Karl Marx (1818-1883) föddes i en familj av lärda, varav alla var judar. Hans farfar tjänade som rabbin fram till sin död. Hans mor kom från en lång rad rabbiner med ursprung från en talmudisk skola i Italien. Marx far, influerad av Voltaire, såg dock till att Karl fick sin utbildning i en skola präglad av liberal humanism.
Karl Marx blev som ung en hängiven student i filosofi. Men senare blev han kritisk mot filosofin eftersom, som han uttryckte det:
filosofer har endast tolkat världen på olika sätt, poängen är att förändra den.
Karl Marx. Avhandling 11, Avhandlingar om Feuerbach 1845
Så Marx gav sig ut för att förändra världen och gjorde det genom sina skrifter, varpå den mest kända är “Det kommunistiska manifestet” och “Das Kapital“, varav de senare volymerna var utgivna av hans kollega Freidrich Engels.
Dessa skrifter tjänade som ideologi för kommunistiska revolutioner som svepte genom världen på 1900-talet och upprättade en ny typ av regering.
Karl Marx – den sekulära rabbinen som driver på för ett mänskligt kungarike via revolution
Trots att Marx var antireligiös och antog en “vetenskaplig” hållning, visade Marx den största av religiösa trosuppfattningar – om än inte för teistisk religion. Marx förklarade mänsklighetens historia genom att teoretisera att samhällsklasser är i konflikt med varandra i alla samhällen. Enligt hans syn skulle arbetarklassen på hans tid (proletariatet) störta bourgeoisin (den rika klassen med pengar som kontrollerade produktionsmedlen). Han förespråkade för en våldsam revolution och störtandet av bourgeoisin utav arbetarklassen. Lenin och Trotskij var de första att genomföra hans idéer och ledde bolsjevikrevolutionen år 1917 i Ryssland, vilket startade Sovjetunionen. Andra följde efter och gjorde Marx till en av 1900-talets främsta världsomvälvare.
Du kanske tror att eftersom Marx gjorde anspråk på en vetenskaplig grund för sina teorier, skulle han grundligt ha studerat och blandat sig med arbetarna på sin tid. Men Marx använde inte en vetenskaplig metod, utan snarare en rabbinsk sådan. Han satte aldrig sin fot i en fabrik, utan istället stängde han in sig i bibliotek för att läsa om arbetare, på samma sätt som rabbiner stänger in sig för att studera Talmudstudier. I hans studerande gick han helt enkelt igenom och accepterade material som “bevisade” det han redan trodde. På detta sätt visade han en brinnande religiös tro på sina idéer.
Marx såg historien som en oundviklig rörelse framåt genom revolution. Ständigt aktiva sociala lagar styrde denna utveckling. Hans skrifter läser som en ateists Torah; som ett religiöst verk där kontroll inte utövas av en gud, utan av den intelligentia som behärskade hans skrifter.
Mänsklighetens strävan efter ett rättvist samhälle
Judar har varit i framkant i mänsklighetens sökande efter god och rättvis politisk styrning. Karl Marx är ett framstående exempel på detta, som en av de mest mest inflytelserika personerna på 1900-talet.
Jesus från Nasaret undervisade också om hur man kunde skapa ett rättvist och gott samhälle. Men Jesus lärde att ett samhälle präglat av shalom (fred och överflöd) skulle komma genom “Guds rike”. Liksom Marx såg han sig själv som ledare för att etablera detta nya samhälle. Men han banade inte vägen för dess ankomst genom att stänga in sig själv när han läste, studerade och skrev – som Marx gjorde. I stället levde han med dem han ville påverka och undervisade dem direkt om Guds rike. Vi fortsätter att utforska Jesus från Nasaret, så som han skildras i evangelierna.
Jesus och Guds rike
Jesus hade sådan auktoritet så att sjukdomar och till och med naturen lydde hans befallning. Han undervisade också i Bergspredikan om hur medborgare i Guds rike skulle älska varandra. Kärlek – snarare än revolution – var grunden för det samhälle som Jesus föreställde sig. Tänk på det elände, den död, orättvisa och skräck vi upplever idag eftersom vi inte följer denna lära.
Till skillnad från Marx använde Jesus bilden av en festlig sammanslutning för att beskriva rikets framväxt – inte en klasskamp. Vägen till denna fest var inte en revolution där en samhällsklass påtvingade en annan sin vilja, utan istället skulle inbjudningar delas ut brett, med frihet att acceptera eller avböja – och på så sätt skulle hans rike bli verklighet.
Liknelsen av den stora festen
Jesus föreställde sig en stor fest för att illustrera hur brett och långt inbjudan till kungariket skulle sträcka sig. Men svaren blev inte som vi förväntade oss. Evangeliet berättar:
15 En av gästerna, som hörde detta, sade till honom: “Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike.”
16 Jesus svarade: “En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. 17 När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’ 18 Men alla hade de någon ursäkt att komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå och se på den, förlåt att jag inte kan komma.’ 19 En annan sade: ’Jag har köpt fem par oxar och måste ut och se vad de går för, förlåt att jag inte kan komma.’ 20 En tredje sade: ’Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.’
Lukasevangeliet 14:15-2421 När tjänaren kom tillbaka och berättade detta greps hans herre av vrede och sade: ’Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.’ 22 Och tjänaren sade: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men ännu finns det plats.’ 23 Då sade mannen till sin tjänare: ’Gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus blir fullt. 24 Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest.’ “
Den stora omvändningen: De inbjudna tackar nej
Vår vedertagna uppfattning vänds upp och ner – flera gånger – i denna berättelse. För det första kan vi anta att Gud inte kommer att bjuda in många till sitt rike (som här liknas vid en festmåltid i huset) eftersom han inte hittar många värdiga nog.
