Av de olika skäl som ofta anges för att förneka existensen av en allsmäktig och kärleksfull Skapare är detta en av de vanligaste. Logiken verkar ganska enkel: Om Gud är allsmäktig och kärleksfull, då kan Han kontrollera världen och skulle göra det för vårt välbefinnande. Men eftersom världen är full av lidande, smärta och död, måste Gud antingen inte finnas, inte ha all makt, eller kanske inte vara kärleksfull. Här följer några tankar från dem som har argumenterat för denna ståndpunkt.
” Den totala mängden lidande i naturen varje år är bortom all rimlig föreställning. Under den minut det tar för mig att skriva denna mening blir tusentals djur uppätna levande, många andra flyr för sina liv och jämrar sig av skräck, andra plågas långsamt inifrån av gnagande parasiter, och tusentals av alla slag dör av svält, törst och sjukdom.”
Dawkins, Richard, “God’s Utility Function,” Scientific American, vol. 273 (November 1995), s. 80-85.
Den dystra och oundvikliga verkligheten är att allt liv bygger på död. Varje köttätande varelse måste döda och uppsluka en annan varelse… Hur skulle en kärleksfull Gud kunna skapa sådana fasor? …Det borde väl inte vara bortom all förmåga för en allvetande gudom att skapa en djurvärld som kan bestå och fortplantas utan lidande och död.
Charles Templeton, Farewell to God. 1996 s.197-199
När vi börjar granska denna fråga inser vi snabbt att den är mer komplex än vad den först verkar. Att utesluta Skaparen leder till en motsägelse. Att förstå Bibelns fullständiga svar på denna fråga ger en starkt hoppfull väg i mötet med lidande och död.
Att bygga den bibliska världsbilden
Låt oss undersöka denna fråga genom att noggrant lägga fram den bibliska världsbilden. Bibeln börjar med premissen att Gud finns och att Han verkligen är allsmäktig, rättvis, helig och kärleksfull. Enkelt uttryckt: Han är alltid. Hans makt och existens är inte beroende av något annat. Vår första illustration visar detta.
Gud, utifrån sin egen vilja och makt, skapade sedan naturen ur intet (ex nihilo). Vi illustrerar naturen i den andra bilden som en rundad brun rektangel. Denna rektangel inkluderar och innehåller all massa och energi i universum samt alla de fysiska lagar som styr universum. Dessutom ingår all information som krävs för att skapa och upprätthålla liv. Därmed ingår också DNA, som kodar för proteiner som använder sig av de kemiska och fysikaliska lagarna, i naturen. Denna ruta är enorm, men det viktiga är att den inte är en del av Gud. Naturen är skild från Honom, vilket visas genom att natur-rutan är separat från molnet som representerar Gud. Gud använde sin makt och kunskap för att skapa naturen, vilket vi visar med en pil från Gud in i naturen.
Mänskligheten skapad i Guds avbild
Sedan skapade Gud människan. Människan består av materia och energi samt samma biologiska DNA-struktur som resten av skapelsen. Detta visar vi genom att placera människan inom naturens ruta. Den räta pilen illustrerar att Gud formade människan av naturens beståndsdelar. Men Gud skapade också icke-materiella, andliga dimensioner hos människan. Bibeln kallar denna särskilda egenskap hos människan för att vara “skapad till Guds avbild” (utforskas mer här). Därför gav Gud människan andliga förmågor, kapaciteter och egenskaper som går bortom materia, energi och fysiska lagar. Detta illustrerar vi med en andra pil som går direkt från Gud till människan med etiketten “Guds avbild”.
Syster Natur, inte Moder Natur
Både naturen och människan är skapade av Gud, där människan materiellt består av och existerar inom naturen. Vi kan förstå detta genom att ändra det välkända uttrycket om ”Moder Natur”. Naturen är inte vår moder, utan snarare vår syster. Detta eftersom, enligt den bibliska världsbilden, både naturen och människan är skapade av Gud. Idén om ”Syster Natur” fångar tanken att människan och naturen liknar varandra (precis som systrar gör), men också att de båda härstammar från samma källa (också som systrar gör). Människan kommer alltså inte från naturen, utan är sammansatt av naturens beståndsdelar.
