Skip to content
Home » Det tidlösa löftet till en obemärkt man

Det tidlösa löftet till en obemärkt man

  • by

Dagens globala nyhetsrubriker glöms snabbt bort när vi går vidare till nya underhållningar, mästerskap eller politiska händelser. Det som är stort en dag är ofta bortglömt nästa. Vi såg i föregående artikel att detta även gällde på Abrahams tid. De viktiga bedrifter som fångade människors uppmärksamhet för 4000 år sedan är nu glömda. Men ett löfte som tyst gavs till en enskild person, och som världen då knappast lade märke till, växer fortfarande och håller på att uppfyllas inför våra ögon. Löftet som gavs till Abraham för 4000 år sedan har slagit in. Kanske finns Gud – och verkar i världen.

Abrahams klagomål

Flera år hade gått sedan Gud uttalade löftet som är nedtecknat i Första Moseboken kapitel 12. I lydnad hade Abraham flyttat till Kanaan (det utlovade landet), som idag är Israel. Men den utlovade sonens födelse hade ännu inte skett. Så Abraham började oroa sig.

1 En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn: “Var inte rädd, Abram! Jag är din sköld. Du skall bli rikt belönad.” 2 Abram sade: “Herre, min Gud, vad är det du vill ge mig? Jag går ju bort barnlös [—].” 3 Och han sade: “Du har inte låtit mig få några barn, och därför blir det min tjänare som ärver mig.”

Första Moseboken 15:1-3

Guds löfte

Abraham slog läger i landet och väntade på att den ”stora nation” som Gud hade lovat honom skulle börja ta form. Men ingenting hade hänt. Han var nu omkring 85 år gammal (tio år hade gått sedan han flyttade dit). Han klagade inför Gud och sa att Han inte höll sitt löfte. Deras samtal fortsatte:

4 Men Herrens ord till honom löd: “Det blir inte han som ärver dig utan en av ditt eget blod.” 5 Och Herren förde honom ut och sade: “Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.”

Första Moseboken 15:4-5

Så Gud utvidgade sitt ursprungliga löfte genom att förklara att Abraham skulle få en son som skulle bli stamfader till ett folk lika otaliga som stjärnorna på himlen.

En karta över Kanaans land eller det heliga landet, uppdelat mellan de tolv stammar som Gud lovade Abraham och hans avkomma.
Bowles, John, PD-US-expired, via Wikimedia Commons

Abrahams svar: En evig verkan

Hur skulle Abraham svara på det utvidgade löftet? Det som följer är en mening som Bibeln själv betraktar som en av sina allra viktigaste. Den hjälper oss att förstå hela Bibeln och avslöjar Guds innersta väsen. Meningen lyder:

6 Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.

Första Moseboken 15:6

Det blir lättare att förstå om vi byter ut pronomenen mot namn. Då skulle meningen lyda:

Abram trodde Herren, och därför räknade Herren Abram som rättfärdig.

Första Moseboken 15:6

Det är en så liten och enkel mening, men den är oerhört betydelsefull.

Varför?

Därför att i just denna lilla mening får Abraham rättfärdighet. Och rättfärdighet är den ena – och den enda – egenskap vi behöver för att stå i rätt förhållande till Gud.

En översikt av vårt problem: Fördärvade

Ur Guds synvinkel, även om Han skapade oss i Guds avbild, hände något som fördärvade oss. Bibeln säger:

2 Herren blickar ner från himlen,
han ser på människosläktet:
Finns det någon som är klok,
någon som söker sig till Gud?
3 Men alla har avfallit, alla är fördärvade.
Ingen gör det goda, ingen enda.

Psaltaren 14:2-3

Vår fördärvning har lett till att vi inte gör det som är gott – vilket orsakar tomhet och död. (Om du tvivlar på detta, läs världens nyhetsrubriker och se vad människor har gjort de senaste 24 timmarna.) Resultatet är att vi är separerade från en Rättfärdig Gud eftersom vi saknar rättfärdighet.

Vår fördärvning avskräcker Gud på samma sätt som vi skulle hålla oss borta från kroppen av en död råtta. Vi skulle inte vilja komma nära den. Så profeten Jesajas ord i Bibeln slår in.

6 Vi har alla blivit som något orent,
en nersölad dräkt är all vår rättfärdighet.
Vi vissnar alla som löv,
och likt vinden sveper våra synder bort oss.

Jesaja 64:6

Abraham och rättfärdighet

Men här i samtalet mellan Abraham och Gud säger Gud att Abraham hade fått “rättfärdighet” – den sorts rättfärdighet som Gud accepterar. Detta var sant trots att Abraham inte var syndfri. Så vad gjorde Abraham för att få denna rättfärdighet? Det står helt enkelt att Abraham “trodde”.

Är det allt?!

Vi försöker förtjäna rättfärdighet genom att göra så många saker, men denna man, Abraham, fick den helt enkelt genom att “tro”.

Men vad betyder det att tro? Och vad har det här med din och min rättfärdighet att göra? Det tar vi upp härnäst.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *