Jag brukar ibland fråga människor vad Jesus hade för efternamn. Ofta svarar de:
”Jag antar att hans efternamn var ’Kristus’, men jag är inte säker.”
Då brukar jag fråga:
”Om det var så, tog då Josef Kristus och Maria Kristus lille Jesus Kristus till marknaden när han var liten?”
När man hör det på det sättet inser man att ’Kristus’ inte är Jesu efternamn. Så vad är då ’Kristus’? Var kommer det ifrån? Vad betyder det? Det är vad vi ska utforska i den här artikeln.
På vägen kommer vi också att se var titeln ’Guds Son’ kommer ifrån.
Översättning kontra Transkription
Först behöver vi förstå några grundläggande saker om översättning. Översättare väljer ibland att återge ett ord genom liknande ljud snarare än genom betydelse, särskilt när det gäller namn eller titlar. Detta kallas transkription.
När Bibeln översattes, stod översättarna ofta inför valet: skulle de återge orden – särskilt namn och titlar – genom översättning (alltså efter betydelsen), eller genom transkription (efter ljudet)?
Det finns ingen fast regel för vilket sätt som är rätt. Valet gjordes från fall till fall.
Septuaginta
Bibeln översattes för första gången omkring år 250 f.Kr., när judiska rabbiner översatte den hebreiska Gamla testamentet till grekiska. Denna översättning kallas Septuaginta (eller LXX) och användes flitigt under antiken – och används fortfarande idag.
Apostlarna skrev Nya testamentet cirka 300 år senare, också på grekiska. Därför citerade de oftast ur den grekiska Septuaginta snarare än direkt från den hebreiska originaltexten.
Översättning & Transkription i Septuaginta
Bilden nedan visar hur allt detta påverkar nutidens biblar där stegen av översättningar visas I kvadranter.
Det ursprungliga hebreiska Gamla testamentet befinner sig i kvadrant #1. Eftersom Septuaginta var en översättning från hebreiska till grekiska (år 250 f.Kr.) visar vi en pil som går från kvadrant #1 till #2. Författarna till Nya testamentet skrev sina texter på grekiska, vilket innebär att kvadrant #2 innehåller både Gamla och Nya testamentet.
I den nedre halvan (#3) finns en modern bibelöversättning (t.ex. på svenska eller engelska). För att få denna översättning översätter språkvetare Gamla testamentet från det ursprungliga hebreiska (1 → 3) och Nya testamentet från grekiskan (2 → 3). Översättarna måste då avgöra om namn och titlar ska återges genom transkription (ljud) eller översättning (betydelse), som förklarats ovan.
Biblar som översatts inom den ortodoxa traditionen (vanligen östeuropeiska kyrkor) översätter Gamla testamentet från den grekiska Septuaginta. För dessa biblar kommer alltså både Gamla och Nya testamentet från grekiskan
(2 → 3).
Ursprunget till “Kristus”
Nu följer vi samma ordningsföljd, men med fokus på ordet ”Kristus” som förekommer i Nya testamentet.
I det ursprungliga hebreiska (i Kvadrant #1) användes ordet ”mashiyach” för Kristus. Hebreiska ordböcker definierar ”mashiyach” som en ”smord eller invigd” person. Psaltaren innehåller profetior om en särskild kommande mashiyach (med bestämd artikel, ”den”).
I Septuagintöversättningen från cirka 250 f.Kr. använde rabbiner ett grekiskt ord för det hebreiska mashiyach med liknande betydelse, Χριστός = Christos. Detta kommer från verbet chrio, som betyder att ceremoniellt smörja med olja.
Därför översattes ordet Christos efter betydelsen (och inte transkriberades efter ljudet) från hebreiskan ”mashiyach” till den grekiska Septuagint för att profetera om denna kommande person. Detta motsvarar Kvadrant #2. Nya testamentets författare förstod att Jesus var just denna person som profeterades om i Septuagint, och fortsatte därför använda termen Christos i det grekiska Nya testamentet (också i Kvadrant #2).
Gamla Testamentets profetior om ”Kristus”
Så var kommer titeln ”Kristus” ifrån? Vi ser den redan som en profetisk titel i Psaltaren, skriven av David omkring 1000 f.Kr. – långt före Jesu födelse.
2 Jordens kungar reser sig
och furstarna gaddar sig samman
mot Herren och hans smorde.
3 “Vi sliter sönder deras band
och kastar av oss deras bojor!”4 Han som tronar i himlen ler,
Herren ser på dem med löje.
