
Människan bär på en instinktiv känsla av att vara “oren”. Det märks tydligt i att så gott som alla religioner och andliga traditioner, trots sina olikheter, har ett gemensamt inslag – rening med vatten som förberedelse inför mötet med det Gudomliga.
Muslimer utövar wudu, eller rituell rengöring, före bön. Inom hinduismens badar man i heliga floder, som i Ganges, för att rena sig inför heliga högtider. Buddhistiska munkar tvättar sig i vatten före meditation. Inom shintoismen utför man Harae, en rituell rening med vatten före gudstjänst, före tillbedjan. Judar praktiserar Tevilah (fullständig kroppsnedsänkning i ett mikvebad), särskilt före sina heliga högtider. Inom kristendomen fyller dopet en liknande funktion.


Matt Stabile , CC BY 2.0 , via Wikimedia Commons

Tevaprapas , CC BY-SA 2.5 , via Wikimedia Commons

A.Davey från Portland, Oregon, EE UU , CC BY 2.0 , via Wikimedia Commons

Stefan Walkowski , CC BY-SA 4.0 , via Wikimedia Commons

Eastside Christian Church från Anaheim, CA ,
CC BY 2.0 , via Wikimedia Commons
De olika kyrkorna praktiserar dopet på lite olika sätt, men Jesu dop av Johannes Döparen utgör förebilden.
Moses dop
Även om detta dop, av Johannes Döparen, får mest uppmärksamhet – så går dopet i Bibeln tillbaka långt för Jesu tid. Aposteln Paulus skriver:
1 Korinthierbrevet 10:1-21 Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. 2 Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose.

Paulus hänvisar till israeliternas uttåg ur Egypten, strax efter påsken, som det ögonblick då Röda havet delade sig och israeliterna gick genom det. Som det står i Andra Moseboken 14, försökte egyptierna följa efter, men omkom när vattenmurararna störtade ner över dem i deras jakt på israeliterna genom det delade havet. Israeliterna, ledda av Moses, blev alla ‘döpta till Mose’ när de gick genom Röda havet. Det blev deras nationella dop.

Jesu dop utvidgar mönstret
Vi utforskar evangeliets skildring av Jesus som uppfyllelsen, eller förkroppsligandet, av Israel. Hans mirakulösa födelse speglade Isaks, liksom hans flykt från Herodes som speglade Jakob/Israels flykt, är en del av detta mönster. Jesu dop fortsätter mönstret (vilket vi sammanfattar här). Varför genomgick Jesus dopet? Han behövde inte renas. Johannes Döparen sa detta när Jesus gick fram till honom för dop, återgivet i Matteusevangeliet:

13 Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14 Men Johannes ville hindra honom och sade: “Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.”
15 Jesus svarade: “Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Då lät han det ske.
Matteusevangeliet 3:13-1616 När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom.
Jesus behövde inte dop för att rena sig från orenhet. Han var redan ren på insidan, så inget fysiskt kunde göra honom oren. Men hans dop var en till tecken på hans samband med Israel. Liksom Israel genomgick ett dop, så genomgick han också ett dop.
Dopet av … bägare
Vad betyder “dop” i evangelierna? Vi kan svara på detta genom att notera hur evangelierna använder detta ord. Som en kommentar till den judiska ritualreningen, förklarar Markus att:
Markusevangeliet 7:3-43 Fariseerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna, 4 och när de kommer från torget äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kittlar.
Tre gånger förekommer synonymer till att tvätta (“tvättat sig”, “badat sig rena” och ” skölja bägare”). I det ursprungliga grekiska språket är den första tvätten (i vers 3) nipsōntai, vilket är det vanliga ordet för tvätt . Men de två andra tvättarna (“badat sig rena” samt “skölja bägare”), i vers 4, är baptismous – dop! Så judarna ‘döpte’ sig själva och sina bägare när de tvättade dem! Dopet betydde helt enkelt att rena genom nedsänkning i vatten.
Dop i vatten är inte själva problemet
Även om många inom kristendomen anser att dopet i vatten kan rena oss, förklarar Nya testamentet vad den verksamma källan till vår rening faktiskt är.
1 Petrusbrevet 3:18-2218 Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud. Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, 19 I Anden gick han sedan och förkunnade sin seger för andarna i fängelset, 20 De hade en gång vägrat att lyssna, när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar, medan arken byggdes i vilken några få, bara åtta människor, räddades genom vattnet. 21 På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet, som inte innebär att kroppen görs ren från smuts utan att man med gott uppsåt vänder sig till Gud. Och ni räddas genom att Jesus Kristus har uppstått, 22 han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, makter och krafter har lagts under honom.
Här klargörs att det inte är just “borttagning av smuts från kroppen”, alltså en slags fysisk rituell fysisk tvättning, som är det dop som frälser oss. I stället är det ” att man med gott uppsåt vänder sig till Gud ” – den inre omvändelse som Johannes Döparen predikade – som frälser en. Det frälser oss, som vers 18 förklarar, eftersom det är Jesus själv som är rättfärdig (andligt ren) och därför kan föra oss till Gud genom sin död och uppståndelse, vilket utforskas mer ingående här.
Nytt liv genom dopet in i Kristus
Faktum är att vi behöver dopet, inte i vatten, utan i Jesus själv, som Bibeln förklarar:
Romarbrevet 6:3-43 Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? 4 Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.
Genom att tro på Jesus så renar han oss, och på så sätt kan vi “leva i ett nytt liv”.
Detta “nya liv” innebär en förmåga att segra över frestelser och synd. Jesus visar exakt hur detta går till genom det han upplevde direkt efter sitt dop. Han gick ut i öknen i 40 dagar för att prövas av djävulen, och följde därmed återigen mönstret av Israel, som hade genomgått prövningar i öknen i 40 år direkt efter sitt dop från Moses.