Isaks födelse är en av de mest efterlängtade och utdragna händelserna i Bibeln. Gud lovade Abraham, då 75 år gammal, ett ‘stort folk’ i Första Moseboken kapitel 12. I enlighet med Guds löfte lämnade Abraham Mesopotamien och begav sig till Kanaan, det utlovade landet, dit han anlände några månader senare.
Men innan Abraham kunde bli far till ett “stort folk” behövde han en son – men den utlovade sonen hade inte kommit ännu. Abraham väntade i tio år utan att få någon son eller arvinge. Gud försäkrade honom dock på nytt genom en bindande ed, och genom att lita på Gud, blev Abraham “räknad som rättfärdig”. Abraham fick visserligen sonen Ismael, genom ett surrogatliknande arrangemang, men Gud förklarade att Ismael inte var den utlovade sonen.
Åren gick medan Abraham och Sara fortsatte att vänta, med allt blekare utsikter att få ett barn ju äldre de blev. Hoppet verkade vara förlorat – tills Abraham, vid nittionio års ålder, var med om ett unikt möte.
Herren visar sig för Abraham
1 Herren visade sig för Abraham i Mamres lund. Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen. 2 Han såg upp och fick se tre män stå där framför honom. Då reste han sig från sin plats i tältöppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken.
3 “Herre”, sade han, “visa mig den hedern att du inte går förbi din tjänare. 4Låt mig hämta lite vatten så att ni får tvätta av era fötter. Sedan kan ni lägga er och vila under ett träd, 5 så tar jag fram lite mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter – nu när ni ändå har kommit vägen förbi.” De svarade: “Ja, gör det!”
6 Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: “Fort, tag tre mått av det bästa mjölet och baka bröd.”
7 Sedan sprang Abraham bort till boskapen, tog en fin spädkalv och gav den till en tjänare, som skyndade sig att anrätta den.8 Han tog tjockmjölk och sötmjölk och kalven som han låtit anrätta och satte fram åt dem. Själv stod han bredvid dem under trädet medan de åt.
.jpg){kind=link}
Guds löfte om en son
9 Sedan frågade de honom: “Var är Sara, din hustru?”
Abraham svarade: “Inne i tältet.”
10 Då sade han: “Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid den här tiden, och då skall din hustru Sara ha en son.” Detta hörde Sara, där hon stod i tältöppningen bakom honom.
11 Nu var både Abraham och Sara mycket gamla och Sara var inte längre i fruktsam ålder. 12 Därför log Sara för sig själv och tänkte: “Skulle jag upptändas av lusta nu när jag är vissnad och min man är gammal?”
13 Då sade Herren till Abraham: “Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal? –14 Finns det någonting som är omöjligt för Herren? Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid den här tiden, och då har Sara en son.”
15 Sara blev rädd och sade: “Jag log inte.”
1 Moseboken 18:1-15Men Herren sade: “Jo, visst log du.”
Kan vi klandra Sara för att hon log? Att få ett barn när fadern är 99 år gammal och mamman 90 år gammal är en ren omöjlighet. Vi shade också lett eller skrattat.
Isaks födelse
Trots detta, så finner vi följande året därpå:
1 Herren glömde inte sitt löfte till Sara utan gjorde med henne så som han hade sagt. 2 Hon blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade förutsagt. 3 Abraham gav sin nyfödde son, den som Sara fött honom, namnet Isak. 4 När Isak var åtta dagar omskär Abraham honom, så som Gud hade befallt. 5 Abraham var 100 år när hans son Isak föddes.
1 Moseboken 21:1-76 Och Sara sade: “Det Gud har gjort får mig att le, och alla som hör det måste le med mig.” 7 Hon sade: “Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle ha barn att amma? Men nu har jag fött honom en son på hans ålderdom.”
I slutändan fick Abraham och Sara nu sin utlovade son – Isak. Deras drömmar tändes på nytt. Trots det, väckte den övergripande berättelsen en viktig fråga.
Varför den utdragna väntan på Isaks födelse?
