Jag vill dela med mig av hur evangeliet blev meningsfullt för mig. Det här var en resa som påverkades av Salomo och hans helhjärtade strävan efter nöje och visdom. Detta kommer att ge dig en bättre personlig inblick i artiklarna på den här webbplatsen. (Och lite grundläggande information … jag heter Ragnar Oborn – svensk – och jag bor i Kanada. Jag är gift och vi har en son. Jag studerade vid University of Toronto, University of New Brunswick och Acadia University.)
Rastlöshet hos en privilegierad ungdom
Jag föddes i en övre medelklassfamilj med professionella föräldrar. Ursprungligen från Sverige immigrerade vi till Kanada när jag var liten. Jag växte upp och bodde utomlands i flera länder – Algeriet, Tyskland och Kamerun – innan jag slutligen återvände till Kanada för att studera på universitet. Precis som alla andra ville jag (och vill fortfarande) leva ett fullvärdigt liv, fyllt av tillfredsställelse, inre frid, mening och syfte – samtidigt som jag ville ha meningsfulla relationer med andra.
:max_bytes(150000):strip_icc()/83903036-56a14f723df78cf772697ef5.jpg)
Att leva i dessa olika samhällen, både religiösa och sekulära, och vara en ivrig läsare, utsatte mig för många olika idéer om vad ’sanning’ är och vad ett ’fulländat liv’ innebär. Jag lade märke till att jag (och de flesta i västvärlden) hade en aldrig tidigare skådad rikedom, teknik och möjlighet att uppnå dessa mål. Men paradoxalt nog verkade detta fulländade liv ändå vara så svårt att nå.
Jag märkte att relationer var mer flyktiga och tillfälliga än hos tidigare generationer. Uttryck som ”rat race” (engelskt uttryck för att beskriva karriärjakt, en metafor som används för att beskriva individer som är fast i en evig, självförstörande jakt) användes för att beskriva våra liv. Man sa till mig att om vi bara kunde få ”lite mer” så skulle vi nå fram. Men hur mycket mer? Och mer av vad? Pengar? Vetenskaplig kunskap? Teknik? Nöjen?
Leva för vad?
Som ung kände jag en slags ångest, kanske bäst beskriven som en vag rastlöshet. Min far var en utlandsboende konsultingenjör i Afrika, så jag umgicks med andra rika, privilegierade och välutbildade västerländska tonåringar. Men livet där var ganska enkelt och erbjöd lite nöjen. Därför drömde mina vänner och jag om att återvända till våra hemländer för att njuta av TV, god mat, möjligheter och bekvämligheten i västerländskt liv. Då skulle vi vara ’nöjda’.
Men när jag besökte Kanada eller Europa, efter den första spänningen, kom rastlösheten tillbaka. Och ännu värre, jag märkte den även hos människorna som bodde där hela tiden. Oavsett vad de hade (och det var mycket, oavsett hur man mätte) fanns alltid en längtan efter mer. Jag trodde att jag skulle hitta ’det’ när jag fick en populär flickvän. Och en tid verkade det fylla något inom mig, men efter några månader kom rastlösheten tillbaka. Jag trodde att när jag slutade gymnasiet skulle jag ”vara framme”. Sedan trodde jag att när jag fick körkort och blev självständig, då skulle mitt sökande vara över.
Nu när jag är äldre hör jag folk prata om pensionen som biljetten till tillfredsställelse. Är det allt? Tillbringar vi hela våra liv med att jaga det ena efter det andra? Vi fortsätter att tro att nästa sak runt hörnet kommer att ge oss det, och sedan … är våra liv över? Det verkar så meningslöst!
Salomos visdom
Under dessa år gjorde Salomos skrifter ett djupt intryck på mig. Salomo (950 f.Kr.), en kung i det forntida Israel, känd för sin visdom, skrev flera böcker i Bibeln. I Predikaren beskrev han samma rastlöshet som jag upplevde.
Mannen som hade allt…
Han skrev:
1 Jag tänkte: Nåväl, då vill jag pröva på glädjen och njuta livets goda. Men även detta var tomhet.
2 Det är dåraktigt, sade jag om skrattet,
och om glädjen: Vad tjänar den till?3 Jag beslöt mig för att njuta av vin men ändå låta visheten råda i mitt hjärta. Jag ville ägna mig åt dårskap för att se vad som är bäst för människor att göra under himlen, de dagar livet varar.
4 Jag grep mig an med stora företag: jag byggde hus åt mig och planterade vingårdar. 5 Jag anlade trädgårdar och parker med fruktträd av alla slag. 6 Jag byggde dammar för att bevattna en skog av grönskande träd.
Predikaren 2:1-107 Jag skaffade mig slavar och slavinnor, och nya slavar föddes i mitt hus. Mina hjordar av oxar och får blev större än vad någon haft före mig i Jerusalem. 8 Jag hopade silver och guld, rika skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är männens lust: kvinnor och åter kvinnor. 9 Så överträffade jag alla som varit före mig i Jerusalem. Och min visdom svek mig inte. 10 Allt vad mina ögon begärde lät jag dem få, ingen glädje nekade jag mig. I allt mitt arbete fann jag glädje, den lönen fick jag för min möda.
