In the first Week
On the evening of that first day of the week, when the disciples were together, with the doors locked for fear of the Jewish leaders, Jesus came and stood among them and said, “Peace be with you!” 20 After he said this, he showed them his hands and side. The disciples were overjoyed when they saw the Lord.
21 Again Jesus said, “Peace be with you! As the Father has sent me, I am sending you.” 22 And with that he breathed on them and said, “Receive the Holy Spirit. 23 If you forgive anyone’s sins, their sins are forgiven; if you do not forgive them, they are not forgiven.”
Jesus Appears to Thomas
24 Now Thomas (also known as Didymus[a]), one of the Twelve, was not with the disciples when Jesus came. 25 So the other disciples told him, “We have seen the Lord!”
But he said to them, “Unless I see the nail marks in his hands and put my finger where the nails were, and put my hand into his side, I will not believe.”
26 A week later his disciples were in the house again, and Thomas was with them. Though the doors were locked, Jesus came and stood among them and said, “Peace be with you!” 27 Then he said to Thomas, “Put your finger here; see my hands. Reach out your hand and put it into my side. Stop doubting and believe.”
28 Thomas said to him, “My Lord and my God!”
29 Then Jesus told him, “Because you have seen me, you have believed; blessed are those who have not seen and yet have believed.”
The Purpose of John’s Gospel
30 Jesus performed many other signs in the presence of his disciples, which are not recorded in this book. 31 But these are written that you may believe[b] that Jesus is the Messiah, the Son of God, and that by believing you may have life in his name.
John 20:19-31
After the First Week
Afterward Jesus appeared again to his disciples, by the Sea of Galilee.[a] It happened this way: 2 Simon Peter, Thomas (also known as Didymus[b]), Nathanael from Cana in Galilee, the sons of Zebedee, and two other disciples were together. 3 “I’m going out to fish,” Simon Peter told them, and they said, “We’ll go with you.” So they went out and got into the boat, but that night they caught nothing.
4 Early in the morning, Jesus stood on the shore, but the disciples did not realize that it was Jesus.
5 He called out to them, “Friends, haven’t you any fish?”
“No,” they answered.
6 He said, “Throw your net on the right side of the boat and you will find some.” When they did, they were unable to haul the net in because of the large number of fish.
7 Then the disciple whom Jesus loved said to Peter, “It is the Lord!” As soon as Simon Peter heard him say, “It is the Lord,” he wrapped his outer garment around him (for he had taken it off) and jumped into the water. 8 The other disciples followed in the boat, towing the net full of fish, for they were not far from shore, about a hundred yards.[c] 9 When they landed, they saw a fire of burning coals there with fish on it, and some bread.
10 Jesus said to them, “Bring some of the fish you have just caught.” 11 So Simon Peter climbed back into the boat and dragged the net ashore. It was full of large fish, 153, but even with so many the net was not torn. 12 Jesus said to them, “Come and have breakfast.” None of the disciples dared ask him, “Who are you?” They knew it was the Lord. 13 Jesus came, took the bread and gave it to them, and did the same with the fish. 14 This was now the third time Jesus appeared to his disciples after he was raised from the dead.
Jesus Reinstates Peter
15 When they had finished eating, Jesus said to Simon Peter, “Simon son of John, do you love me more than these?”
“Yes, Lord,” he said, “you know that I love you.”
Jesus said, “Feed my lambs.”
16 Again Jesus said, “Simon son of John, do you love me?”
He answered, “Yes, Lord, you know that I love you.”
Jesus said, “Take care of my sheep.”
17 The third time he said to him, “Simon son of John, do you love me?”
Peter was hurt because Jesus asked him the third time, “Do you love me?” He said, “Lord, you know all things; you know that I love you.”
Jesus said, “Feed my sheep. 18 Very truly I tell you, when you were younger you dressed yourself and went where you wanted; but when you are old you will stretch out your hands, and someone else will dress you and lead you where you do not want to go.” 19 Jesus said this to indicate the kind of death by which Peter would glorify God. Then he said to him, “Follow me!”
20 Peter turned and saw that the disciple whom Jesus loved was following them. (This was the one who had leaned back against Jesus at the supper and had said, “Lord, who is going to betray you?”) 21 When Peter saw him, he asked, “Lord, what about him?”
22 Jesus answered, “If I want him to remain alive until I return, what is that to you? You must follow me.” 23 Because of this, the rumor spread among the believers that this disciple would not die. But Jesus did not say that he would not die; he only said, “If I want him to remain alive until I return, what is that to you?”
24 This is the disciple who testifies to these things and who wrote them down. We know that his testimony is true.
25 Jesus did many other things as well. If every one of them were written down, I suppose that even the whole world would not have room for the books that would be written.