5 Nu talar han till dem i vrede,
han skrämmer dem i sin harm:
6 “Jag har invigt min konung
på Sion, mitt heliga berg.”7 Jag vill berätta vad Herren bestämt.
Han sade till mig: “Du är min son,
jag har fött dig i dag.Psaltaren 2: 2-7
Den Smorde är också “Guds son”
Här ser vi också att Herrens beslut tilltalar Den Smorde som ”min Son”. Med andra ord kallar Gud ”Den Smorde” för sin ”son”. Det är härifrån titeln ”Guds Son” kommer, från Psaltaren 2. Denna titel uppfanns alltså inte av Jesus eller av Nya Testamentets författare. Den är synonym med Den Smorde. Så nu gäller:
‘Kristus’ = ‘Messias’ = ‘Den Smorde’ = ‘Guds Son’
Den relaterade titeln ”Människosonen” utforskar vi här.
Kristus väntades på 1: århundradet
Med denna kunskap, låt oss göra några iakttagelser från evangeliet. Nedan följer kung Herodes reaktion när de vise männen från öst kom för att söka efter judarnas kung. Detta är en del av berättelsen om Jesu födelse. Du kommer att se att ‘Messias’ eller ‘Kristus’ används här, beroende på översättningen.
3 När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom.
4 Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas.
Matteusevangeliet 2: 3-4
Notera att själva idén om ‘Kristus’ (eller ‘Messias’) redan var allmänt förstått mellan Herodes och hans religiösa rådgivare, långt innan Jesu födelse. De använder titeln utan att specifikt hänvisa till Jesus. Detta beror på att, som förklarats ovan, kommer ‘Kristus’ från Gamla testamentets Psaltaren, skrivna hundratals år tidigare av kung David. Dessa psalmer lästes ofta av judarna på 1:a århundradet (som Herodes) från den grekiska Septuaginta. Titeln fanns alltså hundratals år före att det fanns några kristna.
Kung Herodes blev ‘mycket oroad’ eftersom han kände sig hotad av denna Kristus, som han förstod var en rivaliserande kung. Så vi ser i kung Herodes reaktion både innebörden av Kristus (en kung) och dess urgamla rötter, som går långt tillbaka i tiden.
Kristus i Psaltaren 132
Psaltaren hade fler hänvisningar till den kommande Kristus. Jag har lagt den vanliga texten sida vid sida med en transkriberad version där ‘Kristus’ finns med, så att du kan se skillnaden.
| Psalm 132 – från hebreiska | Psalm 132 - från Septuaginta |
|---|---|
| Herre, … 10 För din tjänare Davids skull må du inte visa bort din smorde.11 Herren har svurit David en ed, en sann ed som han ej skall ta tillbaka: “Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron. … 17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David, jag har tillrett en lampa åt min smorde. 18 Hans fiender skall jag klä i skam, men på honom skall hans krona glänsa.” | “Herre,… … 10 För din tjänare Davids skull må du inte visa bort din Kristus.11 Herren har svurit David en ed, en sann ed som han ej skall ta tillbaka: “Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron. … 17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David, jag har tillrett en lampa åt min Kristus. 18 Hans fiender skall jag klä i skam, men på honom skall hans krona glänsa.” |
Psalm 132 talar i futurum (“…Jag skall göra ett horn åt David…”) precis som många andra passager i Gamla Testamentet. Judarna har alltid väntat på sin Messias (eller Kristus). Att de väntar eller ser fram emot Messias ankomst beror på de framtidsinriktade profetiorna i Gamla Testamentet.
Så för att sammanfatta: Följande titlar är synonyma och har alla sitt ursprung i Psaltaren.
Kristus = Messias = Den Smorde = Guds Son
Gamla Testamentets profetior: Specificerade som ett lås-och-nyckel-system
Att Gamla Testamentet specifikt förutspår framtiden gör det till en ovanlig skrift. Det är som ett lås på en dörr. Ett lås har en viss form så att bara en speciell “nyckel” som passar låset kan låsa upp det. På samma sätt är Gamla Testamentet som ett lås. Vi såg exempel på detta i texterna om Abrahams offer, Adams början och Moses påsk. Psaltaren 132 lägger nu till kravet att “Kristus” skulle komma från Davids ätt. Detta väcker frågan: Är Jesus den rätta “nyckeln” som låser upp profetiorna?
Här undersöker vi om Jesus stämmer in på profetian om att komma från Davids släkt. Vi börjar också utforska temat “Kvisten” i profetiorna här.