För några år sedan gick J., en vän och arbetskamrat, över till mitt skrivbord. J var klok och utbildad – och definitivt inte troende på evangeliet. Men han var lite nyfiken på evangeliet, så vi hade några varma och öppna samtal. Han hade aldrig riktigt tittat i Bibeln tidigare, så jag uppmuntrade honom att undersöka den.
En dag kom han in på mitt kontor med en Bibel för att visa att han faktiskt hade börjat läsa. Han hade öppnat den slumpmässigt någonstans mitt i. Jag frågade vad han läste. Vårt samtal gick ungefär så här:
”Jag läser i Psaltaren kapitel 22,” sa han.
”Jaså,” sa jag. ”Har du någon aning om vad du läser om?”
”Jag antar att jag läser om Jesu korsfästelse,” svarade J.
”Det var en bra gissning,” skrattade jag. ”Men du är ungefär tusen år för tidigt ute. Psaltaren 22 skrevs av David omkring 1000 f.Kr. Jesu korsfästelse skedde på 30-talet e.Kr., alltså tusen år senare.”
Psaltaren …
J förstod inte att Psaltarna inte är evangelieberättelser om Jesu liv skrivna av hans samtida. Psaltarna är heliga hebreiska hymner som skrevs ungefär 1000 år före Jesus, främst av kung David. J hade bara hört några berättelser om Jesus, inklusive hans korsfästelse, och när han slumpmässigt öppnade sin Bibel läste han något som verkade beskriva korsfästelsen. Utan att veta bättre antog han helt enkelt att det var berättelsen om korsfästelsen, som många runt om i världen minns varje år på Långfredagen. Vi skrattade lite åt hans första miss i bibelläsningen.
Sedan frågade jag J vad han såg i Psaltaren 22 som fick honom att tro att han läste om Jesu korsfästelse. Så började vår lilla studie. Jag vill nu bjuda in dig att överväga några av de likheter som J lade märke till genom att placera texterna sida vid sida i en tabell. Ögonvittnesberättelserna om korsfästelsen från evangelierna finns till vänster. Psaltaren 22 finns till höger. För att hjälpa dig att upptäcka kopplingarna i den många ord har jag färgmatchat liknande texter. (Klicka här för en förstorad version).
Jämförelse mellan evangelieberättelserna om korsfästelsen och detaljerna i Psaltaren 22
Att J drog den logiska men felaktiga slutsatsen att Psaltaren 22 är ett ögonvittnesmål om korsfästelsen på Långfredagen borde få oss att ställa en fråga:
Hur förklarar vi likheten mellan korsfästelseberättelserna och Psaltaren 22?
Är det en slump att detaljerna stämmer så exakt, att både Psaltaren 22 och evangelierna delar kläderna – men också lottar om dem? (Att riva sönder ett sömlöst plagg skulle förstöra det, så soldaterna spelade om det.) Psaltaren 22 skrevs innan korsfästelse som avrättningsmetod ens fanns, ändå beskriver den flera detaljer av den – som genomborrade händer och fötter, ben som kommer ur led – till följd av att offret hänger utsträckt.
Dessutom säger Johannesevangeliet att blod och vatten flödade ut när soldaterna stack en spjut i Jesus sida. Detta tyder på vätskeansamling runt hjärtat, vilket visar att Jesus dog av en hjärtattack. Detta stämmer väl överens med Psaltaren 22:s beskrivning av ”mitt hjärta har smält som vax”.
Psaltaren 22 läses som en förstapersonsberättelse från en person som genomgår korsfästelse. Evangelierna läses som tredjepersons ögonvittnesberättelser. Och båda överensstämmer.
Hur är detta möjligt?
Guds-inspirerad förklaring till Psaltaren 22
Jesus hävdade i evangelierna att dessa likheter var profetiska. Gud inspirerade Gamla Testamentets profeter hundratals år före Jesu liv att förutsäga detaljer om hans liv och död, så att vi kan veta att allt detta var en del av Guds plan. Profetisk uppfyllelse är som en gudomlig signatur på händelserna under Långfredagen, eftersom ingen människa kan förutse framtiden med sådan detaljrikedom. Detta är ett bevis på Guds verk och ingripande i historien.
