Abraham är en av de mest grundläggande personligheterna i Gamla testamentet för att hjälpa oss förstå evangeliet. Han levde för 4000 år sedan, reste från vad som är dagens Irak till att flytta omkring i vad som idag är Israel. Berättelsen i Bibeln är mycket gammal men ändå stöder några arkeologiska utgrävningar den som varande verkligt historisk. Bland de 17000 Ebla tavlor som upptäcktes 1975-6 i norra Syrien, daterade som varande 4200 år gammla, omtalas Sodom, Gomorra, Adma, Seboim och Soar som “städerna på slätten”, samma namn och beskrivande fras som används i Genesis 13: 2 & Genesis 14: 2 – de platser där Abraham slog läger. Alltså har vi begynnande skäl att ta denna berättelse på allvar samt att se den som historisk.
Låt oss börja med en välkänd del av berättelsen om Abraham, där Gud bad honom att offra sin ende son, Isak, på vilken Abraham hade väntat i många år, och på vilken alla hans förhoppningar om framtida mål vilade. Vid denna punkt i sitt liv, möter Abraham sitt största prov och den ger oss en inblick i evangeliet. Jag uppmuntrar dig nu att läsa hela berättelsen i Första Moseboken om Abrahams prov att offra sin son.
Offret med Sikte på Framtiden
Detta var ett prov för Abraham, men den är också skriven för oss. För att “se” detta måste vi poängtera några observationer från berättelsens aktuella del:
Abraham såg sej omkring och fick då bakom sig syn på en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den till brännoffer I stället för sin son. Och Abraham kallade platsen: Herren förser. I dag säger man: Berget där Herren förser. (Första Moseboken 22: 13-14)
Lägg märke till namnet som Abraham gav platsen där provet gjordes. Han kallade det “Herren förser“. Syftar namnet som gavs till en förfluten tid, till nutid eller framtid? Tydligt nog: en pågående handling för framtiden. Och för att bli ännu mer tydlig upprepas kommentaren “…Berget där Herren förser” – igen pågående handling I framtiden. Många som läser berättelsen tror att Abraham, när han namnger platsen, syftar på baggen fångad i snåret som redan offrats i sonens stället. Men när Abraham namnger platsen är baggen redan död, avlivad och bränd. Om Abraham avsåg baggen – redan död, offrad och bränd – skulle han ha kallat den “Herren har försett”, det vill säga i förfluten tid. Och avslutningskommentaren skulle ha lytt “I dag är det sagt: Berget där HERREN försedde “. Men båda gångerna åsyftas en pågående handling i framtiden och därför menar han inte offret av baggen som han ju redan blivit försedd med.
Var Gjordes Offret
Så vad handlar det då om? En viktig ledtråd är platsen där detta skedde. Den identifieras i början av berättelsen :
Och Gud sade: “Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.” (Första Moseboken 22: 2)
Detta hände i “Moria“. Men var ligger det? Även om berget Moria var ett vildmarksområde på Abrahams tid (2000 f.Kr.), men tusen år senare (1000 f.Kr.) etablerade kung David staden Jerusalem där, och hans son Salomo byggde det första judiska templet där. Vi läser senare i gamla testamentets historiska böcker:
Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans fader David (2 Krönikeboken 3: 1)
Med andra ord, “berget Moria” var en isolerad bergstopp i vildmarken på Abrahams tid. Men 1000 år senare genom David och Salomo blev det centralt och Israels huvudstad, där de byggde det judiska templet. Och intill våra dag är det en helig plats för det judiska folket.
