Skip to content

Apostlagärningarna 2

2  När pingstdagen[a] kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade frågade de: “Är de inte galileer, alla de som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien[b], 10 i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, 11 vi är judar och proselyter[c], kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!” 12 De var alla häpna och förvirrade och frågade varandra: “Vad kan det här betyda?”

13 Men andra sade hånfullt: “De har druckit sig fulla på sött vin.”

Petrus pingstpredikan

14 Då steg Petrus fram tillsammans med de elva, höjde sin röst och talade till dem: “Judiska män och Jerusalems alla invånare! Detta ska ni veta, lyssna till mina ord: 15 Det är inte som ni tror att de är berusade. Det är ju bara tredje timmen [d]på morgonen! 16  Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

17  Och det ska ske i de sista dagarna,[e]
        säger Gud,
    att jag utgjuter av min Ande
        över allt kött.
    Era söner och era döttrar ska profetera,
        era unga ska se syner
            och era gamla ska ha drömmar.
18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor
        ska jag i de dagarna
    utgjuta av min Ande,
        och de ska profetera.
19 Och jag ska göra under uppe på himlen
    och tecken nere på jorden,
        blod, eld och moln av rök.
20  Solen ska vändas i mörker
        och månen i blod
    innan Herrens dag kommer,
        den stora och strålande.
21  Och det ska ske att var och en
    som åkallar Herrens namn
        ska bli frälst.

22  Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, som ni själva vet. 23  Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa[f] spikade ni upp honom och dödade honom. 24 Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom. 25 David säger om honom:[g]

Jag har alltid Herren för ögonen.
    Han är vid min högra sida
        för att jag inte ska vackla.
26 Därför gläds mitt hjärta
        och jublar min tunga.
    Även min kropp
        får vila i trygghet
27  att du inte lämnar min själ åt dödsriket
    eller låter din Helige se förgängelsen.

28 Du har visat mig livets vägar,

    du ska mätta mig med glädje
        inför ditt ansikte.

29  Bröder, jag kan öppet säga er att vår stamfar David är både död och begraven. Hans grav finns här hos oss än i dag. 30  Men han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta en av hans ättlingar på hans tron.[h] 31 I förväg såg han Messias uppståndelse och sade: Han ska inte lämnas åt dödsriket, och hans kropp ska inte se förgängelsen.[i]

32  Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33  Han har blivit upphöjd till Guds högra sida[j] och fått den utlovade helige Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör. 34 David har ju inte stigit upp till himlen, men han säger:[k]

Herren sade till min Herre:
    Sätt dig på min högra sida
35 tills jag lagt dina fiender
    som en pall under dina fötter.[l]

36 Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias.”

37  När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad ska vi göra?” 38  Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. 39  Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.”

40  Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: “Låt er frälsas från det här bortvända släktet!” 41  De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.

De troendes gemenskap

42  De höll troget fast vid apostlarnas undervisning[m] och vid gemenskapen[n], brödsbrytelsen och bönerna. 43 Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44  Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 45  De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. 46 Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47  De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.

42  De höll troget fast vid apostlarnas undervisning[m] och vid gemenskapen[n], brödsbrytelsen och bönerna. 43 Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44  Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. 45  De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. 46 Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47  De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.