John 21:1-25
His Departure to Heaven
In my former book, Theophilus, I wrote about all that Jesus began to do and to teach 2 until the day he was taken up to heaven, after giving instructions through the Holy Spirit to the apostles he had chosen. 3 After his suffering, he presented himself to them and gave many convincing proofs that he was alive. He appeared to them over a period of forty days and spoke about the kingdom of God. 4 On one occasion, while he was eating with them, he gave them this command: “Do not leave Jerusalem, but wait for the gift my Father promised, which you have heard me speak about. 5 For John baptized with water, but in a few days you will be baptized with the Holy Spirit.”
6 Then they gathered around him and asked him, “Lord, are you at this time going to restore the kingdom to Israel?”
7 He said to them: “It is not for you to know the times or dates the Father has set by his own authority. 8 But you will receive power when the Holy Spirit comes on you; and you will be my witnesses in Jerusalem, and in all Judea and Samaria, and to the ends of the earth.”
9 After he said this, he was taken up before their very eyes, and a cloud hid him from their sight.
10 They were looking intently up into the sky as he was going, when suddenly two men dressed in white stood beside them. 11 “Men of Galilee,” they said, “why do you stand here looking into the sky? This same Jesus, who has been taken from you into heaven, will come back in the same way you have seen him go into heaven.”
Acts 1:1-11
Genesis 1-2
Skapelsen
1 Allt började när Gud skapade himlen och jorden.
2 Först var jorden ett formlöst och tomt kaos, och Guds Ande svävade över de mörka dimmorna.
3 Då sa Gud: Ljus, bli till. Då blev det ljust.
4-5 Gud var nöjd med ljuset och skilde det från mörkret. Han kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Tillsammans utgjorde de den första dagen.
6 Sedan sa Gud: Låt dimmorna skilja på sig för att forma himlen där uppe och haven där nere.
7-8 Gud skapade på så sätt himlen och skilde dimman ovanför från vattnet nedanför. Allt detta hände den andra dagen.
9-10 Sedan sa Gud: Låt vattnet under himlen samlas så att torrt land kommer fram. Det blev så och Gud kallade det torra jord, och vattnet kallade han hav. Gud var nöjd
11-12 och fortsatte: Låt det ur jorden växa fram alla sorters gräs och fröbärande växter och fruktträd med kärnor i frukten, så att fröna och kärnorna på nytt ger upphov till de slags växter och frukter som de kommit ifrån. Det blev så, och Gud var nöjd.
13 Allt detta hände den tredje dagen.
14-15 Sedan sa Gud: Låt det bli skinande ljus på himlen för att lysa upp jorden och skilja dagen från natten. De ska bestämma årstiderna på jorden och utmärka dagarna och åren. Det blev så,
16 för Gud skapade två stora ljus, solen och månen, som skulle lysa över jorden, det större ljuset, solen, för att lysa på dagen och det mindre ljuset, månen, för att lysa på natten. Han skapade också stjärnorna.
17 Gud placerade dem alla på himlen för att upplysa jorden,
18 härska över dagen och natten och skilja ljuset från mörkret. Gud var nöjd.
19 Allt detta hände den fjärde dagen.
20 Sedan sa Gud: Låt vattnet vimla av levande varelser, och låt himlen fyllas av fåglar.
21-22 Gud skapade stora sjödjur och fiskar och fåglar av alla slag. Sedan såg Gud på dem med glädje och välsignade dem allesammans. Föröka er och fyll haven, sa han, och till fåglarna sa han: Föröka er ni också och uppfyll jorden!
23 Detta avslutade den femte dagen.
24 Sedan sa Gud: Låt jorden bära fram djur av alla slag – boskap, kräldjur och vilda djur. Det blev så.
25 Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud var nöjd med det han hade gjort.
26 Sedan sa Gud: Låt oss skapa människan, lik oss själva, att härska över allt liv i havet och i luften och på jorden.
27 Alltså skapade Gud människan lik hennes Skapare, lik sig själv skapade Gud människan till man och kvinna.
28 Gud välsignade dem och sa: Föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er. Ni ska härska över fiskarna, fåglarna och alla djuren.
29 Lyssna! Jag ger er de fröbärande växterna på hela jorden och alla fruktträden. De ska ge er mat.
30 Åt djuren och fåglarna ger jag däremot allt gräs och andra gröna växter som föda.
31 Sedan såg Gud på allt han hade skapat, och han var mycket nöjd. Detta avslutade den sjätte dagen.
2 Så blev slutligen himlen och jorden fullständiga med allt vad de innehöll.
2 När den sjunde dagen kom var Gud alltså klar med sitt arbete.
3 Han välsignade den sjunde dagen och bestämde att den skulle vara helig, eftersom han till den dagen var färdig med allt han hade skapat.
Adam och Eva
4 Här följer en sammanfattning av händelserna då himlen och jorden skapades av Herren Gud.
5 Först fanns det inga växter och ingen säd kunde gro på jorden, för Herren Gud hade inte sänt något regn, och inte heller fanns det någon som kunde bruka jorden.
6 Men vatten bröt fram ur marken och vattnade jorden.
7 Och Herren formade en mans kropp av markens jord och blåste in livsande i honom. Så blev människan en levande varelse.
Edens trädgård
8 Sedan planterade Herren Gud en trädgård österut i Eden och satte där människan som han format.
9 Herren Gud planterade vackra träd av alla slag i trädgården, och de gav den mest utsökta frukt. Mitt i trädgården planterade han Livets Träd och Kunskapens Träd, som ger kunskap om gott och ont.
10 En flod rann upp i Eden. Den bevattnade trädgården och delade sig sedan i fyra floder.
11-12 Den första heter Pison, och den flyter runt hela Havilas land, där det finns gott om rent guld och vacker harts och onyxsten.
13 Den andra floden kallas Gihon och flyter omkring hela landet Kus.
14 Den tredje floden heter Tigris och flyter öster om staden Assur. Den fjärde floden är Eufrat.
15 Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den.
16-17 Men Herren Gud gav mannen denna varning: Du får äta av vilken frukt som helst i trädgården, utom av den från Kunskapens Träd, för dess frukt kommer att öppna dina ögon, så att du blir vaken över vad som är rätt och orätt, gott och ont. Om du äter av den kommer du att straffas med döden.
Eva skapas
18 Sedan sa Herren Gud: Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag ska skapa en kamrat åt honom, en hjälp som passar för hans behov.
19-20 Herren Gud formade därför av jord djur och fåglar av alla slag och förde dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem, och vad han kallade dem fick de sedan heta. Men fortfarande fanns det ingen lämplig hjälp för mannen.
21 Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn, tog ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det.
22 Sedan gjorde han en kvinna av revbenet och förde henne fram till mannen.
23 Där är hon! utropade Adam. Hon är en del av mitt eget kött och blod! Hon är tagen ur en man, och hon ska kallas kvinna.
24 Det är därför som en man lämnar sin far och mor och förenar sig med sin hustru på ett sådant sätt att de blir en person.
25 Trots att mannen och hans hustru var nakna, var inte någon av dem generad eller blyg.
Jesus ber ensam
17 När Jesus sagt dessa ord såg han upp mot himlen och sa: Far, stunden har kommit. Uppenbara Sonens härlighet så att han i sin tur kan ära dig.
2 För du har gett honom myndighet över varje man och kvinna på hela jorden. Han skänker evigt liv åt var och en som du har gett honom.
3 Och detta är vägen till evigt liv – att känna dig, den ende sanne Guden, och Jesus Kristus, som du sände till jorden.
4 Jag har ärat dig här på jorden genom att göra allt som du har bett mig om.
5 Och nu, Far, ber jag att du ska uppenbara den härlighet som vi delade innan världen kom till.
Jesus ber för sina lärjungar
6 Jag har berättat allt om dig för dessa människor. De var i världen, men sedan gav du dem åt mig. De var faktiskt hela tiden dina, och du gav dem åt mig, och de har trott ditt Ord och lever efter det.
7 Nu vet de att allt jag har är en gåva från dig.
8 De befallningar du gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och är överbevisade om att jag har kommit ner till jorden från dig. Och de tror att du har sänt mig.
9 Min bön gäller inte världen, utan dessa människor som du har gett mig därför att de tillhör dig.
10 Och allesammans tillhör dig, eftersom de är mina, för du har gett dem tillbaka till mig tillsammans med allt annat som är ditt. De kommer att visa världen vem jag är.
11 Nu lämnar jag världen och kommer till dig, men de blir kvar. Helige Far, bevara dem, alla dessa som du har gett mig, så att de blir förenade på samma sätt som vi är.
12 Så länge som jag varit hos dem har jag bevarat alla dem du gav mig i din gemenskap. Jag har skyddat dem, så att ingen av dem har gått förlorad, utom fördärvets son, precis som Skriften har förutsagt.
13 Och nu återvänder jag till dig. Medan jag varit hos dem har jag gett dem ditt ord, för att de skulle bli fyllda av min glädje.
14 Jag har gett dem ditt ord. Och världen hatar dem, därför att de inte passar in i den, liksom inte heller jag gör det.
15 Jag ber inte att du ska ta bort dem från världen, utan att i stället tryggt bevara dem från Satans makt.
16 De tillhör inte denna världen mer än vad jag gör.
17 Bevara dem rena och heliga och undervisa dem i sanningens ord.
18 Som du sände mig i världen, så sänder jag dem i världen.
19 Och jag ger mitt liv för dem så att också deras liv tillhör dig.
Jesus ber för alla som kommer att följa honom
20 Jag ber inte bara för dessa, utan också för alla som i framtiden kommer att tro på mig på grund av dessa människors vittnesbörd.
21 Min bön för dem alla är att de ska vara ett, på samma sätt som du och jag är det, Far. Som du är i mig och jag är i dig, så ska de vara i oss.
22 Jag har gett dem den härlighet du gav åt mig, att vara ett liksom vi är ett, och att ha samma fullkomliga enhet som vi –
23 jag i dem och du i mig. Då ska världen förstå att du har sänt mig och att du älskar dem lika mycket som du älskar mig.
