Även om Israel är ett litet land är det ständigt i nyheterna. Man rapporterar om judar som flyttar till Israel, om den teknik som uppfinns där, men också om konflikter, krig och spänningar med grannfolken.
Varför?
En titt på Israels historia i Första Mosebok i Bibeln visar att för 4000 år sedan gav sig en man, som nu är mycket välkänd, ut på en resa i den delen av världen. Bibeln säger att hans berättelse påverkar vår framtid.
Denna uråldriga man är Abraham (även kallad Abram). Bibeln berättar om Guds första steg för att fullborda sitt uråldriga löfte, som han tog tillsammans med Abraham.
Löftet till Abraham
Gud gav ett löfte till Abraham:
2 ” Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. 3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.”
Första Moseboken 12:2-3
Abrahams namn blev Stort
Vissa undrar idag om en personlig Gud finns, en Gud som bryr sig tillräckligt mycket för att hjälpa oss i våra svåra liv och ge oss hopp. I denna berättelse kan vi pröva den frågan. Här gav Gud ett löfte till en specifik person, delar av vilket vi kan bekräfta idag. Berättelsen visar att HERREN direkt lovade Abraham: ”Jag skall göra ditt namn stort.” Vi lever nu på 2000-talet – 4000 år senare. Idag är Abraham ett av de mest globalt igenkända namnen från forntiden. Judar och araber härstammar idag från honom. Den nyligen USA-stödda fredsplanen som förändrar geopolitiken i Mellanöstern, Abraham-avtalen, är uppkallad efter honom. Detta löfte har bokstavligen, historiskt och med verifikation gått i uppfyllelse.
… med hjälp av hans stora nation
Det som är lika förvånande är att Abraham egentligen inte gjorde något anmärkningsvärt under sitt liv. Han åstadkom inget som normalt gör en persons namn ”stort”. Han skrev inget extraordinärt. Abraham byggde inget anmärkningsvärt. Han ledde inte någon armé med imponerande militär skicklighet. Han var varken statsman eller lärare. Abraham styrde inte ens något kungadöme. Han gjorde egentligen inget annat än att campa på sin resa, be i öknen och sedan få en son.
Om du hade levt på Abrahams tid och förutspått vem som skulle bli mest ihågkommen tusentals år senare, hade du nog satsat på kungarna, generalerna, krigarna eller hovpoeterna från den tiden. Men deras namn är idag glömda. Däremot är mannen som knappt lyckades skaffa en familj i öknen ett välkänt namn över hela världen. Hans namn är stort bara därför att de nation(er) som han blev stamfar till har bevarat hans historia. Sedan blev individer och folk som härstammade från honom stora. Precis så som Gud lovade för länge sedan (“Jag ska göra dig till ett stort folk … Jag ska göra ditt namn stort”). Ingen annan i hela historien är så välkänd enbart på grund av sina ättlingar, snarare än genom egna stora prestationer.
… Genom Löftesgivarens vilja
Och folket som härstammar från Abraham idag – judarna – var egentligen aldrig ett folk som vi vanligtvis förknippar med storhet. De byggde inga stora arkitektoniska verk, som egyptiernas pyramider. De skrev inte filosofi som grekerna, eller styrde över vida kolonier som britterna gjorde. Alla dessa nationer nådde sina framgångar som världsriken genom att utsträcka sina gränser med extraordinär militär makt.
Men judarna nådde aldrig sådan stor imperial makt. Det judiska folkets storhet beror främst på lagen och boken (Bibeln) som de förmedlade; på några anmärkningsvärda individer som kom från deras nation; och på att de har överlevt i tusentals år som ett särskilt och delvis annorlunda folk. Deras storhet är egentligen inte något de själva åstadkom, utan snarare vad som har gjorts med och genom dem.
De ”Jag ska” som präglat historien
Nu blickar vi mot den person som skulle förverkliga detta löfte. Där, i svart på vitt, står det upprepade gånger: ”Jag ska …”. Det unika sätt på vilket deras storhet har utvecklats genom historien överensstämmer återigen på ett anmärkningsvärt sätt med denna deklaration – att det är Skaparen själv som skulle göra detta möjligt, snarare än någon medfödd förmåga, erövring eller makt från denna ”nation”. Den uppmärksamhet som idag ägnas Israel, den moderna judiska staten, i världens medier är ett tydligt exempel. Hör du någonsin ständiga nyheter från Singapore, Norge, Papua Nya Guinea, Bolivia eller Centralafrikanska republiken? Nej, men Israel, ungefär lika stort som dessa med sina 9 miljoner invånare, finns ständigt med i världens nyhetsrubriker.
Mänskliga händelser är inte förutbestämda att gynna det judiska folket. Historien kunde ha tagit så många olika vägar. Tänk på hur sannolikt det var att detta löfte på något sätt skulle ha gått om intet. Men istället har det utspelat sig, och fortsätter att göra det, precis som det utropades för tusentals år sedan. Kanske kan makten och auktoriteten hos den urgamla Löftesgivaren tränga igenom den förvirring som styr våra liv.
Resan som fortfarande skakar om världen
Bibeln säger sedan att ”Så lämnade Abram, precis som HERREN hade sagt till honom” (v. 4). Han påbörjade en resa, som visas på kartan, och som fortfarande formar historien.
Välsignelser till oss
Denna resa sträcker sig långt bortom Abraham och hans fysiska ättlingar. Välsignelsen var inte bara för Abraham, eftersom det också står att
Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.
Första Moseboken 12:3
Det här borde få dig och mig att uppmärksamma saken. Oavsett vilken nationalitet du har; oavsett vilken religion du tillhör; om du är rik eller fattig, frisk eller sjuk, utbildad eller inte – ”alla folk på jorden” måste också inkludera dig. Denna löfte om en välsignelse gäller alla som lever från den tiden fram till idag – alltså även dig. Hur? När? Vilken slags välsignelse? Genom att följa Abrahams berättelse förstår vi det bättre.
Vi har just historiskt och bokstavligt bekräftat att den första delen av löftet till Abraham har gått i uppfyllelse. Har vi då inte också anledning att lita på att löftet till dig och mig också kommer att fullbordas? Eftersom vi ser att det fortfarande verkar 4000 år senare, vet vi att detta löfte sträcker sig över historien. Men vi måste låsa upp det – förstå löftet och hur det kan ”beröra” oss. Det får vi reda på när vi fortsätter följa Abrahams berättelse. Han visar ett mönster vi kan följa. Det ska vi titta närmare på i nästa artikel.