Jag var en ivrig vetenskapsläsare när jag gick i skolan. Jag läste om stjärnor och atomer – och det mesta däremellan. De böcker jag läste, tillsammans med undervisningen i skolan, lärde mig att vetenskaplig kunskap hade fastställt evolutionen som ett faktum. Evolutionsteorin hävdar att allt liv idag härstammar från en gemensam förfader genom en lång process av naturligt urval som verkar på slumpmässiga mutationer. Evolutionen tilltalade mig eftersom den verkade förklara så mycket av världen jag såg och upplevde omkring mig.
Evolutionen som den lärs ut i samhället
Till exempel förklarade evolutionstoerin:
- Varför det finns en så stor variation av livsformer, men ändå många likheter mellan dem. Det tydde på att alla livsformer härstammar från en gemensam förfader.
- Varför man kunde se vissa förändringar hos djur inom loppet av några generationer. Jag lärde mig hur forskare hade observerat hur populationer av fjärilar ändrade färg, eller hur insekter förändrade längden på sina näbbar, beroende på förändringar i miljön. Därtill kom framsteg inom djuravel. Allt detta sågs som exempel på små evolutionära steg.
- Varför organismer, inklusive människor, kämpar så hårt med varandra för att överleva. Det visade på den ständiga kampen för tillvaron.
- Varför sex verkade så viktigt för djur och särskilt för människor. Det säkerställde att arten skulle producera tillräckligt många avkommor för att överleva och fortsätta att utvecklas.
Evolutionen förklarade det mänskliga livet – kamp, konkurrens och begär. Det stämde överens med det vi kan observera i den biologiska världen – mutationer, föränderliga arter och likheter mellan olika arter. Att slumpen och det naturliga urvalet verkade på en gemensam förfader under miljontals år och resulterade i de olika arter vi ser i dag, verkade logiskt.
Läroböckerna nämnde även så kallade övergångsfossil som ytterligare vetenskapliga bevis för evolution. Dessa fossil skulle visa hur djur i det förflutna var länkade till sina utvecklade efterkommande genom mellanformer. Jag antog att det fanns gott om sådana övergångar, vilket skulle bevisa hur vår evolution utvecklats steg för steg genom historien.

Källa: Evolution: The Grand Experiment av Dr Carl Werner
Fakta: Brist på övergångsfossil och mellanformer av liv
Evolution debatterades offentligt vid McMaster University med en professor i evolution. Dr. Stone började med en 30 minuter lång presentation till försvar för evolutionsteorin. Därefter följde jag med en kritisk genomgång. Sedan följde replikomgångar och frågor från publiken. Debatten utgick från Dobhzanskys välkända påstående:
“Ingenting inom biologin är begripligt annat än i ljuset av evolutionen.”
Jag blev ganska förvånad när jag tittade närmare och upptäckte att detta helt enkelt inte stämde. Faktum är att avsaknaden av övergångsfossil som visar den evolutionära utvecklingsvägen enligt läroböckerna (encelliga organismer -> ryggradslösa djur -> fiskar -> amfibier -> reptiler -> däggdjur -> primater -> människa) direkt motsäger evolutionsteorin.
Till exempel sägs övergången från encelliga organismer till marina ryggradslösa djur (t.ex. sjöstjärnor, maneter, trilobiter, musslor, sjöliljor med mera) ha tagit cirka 2 miljarder år. Tänk på de otaliga mellanformer som måste ha funnits om livet utvecklades från bakterier till komplexa ryggradslösa djur genom slump och naturligt urval. Vi borde ha hittat tusentals sådana fossil bevarade idag.
Men vad säger evolutionsexperterna själva om dessa övergångar?

Varför skulle så komplexa organiska former [dvs. ryggradslösa djur] finnas i berg som är ungefär sex hundra miljoner år gamla och samtidigt saknas eller inte ha identifierats i de geologiska lagren från de föregående två miljarder åren?
M. Kay och EH Colbert, Stratigraphy and Life History (1965), s. 102.
Fossilregistret är till liten nytta för att tillhandahålla direkta bevis för avkommans härstamningsvägar inom de ryggradslösa djurens klasser. … inget fylum är förbundet med något annat genom mellanliggande fossiltyper.
J. Valentine, The Evolution of Complex Animals in What Darwin Began, LR Godfrey, Ed., Allyn & Bacon Inc. 1985 s. 263.
Sålunda visade de faktiska bevisen INGEN sådan evolutionär sekvens som kulminerar i de ryggradslösa djuren. De dyker helt plötsligt upp i fossilregistret, fullständigt utvecklade. Och detta ska ha skett efter två miljarder års evolution!
Fiskarnas evolution: Inga övergångsfossil
Vi finner samma frånvaro av mellanliggande fossil i den påstådda utvecklingen från ryggradslösa djur till fiskar. Ledande evolutionsforskare bekräftar detta:
Mellan kambrium [ryggradslösa djur] och när de första fossilen av djur med riktigt fisklika karaktärer dök upp, finns ett glapp på 100 miljoner år som vi troligen aldrig kommer att kunna fylla.
F.D. Ommanney, The Fishes (Life Nature Library, 1964, s. 60)
Alla tre undergrupper av benfiskarna dyker upp i fossilregistret ungefär samtidigt… Hur uppstod de? Vad gjorde att de kunde divergera så mycket? Hur fick de sitt tunga pansar? Och varför finns det inga spår av tidigare mellanformer?”
GT Todd, American Zoologist 20(4):757 (1980)

Bild från Evolution: The Grand Experiment Dr Carl Werner
Växternas evolution: Inga övergångsfossiler
När vi tittar på fossila bevis för växternas evolution finner vi återigen inga fossil som stödjer den:
Ursprunget till landväxterna är ungefär lika ”förlorat i tidens dimmor” som något kan vara, och denna gåta har skapat en livlig arena för debatt och spekulation.
Price, Biological Evolution, 1996 s. 144

Price, Biological Evolution, 1996, s. 127
Däggdjurs evolution: Inga övergångsfossil
Evolutionära släktträd visar samma problem. Ta till exempel däggdjurens evolution. Observera denna läroboksbild som saknar början eller övergångsfossil som förbinder de stora däggdjursgrupperna. De dyker alla upp med sina kännetecken fullständigt utvecklade.
Inga övergångsfossiler i museerna
Forskare har under mer än 150 år noggrant sökt över hela världen efter de förväntade övergångsfossilen.
[Darwins] idéer presenterades som ett motstånd mot teorin om särskild skapelse, som förutspår den omedelbara skapelsen av nya former, … Han … förutsade att i takt med att samlingar av fossil växte skulle de till synes luckorna mellan fossila former … fyllas igen av former som visar gradvisa övergångar mellan arter. Under ett sekel därefter följde de flesta paleontologer hans ledning.
Evolutionary Analysis av Scott Freeman & Jon Herron 2006. s. 704 (populär universitetstext med senare upplagor)
De har katalogiserat miljontals och åter miljontals fossiler i olika museer.

Bild från Evolution: The Grand Experiment av Dr. Carl Werner
Trots att forskare har hittat miljontals fossil över hela världen har de inte funnit ett enda obestritt övergångsfossil.
Observera hur forskare vid både British Museum of Natural History och American Museum of Natural History sammanfattar fossilmaterialet:
Personalen vid American Museum är svår att motsäga när de säger att det inte finns några övergångsfossil … Du säger att jag åtminstone borde ‘visa ett foto av det fossil från vilket varje typ av organism härstammar’. Jag ska vara helt ärlig – det finns inte ett enda sådant fossil för vilket man skulle kunna göra ett vattentätt argument.
Colin Patterson, chefspaleontolog vid British Museum of Natural History, i ett brev till L.D. Sunderland, citerat i Darwin’s Enigma av L.D. Sunderland, s. 89 (1984)
Sedan Darwins tid har jakten på de saknade länkarna i fossilmaterialet fortsatt i allt större omfattning. Paleontologin har expanderat så enormt under de senaste hundra åren att sannolikt 99,9 % av allt paleontologiskt arbete har utförts efter 1860. Endast en liten bråkdel av de cirka hundra tusen fossila arter som är kända idag var kända för Darwin. Men i stort sett alla nya fossila arter som upptäckts sedan Darwins tid har antingen varit nära besläktade med redan kända former eller … märkliga, unika typer utan tydlig släktskap.
Michael Denton. Evolution: En teori i kris. 1985 s. 160-161
Ny framväxande information har aldrig observerats uppstå genom naturligt urval.