24 Far, jag vill att alla dessa som du gett mig ska bli kvar hos mig, så att de kan se den härlighet du gav mig, därför att du älskade mig innan världen kom till.
25 Rättfärdige Fader, världen känner dig inte, men det gör jag, och dessa lärjungar vet att du har sänt mig.
Jesus ber ensam
17 När Jesus sagt dessa ord såg han upp mot himlen och sa: Far, stunden har kommit. Uppenbara Sonens härlighet så att han i sin tur kan ära dig.
2 För du har gett honom myndighet över varje man och kvinna på hela jorden. Han skänker evigt liv åt var och en som du har gett honom.
3 Och detta är vägen till evigt liv – att känna dig, den ende sanne Guden, och Jesus Kristus, som du sände till jorden.
4 Jag har ärat dig här på jorden genom att göra allt som du har bett mig om.
5 Och nu, Far, ber jag att du ska uppenbara den härlighet som vi delade innan världen kom till.
Jesus ber för sina lärjungar
6 Jag har berättat allt om dig för dessa människor. De var i världen, men sedan gav du dem åt mig. De var faktiskt hela tiden dina, och du gav dem åt mig, och de har trott ditt Ord och lever efter det.
7 Nu vet de att allt jag har är en gåva från dig.
8 De befallningar du gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och är överbevisade om att jag har kommit ner till jorden från dig. Och de tror att du har sänt mig.
9 Min bön gäller inte världen, utan dessa människor som du har gett mig därför att de tillhör dig.
10 Och allesammans tillhör dig, eftersom de är mina, för du har gett dem tillbaka till mig tillsammans med allt annat som är ditt. De kommer att visa världen vem jag är.
11 Nu lämnar jag världen och kommer till dig, men de blir kvar. Helige Far, bevara dem, alla dessa som du har gett mig, så att de blir förenade på samma sätt som vi är.
12 Så länge som jag varit hos dem har jag bevarat alla dem du gav mig i din gemenskap. Jag har skyddat dem, så att ingen av dem har gått förlorad, utom fördärvets son, precis som Skriften har förutsagt.
13 Och nu återvänder jag till dig. Medan jag varit hos dem har jag gett dem ditt ord, för att de skulle bli fyllda av min glädje.
14 Jag har gett dem ditt ord. Och världen hatar dem, därför att de inte passar in i den, liksom inte heller jag gör det.
15 Jag ber inte att du ska ta bort dem från världen, utan att i stället tryggt bevara dem från Satans makt.
16 De tillhör inte denna världen mer än vad jag gör.
17 Bevara dem rena och heliga och undervisa dem i sanningens ord.
18 Som du sände mig i världen, så sänder jag dem i världen.
19 Och jag ger mitt liv för dem så att också deras liv tillhör dig.
Jesus ber för alla som kommer att följa honom
20 Jag ber inte bara för dessa, utan också för alla som i framtiden kommer att tro på mig på grund av dessa människors vittnesbörd.
21 Min bön för dem alla är att de ska vara ett, på samma sätt som du och jag är det, Far. Som du är i mig och jag är i dig, så ska de vara i oss.
22 Jag har gett dem den härlighet du gav åt mig, att vara ett liksom vi är ett, och att ha samma fullkomliga enhet som vi –
23 jag i dem och du i mig. Då ska världen förstå att du har sänt mig och att du älskar dem lika mycket som du älskar mig.
24 Far, jag vill att alla dessa som du gett mig ska bli kvar hos mig, så att de kan se den härlighet du gav mig, därför att du älskade mig innan världen kom till.
25 Rättfärdige Fader, världen känner dig inte, men det gör jag, och dessa lärjungar vet att du har sänt mig.
26 Och jag har uppenbarat dig för dem och ska fortsätta att uppenbara dig, så att den mäktiga kärlek du har visat mig kan vara i dem, och jag i dem.
26 Och jag har uppenbarat dig för dem och ska fortsätta att uppenbara dig, så att den mäktiga kärlek du har visat mig kan vara i dem, och jag i dem.
Jesus tvättar lärjungarnas fötter
13 Det var kvällen före påskhögtiden, och Jesus visste att den kommande natten skulle bli hans sista på jorden innan han återvände till Fadern.
2 Redan under kvällsmåltiden hade djävulen intalat Judas Iskariot, Simons son, att det var rätt kväll att fullfölja planerna att förråda Jesus.
3 Jesus visste att Fadern hade gett honom allt och att han hade kommit från Gud och skulle återvända till Gud.
4 Han reste sig nu från bordet, tog av sig manteln och virade en handduk om sig.
5 Sedan hällde han vatten i ett handfat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken.
6 När han kom till Petrus sa denne till honom: Herre, inte ska du tvätta våra fötter.
7 Jesus svarade: Du förstår ännu inte vad jag gör, men en dag ska du förstå det.
8 Nej, protesterade Petrus, aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!Men om jag inte gör det så kan du inte vara min lärjunge, svarade Jesus.
9 Då ropade Petrus: Tvätta då inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet.
10 Jesus svarade: Den som har badat behöver bara få sina fötter tvättade för att vara fullständigt ren. Nu är ni rena, men det gäller inte er alla.
11 Jesus visste nämligen vem som skulle förråda honom. Det var det han menade när han sa att de inte alla var rena.
12 När han hade tvättat deras fötter tog han på sig manteln igen och satte sig ner och frågade: Förstår ni vad jag har gjort?
13 Ni kallar mig ‘Mästare’ och ‘Herre
14 Och eftersom jag, Herren och Läraren, har tvättat era fötter, så är ni skyldiga att tvätta varandras fötter.
15 Jag har gett er ett exempel som ni ska följa: Gör som jag har gjort med er.
16 Det är sant att tjänaren inte är större än sin mästare. Inte heller är budbäraren viktigare än den som sände honom.
17 Det ska bli till stor glädje för er om ni förstår detta och praktiserar det.
18 Jag säger inte dessa ord till er alla, men jag vet vilka jag har utvalt. Skriften säger: ‘En som äter tillsammans med mig ska förråda mig
19 Jag säger det nu, så att ni när det händer kan tro att jag är den jag är.
20 Det är sant att den som välkomnar den som jag sänder, välkomnar mig. Och att ta emot mig är att ta emot Fadern, som har sänt mig.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
21 I samma ögonblick blev Jesus upprörd i sitt innersta och ropade: Ja, det är sant, en av er kommer att förråda mig!
22 Lärjungarna såg på varandra och undrade vem han kunde mena.
23 Jag satt närmast Jesus vid bordet och eftersom jag var hans närmaste vän, bad
24 Petrus mig fråga honom vem det var som skulle begå denna fruktansvärda handling.
25 Jag vände mig därför till Jesus och frågade: Herre, vem är det?
26 Han svarade: Det är den som jag ger det här brödstycket som jag nu doppar i skålen.Och när han hade gjort det gav han det till Judas, Simon Iskariots son.
27 Och från det ögonblicket hade Satan Judas helt i sitt våld. Då sa Jesus till honom: Gör det som du har i sinnet, men gör det snart.
28 Ingen av de andra vid bordet förstod vad Jesus menade.
29 Några trodde att han bad honom att gå ut och köpa det man behövde för högtiden eller att ge något till de fattiga, eftersom Judas hade hand om pengarna.
30 Judas reste sig omedelbart och gick ut i natten.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Så snart Judas hade gått sa Jesus: Nu har stunden kommit då Gud ska visa vem Människosonen verkligen är, och därigenom ska Guds härlighet bli synlig.
32 För Gud ska ge honom sin egen härlighet, och det kommer att ske mycket snart.
33 Mina kära barn, det dröjer bara några korta ögonblick innan jag måste lämna er och gå bort! Ni ska söka efter mig, men det som jag redan har sagt till de judiska ledarna, säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.
34 Därför ger jag er nu ett nytt bud: älska varandra lika mycket som jag har älskat er.
35 Er kärlek till varandra ska visa världen att ni är mina lärjungar.
36 Petrus sa: Herre, vart går du? Jesus svarade: Ni kan inte gå med mig nu, men ni ska följa efter senare.
37 Men varför kan jag inte komma med nu? undrade han. Jag är beredd att dö för dig.
38 Jesus svarade: Dö för mig? Nej, innan tuppen gal i morgon bitti ska du tre gånger neka till att du överhuvud taget känner mig!
Jesus – vägen till Fadern
14 Känn ingen ängslan och oro. Ni tror ju på Gud, tro nu också på mig.
2-3 Det finns många rum där min Far bor, och jag går nu i förväg och gör i ordning dem för er ankomst. När allt är färdigt ska jag komma och hämta er, så att ni alltid kan vara hos mig där jag är. Om det inte var så skulle jag ha sagt er det.
4 Och ni vet vart jag går och hur ni ska komma dit?
5 Nej, det vet vi inte, sa Tomas. Vi har ingen aning om vart du går. Hur ska vi då hitta dit?
6 Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.
7 Vet ni vem jag är så vet ni också vem min Far är. Från och med nu känner ni honom, och ni har sett honom.
8 Filippos sa: Herre, visa oss Fadern så är vi nöjda.
9 Jesus svarade: Vet du ännu inte ens vem jag är, Filippos, efter den långa tid som jag har varit tillsammans med er? Den som har sett mig har sett Fadern. Varför ber ni då att få se honom?
10 Tror ni inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar är inte mina egna, utan de är från Fadern som bor i mig. Och han gör sina gärningar genom mig.
11 Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern är i mig. Och om ni ändå inte tror mina ord, tro då på de under ni har sett mig göra.
12-13 Ett är säkert: Var och en som tror på mig ska göra samma under som jag har gjort, och till och med ändå större för jag går för att vara hos Fadern. Ni kan be honom om vad som helst i mitt namn, och jag ska göra det. Och Fadern ska bli ärad på grund av vad jag, Sonen, gör för er.
14 Ja, be om vad som helst, och använd er av mitt namn så ska jag göra det.
Löftet om den helige Ande
15-16 Om ni älskar mig så lev som jag har lärt er. Och jag ska be Fadern att han i mitt ställe ska sända er en annan Hjälpare som aldrig ska lämna er.
17 Det är den helige Ande, som leder er in i den fulla sanningen. Världen kan inte ta emot honom, för den söker inte efter honom och känner honom inte. Men ni gör det, för han bor hos er nu och kommer att vara i er.
18 Nej, jag ska inte överge er eller lämna er föräldralösa, utan jag ska komma till er.
19 Snart kommer ingen längre att se mig här i världen, men ni ska se mig. Och därför att jag lever ska ni också göra det.
20 Då kommer ni att veta att jag är i min Far och att ni är i mig och jag i er.
21 Den som lyder mina bud och lever efter dem älskar mig, och därför att han älskar mig kommer min Far att älska honom. Det kommer jag också att göra, och jag ska ge mig till känna för honom.
22 Judas (inte Judas Iskariot, utan den andre lärjungen med samma namn) sa till honom: Herre, varför ska du ge dig till känna bara för oss lärjungar och inte för hela världen?
23 Jesus svarade: Jag ger mig till känna bara för dem som älskar mig och lyder mina ord. Fadern ska också älska dem, och vi ska komma till dem och stanna hos dem.
24 Den som inte rättar sig efter vad jag säger älskar mig inte. Och kom ihåg att det jag säger kommer inte från mig själv, utan det har jag fått av Fadern som har sänt mig.
25 Jag säger er detta medan jag fortfarande är hos er.
26 Men när Fadern i mitt ställe sänder Hjälparen, och Hjälparen är den helige Ande, så kommer han att lära er mycket och påminna er om allt som jag har lärt er.
27 Även om jag inte stannar hos er så ska ni ha frid. Jag ger er min frid, en frid som ingen annan kan ge er. Var därför inte oroliga och rädda.
28 Kom ihåg vad jag har sagt till er: jag går bort nu, men jag ska komma tillbaka till er. Om ni verkligen älskar mig ska ni glädja er med mig, för jag går till Fadern som är större än jag.
29 Jag har berättat detta för er på förhand, så att ni ska tro på mig när det inträffar.
30 Jag har inte tid att tala med er mera nu, för Satan, denna världens furste närmar sig. Han har ingen makt över mig,
31 utan jag kommer bara att göra vad Fadern befallt mig, så att världen ska veta att jag älskar Fadern. Kom, nu går vi.
Vinstocken och grenarna
15 Jag är den äkta vinstocken, och min far är trädgårdsmästaren.
2 Han skär bort varje gren som inte ger någon frukt. Och han beskär de grenar som ger frukt, så att de kan ge ännu rikare skörd.
3 Eftersom ni har tagit emot de ord jag talat till er är ni redan beskurna på samma sätt som dessa grenar för att få större styrka.
4 Se därför till att ni lever i mig, och låt mig leva i er. En gren kan ju inte bära frukt om den är skild från trädet. Inte heller kan ni bära frukt om ni är skilda från mig.
5 Ja, jag är vinstocken, och ni är grenarna. Om någon lever i mig och jag i honom så ska han ge rikligt med frukt, för utan mig kan ni inte göra något.
6 Om någon vill leva utan mig kommer han på samma sätt som en gren som inte bär frukt att skäras av och kastas bort. Och de torra grenarna kommer att samlas ihop och brännas upp.
7 Men om ni alltid är i mig och lyder mina bud så kan ni be om vad ni vill, och ni ska få det.
8 De som är mina verkliga lärjungar ger rikligt med frukt, och därigenom blir min Far ärad.
9 Som Fadern älskar mig så älskar jag er. Lev i min kärlek.
10 När ni lyder mina bud lever ni i min kärlek, liksom jag lyder min Far och lever i hans kärlek.
11 Jag har sagt er detta för att min glädje ska fylla er och er glädje ska bli fullkomlig.
12 Och detta är mitt bud: Ni ska älska varandra så som jag har älskat er.
13 Den största kärleken visar någon när han ger sitt liv för sina vänner.
14 Ni är mina vänner om ni lyder mig.
15 Jag kallar er inte längre tjänare, för en herre anförtror sig inte åt sina tjänare. Nu är ni mina vänner, för jag har ju sagt er allt som Fadern har sagt mig.
16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er så att ni kan gå ut och bära frukt som består. Då ska Fadern ge er allt vad ni ber om i mitt namn.
Jesus förvarnar om hat och förföljelse
17 Därför säger jag er ännu en gång: Ni ska älska varandra.
18 När människorna hatar er glöm då inte att man hatade mig innan man hatade er.
19 Den här världen skulle älska er om ni tillhörde den. Men det gör ni inte – för jag har kallat er till att lämna den, och därför hatar man er.
20 Kommer ni ihåg vad jag sa till er? ‘En tjänare är inte större än sin herre.’ Eftersom de har förföljt mig så kommer de naturligtvis att förfölja er. Och om de lyssnar till mina ord så borde de lyssna till er.
21 Världens människor kommer att förfölja er därför att ni tillhör mig, för de känner inte Gud som har sänt mig.
22 De skulle inte vara skyldiga om jag inte hade kommit och talat till dem. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd.
23 Den som hatar mig hatar också min Far.
24 Om jag inte framför ögonen på dem hade gjort så mäktiga under, skulle de inte vara skyldiga. Men som det nu är har de sett dessa under, och ändå hatar de oss både mig och min Far.
25 Så har det uppfyllts som profeterna förutsagt om Messias: ‘De har hatat mig utan orsak.’
26 Men jag ska sända någon till er som står vid er sida och tröstar er – den helige Ande som är sanningens Ande. Han kommer till er från Fadern, och han ska berätta allt om mig.
27 Och ni måste också berätta för alla om mig, för ni har varit med mig från början.
16 Jag har sagt er detta för att ni inte ska tveka inför allt som ligger framför er.
2 Ni kommer att bli utestängda från synagogorna, ja, det ska gå så långt att de som dödar er ska tycka att de tjänar Gud.
3 Och att de gör det beror på att de aldrig har känt Fadern eller mig.
4 Ja, jag säger er detta nu så att ni inte blir överraskade när det händer. Jag har inte sagt det till er tidigare eftersom jag hela tiden har varit hos er.
Jesus undervisar om den helige Ande
5 Men nu ska jag gå bort till den som sände mig, och ingen av er frågar varför jag går bort.
6 Ni är bedrövade och sörjer över vad jag sagt er.
7 Men det är faktiskt bäst för er att jag går bort, annars kan inte den komma i mitt ställe som ska hjälpa och trösta er. Om jag går bort så kommer han, för jag ska sända honom till er.
8 Och när han har kommit ska han öppna människornas ögon så att de ser sin synd och förstår Guds rättfärdighet och hans domar.
9 För deras synd består i att de inte tror på mig.
10 Guds rättfärdighet visar sig däri att jag går till Fadern, och ni ser mig inte mer.
11 Och Guds dom består i att denna världens furste redan är dömd.
12 Det är så mycket jag vill säga er, men ni kan inte förstå det nu.
13 När den helige Ande – som är sanningen – kommer, ska han leda er fram till hela sanningen. Han ska inte tala i egen sak, utan endast förmedla vad han har hört. Också vad som väntar er i framtiden ska han berätta för er.
14 Han ska upphöja mig och ära mig genom att visa er min härlighet.
15 Allt vad Fadern har tillhör mig. Därför kan jag med rätta säga: Allt vad han visar er kommer från mig.
16 Snart är jag borta och ni ser mig inte längre. Men det dröjer inte länge förrän ni får se mig igen.
Jesus uppmanar lärjungarna att be i hans namn
17-18 Vad talar han om? frågade lärjungarna. Han säger ju att snart är han borta och sedan att vi ska få se honom igen. Och vad menar han med ‘att gå till Fadern?’ Vi vet inte vad det betyder.
19 Jesus märkte att de ville fråga om något så han sa: Ni frågar er vad jag menar?
20 Världen kommer att glädja sig över vad som ska hända mig, och ni kommer att gråta. Men er gråt ska plötsligt vändas i underbar glädje när ni ser mig igen.
21 Det blir som när en kvinna föder barn. Så fort barnet är fött glömmer hon smärtan, och hon känner djup lycka över att en människa är född till världen.
22 Ni sörjer nu, men jag ska se er igen, och då kommer ni att bli glada, och ingen kan ta den glädjen från er.
23 Då behöver ni inte fråga mig om någonting. Ni kan gå direkt till Fadern, och han ska ge er vad ni ber om därför att ni använder mitt namn.
24 Ni har inte försökt det förut, men börja nu. Be i mitt namn så ska ni få, och er glädje ska bli fullkomlig.
25 Vad jag vill säga er har jag hitintills förklarat med exempel, men den tid ska komma när detta inte längre är nödvändigt, utan jag kan tala öppet till er, utan bilder och omskrivningar och låta er veta allt om Fadern.
26 Då kan ni be i mitt namn och vända er direkt till honom. Och jag behöver inte be Fadern besvara era önskemål,
27 för Fadern själv älskar er innerligt därför att ni älskar mig och tror att jag kom från Fadern.
28 Ja, jag kom från Fadern till världen och ska lämna världen för att återvända till Fadern.
29 Äntligen talar du i klartext, sa lärjungarna, och inte i gåtor.
30 Nu förstår vi att du vet allt och inte behöver ha någon som lär dig någonting. Därför tror vi att du kommer från Gud.
31 Tror ni verkligen det? svarade Jesus.
32 Men den stund kommer, ja, den är faktiskt redan här, när ni ska skingras och återvända var och en till sitt och lämna mig ensam. Men inte ens då ska jag vara ensam för Fadern är med mig.
33 Jag har sagt er allt detta för att ni ska ha frid i era hjärtan och sinnen. Här på jorden kommer ni att möta många sorger och bedrövelser, men var vid gott mod för jag har segrat över världen.
