Ett tydligt kännetecken för det judiska folket är deras firande av sabbaten, som infaller varje lördag. Denna tradition går tillbaka cirka 3500 år, till den tid då Mose instiftade sju särskilda högtider. I Tredje Mosebok kapitel 23 beskrivs alla dessa sju högtider, varav sex firas varje år – däribland påsken, som vi tidigare har behandlat).
Sabbatens ursprung
Men sabbaten stod först på listan över högtider. I dag kallar vi den lördag – den veckodag då judarna befalldes att vila och inte arbeta. Det gällde inte bara dem själva, utan även deras tjänare och dragdjur. Alla skulle få en vilodag i den sju dagar långa veckan. Denna ordning har blivit en välsignelse även för oss, eftersom den sju-dagarscykeln lade grunden för vår moderna arbetsvecka. Den helg vi i dag njuter av, med lördag och söndag som lediga dagar, har sitt ursprung i den sabbatsvila som Mose instiftade.
Mose hade befallt:
1Herren talade till Mose: 2 Säg till Aron och hans söner att de skall vara aktsamma om de heliga gåvor som israeliterna helgar åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn. Jag är Herren.
3 Moseboken 23:1-33 Säg till dem: Om någon av era ättlingar i kommande släktled medan han är oren kommer nära de heliga gåvor som israeliterna helgar åt Herren, skall han stötas bort ur min åsyn. Jag är Herren.
Jesus höll sabbaten
I evangelierna ser vi hur Jesus ofta diskuterade med tidens religiösa ledare om vad sabbatsvila egentligen innebar. Men han höll sabbaten. Faktum är att han även under passionsveckan höll sabbaten. Dagen innan – fredagen, dag 6 i passionsveckan – blev Jesus korsfäst och dödad. Den sista händelsen den dagen var hans begravning, vilket lämnade ett uppdrag ofullbordat.
Lukasevangeliet 23:55-5655 Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. 56 När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.
Kvinnorna ville smörja Jesu kropp med balsam, men tiden rann ut och sabbaten började vid solnedgången på fredagskvällen. Det markerade början på den sjunde och sista dagen i veckan – sabbaten – då judarna inte fick utföra något arbete.
Trots sin längtan att ta hand om Jesu kropp, vilade kvinnorna i lydnad mot budet.
…Medan andra jobbade
Men översteprästerna fortsatte sitt arbete under sabbaten.
62 Nästa dag – det var dagen efter förberedelsedagen – gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus 63 och sade: “Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: ’Efter tre dagar skall jag uppstå.’ 64 Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.”
Matteusevangeliet 27:62-6665 Pilatus svarade: “Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så gott ni kan.” 66 De gav sig i väg och skyddade den genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.
Så just den sabbaten arbetade översteprästerna – de satte ut vakter vid graven – medan kvinnorna vilade. Det kan tyckas meningslöst att tala om att Jesus också vilade under sabbaten. Han hade ju blivit avrättad, så självklart vilade han i döden. Och en människas berättelse slutar ju vanligtvis med döden.
Men med Jesus är det annorlunda – hans berättelse tog inte slut där. Han vilade på sabbaten, så som alla judar var kallade att göra. Men dagen därpå, den dag som ursprungligen hette Förstlingsdagen, började han arbeta igen.
