Julen utmärker sig som en av världens främsta högtider, firad av flertal länder runt om i världen. Julfirandet är fyllt av musik, mat, dekorationer och gåvor – även om själva traditionerna varierar mellan olika länder. Däremot är kärnan i historien densamma; att julen firar födelsen av en fattig judisk pojke som föddes för drygt 2000 år sedan.
Julens unika innebörd blir desto mer slående när man inser att det är just det judiska folket – de som gav världen denne judiske pojke och därmed själva traditionens ursprung – som inte firar jul. Bara denna paradox gör julens berättelse värd att utforska, vilket vi nu ska göra.
Den judiska födelseberättelsen – bättre än tomten
Nästan alla personer som ingår i dramat kring denna pojkes födelse var judar. En av de två historiker som dokumenterade berättelsen var också jude.
Den spänning, förväntan och glädje som omger födelsen av detta judiska barn – nedtecknad av en judisk levit – får de senare tilläggen till julfirandet, såsom jultomten, Nordpolen och tomteverkstaden, att blekna i jämförelse.
Levi, även känd som Matteus, ville att vi med säkerhet skulle veta att pojken han skrev om var jude. Därför inleder han sin berättelse – den första meningen i hans evangelium och i hela Nya testamentet – med följande ord:
Matteusevangeliet 1:11 Släkttavla för Jesus Kristus, son av David, som var son av Abraham.
Han var inte bara en son till Abraham, som alla judar är, utan han var också en ättling till den välkända kung David! Vilket annat tema skulle kunna väcka större förväntningar? Definitivt inte tomten.
Återberättelse av Jesu födelse
Vilka var omständigheterna kring Jesu födelse? Matteus berättar i slående detalj.
18 Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. 19 Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet.
20 Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: “Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. 21 Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.”
22 Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23 ungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss).
Matteusevangeliet 1:18-2524 När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. 25 Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.
Jungfrufödseln
Matteus för oss snabbt in i djupa kontroverser då han är övertygad om att Maria var jungfru när hon födde. Lukas, som skrev Lukasevangeliet, ger ytterligare information om händelsen.
26 I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud 27 till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. 28 Ängeln kom in till henne och sade: “Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” 29 Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda.
30 Då sade ängeln till henne: “Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. 31 Du skall bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. 32 Han ska bli stor och kallas den Högstes Son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, 33 och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut”.
Lukasevangeliet 1:26-3534 Maria sade till ängeln: “Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” 35 Men ängeln svarade henne: “Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.
Överraskande nog avslöjar även källor från judiska rabbiner sin tro på jungfrufödelsen. Ämnet gällande jungfrufödseln sträcker sig långt tillbaka i tiden, ända tillbaka till Eva & Adams tid, och dess mirakulösa karaktär antyds i Isaks födelse.
Lukas detaljer om Jesu födelse
Lukas fortsätter förklara händelserna kring Jesu födelse:
1 Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. 2 Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien.3 Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
4 Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, 5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
6 Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7 och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
Herdarna vid Jesu födelse
8 I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. 10 Men ängeln sade till dem: »Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.11 I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. 12 Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”
13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
14 “Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt”15 När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: “Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 17 När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. 19 Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.
Lukasevangeliet 2:1-2020 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.
De vise männen besöker Betlehem
Besöket av de vise männen ingår vanligtvis i berättelsen om Jesu födelse. Matteus skriver:
1När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem 2 och frågade: “Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”
3 När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. 4 Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 5 De svarade: ” I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten:
6 Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda,
ty från dig skall det komma en hövding,
en herde för mitt folk Israel.“7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. 8 Sedan skickade han dem till Betlehem. “Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, “och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.”
Vise männen finner Jesubarnet
Matteusevangeliet 2:1-119 Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. 10 När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. 11 De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.
Stjärntydarna kommer från långväga avstånd för att möta “judarnas kung”. Samtidigt blir det styrande judiska etablissemanget, ledd av Herodes den store, “besvärad” av nyheten om födelsen av deras kung. Detta förutspår ett mönster som har hållits intakt under de senaste 2000 åren.