Naturen: Orättvis och amoralisk – varför Gud?
Vi ser att naturen ofta är grym och inte fungerar som om rättvisa eller moral överhuvudtaget spelar någon roll. Detta lägger vi till som en egenskap hos naturen i vår illustration. Richard Dawkins och John Templeton uttryckte detta skickligt i citaten ovan. I deras anda riktar vi nu blicken tillbaka mot Skaparen och ställer frågan: Hur kunde Han skapa en sådan amoralisk natur?
Drivkraften bakom detta moraliska resonemang är vår medfödda förmåga till moralisk reflektion – något som Richard Dawkins själv uttryckte mycket träffsäkert.
Det som driver våra moraliska omdömen är en universell moralisk grammatik … Precis som med språk flyger de principer som utgör vår moraliska grammatik under medvetandets radar.”
Richard Dawkins, The God Delusion. s. 223
Den sekulära världsbilden – Moder Natur
När vi inte finner ett svar som tilltalar oss, avfärdar många tanken på en övernaturlig Skapare som har skapat både naturen och människan. Vår världsbild blir då sekulär och ser ut så här:
Vi har tagit bort Gud som orsaken till vår existens, och därmed har vi också tagit bort människans särskilda särställning som bärare av “Guds avbild”. Det är denna världsbild som Dawkins och Templeton förespråkar, och som genomsyrar västvärlden idag. Allt som återstår är naturen – massan, energin och de fysiska lagarna. Berättelsen ändras därför till att naturen har skapat oss. I detta synsätt är människan ett resultat av en naturalistisk evolutionär process. Naturen blir då verkligen vår moder, eftersom allt vi är – våra förmågor, egenskaper och kännetecken – måste komma från naturen, eftersom det inte finns någon annan orsak.
Det moraliska dilemmat
Men här uppstår vårt dilemma. Människan har fortfarande den moraliska förmågan – det som Dawkins beskriver som en “moralisk grammatik”. Men hur kan en amoralisk natur (inte omoralisk, alltså dålig moral, utan amoralisk i den meningen att moral överhuvudtaget inte är en del av dess struktur) ge upphov till varelser med en så sofistikerad moralisk grammatik?
För att uttrycka det annorlunda: det moraliska argumentet mot Gud – att världen är orättvis – förutsätter att begreppen rättvisa och orättvisa verkligen existerar. Men om vi förkastar Gud just för att världen är “orättvis”, varifrån får vi då överhuvudtaget begreppet “rättvisa” eller “orättvisa”? Naturen själv uppvisar inga spår av någon moralisk dimension som inkluderar rättvisa.
Tänk dig ett universum utan tid – kan någon då vara “sen”? Eller föreställ dig ett tvådimensionellt universum – kan något då vara “tjockt”? På liknande sätt har vi beslutat att den amoraliska naturen är vår enda ursprungliga orsak. Då befinner vi oss i ett amoralisk universum – men klagar över att det är omoraliskt? Varifrån kommer då vår förmåga att urskilja och resonera moraliskt?
Att helt enkelt ta bort Gud ur ekvationen löser inte det problem som Dawkins och Templeton själva så vältaligt har formulerat.
Den bibliska förklaringen till lidande, smärta och död
Det bibliska världsbilden ger ett svar på problemet med lidande, men utan att skapa det nya problemet med att förklara var vår moraliska känsla och grammatik kommer ifrån. Bibeln bejakar inte bara teismen – att en Skapare existerar – utan den förklarar också att en katastrof har drabbat naturen. Människan gjorde uppror mot sin Skapare, enligt Bibeln, och det är därför vi upplever lidande, smärta och död. Du kan läsa berättelsen om detta här samt de vidare konsekvenserna här.
Men varför tillät Gud att smärta, lidande och död som en konsekvens av människans uppror? Fundera över kärnan i frestelsen och det efterföljande upproret.
1 Moseboken 3:55 Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.”
De första mänskliga förfäderna frestades att “bli som gudar med kunskap om gott och ont”. Att ha “kunskap” här betyder inte att lära sig fakta eller sanningar, som när vi lär oss världens huvudstäder eller multiplikationstabellen. Gud har inte kunskap i bemärkelsen att lära sig något nytt, utan i betydelsen att bestämma och definiera. När vi människor valde att ha ”kunskap” som Gud, tog vi på oss rollen att själva avgöra vad som är gott och vad som är ont. Vi ville själva skapa våra regler.
Sedan den ödesdigra dagen har mänskligheten burit med sig denna instinkt och längtan att vara sin egen gud, att själv bestämma vad som är rätt och fel. Fram till dess hade Skaparen gjort naturen till vår vänliga och välvilliga syster. Men från och med detta ögonblick förändrades naturen. Gud uttalade en förbannelse:
1 Moseboken 3:17-1917 Till mannen sade han:
“Du som lyssnade till din hustru
och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av,
förbannad skall marken vara för din skull.
Med möda skall du hämta din näring från den
så länge du lever,
18 törne och tistel skall den ge dig.
Du skall äta av växterna på marken,
19 du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett
tills du vänder åter till jorden.
Ty av den är du tagen,
jord är du och jord skall du åter bli.”
Förbannelsens roll
I förbannelsen förvandlade Gud, så att säga, naturen från vår syster till vår styvsyster. I romantiska berättelser är styvsystrar ofta de som förtrycker och trycker ner hjältinnan. På liknande sätt behandlar nu vår styvsyster – naturen – oss hårt, och dominerar oss med lidande och död. I vår dårskap trodde vi att vi kunde vara Gud. Men naturen, som vår grymma styvsyster, för oss ständigt tillbaka till verkligheten. Hon påminner oss om och om igen att, även om vi gärna vill tro något annat, så är vi inte gudar.
Jesu liknelse om den förlorade sonen illustrerar detta. Den dåraktige sonen ville lämna sin far, men upptäckte att det liv han sökte blev hårt, svårt och smärtsamt. Jesus säger att sonen “kom till besinning…” på grund av detta.
I denna liknelse är vi den dåraktige sonen, och naturen representerar de svårigheter och den hunger som plågade honom. Naturen, som vår styvsyster, tillåter oss att skaka av oss våra dåraktiga illusioner och komma till besinning.
Mänsklighetens tekniska genombrott under de senaste 200 åren har till stor del handlat om att lätta sin styvsysters tunga hand över sig. Vi har lärt oss att utnyttja energi så att vårt arbete blivit betydligt mindre smärtsamt än tidigare. Medicin och teknik har i hög grad bidragit till att minska naturens hårda grepp om oss. Även om vi med rätta välkomnar detta, har en oavsiktlig följd av våra framsteg varit att vi börjat återvända till våra gudskomplex. Vi blir vilseledda att på något sätt tro att vi är autonoma gudar.
Ta del av några uttalanden från framstående tänkare, vetenskapsmän och inflytelserika personer som står i framkant av människans senaste framsteg. Fundera på om det inte finns en tydlig doft av gudskomplex i deras ord.
“Människan vet till sist att hon är ensam i universums likgiltiga oändlighet, ur vilken hon har uppstått endast av en slump. Hennes öde är ingenstans förutbestämt, inte heller hennes plikt. Riket ovan eller mörkret nedan – det är hennes eget val.”
Jacques Monod
”I det evolutionära tankemönstret finns varken behov eller plats för det övernaturliga. Jorden skapades inte, den utvecklades. Det gjorde också alla djur och växter som lever på den, inklusive oss människor – vårt sinne och vår själ såväl som hjärna och kropp. Det gjorde även religionen. … Den evolutionära människan kan inte längre söka tröst för sin ensamhet i armarna på en gudomliggjord fadersgestalt som han själv har skapat.”
