har ingenting att göra med Jesus eller Nya Testamentet (eftersom de ignorerar det) utan har allt att göra med de uttryckligen framtidsblickande förutsägelserna och profetiorna i Gamla Testamentet.
Gamla Testamentets profetior: Angivna som ett lås med ett lås-och-nyckel system
Att Gamla Testamentets skrifter uttryckligen förutsäger framtiden får dem att stå enahanda i mycke litet sällskap jämfört med det enorma hav av litteratur som producerats under mänsklighetens historia. Det liknar låset av en dörr. Ett lås utformas efter en viss specifikation så att endast en särskild “nyckel” passar specifikationen och kan låsa upp det. På samma sätt är Gamla Testamentet att likna vid ett lås. Vi såg att specifikationerna inte bara gäller dessa två psalmer jag tittat på här, men vi har redan sett på andra i inläggen om Abrahamsoffer, Adamsbörjan och Moses påsk (läs över dem om de inte kommer till minnes). Psalm 132 tillägger specifikationen att “Kristus” kommer att vara av Davids släkt. Så “låset” har specifikationer som kan iaktas samt bli mer och mer exakt medan vi kartlägger de profetiska skriftställena från olika delar av Gamla Testamentet. Jag kommer att fortsätta att se på flera av dessa “lås” specifikationer. Men jag vill också ställa en annan fråga: Är Jesus den motsvarande “nyckeln” som låser upp profetiorna? Min förhoppning är att du genom denna övning bättre kommer att kunna ta ställning till Evangeliet.