Rikedom, berömmelse, kunskap, projekt, kvinnor, nöjen, kungarike, karriär, vin… Solomo hade allt – och mer av det än någon annan på sin tid eller vår. Han hade intelligensen hos en Einstein, rikedomarna som Bill Gates, det sociala och sexuella livet som Mick Jagger, samt en kunglig härstamning som prins William i den brittiska kungafamiljen – allt i en person. Vem skulle kunna överträffa den kombinationen? Man skulle kunna tro att just Salomo, av alla människor, skulle vara nöjd. Men han drog slutsatsen:
Men olycklig till vansinnets gräns
1 Ord av Predikaren, son till David och kung i Jerusalem.
2 Tomhet, idel tomhet,
säger Predikaren,
tomhet, idel tomhet,
allt är tomhet.3 Vad får människan ut
av all sin möda under solen?
4 Släkte går och släkte kommer,
jorden är evigt densamma.
5 Solen går upp och solen går ner,
så skyndar den tillbaka
till platsen för sin uppgång.
6 Vinden blåser åt söder,
så slår den om mot norr,
ständigt slår vinden om,
slår om och vänder igen.
7 Alla floder flyter mot havet,
men havet blir aldrig fullt.
Dit floderna har vandrat
vandrar de alltid på nytt.
8 Inga ord räcker till,
ingen kan utsäga allt.
Ögat blir aldrig mätt på att se,
örat får aldrig nog av att höra.
9 Vad som har varit kommer att vara,
vad som har skett skall ske igen.
Det finns ingenting nytt under solen.
10 Säger man om något: “Det här är nytt!”
så har det ändå funnits före oss,
alltsedan urminnes tid.
11 Ingen minns de släkten som gått,
och framtida släkten skall glömmas
av dem som följer efter.Predikaren 1:1-1512 Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. 13 Jag föresatte mig att med vishet utforska och undersöka allt som sker under himlen. Tungt är det arbete Gud har lagt på människan. 14 Jag betraktade allt som sker under solen: allt var tomhet, ett jagande efter vind.
15 Krokigt kan inte bli rakt.
Vad man inte har kan man inte räkna.
Livet … Dårskap och att jaga efter vinden
11 Men så vände jag blicken mot allt jag hade utfört, mot all den möda jag haft. Och allt var tomhet, ett jagande efter vind. Det fanns ingen vinst under solen.
Predikaren 2:11-2312 Så vände jag blicken mot visheten, dumheten och dårskapen. – Vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som man förut gjort! – 13 Jag såg att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret.
14 Den vise har ögon att se med,
dåren vandrar i mörker.
Men jag vet att samma öde drabbar dem båda.15 Jag tänkte: Dårens öde drabbar också mig. Vad har då all min vishet tjänat till? Och jag sade mig: Även detta är tomhet. 16 Ty minnet av den vise lever inte evigt, inte längre än minnet av dåren. Inom kort är båda glömda. Och den vise dör liksom dåren.
17 Då hatade jag livet, ty det som sker under solen var mig en plåga. Allt är tomhet, ett jagande efter vind.
18 Jag hatade också allt som jag med möda förvärvat under solen: det måste jag lämna till den som kommer efter mig.19 Vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå skall han råda över allt vad jag med möda och klokhet har förvärvat under solen. Även detta är tomhet.
20 Då greps jag av förtvivlan över all min möda under solen. 21 Ty också den som har strävat med klokhet, insikt och framgång måste lämna vad han äger åt en som inte lagt ner någon möda på det. Även detta är tomhet och ett stort elände.
22 Vad får då människan ut av all sin möda, av all sin mödosamma strävan under solen?
23 Var dag är en smärta,
var syssla en plåga.
Inte ens om natten finner hjärtat ro.
Även detta är tomhet.
Salomo försökte allt “under solen”
Knappast lycklig! I en av sina dikter, Höga Visan, beskriver han en erotisk, glödhet kärleksaffär som han hade. Det här skulle vara just det som verkar mest sannolikt att ge honom livslång tillfredsställelse. Men i slutändan gav kärleksaffären honom inte en varaktig tillfredsställelse.
Vart jag än tittade, bland mina vänner och i samhället, verkade det som att Salomos sökande efter ett fullödigt liv var något som alla eftersträvade. Men han hade redan sagt mig att han inte hade hittat det på dessa vägar. Därför kände jag att jag inte heller skulle hitta det där, utan behövde ge mig ut på en mindre upptrampad stig.
Förutom alla dessa frågor oroades jag också av en annan aspekt av livet. Det bekymrade även Salomo.
Predikaren 3:19-2119 Människans öde och djurens är ett och detsamma: hon dör som de. Samma livsande bor i dem båda. Människan är inte förmer än djuren. Allting är tomhet.