Naturlig förklaring till Psaltaren 22
Andra menar att likheten mellan Psaltaren 22 och korsfästelsen på Långfredagen beror på att evangelieförfattarna hittade på händelserna för att ”passa” profetian. Men denna förklaring bortser helt från vittnesmålen från historiker från den tiden utanför Bibeln. Josefus och Tacitus berättar nämligen att:
”Vid denna tid fanns en vis man … Jesus … god och … dygdig. Och många människor, både bland judarna och andra folk, blev hans lärjungar. Pilatus dömde honom till korsfästelse och död.”
Josephus. 90 e.Kr. Antiquities XVIII. 33 Josefus var en judisk historiker
”Kristus, grundaren av namnet, blev dödad av Pontius Pilatus, procurator i Judeen under Tiberius regeringstid.”
Tacitus. 117 e.Kr. Annals XV. 44. Tacitus var en romersk historiker
Deras historiska vittnesmål stämmer överens med evangelierna om att Jesus blev korsfäst. Detta är viktigt eftersom många av detaljerna i Psaltaren 22 är just specifika inslag i själva korsfästelsen. Om evangelieförfattarna hade tänkt hitta på de faktiska händelserna för att få dem att ”passa” Psaltaren 22, så skulle de i princip ha varit tvungna att hitta på hela korsfästelsen. Men den judiske historikern Josefus säger uttryckligen att Pilatus faktiskt korsfäste honom.
Psalm 22 och Jesu arv
Psaltaren 22 slutar inte vid vers 18 som i tabellen ovan. Den fortsätter vidare. Lägg märke till den triumferande stämningen i slutet – efter att personen har dött!
26 Du är källan till min lovsång
i den stora tempelskaran.
Inför dem som fruktar Herren
får jag frambära de offer jag lovat.
27 De betryckta får äta och bli mätta,
de som sökt sig till Herren får prisa honom.
– Må ni alltid vara fyllda av livsmod.
28 Hela jorden skall minnas vad som skett
och vända om till Herren,
alla folk och stammar skall tillbe inför honom.
29 Ty kungamakten är Herrens,
han härskar över folken.
30 De som sover i mullen kan inte hylla honom,
de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom.
Men jag lever för honom,
31 och mina barn skall tjäna honom.
De skall vittna för nya släktled om Herren,
32 förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten,
ty han grep in.Psaltaren 22: 26-32
Här handlar det inte längre om detaljerna kring denna persons död. Inledningen av psalmen tog upp dessa detaljer. Nu vänder sig psalmisten till arvet efter personens död, till ”efterlevande” och ”framtida generationer” (vers 30).
Vem skulle det kunna vara?
Psaltaren 22 förutsåg Jesu arv fram till vår tid
Det är vi som lever 2000 år efter Jesu korsfästelse. Psalmisten förutspår att den ”efterföljd” som följer efter denna ”genomborrade” man som dog en så fruktansvärd död, kommer att ”tjäna” honom och att man kommer att ”berätta om honom”. Vers 27 förutspår den geografiska spridningen av hans påverkan. Den kommer att nå till ”jordens ändar” och bland ”alla folkens släkter” för att få dem att ”vända sig till HERREN”. Vers 29 förutspår att ”de som inte kan hålla sig vid liv” (eftersom vi är dödliga betyder det alla oss) en dag kommer att knäfalla inför honom. Den rättfärdighet som denna man har ska förkunnas för människor som ännu inte var födda vid tiden för hans död.
Psaltaren 22:s avslutning har inget att göra med huruvida evangelieberättelserna lånade från den eller hittade på korsfästelsehändelserna, eftersom den nu handlar om en mycket senare tid – vår egen tid. Evangelieförfattarna, som levde på 100-talet, kunde inte ”hitta på” Jesu döds påverkan ända fram till vår tid. Hur skulle de kunna veta vad den påverkan skulle bli?
Ingen kunde göra en bättre förutsägelse om Jesu arv än vad Psaltaren 22 gör. Bara att notera de årliga, världsomspännande Långfredagsfirandena påminner oss om hans globala påverkan två tusen år efter hans död. Detta uppfyller Psaltarens 22 slutsats lika exakt som de tidigare verserna förutsade detaljerna i hans död.
Vem annars i världshistorien kan påstå att detaljerna kring hans död, liksom arvet efter hans liv långt in i framtiden, förutsågs tusen år innan han levde?
Att skrapa under ytan.
Kanske, precis som min vän J, vill du ta chansen att fundera över betydelsen av Jesu död och uppståndelse. Det kräver en del tankearbete, men det är värt det, eftersom mannen som Psaltaren 22 förutsåg lovade:
Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.
Johannes 10:10
Några sätt att göra detta på: