Judar har förföljts, hatats, fruktats och behandlats illa på många sätt – något som både Bibeln och historien utanför den vittnar om. Visserligen har många folkgrupper genom tiderna utsatts för förföljelse och diskriminering av andra nationer. Men historien visar ett mönster där just judar gång på gång blir måltavla på ett unikt sätt, skilt från andra grupper. Ett särskilt ord har till och med myntats för att beteckna denna specifika form av diskriminering – antisemitism. Det understryker den särskilda karaktären i deras ständiga utsatthet. Det mest förbryllande med antisemitismen är dock att den inte är begränsad till en viss tidsperiod, en viss plats i världen eller ett fåtal förövare.
En kort lista över antisemitiska händelser
Till exempel, överväg dessa:
- Rörelsen ledd av den persiske ämbetsmannen Haman för att förinta judarna i det forntida persiska riket, omkring 480 f.Kr. Berättelsen finns nedskriven i Esters bok och den utgör grunden för dagens judiska högtid purim.
- Den grekiska-seleukidiska kampanjen för att utrota judendomen i det bibliska landet Israel på 160-talet f.Kr. Detta ledde till Mackabbéerkrigen.
- Romarnas förstörelse av Jerusalem och fördrivningen av judarna år 70 e.Kr., vilket ledde till en världsomspännande exil. Senare döpte romarna om Jerusalem till Aelia Capitolina för att utplåna allt judiskt från Judeen.
- Massakrerna av judar över hela Europa och även i Jerusalem under korstågen på 1100- och 1200-talen e.Kr.
- Från mitten av 1500-talet till 1800-talet tvingades judar leva i avgränsade och muromgärdade stadsdelar i många europeiska städer. Dessa områden kallades getton – ett ord som har sitt urpsrung i denna historiska förföljelse.
- Under 1800-talet och tidigt 1900-tal ägde de så kallade pogromerna rum i det kejserliga Ryssland, särskilt i Ukraina och Polen. Tusentals judar dödades eller våldtogs. Ordet “pogrom” har sedan dess fått internationell spridning som beteckning för våldsamma angrepp mot judar.
- Dreyfusaffären i Frankrike på 1890-talet väckte massiv antisemitism och vidade på djupgående fördomar mot judar inom den franska staten.
- Efter staten Istraels grundande 1948 fördrevs judar från stora delar av den arabiska världen.
- År 1492 utvisades judarna från Spanien under den kotalska monarkin.
- År 1290 fördrevs judarna från England.
- År 1541 blev judar utvisade från södra Italien.
- Under hela medeltiden förekom återkommande fördrivningar av judar från Frankrike, Tyskland och andra europeiska kungadömen (se karta).
Orsaker till antisemitism
Men vad orsakar antisemitism? Wikipedia redogör i sina artiklar om antisemitism för många exempel genom historien och i olika kulturer, men lyckas inte identifiera någon enskild orsak som kan förklara dess uppkomst och uthållighet. Problemet med de flesta förklaringsmodeller är att de inte förmår omfatta både antisemitismens globala spridning och dess långa historia. En rasbiologisk förklaring kan möjligtvis förklara den nazistiska antisemitismen, men inte den kristna antisemitismen under medeltiden. En religiös konflikt mellan kristendom och judendom kan kanske förklara kyrkans fientlighet mot judar, men inte den sekulära antisemitismen i Frankrike under Dreyfusaffären på 1890-talet. Och vad ska man då säga om den antijudiska fientlighet som redan fanns i forntidens Assyrien, Persien, Grekland och Rom?
Bibeln om grundorsaken till antisemitismen
Bibeln ger dock en enkel och tydlig förklaring till orsaken bakom antisemitismen. Den genomsyrar hela Skriften från början till slut. I början, efter Adam och Evas olydnad, uttalade Gud en förbannelse över Ormen. Han profeterade då ett mönster av “fiendskap” mellan Ormen och “Kvinnan”. Den kvinnan var inte Eva utan Israel (se detaljer här).
I Bibelns slut, i Uppenbarelseboken, finns en vision som återkopplar till denna konflikt. Den identifierar Ormen och Kvinnan. Här är visionen:
1 Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. 2 Hon är havande, och hon ropar i barnsnöd och födslovånda.
3 Och ett annat tecken syntes på himlen, och se, en stor eldröd drake, med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. 4 Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av stjärnorna på himlen och slungade dem ner på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn när hon födde det.
5 Och hon födde sitt barn, en son som skall valla alla folk med en stav av järn. Hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron,ch hans tron.
Uppenbarelseboken 12:1-5
9 Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom.
Uppenbarelseboken 12:9
Fiendskapen riktade sig särskilt mot kvinnans barn
Barnet som föddes av kvinnan är Jesus. Kvinnan representerar det judiska folket, där Jesus härstammar ifrån. Ormen, även kallad ”draken”, identifieras som Satan. Redan i Edens lustgård sade Gud att det skulle råda en ”fiendskap” mellan kvinnan (Israel) och ormen (Satan). Historien visar tydligt den återkommande antisemitismen. Att denna fiendskap uppträder under olika samhällsförhållanden och i många olika folk understryker dess beständighet och verklighet.
Gud förutsade också att fiendskapen skulle riktas mot kvinnans avkomma, eller son. Denna fiendskap märks särskilt på torsdagen, dag 5 i lidandets vecka, när draken reser sig för att anfalla sonen. Vi har betraktat Jesus utifrån hans judiska bakgrund. Bibeln framställer honom som en arketyp för det judiska folket (en sammanfattning av detta finns här). Det är därför inte förvånande att kvinnans avkomma också skulle möta samma fiendskap.
Judas: Kontrollerad av Draken
Bibeln skildrar Satan som en härskande ande som i det fördolda manipulerar hat och intriger. Satan hade planerat att alla, även Jesus, skulle dyrka honom. När det misslyckades började han i stället att försöka döda Jesus genom att manipulera människor att genomföra hans plan. På dag 5 använde Satan Judas för att slå till mot Jesus, precis efter att Jesus undervisat om sin återkomst. Här är berättelsen:
1 Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk. 2 Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter bästa sättet att röja honom ur vägen – de var rädda för folket.
Lukasevangeliet 22:1-63 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4 Han gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten och talade med dem om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. 5 De blev glada och erbjöd honom pengar. 6 Han gick med på deras anbud och sökte ett tillfälle att utlämna honom utan att folket var med.
Satan utnyttjade deras konflikt för att “träda in” i Judas och få honom att förråda Jesus. Detta borde inte förvåna oss. Uppenbarelsboken beskriver Satan på följande sätt:
Uppenbarelseboken 12:7-97 Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. 9 Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom.
Bibeln liknar Satan vid en mäktig drake, listig nog att leda hela världen vilse. Som den urgamla ormen slingrade han sig nu för att slå till. Han manipulerade Judas att förstöra Jesus, som Evangeliet berättar:
Matteusevangeliet 26:1616 Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.
Dagen efter, fredag, Veckans 6:e dag, var det påskfest. Hur skulle Satan, genom Judas, slå till? Vi ser det härnäst.
Dag 5: Sammanfattning
Tidslinjen visar hur den stora draken, Satan, på dag 5 under denna vecka slingrade sig för att slå till mot sin fiende Jesus, kvinnans avkomma.
