För några år sedan gick J., en vän och arbetskamrat, över till mitt skrivbord. J var klok och utbildad – och definitivt inte troende på evangeliet. Men han var lite nyfiken, vilket resulterade i några varma och öppna samtal mellan oss. Han hade aldrig riktigt tittat på bibeln så jag uppmuntrade honom då och då att undersöka den.
En dag kom han in på mitt kontor med en bibel för att visa mig att han faktiskt tog en titt. Han hade öppnat det slumpmässigt i mitten. Jag frågade honom vad han läste. Jag minns vårt samtal gick ungefär så här.
“Jag läser i Psaltaren kapitel 22”, sade han
“Verkligen”, sa jag. “Någon aning om vad du läser om?”
“Jag antar att jag läser om Jesu korsfästelse”, svarade J.
“Det är en bra gissning”, skrattade jag. “Men du är omkring tusen år för tidigt. Psaltaren 22 skrevs av David omkring 1000 f Kr. Jesu korsfästelse ägde rum på 30:talet CE.”
Inte varande för bekant med Bibeln, gjorde att J. inte insåg att Psaltaren inte var skildringen över Jesu liv skrivna av hans samtida. J hade bara hört några berättelser om Jesus, inklusive hans korsfästelse, och öppnanded sin bibel helt slumpmässigt läste han något som från hans perspektiv verkade beskriva korsfästelsen, och inte vetande något bättre, antog han bara att det var historien om korsfästelsen. Vi fick ett gott skratt över hans första fel-steg i bibelläsning.
Sedan frågade jag J vad han såg i Psataren 22 som fick honom att tro att han läste om Jesu korsfästelse. Så började vårt undersökande lilla studie. Jag inbjuder dig att överväga några av likheterna J märkt genom att placera texterna sida vid sida i en tabell. För att underlätta har jag likafärgat de texter som liknar varandra.
Jämförelse av evangelierna av korsfästelsen med detaljerna i Psaltaren 22
Att J. drog en logisk men felaktig slutsats att Psaltaren 22 var en ögonvittnesskildring av Långfredagens korsfästelse, bör få oss att ställa en fråga. Hur förklarar vi likheten mellan evangelierna och Psaltaren 22? Är det en slumpmässig tillfällighet att detaljerna kan passa så exakt som att inkludera att kläderna skulle både delas (kläderna med sömmar delades längs sömmarna och gavs ut bland soldaterna) och kasta lott om (plagg utan sömmar skulle vara förstörda genom att riva så de kastade tärning för det). Psaltaren 22 skrevs innan korsfästelsen uppfanns men det beskriver fortfarande dess olika detaljer (genomborrande av händer och fötter, ben kom ur led – genom att sträckas som offret hängde). Dessutom säger Johannesevangeliet att blod och vatten rann ut när spjutet stöttes in i Jesu sida, vilket indikerar en vätskeuppbyggnad i hjärtsäckens hålighet runt hjärtat. Jesus dog alltså av en hjärtattack. Detta överensstämmer med Psaltaren 22s beskrivning om att “mitt hjärta är som vax”. Det hebreiska ordet i v. 16 av Psaltaren 22 som är översatt med “genomborrade” betyder bokstavligen “som ett lejon”. Med andra ord var händerna och fötterna tillintetgjorda och förstörda då de var genomborrade. Så, vad betyder allt detta?
Jesus, genom vad evangeliernas författare nertecknat, hävdade att dessa likheter var profetiska. Gud inspirerade Gamla testamentets profeter hundratals år före Jesu liv till att förutsäga detaljer om hans liv och död, så att vi kan veta att allt detta var i Guds plan. Profetisk uppfyllelse skulle bli som att få en gudomlig signatur för dessa händelser under Långfredagen eftersom ingen människa kan känna till framtiden som i detta fall. Detta skulle alltså vara bevis på Guds verk och ingripande i historien.
Bart Ehrmans förklaring
Bart Ehrman, välkänd bibelkännare och kritiker, har invänt att de profetiska meriterna för Psaltaren 22 är felaktiga eftersom hela poängen med evangeliets berättelse var att “Messias” eller “Kristus” var ämnad att offras och Psaltaren 22 säger ingenting om att detta offer är denne “Messias”. Som han säger:
“Men vad gör man åt det faktum att det inte fanns några judiska profetior att Messias skulle lida och dö?” (Bart Ehrman, Jesus Interrupted.S. 234)
Men detta väcker en annan fråga. Det är ingalunda att det bara finns en profetia (som Psaltaren 22) som Jesus skulle uppfylla, men det finns massor av dem. De är alla förutsägelser skrivna av olika författare i olika tidsperioder och från olika samhällsskikt genom Gamla Testamentets period – och de är testbara eftersom vi kan kontrollera om de hände eller inte. Så, för att ta Ehrman på hans utmaning, Daniel, som levde under exilen i Babylon ca 550 f.Kr. hade en vision där han berättade följande profetiska gåta:
“ Vet därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor. Gator och vallgravar skall på nytt byggas upp, trots tider av svårigheter. Men efter de sextiotvå veckorna skall den Smorde förgöras, helt utblottad….”(Daniel 9: 25-26)
Hmm. Min djupa respekt för denne Nya Testamentets forskare men han missade detta i Gamla Testamentet. Här, precis som han utmanade, är en profetia att “Smorde” (= Kristus = Messias) skulle bli “avskuren/förgöras”. Tidpunktenför detta och detaljerna i “avskuren/förgöras”, som förutsåg innebörden av Jesu död, vilket helt enkelt motsäger Ehrmans påstående att det inte finns någon Gamla Testamentlig profetia där “Kristus” skulle lida och dö.
Spongs förklaring
Andra, som Shelby Spong (i That Hebrew Lord), hävdar att likheten mellan Psalm 22 med händelserna i korsfästelsen på Långfredagen är helt enkelt på grund av det faktum att evangelieskribenterna satte ihop händelserna till att “passa” profetian. Han har en detaljerad vers-till-vers-analys som visar likheterna mellan Psalm 22 och Jesu korsfästelse i evangelierna. Åtminstone betyder Spongs teori att han tycker likheterna kräver en förklaring. Men hans förklaring ignorerar helt vittnesmål från historiker utanför Bibeln från denna tid. Josephus och Tacitus respektive berättar att:
“Vid denna tid fanns det en klok man … Jesus. … Bra, och … dygdig. Och många människor från judarna och de andra nationerna blev hans lärjungar. Pilatus dömde honom till att korsfästas och dö.”(Josephus. 90AD. Antiquities XVIII. 33 Josefus var en judisk historiker)
“Christus, grundaren av namnet, dömdes till döds av Pontius Pilatus, prokurator av Judea under Tiberius regeringstid” (Tacitus. 117 AD. Annals XV. 44. Tacitus var en romersk historiker)
Deras vittnesbörd instämmer i stora drag med evangelierna att Jesus korsfästes. Detta är viktigt eftersom många av detaljerna i Psaltaren 22 helt enkelt är uppgifter om handlingen att bli korsfäst. Om evangelieskribenterna skulle ha gjort upp eller grovt snedvridit de faktiska händelserna för att få dem att “passa” Psaltaren 22, då skulle de i princip ha varit tvungna att hitta på hela korsfästelseförloppet. Men ingen från den tiden förnekade hans korsfästelse, och den judiske historikern Josephus säger uttryckligen (ovan) att detta var hur han avrättades.
Psalm 22 och Jesu arv
Men Psaltaren 22 slutar inte vid v.18 som i tabellen ovan – Den fortsätter. Notera här hur triumferande stämningen är i slutet -Efter personen är död!
26 Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen,
jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom.
27 De ödmjuka skall äta och bli mätta,
de som söker Herren skall lova honom.
Era hjärtan skall leva för evigt.
28 Alla jordens ändar skall tänka på det
och omvända sig till Herren.
Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.
29 Ty riket är Herrens,
han råder över hednafolken.
30 Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe.
Inför honom skall de böja knä,
alla de som far ner i stoftet,
de som ej kan hålla sin själ vid liv.
31 De efterkommande skall tjäna honom,
kommande släkten skall få höra om Herren.
32 De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet
för det folk som skall födas,
att han har gjort det. (Ps 22: 26-32)
Lägg märke till att detta inte alls talar om detaljerna av händelserna i denne persons död. De detaljer behandlades i den första delen av psalmen. Psalmisten tar nu itu med effekterna av den personens död på “efterkommande” och “kommande släkten” (v.31). Vem skulle det vara? Det är vi som lever 2000 år efter korsfästelsen. Psalmisten berättar att “efterkommande” som följer denne “genomborrade” man som dog en sådan hemsk död kommer att “tjäna” honom och “får höra om honom”. Vers 28 förutsäger den geografiska omfattningen av effekterna – det kommer att gå till “alla jordens ändar” och bland “hednafolkens alla släkter” och få dem att “omvända sig till Herren”. Vers 30 förutspår att “de som inte kan hålla sig vid liv” (eftersom vi alla dör inkluderar det oss alla) kommer en dag att knäböja inför Honom. Denne Mans rättfärdighet kommer att förkunnas för människor som ännu inte levde (“det folk som ska födas”) vid tidpunkten för Hans död.
Man kan inte göra en bättre förutsägelse av det efterföljande arvet av Jesu död än vad slutledningen av Psaltaren 22 gör. Två tusen år efter Jesus, mitt i den årliga globala Långfredagsfirandet markeras den globala effekten av Jesu död, uppfyllande slutledningen av Psaltaren 22 så exakt som tidigare verser förutspådde detaljerna kring hans död. Vem i världshistorien kan även göra ett påstående att uppgifter om hans död samt arvet av hans liv, ner till en avlägsen framtid, skulle förutsägas 1000 år innan han levde?
Slutledningen av Psaltaren 22 har ingenting att göra med huruvida evangeliets berättare lånade eller består med händelserna vid korsfästelsen, eftersom det nu handlar om mycket senare händelser – som i vår tid. Evangeliets författare, som levde under 100-talet kunde inte “göra upp” effekten av Jesu död ner till vår tid. De visste inte vad dess verkan skulle bli. Hur införlivar Spong detta i sin förklaring? Han gör det inte. Han ignorerar den senare delen av Psalm 22.
Kanske som min vän J, kommer du att ta tillfället i akt att överväga Psalm 22 i ljuset av Jesu korsfästelse. Det kommer att ta lite tanke kraft. Men låt det inte hindra dig. Belöningen är värd kostnaden eftersom Mannen som Psaltaren 22 hänvisar till lovade:
Jag har kommit för att de ska ha liv, ja, liv i överflöd. (Joh 10:10)
Det skulle verkligen göra den årlig påsken till uppfyllelse. Här är hela Psalm 22, och korsfästelseberättelsen enligt Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Måtte Du få uppleva något av detta inte bara på Långfredagar utan varje dag under året också.
Varför var korsfästelsen så viktigt att det förutspåddes hundratals år i förväg? Vad betyder det för dig och mig? Vi tar upp denna fråga här.