Då insåg jag att evolutionens förklaringskraft, som jag tidigare upplevt som imponerande, inte var så övertygande som jag först trott. Till exempel, även om vi ser förändringar hos djur över tid, visar dessa förändringar aldrig någon ökad komplexitet eller nya funktioner. När malpopulationer – som nämnts tidigare – ändrar färg, förblir komplexitetsnivån (den genetiska informationen) densamma. På liknande sätt uppstod de mänskliga raserna. Inga nya strukturer, funktioner eller informationsinnehåll i den genetiska koden tillkommer. Naturligt urval eliminerar helt enkelt variationer av redan existerande information. Men evolutionen kräver förändringar som visar en ökning i komplexitet och ny information. Det är ju detta de evolutionära ”träden” vill visa – att enklare livsformer (som encelliga organismer) gradvis utvecklats till mer komplexa livsformer (som fåglar och däggdjur).

Att se föremål röra sig horisontellt (som biljardbollar som rullar över ett biljardbord) är inte detsamma som att röra sig vertikalt uppåt (som en hiss som stiger). Vertikal rörelse kräver energi. På samma sätt är variationer i frekvens bland redan existerande gener inte detsamma som att utveckla nya gener med ny information och funktion. Att dra slutsatsen att ökande komplexitet kan härledas utifrån förändring på samma komplexitetsnivå saknar stöd.

Biologiska likheter förklaras av gemensam design
Till sist insåg jag att likheterna mellan organismer, som påstås bevisa existensen av en gemensam evolutionär förfader (kallad homologi), istället kan tolkas som bevis på en gemensam skapare. När allt kommer omkring är anledningen till att bilmodeller från samma bilmärke liknar varandra i design att de har samma designteam bakom sig. Likheter mellan designade produkter beror aldrig på att de härstammar från en gemensam förfader, utan på att de är planerade av ett gemensamt designteam. Således kan de femfingrade extremiteterna (pentadaktyla lemmar) hos däggdjur vara ett tecken på en skapare som använder denna grundläggande lemdesign för alla däggdjur.
Fåglars lungor: En irreduktibelt komplex design
Jag har märkt att ju mer vi lär oss om den biologiska världen, desto fler problem uppstår för evolutionsteorin. För att evolution ska vara möjlig måste små förändringar i funktion öka överlevnadschanserna, så att dessa förändringar kan väljas ut och föras vidare. Problemet är att många av dessa övergångsformer helt enkelt inte fungerar, än mindre förbättrar funktionen. Ta fåglar som exempel. De sägs ha utvecklats från reptiler. Reptiler har ett lungsystem liknande däggdjurens, där luft förs in och ut till alveolerna via bronker.
Fåglar däremot har en helt annan lungstruktur. Luften passerar genom lungans parabronker i endast en riktning. Dessa figurer illustrerar de två olika designplanen.

Hur ska den hypotetiska halv-reptilen och halv-fågeln kunna andas medan hans lungor förändras (genom slumpmässiga modifieringar)? Kan en lunga ens fungera när den befinner sig halvvägs mellan den tvåvägsandande reptillungan och den envägsandande fågellungan? Det är inte bara så att det inte är bättre för överlevnad att vara halvvägs mellan dessa två lungdesigner – det mellanliggande djuret skulle helt enkelt inte kunna andas. Djuret skulle dö inom några minuter. Kanske är det därför forskarna inte har hittat några övergångsfossil. Det är helt enkelt omöjligt att fungera (och därmed leva) med en delvis utvecklad design.
Hur är det med Intelligent Design? Det förklarar vår mänsklighet
Det jag först uppfattade som bevis för evolutionsteorin visade sig vid närmare granskning vara otillräckliga. Det finns inget direkt observerbart bevis som stödjer evolutionsteorin. Den motsäger en förvånansvärt stor mängd vetenskapliga fakta och till och med sunt förnuft. I grund och botten krävs tro, inte fakta, för att acceptera evolutionen. Men finns det några alternativa förklaringar till hur livet uppstod?
Kanske är livet resultatet av en intelligent design?
Det finns också aspekter av människolivet som evolutionsteorin aldrig ens försöker förklara. Varför är människor så estetiska, med en instinktiv dragning till musik, konst, drama, berättelser och filmer – som inte har något direkt överlevnadsvärde – för att förnya oss? Varför har vi en medfödd moralisk grammatik som gör att vi intuitivt kan känna skillnad på rätt och fel? Och varför behöver vi mening i våra liv? Dessa förmågor och behov är avgörande för att vara människa, men de är inte lättförklarliga genom evolution. Att förstå oss själva som skapade i Guds avbild ger en rimlig förklaring till dessa icke-fysiska mänskliga egenskaper. Vi börjar utforska denna idé om att vara skapad genom intelligent design här.