Jesu ankomst från ett judiskt perspektiv
Faktum är att berättelsen om Jesu födelse fortsätter att använda ett narrativ där Jesus skildras som en arketypisk jude som skulle välsigna alla människor – inklusive dig och mig. Två tusen år tidigare, i början av berättelsen om Abraham (vid 2000 f.Kr.), hade Gud lovat:
1 Moseboken 12:33 Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.”
Detta fick Abraham att, på sin ålders höst, ge sig ut på en pilgrimsfärd till det utlovade landet. Men det dröjde många år innan hans son Isak föddes. Isaks födelse, som ägde rum under Abrahams hundrade levnadsår, var lika mirakulös som jungfrufödseln av Jesus. Jesu födelse speglar därmed Isaks för att framhäva denna arketypiska judiska roll.
Återupprepat genom de judiska profeterna
Hoppet om en framtida välsignelse för allt folk tog en avgörande vändning flera århundraden senare när Gud, genom profeten Jesaja (700 f.Kr.), uppmanade alla nationer att:
1 Hör på mig, ni fjärran länder,
lyssna, ni avlägsna folk!
Herren kallade mig
redan i moderlivet,
han nämnde mig vid namn
redan i min mors sköte.Jesaja 49:1
Gud presenterade sedan sin kommande ‘tjänare’ som Israel , arketypen eller förkroppsligandet av det judiska folket.
3 Han sade till mig:
Du är min tjänare, Israel,
genom dig skall jag visa min härlighet.Jesaja 49:3
Att föra denna välsignelse till alla nationer (hedningar)
6 Han säger:
Det är inte nog att du är min tjänare,
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka Israels överlevande,
jag skall göra dig till ett ljus för andra folk,
för att min räddning skall nå över hela jorden.Jesaja 49:6
Men samtidigt skulle denna tjänare förbli märkligt förkastad av sitt eget folk.
7 Så säger Herren,
Israels befriare, Israels Helige,
till den som är föraktad och avskydd av alla,
till härskarnas tjänare:
Kungar skall se det och resa sig,
furstar se det och falla på knä,
därför att Herren är trofast,
Israels Helige som utvalde dig.Jesaja 49:7
Julen vittnar om en dubbel uppfyllelse av denna ”välsignelse” – att folk över hela världen firar Jesu födelse, medan hans eget folk inte erkänner honom.
Samtidigt har många av oss i andra länder förlorat förståelsen för vem Jesus verkligen var och vad hans uppdrag betydde. Vi kanske tänker på honom under julhelgen, men i övrigt ses han ofta som en kulturell relik från Europas förvetenskapliga tidsålder.
Att utforska Jesus genom ett judiskt perspektiv
En del av problemet kan vara att många inom den västerländska kristenheten inte längre betraktar Jesus ur ett judiskt perspektiv. Matteus och Lukas inleder sina berättelser om Jesu födelse med tydligt judiska ramar, och samtliga fyra evangelier fortsätter att måla ett porträtt av honom som djupt rotat i det judiska folkets historia och tro.
Evangelierna framför därmed en djärv tanke: att Jesus på ett avgörande sätt representerar – eller rentav förkroppsligar – hela Israels nation. I detta synsätt framstår han som den ursprungliga gestalten, den fullkomliga mallen, uppfyllelsen och höjdpunkten av Israels kallelse och öde.
Men finns det stöd för denna tanke?
Och spelar det någon roll för oss i dag?
Att se på Jesus genom denna judiska lins gör hans person och uppdrag levande och gripbara. Han framstår då inte längre som en bleknad figur från det förflutna, utan som en närvarande, livsnära verklighet. I ljuset av en större gudomlig plan framträder Jesus med en kraft och tydlighet som ger hans utlovade välsignelse – att vara ”ett ljus för folken” – en djup och personlig betydelse för oss i dag.
Vi fortsätter därför att utforska Jesus genom detta judiska perspektiv. Vi ser på kopplingen mellan hans födelse och den förste israeliten – Isak – som antyder Jesu roll i relation till sitt folk. Därefter går vi vidare till hans barndoms flykt för att överleva, illustrerad i berättelsen om Anne Frank, vilket ytterligare visar på hans uppdrag att välsigna alla människor.