Varför väntar Gud i 25 år (Första Moseboken 21) innan han fullföljer sitt löfte om Isaks födelse (Första Moseboken 12)? Om Gud har makten att göra vad som helst, vid en given tidpunkt, varför inte låta Isak födas omedelbart? Skulle det inte bättre visa Hans makt? Eller fanns det någon särskild framsynthet i Guds indirekta sätt att göra saker på?
Från senare resultat kan vi dra flera slutsatser om varvör väntan var nödvändig.
Först och främst så lärde Abraham sig värdefulla läxor om att lita på Gud under denna långa väntan. Därmed blev han ett exempel för alla människor som önskar sätta sin tillit till Gud. De som vill känna Gud måste följa Abrahams väg.
För det andra, istället för att förminska Guds makt, förstärker berättelsen den. Det är kanske anmärkningsvärt, men inte mirakulöst, för ett medelålders par att få ett barn. Osannolika händelser inträffar på naturlig väg ibland. Om Abraham och Sara hade fått Isak redan i början, skulle vi kunna tolka berättelsen på det sättet. Men ett par som får ett barn vid 100 års ålder är antingen en påhittad historia eller ett mirakel. Det finns ingen annan förklaring eller mellanting. Antingen hände inte Isaks födelse som den är nedskriven, eller så var det ett mirakel. Om det var ett mirakel, då vilar hela projektet, känt som Israel, och som fortsätter än idag, på grunden av Guds mirakulösa kraft och Hans fullständigt pålitliga löften. I Isaks födelse är alla judar genom historien grundade på ett mirakel. Och om grunden är mirakulös, då är strukturen den är byggd på det också.
Den mirakulösa födelsen av Isak i jämförelse med den mirakulösa födelsen av Jesus
För att förstå den tredje anledningen till Isaksfördröjda födelse måste vi lägga märke till ett anmärkningsvärt mönster. Tänk på att Abraham bara hade en annan ättling med en lika utlovad, förväntad och mirakulös födelse – Jesus från Nasaret.
Under föregående århundraden hade olika profeter, på olika sätt, lovat i Guds namn att Messias skulle komma. Evangelierna presenterar sedan Jesus som denne utlovade Messias. Att han föddes av en jungfru är lika, om inte mer, mirakulöst än Isaks födelse. Precis som med Isaks födelseberättelse kan vi bara tolka Jesu jungfrufödelse som en antingen påhittad berättelse eller ett mirakel. Det finns ingen annan förklaring, inget mellanting. En liten reflektion visar tydligt denna symmetri som finns mellan Jesu och Isaks födelse.
Jesus som den sanne Israel
Här är ett i raden av exempel som målar upp ett övergripande porträtt av Jesus som arketypen av Israel. Som arketyp representerar, uppfyller och är han fullföljandet av Guds syften som först uttalades till Abraham för 4000 år sedan. För att vara en arketyp måste Jesu födelse följa samma mönster som Isaks, den första av folket. Annars skulle Jesus anspråk om att vara Israel visat sig falskt redan från början. Men eftersom den mirakulösa naturen kan påträffas i båda deras födslar, så förblir Jesus anspråk på att vara Israel intakt och, åtminstone, en öppen fråga värd att undersöka.
Genom att jämföra deras födslar från detta historiska perspektiv kan vi observera att Isaks födelse förutsåg Jesu, som kom mycket senare. Att koordinera händelser med framförhållning som denna, som sträcker sig över en enorm tidsperiod i mänsklig historia, stödjer påståendet att Jesus är hörnstenen i ett gudomligt projekt. Gud kallar oss att förstå detta stora verk så att vi kan bli delaktiga, och dra förmåner, i det löfte som en gång gavs till Abraham.
1 Moseboken 12:33 … Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.
Vi fortsätter att betrakta Jesus ur detta perspektiv genom att undersöka hur hans flykt från Herodes strax efter födseln speglade Israels flykt från Isaks son. Här avslutar vi vår undersökning.