Tag: är människor moraliskt

Men skadad… som orcher i Midgård

I mitt senaste inlägg visade jag på den bibliska grunden för hur vi ska se oss själva och andra – som vi är — skapade i Guds avbild. Men Bibeln utvecklar vidare på denna grund. Psaltaren är en samling av helgade sånger och dikter och Psalm 14 skrevs av kung David ca 1000 f.Kr. och beskriver den nu-varande ställningen från Guds synpunkt.

Herren skådar ned från himmelen på mäniskors barn, för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud. Nej, alla är de avfälliga, allesammans är de fördärvade; Ingen finns, som gör vad gott är, det finns inte en enda. (Psaltaren 14:2-3)

Frasen “de är fördärvade” används för att beskriva hela mänskligheten. Eftersom det är något vi har “blivit” är fördärvelsen med hänvisning till det ursprungliga tillståndet av att ha varit i “Guds avbild”. Detta skriftställe säger att fördärvelsen visar sig i en besluten självständighet från Gud (“alla” är de “avfälliga” från att “söka Gud”) och även i att inte göra “gott”.

Tänkande älvor och odjur

Odjuren var hemska på många sätt. Men de var helt enkelt korrumperade ättlingar av älvor
Odjuren var hemska på många sätt. Men de var helt enkelt korrumperade ättlingar av älvor

För att bättre förstå detta, tänk på odjuren i Midgård i Sagan om Ringen som en illustration. Odjur är ohyggliga varelser till utseende, deras beteende, och behandling av jorden. Men odjuren  härstammar från älvor som hade skadats av Sauron. När du ser den höga majestätiska, harmonin och relationen som älvorna hade till naturen (Tänk på Legalos och älvorna i Lothlorien) och inser att de depraverade odjuren en gång varit älvor som “blivit korrumperade” får du en känsla av vad som sägs här om människor. Gud avsåg älvor men vad han fann var odjur.

Legolas

Älvorna var ädla och majestätiska

Detta stämmer exakt med vad som universellt kan vara observerat om oss – att ingen lever enligt sin moraliska grammatik av rätt och fel. Kom ihåg att vi såg att vi hade en medfödd moralisk grammatik inbyggd i oss. Vi kan moraliskt resonera och känna igen “rätt” och “fel” beteende. Men problemet är att ingen faktiskt lever så. Därför är det svårt ibland att känna igen att vi har en moralisk grammatik – eftersom vi inte alltid följer denna moraliska sida i våra egna göranden och i andras handlingar. Det är att likna vid ett datavirus som påverkar den ursprungliga funktionen av datorn. Vår moraliska grammatik är där – men ett virus har skadat den.

Så här kommer vi till en mycket lärorik synpunkt: den bibliska begynnelsen av människor som kännande, personligt, och moraliskt, men sedan också korrumperade, passar med vad vi ser om oss själva. Den är precis på pricken i sin bedömning av människan, som havande en inneboende moralisk karaktär i oss som lätt kan glömmas bort eftersom våra handlingar faktiskt aldrig passar med vad denna natur kräver av oss – på grund av denna korrumption. Bibliska skon passar den mänskliga foten. Men den väcker en självklar fråga: Varför gjorde Gud oss på detta sätt-med en moralisk grammatik och ändå skadade från den? Som ateisten Christopher Hitchens klagar:

“… Om Gud verkligen ville att människor skulle vara fria från sådana tankar [dvs korrumperade], borde han ha försökt bättre med att uppfinna en annan art.” Christopher Hitchens. 2007. Gud är inte bra: hur religion förstör allt. s. 100

Men i sin brådska att attackera Bibeln är det här som han missar något mycket viktigt. Bibeln säger inte att Gud skapade oss så här, men att något fruktansvärt hände efter den ursprungliga skapelsen som resulterade i detta svåra tillstånd. En viktig händelse som hände i mänsklighetens historia efter vår skapelse. De första människorna trotsade Gud, som skrivet i Första Moseboken, och i deras trots förändrades de och blev korrumperade.