Men det är fel.
Inbjudan till festmåltiden går ut till många, många människor. Värden (som representerar Gud i denna berättelse) vill att festmåltiden ska vara fullsatt.
Men en oväntad vändning inträffar. Väldigt få av de inbjudna gästerna vill faktiskt komma. Istället kommer de med ursäkter för att slippa delta! Och tänk så orimliga ursäkterna är. Vem skulle köpa oxar utan att först ha provat dem? Vem skulle köpa ett fält utan att först ha sett det? Nej, dessa ursäkter avslöjade de sanna avsikterna hos gästerna – de var inte intresserade av Guds rike utan hade andra prioriteringar istället.
De avvisade accepterar
Just när vi tror att Värdem kanske kommer att bli frustrerad över att så få deltar i festmåltiden, sker en ny vändning. Nu är det de “avvisade” människorna – de som vi alla avfärdar i våra tankar som ovärdiga att bjudas in till ett stort firande – som befinner sig på “gator och gränder” och långt borta på “vägar och landsvägar”, de som är “fattiga” , förlamade, blinda och halta” – de som vi ofta undviker – som blir inbjudna till festmåltiden. Inbjudningarna till denna festmåltid går mycket längre och täcker fler människor än du och jag trodde var möjligt. Värden för festen vill att människor ska komma – även de vi själva inte skulle ha släppt in i vårt eget hem.
Och dessa människor kommer! De har inga konkurrerande intressen som distraherar deras kärlek, så de kommer till festen. Guds rike blir fullt och Värdens vilja sker!
Jesus berättade denna liknelse för att få oss att ställa oss själva frågan: ”Skulle jag ta emot en inbjudan till Guds rike om jag fick en?” Eller skulle något annat intresse eller någon annan kärlek få dig att komma med en ursäkt och tacka nej till inbjudan? Du och jag är inbjudna till denna festmåltid i Guds rike, men verkligheten är att de flesta av oss kommer att avböja inbjudan – av en eller annan anledning. Vi skulle aldrig säga ’nej’ rakt ut, så vi kommer med ursäkter för att dölja vårt avslag. Innerst inne har vi andra “kärlekar” som ligger till grund för vårt avvisande. I denna liknelse var roten till förkastandet att människorna hade kärlek till andra saker. De som först blev inbjudna älskade världens ting (representerade av ’åkern’, ’oxarna’ och ’äktenskapet’) mer än Guds rike.
Liknelsen om den orättfärdiga prästen
Vissa av oss älskar saker i den här världen mer än Guds rike, och därför kommer vi att tacka nej till denna inbjudan. Andra älskar eller litar på sin egen rättfärdighet och förtjänst. Jesus undervisade också om detta i en annan berättelse, där han använde en religiös ledare som exempel:
.jpg){kind=link}
9 Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: 10 »Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. 11 Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. 12 Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’
Lukasevangeliet 18:9-1413 Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ 14 Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.«den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”
Vi hindrar vårt eget inträde
Här verkar en farisé (en religiös lärare, lik en präst) vara fulländad i sin religiösa ansträngning och förtjänst. Hans fasta och allmosegivande var till och med mer än vad som krävdes. Men han satte sin tillit till sin egen rättfärdighet. Detta var inte vad Abraham visade för längesedan när han mottog rättfärdighet genom att helt enkelt vara ödmjuk och lita på Guds löfte. Faktum är att tullindrivaren (ett omoraliskt yrke på den tiden) ödmjukt bad om barmhärtighet. Genom att lita på att han hade fått nåd gick han hem “rättfärdig” – i rätt relation med Gud – medan farisén (prästen), som vi antar är “rätt med Gud”, fortfarande har sina synder kvar.
Så Jesus frågar dig och mig om vi verkligen längtar efter Guds rike, eller om det bara är ett intresse bland flertal andra intressen. Han frågar oss också vad vi litar på – vår egen förtjänst eller Guds barmhärtighet.
Internet Archive Book Images , PD-US-expired , via Wikimedia Commons
_(14763113402).jpg){kind=link}
Den ideala kommuniststaten
Den marxistiska läran lärde ut att en klassrevolution skulle föra med sig det bästa av det mänskliga samhället. Jesus lärde att Guds rike skulle gå framåt genom att man helt enkelt accepterade dess inbjudan. Historieböcker världen över dokumenterar de avskyvärda ohyggligheter och mord som marxismen släppte lös över världen. Jämför det med det samhälle som Jesu omedelbara efterföljare etablerade strax efter hans bortgång.
Apostlagärningarna 2:44-4744 De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. 45 De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. 46 De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. 47 De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.
Dessa människor levde ut det motto som Marx förespråkade.
Av var och en efter sin förmåga, åt var och en efter sina behov
Karl Marx, 1875, Kritik av Gotha-programmet
Dessa människor skapade ett samhälle som Marx drömde om, men som Marx anhängare inte kunde uppnå trots otaliga försök.
Varför?
Marx misslyckades med att se vilken sorts revolution som krävdes för att åstadkomma ett egalitärt samhälle. Vi riskerar likaså att inte se den revolution som krävs. Denna revolution ägde inte rum på nivån av en samhällsklass mot en annan, som Marx lärde, utan i psyket hos varje enskild människa som överväger sin inbjudan till Guds rike. Detta ser vi tydligt när vi jämför vad Jesus lärde om människans psyke med annan stor judisk tänkare kring det mänskliga psyket – Sigmund Freud.