Bibeln är en märklig bok. För det första gör den anspråk på att vara gudomligt inspirerad och därför återger den sannt Guds handlande genom tiderna. Då jag brottades mycke med detta, ifrågasatte jag särskilt påståendet av historisk korrekthet när det gälde de första kapitlen av Första Moseboken, den första boken i Bibeln. Det var berättelsen om Adam och Eva, paradiset, den förbjudna frukten, en frestare, följt av berättelsen om hur Noa överlevde en världsomfattande översvämning. Jag tänkte liksom de flesta av oss idag att dessa berättelser var poetiska metaforer för andre händelser. När allt kommer omkring, hade inte de faktiska händelserna i naturhistorien visat att dessa berättelser från Första Moseboken helt enkelt inte hade hänt som angivits i de bibliska texterna.
Men när jag grävde lite djupare insåg jag att det inte var så enkelt som jag först hade trott. Jag lärde mej att de s.k. “fakta” av naturhistorien inte var fakta alls, utan snarare tolkningar baserade på några kontroversiella antaganden. Och sedan gjorde jag upptäckter från olika källor som starkt tydde på att dessa berättelser från Första Moseboken i själva verket kanske hade händt.
En av de mest intressanta av dessa upptäckter fann jag inbäddade i kinesisk kalligraphy. För att förstå betydelsen av dessa upptäckter var jag först tvungen att lära mig lite bakgrund om kinesiska.
Kinesisk skrift uppstog från början av den kinesiska civilisationen, vilken går tillbaka i tiden cirka 4200 år. Detta innebär att den kinesiska skriften utvecklades ungefär 700 år före Mose redigering av Första Moseboken (ca 1500 f.Kr.). Vi kan känna igen kinesisk kalligraphy när vi ser det. Vad många av oss inte vet är att ideogramen eller bilderna av kinesiska “ord” är tillverkade av enklare bilder som kallas radikaler. Det är mycket likt hur vi på svenska tar enkla ord (som “brand” och “bil”) och kombinera dem i ett sammansatt ord (“brandbil”). Kinesisk kalligraphy har förändrats mycket litet under tusentals år. Vi vet detta från skrift som finns på gamla keramik och benföremål. Endast under 1900-talet med tillkomsten av det kinesiska kommunistpartiet har skriften förenklats.
Så, till exempel, ta det kinesiska ideogramet för det abstrakta begreppet “första”. Det visas här.
Detta ideogramet är verkligen en förening med enklare radikaler som bilden visar. Du kan se hur alla dessa radikaler finns kombinerade i ideogramet “först”. Betydelsen av var och en av radikalerna visas också ovan. Så vad detta betyder är att för en lång tid sedan (omkring 4200 år sedan) när de första kinesiska skriftlärde sammanställde kinesisk kalligraphy valde de radikaler med innebörden av “levande” + “damm” + “man” => “första”. Men varför? Vilket inbördes samband finns det mellan “damm” och “första” till exempel? Det verkar vara högst lite, om något. Men att reflektera över sambandet vid sidan av skapelseberättelsen är slående.
Herren Gud danade människan av stoft från marken och andades i hennes näsa livsluft och mannen blev en levande varelse (Första Moseboken 2:17).
Den “förste” manen (Adam) gjordes levande från damm! Men varifrån tog de urgamla kineserna detta sammanhang 700 år före Genesis vart sammanställts? Men tänk nu som så:
Radikalerna för ‘damm’ + ‘andedräkt i munnen’ +’levande’ kombineras för att göra ideogramen att “tala”. Men “tala” kombineras sedan med “gående” för att bilda “skapa”.
Men vad är det inbördes sambandet mellan “damm”, “andedräkt i munnen”, “levande”, “gående” och “skapa” som skulle få de gamla kineserna att använda denna konstruktion? Men den innehåller också en slående parallell med Första Moseboken 2:17 som citerats tidigare.
Denna parallell fortsätter. Lägg märke till hur “djävulen” bildas från “man rör sig i hemlighet i trädgården”. Trädgård! Vad är inbördes förhållandet mellan trädgårdar och djävlar? De är ingen alls.
Ändå byggde de gamla kinesiserna på detta genom att sedan kombinera “djävulen” med “två träd” för att representera “frestaren”!
Så “djävulen” under täckmantel av “två träd” är “frestaren”. Om jag skulle göra en sammanställning i anslutning till frestelse kan jag relatera det till en frestande kvinna, eller en frestande synd. Men varför två träd? Vilken betydelse har “trädgårdar” och “träd” att göra med “djävlar” och “frestare”? Jämför nu med berättelsen i Första Moseboken:
Herren Gud hade planterat en trädgård i öster … i mitten av trädgården var Livets Träd och Kunskapens Träd på Gott och Ont.(Första Moseboken 2: 8-9)
Men ormen var mer listig … han sade till kvinnan: “Har Gud verkligen sagt …” (Första Mosekoken 3: 1)
Till att ha “begär” eller “vilja ha” återigen i samband med en” kvinna” och ” två träd”. Varför inte härleda “önskan”i en sexuell mening med “kvinna”? Det skulle vara en naturlig relation. Men kineserna gjorde inte det.
Berättelsen i Första Moseboken visar dock ett samband mellan “ha begär”, “två träd” och “kvinna”.
När kvinnan såg att frukten på trädet var gott att äta och tilltalande för ögat, och också önskvärt för att få visdom tog hon lite och åt det. Hon gav också en del till sin man (Första Moseboken 3: 6)
En annan anmärkningsvärd parallell är värd att överväga. Den kinesiska ideogramet för “stor båt” visas nedan med radikalerna som konstruerar detta ideogram.
De är “åtta” “personer” i ett “farkost”. Om jag skulle skildra en stor farkost, varför inte ha 3000 personer i den. Varför åtta? Intressant, i den bibliska händelsen av global översvämning fanns det åtta personer i Noahs Ark (Noah, hans tre söner och alla deras fruar).
Parallellerna mellan de tidiga kapitlen av Första Moseboken och kinesisk kalligrafi är anmärkningsvärda. Man skulle kunna tro att kineserna läst Första Moseboken och lånade från det, men upprinnelsen av deras språk hände 700 år före Moses. Och Kina och Mellanöstern är så långt från varandra. Tillfällighet? Kanske. Men varför så många “tillfälligheter”? Och varför finns det inga sådana paralleller med kineserna för senare berättelser i Första Moseboken om Abraham, Isak och Jakob?
Men vad händer om Första Moseboken skildrar verkliga historiska händelser – även de första kapitlen där? Sedan har den kinesiska – som en etnisk och språklig grupp – sitt ursprung vid Babel (Första Moseboken 11) som alla gamla språk / etniska grupper. Babel-berättelsen redogör för hur ättlingarna till de överlevande från översvämningen hade sina språk förbistrade av Gud, så att de inte kunde förstå varandra. Detta resulterade i deras flyttning utåt från
Mesopotamien, och det begränsade också äktenskap med och inom den egna språkliga / familjegruppen. Detta förklarar ursprunget till de olika människoraserna. Kineserna var en av dessa folkgrupper som skingrades från Babel. Och vid tidpunkten för utvecklingen av deras kalligraphy var Första Mosebokens berättelse om Skapelsen / Floden nutidshistoria för dem – som de mindes väl. Så när de utvecklade sina skrivtecken för abstrakta begrepp som “ha begär”, “frestaren” o.s.v tog de från berättelsen från sin historia som var väl förstådd. Detsamma gäller för utvecklingen av superlativa substantiv – som “stor båt” där de tog av superlativa berättelsen som de mindes. Och så kom berättelserna om skapelsen och floden att vara inbäddade i deras språk från början av deras civilisation. Som århundradena passerade glömde de det ursprungliga skälet, som så ofta är fallet. Men om så är fallet, återger Första Mosebokens berättelser verkliga historiska händelser, inte bara poetiska metaforer.
Kineserna hade kanske också en av de längsta ceremoniella traditioner som någonsin har genomförts på jorden. Från början av den kinesiska civilisationen (cirka 2200 f Kr), offrade alltid den kinesiske kejsaren vid vintersolståndet en tjur till Shang-Ti (“Himlens Härskare”, det vill säga Gud). Denna ceremoni uppbehölls genom alla dynastier som den kinesiska civilisationen hade. I själva verket slutade traditionen så sent som 1911 då general Sun Yat-sen störtade den siste kejsaren av Qingdynastin och Kina blev en republik. Denna ceremoni utfördes årligen i det “Himelens Tempel”, som nu är en turistattraktion av hög profil i Peking. Så för över 4000 år offrades en tjur varje år av den kinesiske kejsaren till den Himlens Härskare. Men varför? Konfucius (551-479 f.Kr.) frågade sig just denna fråga. Han sa:
“Den som förstår ceremonierna av offringar till himmel och jord … kommer att finna regering av ett rike lika enkelt som att se i sin handflata!”
Med andra ord, vad Konfucius sade var att den som kunde förstå detta mysterium skulle vara klok nog att köra riket. Så från det att “Gräns Offret” (som det hette) började (ca 2200) till tiden för Konfucius (ca 500 f.Kr.) förlorade kineserna betydelsen av offret – trots att de uppbehöll traditionen i ytterligare 2400 år tills 1911 e.Kr.
Om betydelsen bakom byggandet av deras kalligraphy inte hade förlorats hade kanske Konfucius hittat ett svar på sin fråga. För tänk igenom radikalerna som användes för att konstruera ordet för “rättfärdig”.
Rättfärdighet är en förening med “får” ovanpå “mig”. Och “mig” är en förening med “handen” och “lans” eller “dolk”. Det förmedlar tanken att min hand kommer att döda lammet och resultera i rättfärdighet. Offret eller död av lamm i mitt ställe ger mig rättfärdighet.
När man läser Första Moseboken slås man av tanken på de djuroffer som gjordes långt innan det judiska offer systemet började. Till exempel offrar Abel (Adams son) och Noa sina offer (Första Moseboken 4: 4 & 8:20). Det verkar som om tidig mänsklighet hade en förståelse att djuroffer var bilder för att hjälpa dem att förstå att en död som ersättning för dem var nödvändig för rättfärdighet. En av Jesu framträdande titlar var “Guds Lamm” (Joh. 1:29). Hans död var det verkliga offret som ger rättfärdighet – som alla djuroffer – inklusive det urgamla kinesiska Gräns Offret – bara var en bild av. Detta är vad Abrahams offer av Isak pekade på, liksom Moses Påskoffret. Men intressant nog, verkade de gamla kineserna att ha börjat med denna förståelse långt innan Abraham eller Mose levde, även om de hade glömt det vid Konfucius tid.
Som jag lärde mig dessa saker slogs jag av det faktum att detta var bevis inte bara för tanken att berättelsen i Första Moseboken i Bibeln är historisk, men att offer och Jesu död för vår rättfärdighet var förståd från början av mänsklighetens historia. Jesu liv, död och uppståndelse var en gudomlig plan som gavs i tecken för oss att känna igen från tidernas begynnelse.
Naturligtvis går detta mot vår instinkt. Som jag har talat med människor från alla religiösa och kulturella bakgrunder har jag slagits av hur vi tenderar att tro att rättfärdighet antingen bygger enbart på Guds barmhärtighet eller på våra gärningar. Med andra ord, många tror ingen betalning krävs för synden. Guds rättvisa – som kräver betalning – blir mättad av hans nåd i medvetandet hos många av oss. Många andra av oss tror att en del betalning faktiskt krävs, men att vi kan möta betalning på egen hand genom goda saker vi gör. Så vi försöker vara bra eller religiösa och vi hoppas att allt kommer att fungera. Detta kontrasteras av evangeliets budskap som säger:
Men nu rättfärdighet från Gud, förutom lag, har gjorts känd … Denna rättfärdighet kommer genom tro på Jesus Kristus för alla som tror (Romarbrevet 3: 21-22)
Varför kan Jesu död och uppståndelse ge rättfärdighet? Eftersom den uppfyller Guds betalning för synden. Kanske de gamle var medvetna om något som vi i vår moderna kultur riskerar att glömma. Låt oss betrakta och utforska via denna webbplats vad kineserna glömde.
Bibliography
The Discovery of Genesis. C.H. Kang & Ethel Nelson. 1979
Genesis and the Mystery Confucius Couldn’t Solve. Ethel Nelson & Richard Broadberry. 1994