Mänsklighetens Fall

Denna banbrytande händelse i mänsklighetens historia kallas ofta Fallet. Och vi kan kanske förstå det bättre om vi tänker igenom vad Adam, den första människan mötte i relationen till Gud när han skapades. För att ge oss ytterligare lite mer insikt vänder vi oss till profeten Hosea en profet vid mitten av 8: e århundradet f.Kr.,  i gamla testamentet. Som han berättar i sin bok, hade hans fru upprepade gånger varit otrogen mot honom och sprungit iväg med andra. Mitt i sin smärta av svek befallde Gud honom att gå och hitta sin hustru, försona sig med henne och vinna henne tillbaka. Sedan används denna episod som en bild för att visa hur, i Guds ögon, israeliterna på den tiden var som en otrogen maka, men att Gud, liksom Hosea, var villig att stämma av om de bara ville komma rena och komma tillbaka till honom. I denna vädjan kommer en jämförelse av Adam:

“Vad ska jag ta mig till med dig, Efraim? Vad ska jag ta mig till med dig, Juda?” frågar Herren. “Er kärlek är ju lik morgonskyn, lik daggen, som tidigt försvinner . … Jag har behag till kärlek, och inte till offer, och till Guds kunskap mer än till brännoffer. Men som Adam, du bröt mitt förbund och har svikit mitt förtroende. (Hosea 6:4-7)

Med andra ord, vad israeliterna av Hoseas dag gjorde var att fortsätta vad Adam, den första människan hade börjat. Det hade funnits ett avtal mellan Gud och Adam, liknande ett äktenskapligt kontrakt om trohet, och Adam hade brutit mot det. Första Moseboken berättar att Adam åt av Kunskapets Träd på Gott och Ont. Det hade varit ett förbund eller avtal mellan Gud och Adam att han inte skulle äta från det trädet-alla andra träd fanns tillgängliga för honom. Det var inte något speciellt i trädet själv, men dess närvaro gav Adam ett fritt val om att förbli trogen Gud eller inte. Adam hade skapats som människa med känsloförmåga, som både var gjord och placerad i vänskap med Gud i det ögonblicket. Adam hade inget val angående sin skapelse, men Gud gav honom möjlighet att välja sin vänskap med Gud, och detta val var centrerad på kommandot att inte äta från detta speciella träd. Precis som att valet att stå inte är riktigt om sitta är omöjligt, så måste Adams vänskap och förtroende för Gud ges inom ramen för ett lönsamt alternativ och således gavs Adam ett val om huruvida han skulle förbli trogen sitt avtal till Gud eller inte. Vi ser närmare på detta i nästa inlägg.

Gjorda till Guds Avbild

Jag vill tänka igenom vad Bibeln säger om mänsklighetens ursprung. Att använda Bibeln för att förstå vår början anses vara dumt av många människor. Men tänk hur komplexa människor är, med en genetisk kod så sofistikerad som den bästa datorkod människan skapat; Vi är maskiner gjorda av proteiner som är mindre än det bäst av modern mänsklig nanoteknik – med möjlighet att automatiskt reparera cellulära skador; och vi har även personlighet och medvetande. Kanske bör vi vara fördomsfria att överväga möjligheten att vi skapades av Gud – Mästaren.

Så i denna avsikt vill jag bygga en förståelse för vad Bibeln lär om vårt ursprung genom att se på en passage i början av Bibeln.