20 Allt går mot samma mål:
allt har kommit av jord,
och allt blir jord igen.
21 Vem vet om människornas livsande stiger uppåt, mot höjden, medan djurens sjunker neråt, mot jorden?
Woody Allen vs Solomon
Döden är fullständigt slutgiltig och härskar helt över oss. Som Solomo sa, är det alla människors öde, goda eller onda, religiösa eller inte. Woody Allen regisserade och släppte filmen You Will Meet A Tall Dark Stranger . Det är en både rolig och allvarlig skildring av döden. I en intervju på filmfestivalen i Cannes delade han med sig av sina tankar om döden med sin välkända humor.
BBC News, 2010”Min relation till döden är densamma – jag är starkt emot den. Allt jag kan göra är att vänta på den. Det finns inga fördelar med att bli äldre – du blir inte smartare, inte visare, inte lugnare, inte snällare – inget händer. Men din rygg gör mer ont, du får mer matsmältningsbesvär, synen blir sämre och du behöver hörapparat. Det är en dålig affär att bli äldre, och jag skulle råda dig att undvika det om du kan.”
Han avslutade sedan med hur man bör möta livet med tanke på dödens oundviklighet.
”Man måste ha sina vanföreställningar för att leva. Om man ser på livet alltför ärligt och klart blir livet outhärdligt eftersom det är ett ganska dystert företag. Det här är min syn och har alltid varit min syn på livet – jag har en mycket dyster, pessimistisk syn på det… Jag känner att livet är en mörk, smärtsam, mardrömslik och meningslös upplevelse, och det enda sättet att vara lycklig är att berätta några lögner för sig själv och bedra sig själv.”
BBC News, 2010
Så är dessa verkligen våra enda val? Antingen ta Salomos ärliga väg, som är uppgiven inför total hopplöshet och meningslöshet. Eller ta Woody Allens väg och ”berätta några lögner för mig själv och bedra mig själv” för att kunna leva under en gladare ”illusion”? Ingen av dem verkade särskilt lockande. Nära kopplat till döden fanns frågan om evigheten. Finns det verkligen ett himmelrike, eller (ännu mer skrämmande) finns det verkligen en plats för evig dom – ett helvete?
Under mitt sista år på gymnasiet fick vi i uppgift att samla hundra litterära verk (dikter, sånger, noveller etc.). Största delen av min samling handlade om dessa frågor. Det gav mig möjlighet att ”möta” och höra många andra som också kämpade med samma frågor. Och möta dem gjorde jag – från alla möjliga tider, utbildningsbakgrunder, livsfilosofier och genrer.
Evangeliet – Redo att begrunda det
Jag inkluderade också några av de välkända uttalanden av Jesus som finns nedtecknade i de bibliska evangelierna, som till exempel:
Johannes 10:1010 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.
Jag började mer och mer känna att kanske, bara kanske, fanns här ett svar på de frågor jag ställde. Trots allt betydde evangelium (som tidigare mest varit ett mer eller mindre meningslöst religiöst ord) bokstavligen ”goda nyheter”. Var evangeliet verkligen goda nyheter? Eller var det mest bara hörsägen? För att få svar på det visste jag att jag behövde ge mig ut på två vägar.
Evangeliets resa
För det första behövde jag börja utveckla en välgrundad förståelse av evangeliet. För det andra, efter att ha levt i olika religiösa kulturer, hade jag träffat människor och läst författare som hade många invändningar mot, och hade idéer som stred mot, det bibliska evangeliet. Dessa var välgrundade och intelligenta människor. Jag behövde tänka kritiskt om evangeliet, utan att bara vara en tanklös kritiker eller en tomhjärtad troende.
Det finns en väldigt verklig känsla av att när man ger sig ut på den här typen av resa så når man aldrig riktigt fram till slutmålet, men jag har lärt mig att evangeliet ger svar på de frågor som Salomo tog upp. Hela poängen med evangeliet är faktiskt att ta itu med dessa frågor – ett fullvärdigt liv, död, evighet och praktiska bekymmer som kärlek i våra familjerelationer, skuld, rädsla och förlåtelse. Evangeliets påstående är att det är en grund som vi kan bygga våra liv på. Man kanske inte nödvändigtvis gillar svaren som evangeliet ger. Man kanske inte håller med om dem eller tror på dem. Men med tanke på att det tar upp just dessa mycket mänskliga frågor vore det dumdristigt att förbli ovetande om dem.
Jag lärde mig också att evangeliet ibland gjorde mig ganska obekväm. I en tid då så mycket lockar oss att bara ta det lugnt, utmanade evangeliet oförskräckt mitt hjärta, sinne, själ och styrka med budskapet att även om det erbjuder Liv, så är det inte ett lätt liv. Om du tar dig tid att verkligen fundera över evangeliet kan du upptäcka samma sak. En bra plats att börja är att titta på en nyckelmening som sammanfattar evangeliets budskap.