Bibeln använder flera olika titlar för att hänvisa till Jesus. Den mest framträdande är ‘Kristus och Messias’ (den Smorde), men den använder även ‘Guds son‘ och ‘Guds lamm’ regelbundet. Men den titel Jesus själv oftast använder om sig själv är ”Människosonen”. Vad betyder det – och varför använder han just den beteckningen? Det är under Jesu rättegång som ironin i hans val av denna titel blir särskilt tydlig. Här undersöker vi detta närmare.
Många är något bekanta med Jesu rättegång – kanske har man sett den skildrad i en film eller läst om den i något av evangelierna. Men rättegången som evangelierna beskriver rymmer djupa paradoxer. Den är en del av händelserna på den sjätte dagen i passionsveckan (påskveckan). Luke återger rättegångens detaljer för oss.
Popular Graphic Arts , PD-US-förfallit , via Wikimedia Commons
Lukasevangeliet 22:66-7166 När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. Han fördes in till rådet 67 och de frågade: “Är du Messias, så säg oss det.” Han svarade: “Om jag säger det kommer ni inte att tro det, 68 och om jag börjar fråga kommer ni inte att svara. 69 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga maktens högra sida.” 70 Då sade de allesammans: “Du är alltså Guds son?” Han svarade: “Ni själva säger att jag är det.” 71 Då sade de: “Behöver vi fler vittnesmål? Vi har ju hört det ur hans egen mun.”
Lägg märke till att Jesus inte svarar på deras fråga om han är ‘Messias’. I stället hänvisar han till något helt annat – “Människosonen”. Men hans anklagare verkar inte alls förbryllade över detta plötsliga ämnesbyte. Av någon anledning förstår de ändå vad han menar, trots att han inte svarar rakt på frågan om han är Messias.
Så varför är det så? Varifrån kommer uttrycket “Människosonen” och vad betyder det?
“Människosonen” från Daniel
Uttrycket ”Människosonen” kommer från Daniels bok i Gamla testamentet. Daniel nedtecknade en vision som uttryckligen handlar om framtiden, och i den hänvisar han till just en ”Människoson”. Så här återger Daniel sin vision:
I en syn om natten såg jag, …
Daniel 7:9-109 Sedan såg jag tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hjulen därunder flammande eld. 10 En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades.
Daniel 7:13-1413 Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. 14 Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under.
vs Människosonen vid Jesu rättegång
.jpg){kind=link}
Fundera nu på ironin i situationen under Jesu rättegång. Där stod Jesus – en enkel snickare från en avlägsen hörnby i det romerska imperiet. Hans följare bestod av ett brokigt gäng obildade fiskare som vid hans gripande nyligen hade flytt i rädsla. Nu stod han ensam inför översteprästerna och de religiösa ledarna – åtalad för sitt liv.
Och mitt i detta, mitt i svaghet, förnedring och övergivenhet, säger han lugnt att han är Människosonen – den himmelska gestalt som profeten Daniel sett i sin vision.
Men Daniel hade beskrivit Människosonen som en “människa kom med himlens skyar”, en som får “välde, ära och rike” – en kung över alla folk och nationer, för evigt.
Skillnaden mellan det Jesus upplevde just då och det han hävdade om sig själv kunde knappast vara större. Det är nästan absurt att i ett sådant ögonblick, utan makt eller stöd, hävda att man är den evige härskaren som ska döma världen. Men just i denna extrema kontrast – i denna djupa ironi – ligger något av det mest kraftfulla och unika i Jesu budskap och identitet.
Vad tänkte Lukas?
Jesus är inte den enda som beter sig underligt. Lukas tvekar inte att dokumentera detta påstående och föra det till protokollet. Men när han gjorde det (i början av 60-talet e.Kr.) verkade utsikterna för Jesus och hans spirande rörelse fullkomligt löjliga. Hans rörelse hånades av eliten, föraktades av judarna och förföljdes skoningslöst av den galne romerske kejsaren Nero. Nero lät aposteln Petrus korsfästas upp och ner, och Paulus halshöggs. Det borde verka helt orimligt att Lukas skulle bevara denna fantastiska referens i Jesu mun. Genom att skriva ner det gjorde han det offentligt för alla deras motståndare att förlöjliga. Men Lukas var övertygad om att Jesus från Nasaret var samma Människoson som i Daniels syn. Så, mot alla odds, återger han Jesu irrationella (om det inte vore sant) samtal med hans anklagare.
‘Människosonen’ – som uppfylls i vår tid
Överväg nu detta. Det är först efter att Jesus gav sitt svar, och århundraden efter att Lukas skrev ner det, som några viktiga delar av Daniels syn om Människosonen har uppfyllts av Jesus. Daniels vision om Människosonen sa nämligen att:
“… så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom.”
Det stämde inte gällande Jesus för två tusen år sedan. Men se dig omkring idag. Människor från alla nationer och praktiskt taget alla av de tusentals språk som talas tillber honom nu. Det gäller allt från tidigare animister i Amazonas till Papua Nya Guinea, från Indiens djungler till Kambodja. Från öst till väst, från norr till söder tillber människor honom över hela världen. För ingen annan i hela dokumenterad historia är detta ens i närheten av att vara möjligt. Man kan avfärda det med att säga ”ja, det beror ju på kristendomens spridning”. Visst, efterklokhet är lätt att ha. Men Lukas hade inte på något sätt mänskligt vis kunnat förutse hur det skulle gå under de följande århundradena efter att han skrev sin berättelse.
Hur kunde Människosonen bli tillbed
Och sann tillbedjan kan bara ges frivilligt – inte under tvång eller mutor. Föreställ dig att Jesus var Människosonen med himmelens makt vid sin sida. Då hade han för 2000 år sedan haft kraften att härska med våld. Men med våld ensam hade han aldrig kunnat vinna människors verkliga tillbedjan. För att det ska ske måste människor tillbe honom frivilligt, som en jungfru av sin älskare.
Mollie Landman Hunker , CC BY-SA 4.0 , via Wikimedia Commons
För att Daniels vision skulle fullbordas krävdes, i princip, en period av fri och öppen inbjudan – en tid då människor fritt kunde välja om de ville tillbe Människosonen eller inte. Det förklarar den tid vi lever i nu, mellan den första ankomsten och kungens återkomst. Detta är den period då Kungarikets inbjudan går ut, och vi kan själva välja att ta emot den eller inte.
Den delvisa uppfyllelsen av Daniels vision i vår tid ger oss anledning att lita på att resten också kommer att uppfyllas en dag. Det kan åtminstone väcka vår nyfikenhet på sanningen i den övergripande bibliska berättelsen.
Vid sin första ankomst kom han för att besegra synden och döden. Han uppnådde detta genom att själv dö och sedan uppstå. Nu bjuder han in alla som är törstiga efter evigt liv att ta emot det. När han återvänder, enligt Daniels vision, kommer han att fullt ut upprätta det eviga riket med dess eviga invånare. Och vi kan vara en del av det.