Kanske är det ingen annan som har bjudit in den moderna kulturen att föreställa sig stjärnorna på samma sätt som pionjären inom science fiction, Isaac Asimovoch den innovativa science fiction-serien Star Trek har gjort.
Rochester Institute of Technology , PD-US-1978-89 , via Wikimedia Commons
Isaac Asimov – 1900-talets mest framstående science fiction-författare
Född i en sovjetisk-judisk familj, flyttade Isaac Asimov (1920–1992) med sin familj till USA i unga år. Han blev 1900-talets mest produktive författare och skrev över 500 böcker. Det var dock hans science fiction-verk, särskilt Foundation-serien som gjorde honom berömd. Serien, som påbörjades på 1940-talet, utspelar sig i ett galaxomspännande imperium. Imperiet motsatte sig två nyare regeringar som sträckte sig över stjärnkluster i motsatta delar av galaxen, kallade Foundation. Dessa två grundvalar skapades eftersom seriens hjälte, genom en fiktiv matematik kallad psykohistoria, förutsåg imperiets förfall. Syftet med Foundation var att skydda civilisationen från total kollaps. Bokserien följer hjältar och skurkar som färdas mellan stjärnor och planeter på samma sätt som vi i dag flyger över oceaner.
1900-talets mest framstående science fiction på skärmen
Denna vision om interstellära resor tog klivet från boksidorna till tv-skärmarna genom tv-serien Star Trek. Där spelade William Shatner kapten James T. Kirk och Leonard Nimoy försteofficeraren Mr. Spock. Tillsammans ledde de besättningen på rymdskeppet USS Enterprise ut i djupa rymden, där de i warpfart färdades mellan stjärnsystem och mötte äventyr på främmande planeter. Shatner (född 1931) och Nimoy (1931–2015) föddes båda i judiska familjer, bara fyra dagar isär – Shatner i Kanada, Nimoy i dåvarande Sovjetunionen (nuvarande Ukraina).
Dessa tre exceptionellt begåvade judiska visionärer – Asimov, Shatner och Nimoy – inspirerade världen att börja drömma om stjärnorna, rymdresor och mänsklighetens framtid i kosmos. På sätt och vis följde de en annan framstående jude – Jesus – som också uppmanade människor att rikta blicken mot himlen. Men Jesus förutsade ett framtida kosmiskt tecken så omvälvande att inte ens Asimov, Shatner eller Nimoy hade kunnat föreställa sig något liknande.
Jesus refererar till stjärnorna
Vi följer Jesu sista vecka, dag för dag, och utforskar honom utifrån hans judiska rötter (en översikt finns här). Den tredje dagen uttalade han en förbannelse som fördömde det judiska folket till en lång och öde exil. Men Jesus förutsade också att denna förbannelse skulle ta slut – och därigenom inleda händelser som skulle leda till denna tidsålders avslutning. Lärjungarna frågade honom om detta, och Jesus förklarade. Han profeterade om sin återkomst – och att den skulle medföra ett kosmiskt tecken så omvälvande att till och med stjärnorna skulle slockna.
Evangeliet återger det så här:
1När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån kom hans lärjungar fram till honom och pekade på tempelbyggnaderna. 2 Då sade han till dem: “Se på allt detta – sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner.”
Matteusevangeliet 24:1-33 När han sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom kom de fram och sade: “Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?”
Han inledde med att förklara sin förbannelse och förutsade att den skulle börja med templets förstörelse – något som senare inträffade år 70 e.Kr. När kvällen kom lämnade han templet och begav sig till Olivberget utanför Jerusalem1. Eftersom den judiska kalendern räknar dagen från solnedgång, hade det nu blivit onsdag, den fjärde dagen i påskveckan. Det var då han började tala om sin framtida återkomst.
Förutse slutet
Vi bär på en djup, instinktiv rädsla för att världen är på väg mot en katastrofal undergång. Oavsett om det handlar om kärnvapenkrig, ett asteroidnedslag, klimatförändringar, miljöförstöring eller ännu en pandemi, känner många en växande oro inför framtiden. Elon Musk har till exempel sagt att ett av hans syften med SpaceX är att skapa en möjlighet att fly från en döende jord och börja om på Mars.