Då sade Gud: “Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika…” Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” (Första Moseboken 1:26-27)

“till Guds avbild”

Nu vad innebär det att mänskligheten skapades “till Guds avbild”? Det betyder inte att Gud är en fysisk varelse med två armar, huvud, etc. Snarare på ett djupare plan säger det att grundläggande egenskaper hos människan härrör från liknande kännetecken av Gud. Exempelvis både Gud (i Bibeln) och människan (från observation) har intellekt, känslor och vilja. I Bibeln framställs Gud ibland som ledsen, sårad, arg eller glad – samma utbud av känslor som vi människor upplever. Vi gör val och beslut dagligen. På samma sätt beskrivs Gud i Bibeln som att göra val och fatta beslut. Vår förmåga att resonera och tänka abstrakt kommer från Gud. Vi har intellektuel kapacitet, känslor och vilja eftersom Gud har dem och vi är gjorda till Hans avbild.

På mer grundläggande nivå, när vi är medvetna av dessa aspekter hos oss själva, ser vi att vi är självmedvetna och medvetena av “jag” och “du”. Vi är inte opersonliga “dessa”. Vi är så eftersom Gud är sådan. I detta grundläggande perspektiv porträtteras inte Bibelns Gud som o-personlig, som “Kraften” i filmserien Stjärnornas Krig. Och eftersom vi gjorts till Hans avbild, är vi inte heller. Alla har vi personlighet.

Varför är vi estetiska

Vi uppskattar också konst och drama. Tänk hur vi så naturligt uppskattar och även behöver skönhet. Detta går längre än bara visuell skönhet och omfatta musik och litteratur. Tänker på hur viktig musik är för oss alla – även hur naturligt det är för oss att dansa. Musik så berikar våra liv. Vi älskar goda historier, både i romaner eller föreställningar, eller som mer vanligt idag, i filmer. Berättelser har hjältar, dårar, drama, och de underbara berättelserna etsar dessa hjältar, dårar och drama i vår fantasi. Det är så naturligt för oss att använda och uppskatta konst i dess många former fär att underhålla, återuppliva och föryngra oss eftersom Gud är Konstnär och vi är gjorda i Hans avbild. Det är en fråga värd att ställas. Varför är vi så medfödda estetiska, vare sig i konst, drama, musik, dans eller litteratur? Daniel Dennett, en talför ateist och en myndighet på att förstå kognitiva processer, svarar från en materialistisk synpunkt:

“Men det mesta av denna forskning tar fortfarande musik för givet. Den sällan frågar: Varför existerar musik? Det finns ett kort svar, och det är sant, så långt som det går: det existerar eftersom vi älskar det och skapar fram mer av det in i vår tillvaro. Men varför älskar vi det? Eftersom vi tycker att det är vackert. Men varför är det vackert för oss? Detta är en perfekt bra biologisk fråga, men det har ännu inte ett bra svar.” (Daniel Dennett. Bryta förtrollningen: Religion som ett naturligt fenomen. s. 43)

Varför, om allt om oss som människor måste förklaras enbart utifrån materiella processer, är konst, i alla dess former, för oss så viktiga? Dennett, förmodligen världens ledande tänkare i denna fråga från det materialistiska evolutionära perspektivet, säger oss att vi bara inte vet. Det bibliska perspektivet är att Gud är konstnärlig och estetisk. Han gjorde allt det vackra och älskar skönhet. Vi är samma, gjorda i Hans avbild. Med början av denna bibliska undervisning förklaras vår mänsklighet på ett sätt som ateism inte gör.

Varför vi har moral

Dessutom förklarar “skapad till Guds avbild” den inneboende moraliska kapaciteten som alla människor har. Vi förstår alla vad ‘fel’ beteende är och vad “bra” beteende är – även om vi har olika språk och kulturer. Kapaciteten för moralisk resonemang är inbyggd i oss. Som den berömda ateisten Richard Dawkins uttrycker det:

“Vad som driver våra moraliska omdömen är en allmän moralisk grammatik… Som med språk, de principer som utgör vår moraliska grammatik flyger under radarn för vårt medvetande”(Richard Dawkins, The God Delusion. s. 223)

Dawkins förklarar att vårt medvetande om rätt och fel är inbyggt i oss i likhet med vår förmåga att ha språk. Dawkins anser inte att denna vår moraliska förmåga kommer från Gud, men det är verkligen den mest rättframa och enkla förklaringen. Vi har en moralisk kapacitet eftersom Gud är moralisk och vi gjordes till Hans avbild. Detta är en medfödd mänsklig förmåga. Att inte erkänna detta kan ge upphov till missförstånd. Ta till exempel denna invändning från en annan känd ateist Sam Harris.