Sir Julian Huxley. 1959. Anmärkningar vid Darwin Centennial, University of Chicago.
Sonson till Thomas Huxley, Sir Julian var också UNESCOs första generaldirektör.
”Jag hade motiv för att inte vilja att världen skulle ha någon mening; följaktligen antog jag att den inte hade någon, och kunde utan svårighet finna tillfredsställande skäl för detta antagande. Den filosof som inte finner någon mening i världen är inte bara upptagen av ett rent metafysiskt problem, utan också angelägen om att bevisa att det inte finns någon giltig anledning för att han personligen inte ska göra som han vill, eller för att hans vänner inte ska ta makten och styra på det sätt som de finner mest fördelaktigt för sig själva. … För min del var filosofin om meningslöshet i huvudsak ett verktyg för frigörelse, både sexuell och politisk.”
Huxley, Aldous., Ends and Means, s. 270 ff.
“Vi känner oss inte längre som gäster i någon annans hem och därför skyldiga att anpassa vårt beteende efter en uppsättning förutbestämda kosmiska regler. Det är nu vår egen skapelse. Vi sätter reglerna. Vi fastställer verklighetens ramar. Vi skapar världen, och därför känner vi oss inte längre bundna av yttre krafter. Vi behöver inte längre rättfärdiga vårt beteende, för vi är nu universums arkitekter. Vi är inte ansvariga inför något utanför oss själva, för vi är riket, makten och härligheten i evighet.”
Jeremy Rifkin, Algeny A New Word—A New World , s. 244 (Viking Press, New York), 1983.
Rifkin är en ekonom som specialiserat sig på vetenskapens och bioteknikens inverkan på samhället.
Situationen som den ser ut nu – men med hopp
Bibeln sammanfattar varför lidande, smärta och död kännetecknar denna värld. Döden kom som ett resultat av vårt uppror. Idag lever vi i konsekvenserna av upproret.
Romarbrevet 5:1212 Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade.
Så idag lever vi i frustration. Men evangelieberättelsen ger oss hopp om att detta kommer att ta slut. Befrielsen kommer.
20 Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om 21 att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.
Romans 8:20-2222 Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor.
Jesu uppståndelse från de döda var “förstlingsfrukten” av denna befrielse. Detta kommer att uppnås när Guds rike är fullt etablerat. Vid den tiden:
Uppenbarelseboken 21:3-43 Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: “Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, 4 och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.”
Hopp i kontrast
Tänk på skillnaden i hopp som Paulus uttryckte, jämfört med Dr. William Provine och Woody Allen.
1 Korinthierbrevet 15:54-5754 Men när det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen.55 Död, var är din seger? Död, var är din udd? 56 Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. 57 Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus.
Man måste ha sina vanföreställningar för att leva. Om man ser på livet för ärligt och för klart blir livet outhärdligt eftersom det är en ganska dyster företeelse. Det här är min syn på livet och har alltid varit min syn – jag har en mycket dyster, pessimistisk syn på det… Jag känner verkligen att livet är en mörk, smärtsam, mardrömslik, meningslös upplevelse och att det enda sättet att vara lycklig är att berätta lögner för sig själv och lura sig själv.”
Woody Allen – https://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/8684809.stm
“Modern vetenskap antyder …” Det finns inga som helst ändamålsenliga principer. Det finns inga gudar och inga designande krafter som är rationellt detekterbara … ‘För det andra, … det finns inga inneboende moraliska eller etiska lagar, inga absoluta vägledande principer för det mänskliga samhället. För det tredje, [en]… människan blir en etisk person genom ärftlighet och miljöpåverkan. Det är allt som finns. “Fjärde … när vi dör, dör vi och det är slutet på oss.”
W. Provine. “Evolution and the Foundation of Ethics”, i MBL Science, Vol.3, (1987) Nr.1, s.25-29.
Dr. Provine var professor i vetenskapshistoria vid Cornell University
Vilken världsbild skulle du föredra att bygga ditt liv på?