Samtidigt lever hoppet om att vi på något sätt ska kunna ställa allt till rätta. Jesus hävdade att det var precis det han kom för att göra. Men han lärde att innan världen kunde bli upprättad, måste människans inre först renas. . Först därefter, vid sin återkomst, skulle han återställa skapelsen. På veckans fjärde dag, onsdagen, talade Jesus om sin återkomst och beskrev då de tecken som skulle föregå den.
Dag 4 – Tecken på hans återkomst
4 Jesus svarade: “Se upp så att ingen bedrar er. 5 Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. 6 Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. 7 Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. 8 Allt detta är början på födslovärkarna.
9 Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull. 10 Då skall många komma på fall och ange varandra och hata varandra. 11 Många falska profeter skall framträda och bedra många. 12 Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta. 13 Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. 14 Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.
15 När ni ser den vanhelgande skändlighet som profeten Daniel har talat om stå på helig plats (må den som läser fatta det rätt), 16 å måste de som bor i Judeen fly upp i bergen. 17 Den som är på taket skall inte gå ner och hämta vad han har i huset, 18 och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka och hämta sin mantel.
19 Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. 20 Be att ni slipper fly under vintern eller på sabbaten. 21 Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller kommer att finnas. 22 Och om inte den tiden förkortades skulle ingen människa bli räddad. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.
23 Om ni då får höra: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte! 24 Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med stora tecken och under för att om möjligt bedra också de utvalda. 25 Nu har jag sagt er det i förväg. 26 Om ni alltså får höra: Han är ute i öknen, så gå inte dit, eller: Han är inne i kammaren, så tro det inte. 27 Ty liksom blixten kommer från öster och lyser ända till väster, så blir det vid Människosonens återkomst. 28 Där kadavret ligger, där samlas gamarna.
Matteusevangeliet 24:4-3129 Strax efter den tidens lidanden skall solen förmörkas och månen mista sitt sken. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. 30 Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och då skall alla jordens stammar höja klagorop, och man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet. 31 Och han skall sända ut sina änglar vid ljudet av en stor basun, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra.
Tecken: Det falska och det sanna
På dag 4 blickade Jesus bortom den kommande förstörelsen av templet. Han undervisade att ökande ondska, jordbävningar, hungersnöd, krig och förföljelser skulle prägla världen innan hans återkomst. Ändå förutsade han att hans budskap om det glada nyheterna skulle spridas över hela världen (vers 14). Ju mer världen lärde känna Kristus, desto fler falska lärare och falska påståenden om honom och hans återkomst skulle uppstå. Oemotsägliga kosmiska tecken skulle vara det verkliga tecknet på hans återkomst mitt i krig, kaos och ångest.
Han uppmanade oss därför lugnt att föreställa oss något som även de mest fantasifulla science fiction-visionärerna inte kunnat föreställa sig. Han förutsade att ljuset från alla stjärnor, solen och månen plötsligt och på en bestämd tidpunkt skulle släckas. En sådan händelse hade inte ens de skarpaste sinnena kunnat föreställa sig. Ändå profeterade han allvarligt denna kosmiska mörkläggning som ett tecken på sin återkomst.
Sedan kallar han sig “Människosonen” som kommer på himlens moln – en hänvisning till en forntida profetia i Daniels bok om Människosonens ankomst.
Att bedöma tecknen
I Asimovs Foundation-serie använder matematiker den (fiktiva) vetenskapen psykohistoria för att förutsäga viktiga händelser i galaxens historia. På samma sätt förutsäger Jesus stora och avgörande skeenden, men utan någon vetenskaplig metod – enbart genom sin förmåga att se in i framtiden.
Det väcker en avgörande fråga: Är hans profetior riktiga?
Vi kan konstatera att krig, oro och jordbävningar blir fler – händelserna tycks alltså i stort följa hans beskrivning. Men eftersom himlen ännu är orörd, har hans återkomst ännu inte ägt rum.
Hur nära kan vi vara?
Lukas perspektiv
För att besvara detta vänder vi oss till hur Lukas återger avslutningen av Jesu tal.
20 När ni ser Jerusalem omringat av härar, då skall ni veta att dess ödeläggelse är nära. 21 Då måste de som bor i Judeen fly upp i bergen, de som är inne i staden skall lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. 22 Ty detta är vedergällningens tid, när allt i skriften blir uppfyllt.
Lukasevangeliet 21:20-2423 Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. Stor nöd skall komma över landet, och vrede skall drabba detta folk. 24 De skall falla för svärdshugg och föras bort som fångar till hednafolken, och Jerusalem skall trampas ner av hedningar tills hedningarnas tid är förbi.
Här ser vi att Jesus inte bara förutsade i detalj hur förbannelsen skulle utvecklas – att Jerusalem skulle förstöras och judarna föras i landsflykt över hela världen (vilket inträffade år 70 e.Kr.) – utan också vad som skulle hända med landet under denna exil. Han sade att det skulle ligga öde och trampas ner av hedningar. Under nästan 2000 år styrdes landet av en rad främmande makter: romare, bysantiner, arabiska muslimer, korsfarare, mamluker, osmaner och britter. Men Jesus förutsade att detta förtryck av främmande herrar en dag skulle ta slut. Han markerade att landet skulle trampas ner “tills hedningarnas tider är fullbordade”. Judarna återtog kontrollen över Jerusalem år 1967 – efter en nästan 1900 år lång exil.
Det dånande och stormande haven
Han fortsatte sedan.
Lukasevangeliet 21:25-2625 Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. 26 Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas.
En pågående global debatt rör klimatförändringar, stigande havsnivåer och allt kraftigare havsstormar. Världens nationer samlas regelbundet vid toppmöten som COP26 och COP27 för att försöka enas om gemensamma riktlinjer. Det låter påfallande likt Jesu ord: ”Folken ska gripas av ångest och förvirring vid havets och vågornas dån.” Även om inte alla de händelser Jesus förutsade har inträffat ännu, tycks vissa av dem utspela sig mitt framför våra ögon.
Han avslutade sin profetiska beskrivning med följande:
Lukasevangeliet 21:29-3129 Han gav dem en liknelse: “Se på fikonträdet och alla andra träd. 30 När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. 31 På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära.
Fikonträdet grönskar framför våra ögon
Minns fikonträdet – symbolen för Israel – som Jesus förbannade på dag 3? Israels förvissning inleddes år 70 e.Kr. när romarna förstörde templet, och nationen förblev förtorkad i närmare 1900 år. Men Jesus uppmanade oss att vara uppmärksamma på när fikonträdet börjar grönska igen – som ett tecken på att hans återkomst är nära. Under de senaste 70 åren har vi sett detta “fikonträd” börja få nya skott och grönska på nytt. Denna förvandling av landet kan till och med ses från satellitbilder.
Kanske är det därför dags att vi visar vaksamhet och beredskap i vår tid – för Jesus varnade uttryckligen för likgiltighet och passivitet inför tecknen på hans återkomst.
Var alert!
36 Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
37 Ty som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst. 38 Under tiden före floden åt man och drack, gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och ingen visste något förrän floden kom och förde bort alla. Så blir det också vid Människosonens ankomst. 40 Då är två män ute på åkern; den ene tas med och den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor är vid kvarnen och mal; den ena tas med och den andra lämnas kvar.
42 Håll er därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer. 43 Det förstår ni ju att om husägaren visste vid vilken tid på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in i huset. 44 Därför måste också ni vara beredda, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.
Matteusevangeliet 24:36-5145 Tänk er en trogen och klok tjänare som av sin herre satts att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid. 46 Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. 47 Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. 48 Men om det är en dålig tjänare, en som tänker: Min herre dröjer, 49 och så börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med de druckna, 50 då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om 51 och hugga ner honom och låta honom dela lott med hycklarna. Där skall man gråta och skära tänder.
Jesus undervisade därefter om sin återkomst genom att använda särskilda liknelser – berättelser med en djupare innebörd. Dessa ges här.
Dag 4 Sammanfattning
På onsdagen, dag 4 i passionsveckan, beskrev Jesus tecknen på sin återkomst. Det kulminerar i att himlens lysande himlakroppar slocknar.
Han varnade oss alla att noggrant vaka inför hans återkomst. Vi kan nu se att fikonträdet grönskar, precis som han sade att det en dag skulle göra. Så kanske borde vi vara uppmärksamma.
Evangeliet berättar sedan hur hans fiende agerade mot honom på dag 5 .
- Luke beskriver varje dag den veckan och förklarar:
Om dagarna var han i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallas Olivberget och övernattade där.
Lukasevangeliet 21:37