“Om du har rätt som tror att religiös tro erbjuder den enda verkliga grunden för moral, då skulle ateister vara mindre moraliska än troende.” (Sam Harris. 2005. Brev till en Kristen Nation p.38-39)

Harris missförstår och har helt fel. Bibliskt sett kommer vår känsla för moral inte från att vara religiösa utan som varande varelser som gjorts i Guds avbild. Och därför har ateister denna moraliska känsla och kan agera moraliskt som alla vi andra. Svårigheten med ateism är förklaringen för varför vi har moral – eftersom vi alla har det programmerat i oss.

Varför är vi Relationella

Således bibliskt sett, är utgångspunkten för att förstå oss själva att erkänna att vi är gjorda till Guds avbild. Därför, som vi får insikt av Gud (genom vad som avslöjas om honom i Bibeln) eller människor (genom observation och reflektion) kan vi också få insikt i detta. Så, till exempel är det inte svårt att märka den framträdande vikt som folk lägger på relationer. Det är OK att se en bra film, men det är en mycket bättre upplevelse att se den med en vän. Vi söker upp vänner att

dela erfarenheter med helt naturligt. Meningsfull vänskap och familjerelationer är viktiga för vår känsla av välbefinnande. Omvänt, ensamhet och/eller splittrade familjeförhållanden och haverier i vänskap tynger oss. Vi är inte neutrala och oberörda av förhållandena av relationer vi har med andra. Nu, om vi är Guds avbilder, då skulle vi förväntar oss att hitta denna samma relationella betoning hos Gud och faktiskt gör vi det. Bibeln säger att “Gud är kärlek…” (1 John 4:8). Mycket är skrivet i Bibeln om vikten av vad Gud ställer på vår kärlek till honom och till andra-de kallas faktiskt av Jesus för de två viktigaste buden i Bibeln. När du tänker på det, älska måste vara relationell eftersom det kräver en person som älskar (älskande) och en person som är föremål för denna kärlek – älskade.

Således bör vi tänka om Gud som en älskare. Om vi bara tänker på honom som “Drivmotorn”, den “Första orsaken”, “Allvetande gudomen” eller kanske som den”Välvillige” tänker vi inte på en biblisk Gud – vi har snarare gjort upp en Gud i våra sinnen. Även om han är dessa, framställs han också nästan som varande vårdslöst passionerad relation. Han inte bara “har” kärlek. Han “är” kärlek. De två mest framträdande bibliska bilderna av Guds relation med människor är som en far till sina barn och en make till sin hustru. De är inte sakligt filosofiska analogier utan snarare den djupaste och mest intima av mänskliga relationer.

Så här är grunden vi har lagt. Människor är gjorda till Guds avbild och består av sinne, känslor och vilja. Vi känner och är självmedvetna. Vi är moraliska varelser med moralisk grammatik som ger oss en medfödd läggning av “rätt” och “rättvist” och vad som inte är det. Vi har instinktiv förmåga att utveckla och uppskatta skönhet, drama, konst och historia i alla dess former. Och vi kommer medfött och naturligt att söka och utveckla relationer och vänskap med andra. Vi är allt detta eftersom Gud är allt detta och vi är gjorda i Gud ‘s avbild. Alla dessa slutledningar är åtminstonde i överensstämmelse med vad vi ser om oss själva som vi lagt som en grund. Vi fortsätter i nästa inlägg att se den bibliska förklaringen till varför våra relationer nästan alltid gör oss besvikna och varför Gud verkar så avlägsen. Varför fungerar aldrig vår djupaste längtan?