Jesus och Abrahams Offer
Och här finner vi en direkt anslutning till Jesus och evangeliet. Vi ser sammanhanget när vi begrundar en av de titlar som tillskrivs Jesus. Jesus hade många titlar associerade med sej.Hans kanske mest välkända titel är “Kristus”. Men en annan titel kan ses i Johannesevangeliet när Johannes Döparen säger:
Nästa dag såg han (Johannes Döparen) Jesus komma, och han sade: “Se Guds Lamm,[f] som tar bort världens synd. 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. (Joh 1: 29-30)
Med andra ord: Jesus var även känd som “Guds Lamm“. Tänk nu på slutet av Jesu liv. Var greps han och korsfästes? Det var i Jerusalem, vilket vi såg är samma som berget Moria. Det är mycket tydligt skrivet att Jesus befann sej I Jerusalem vid tiden för sin häktning:
Och då han [Pilatus] fick veta att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna. (Lukas 23: 7)
Med andra ord, gripandet, rättegången och domen mot Jesus hände i Jerusalem (= berget Moria).
Den romerske historikern Tacitus bekräftar platsen för Jesu korsfästelse som “Judéen”, den romerska provinsen där Jerusalem var huvudstad. Han skriver:
“… Christus, grundaren av namnet, dömdes till döds av Pontius Pilatus, prokurator i Judeen under Tiberius regeringstid; men den skadliga vidskepelse, undertryckt för en tid bröt ut igen, inte bara i Judeen … “(Tacitus. Annals XV. 44. Han var en romersk historiker som skrev år 116 e.Kr.)
Så Jesu död hände i Judeen enligt en romersk historiker, och liktydigt med evangelierna hände den i Jerusalem. Platsen för Jesu avrättning var inte bara påhittad av evangeliets författare för att göra det passande för Abrahams berättelse.
Men låt oss gå tillbaka till Abraham. Varför kallade han denna plats “Herren förser”? Hur kunde han veta att något skulle “förses” där i framtiden som precis skulle avspegla händelsen han upplevt på berget Moria? Tänk på det – i detta drama sparas Isak från döden i sista stund eftersom ett lamm dör i hans ställe. Två tusen år senare, kallas Jesus “Guds Lamm” och arresteras och dör på samma plats – så att du & jag kan få leva! Både Abraham och Moses hävdade att detta uppenbarats för dem av Gud.
Ett Gudomligt Sinne uppenbarar sig
Och är det verkligen inte som om ett Sinne förknippar dessa två händelser, åtskilda av 2000 års historia.
Offret av Abraham var ett tecken – pekande 2000 år framåt – för att få oss att tänka på Jesu död.
Men det unika är att den tidigare händelsen pekar på den andra händelsen två tusen år senare. Figuren visar hur den tidigare händelsen anspelar på den senare och var ihopsatt för att påminna oss om den senare händelsen. Så, detta Sinne uppenbarar sig för oss genom att samordna händelser åtskilda av tusentals år. Detta är bevis på att Gud har talat.
Goda nyheter för dig och mig
Men denna berättelsen är också aktuell för oss av mer personliga skäl. I slutet av utbytet I berättelsen lovar Gud Abraham att
“ I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.” (Första Moseboken 22:18)
Om du tillhör en av ‘jordens folk “(och du gör!) måste detta gälla dig eftersom löftet är att du då kan få en “välsignelse” från Gud själv! Även bara en möjlighet till en välsignelse från Gud borde få oss att undersöka ytterligare.
Men hur ges denna “välsignelsen”? Till att börja med, är ordet “avkomma” här i singular. Det är inte “avkommor” som i många ättlingar eller folk, men i singularis som i “han”, inte genom många människor eller en grupp människor som i “de”. Återigen pekar detta på Jesus, avkomma till Abraham. Precis som baggen räddade Isak från döden genom att dö i hans ställe, så räddar oss Guds Lamm, genom Sin död, från dödens makt. Långt utöver slumpens tillfälligheter förebådas de goda nyheterna om evangeliet i märklig hänsyn till offret av baggen i stället för Isak på berget Moria, samma plats där 2000 år senare Guds Lamm “förses” för oss.
Men det är inte bara i berättelsen om Abraham, som detta sker. Vi ser det också i Påskens berättelse av Moses – en av de mest kända händelserna i Bibeln.