Bibeln beskriver oss som fördärvade från den bild som Gud skapade oss i. Hur gick det till? Det berättas i Första Moseboken i Bibeln. Kort efter att de blev skapade ”till Guds avbild” blev de första människorna (Adam och Eva) utsatta för ett val. Bibeln beskriver deras samtal med en ”orm”. Ormen har alltid förståtts som Satan – en andlig fiende till Gud. I Bibeln talar Satan vanligtvis genom någon annan. I detta fall talade han genom en orm:
Frestelsen i Edens lustgård
1 Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: “Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” 2 Kvinnan svarade: “Vi får äta frukt från träden, 3 men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.” 4 Ormen sade: “Ni kommer visst inte att dö. 5 Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.” 6 Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. 7 Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.
Första Moseboken 3:1-7
Valet
Deras val (och frestelse) var att de kunde ”bli som gudar”. Fram till denna punkt hade de litat på Gud för allt, men nu hade de valet att bli ”som Gud”, att lita på sig själva och vara sina egna gudar.
I sitt val att vara autonoma förändrades de. De kände skam och försökte dölja sig. När Gud konfronterade Adam skyllde han på Eva (och på Gud som hade skapat henne). Hon skyllde på ormen. Ingen tog på sig ansvaret.
Konsekvenserna av valet
Det som började den dagen har fortsatt eftersom vi har ärvt samma självständiga natur. Vissa missförstår Bibeln och tror att den skyller på oss för Adams dåliga val. Den ende som pekas ut är Adam, men vi lever i konsekvenserna av hans beslut. Vi har nu ärvt Adams självständiga natur. Vi kanske inte vill vara gudar över universum, men vi vill vara gudar i våra egna sammanhang, separerade från Gud.
Det här förklarar mycket av människans liv: vi låser våra dörrar, vi behöver polis, och vi har lösenord på datorer – för annars skulle vi stjäla från varandra. Det är därför samhällen till slut faller samman – för kulturer har en tendens att förfalla. Det är också därför alla former av styre och ekonomiska system, även om vissa fungerar bättre än andra, till slut bryts ner. Något i vårt sätt gör att vi missar hur saker och ting egentligen borde vara.
Synd – att missa målet
Ordet “missa” sammanfattar vår situation. Ett bibelvers från gamla testamentet ger en bild för att förstå detta bättre. Den lyder:
700 vänsterhänta elitsoldater, som alla kunde träffa ett hårstrå med stenen från sin slunga. (utan att missa).
Domarboken 20:16
Detta beskriver soldater som var experter på att använda slungor och som aldrig skulle missa. Ordet på hebreiska som översatts till “missa” här är יַחֲטִֽא (yachti). Det översätts också till “synd” i hela Gamla testamentet.
Soldaten tar en sten och kastar den för att träffa målet. Om han missar har han misslyckats med sitt uppdrag. På samma sätt skapade Gud oss till sin avbild för att träffa målet i hur vi förhåller oss till Honom och behandlar andra. Att “synda” betyder att missa detta syfte, eller mål, som Gud hade för oss.
Bilden av att missa målet är varken glad eller optimistisk. Människor reagerar ibland starkt mot Bibelns undervisning om synd. En universitetsstudent sade en gång till mig: ”Jag tror inte eftersom jag inte gillar vad det här säger.” Men vad har det att göra med sanningen om man gillar något eller inte? Jag gillar inte skatter, krig eller jordbävningar – ingen gör det – men det betyder inte att de är osanna. Vi kan inte ignorera någon av dem. Alla system av lagar, polis, lås och säkerhet som vi byggt in i samhället för att skydda oss från varandra tyder på att något är fel. Vi borde åtminstone överväga denna bibliska undervisning om vår synd med ett öppet sinne.
Gud utlovar sin hjälp
Vi har ett problem. Vi är fördärvade från den bild vi först skapades i. Så nu missar vi målet när det gäller våra moraliska handlingar. Men Gud lämnade oss inte i vår hjälplöshet. Han hade en plan för att rädda oss, och därför betyder evangelium bokstavligen “goda nyheter” – eftersom denna plan är den goda nyheten att Han frälser oss. Gud väntade inte till Abraham med att förkunna detta budskap; Han meddelade det redan i samma samtal med Adam och Eva. Vi tittar på detta första tillkännagivande om de goda nyheterna härnäst.