Liknelsen om de tio brudtärnorna
25 På den dagen ska det vara med himmelriket som med tio unga flickor, som var tärnor vid ett bröllop och som tog sina lampor och gick för att möta brudgummen.
2-4 Men bara fem av dem var kloka nog att fylla lamporna med olja, medan de andra fem var tanklösa och glömde det.
5-6 När brudgummen blev sen lade de sig för att vila och somnade. Vid midnatt väcktes de av ett rop: ‘Brudgummen kommer! Kom ut och välkomna honom!’
7-8 Alla flickorna skyndade sig upp och gjorde i ordning sina lampor. Då tiggde och bad de fem, som inte hade någon olja, att de andra skulle dela med sig åt dem, eftersom deras lampor slocknade.
9 Men de andra svarade: ‘Vi har inte så mycket att det räcker till er också. Gå i stället iväg till dem som säljer och köp det ni behöver!’
10 Men medan de var borta kom brudgummen, och de som hade tillräckligt med olja i sina lampor gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren låstes.
11 Efter en stund kom de fem andra tillbaka och ställde sig utanför dörren och ropade: ‘Herre, öppna för oss!’
12 Men då ropade han tillbaka: ‘Gå er väg! Jag vet inte vilka ni är!’
13 Håll er därför vakna och var beredda för ni vet inte vilken dag eller vilken timme jag kommer tillbaka.
Liknelsen om de förvaltade pengarna
14 Hur det förhåller sig med himmelriket kan man också förstå av berättelsen om mannen som for utomlands. Han samlade sina tjänare och gav dem i uppdrag att förvalta hans förmögenhet medan han var borta.
15 Till den ene gav han fem tusen kronor, till den andre två tusen kronor och till den tredje tusen kronor, allt i proportion till deras förmåga. Sedan reste han.
16 Mannen som hade fått fem tusen kronor började genast köpa och sälja och tjänade snart ihop ytterligare fem tusen kronor.
17 Mannen med två tusen kronor gjorde likadant och tjänade ytterligare två tusen kronor.
18 Men mannen som fick tusen kronor grävde en grop i marken och gömde pengarna där för att de skulle vara i säkert förvar.
19 Efter lång tid kom deras arbetsgivare tillbaka från resan. Han kallade då på männen och bad dem redovisa pengarna.
20 Den man som hade fått hand om fem tusen kronor gav honom tio tusen kronor.
21 Då berömde hans arbetsgivare honom för hans pålitlighet. ‘Du har förvaltat denna summa väl
22 Sedan kom mannen som tagit emot två tusen kronor och redovisade: ‘Du gav mig två tusen kronor att förvalta, och jag har fördubblat dem.’
23 ‘Utmärkt!
24-25 Sedan kom mannen med de tusen kronorna och sa: ‘Jag vet att du är en sträng man, och jag tänkte att hur mycket jag än tjänar så tar du det ifrån mig. Jag vågade inte att ge mig in i några som helst affärer. Därför grävde jag ner pengarna i jorden. Här får du dem tillbaka!’
26 Men hans arbetsgivare svarade: ‘Din late bedragare! Eftersom du visste att jag skulle kräva mer tillbaka än du hade fått,
27 borde du åtminstone satt in pengarna på banken, så att jag hade kunnat få ränta på dem.
28 Ta ifrån honom pengarna och ge dem till den man som har tio tusen kronor.
29 För den som väl använder det han fått, ska få mer och han ska leva i överflöd. Men den ansvarslöse ska bli fråntagen till och med det lilla ansvar han har.
30 Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta och skära tänder i sin förtvivlan.’
Den slutliga domen
31 Men när Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då ska han sätta sig på Guds tron.
32 Alla folk ska samlas inför honom, och han ska dela människorna i två grupper, som en herde skiljer fåren från getterna.
33 Fåren ska han ställa på sin högra sida och getterna på sin vänstra.
34 Sedan ska kungen säga till dem som står på den högra sidan: ‘Kom, ni som min Far har välsignat, och gå in i det rike som från världens början gjorts i ordning åt er!
35 Jag var hungrig, och ni gav mig mat. Jag var törstig, och ni gav mig vatten. Jag var en främling, och ni öppnade era hem för mig.
36 Jag var naken, och ni gav mig kläder. Jag var sjuk, och ni tog hand om mig. Jag var i fängelse, och ni besökte mig.’
37 Då kommer dessa rättfärdiga att svara: ‘Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat? Eller törstig och gav dig något att dricka?
38 Eller som främling och hjälpte dig? Eller naken och klädde dig?
39 När såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’
40 Och kungen ska säga till dem: ‘När ni gjorde detta för dessa mina minsta bröder gjorde ni det för mig!’
41 Därefter ska han vända sig till dem som står på den vänstra sidan och säga: ‘Gå bort med er, ni förbannade, till den eviga eld som har gjorts i ordning åt djävulen och hans änglar.
42 För jag var hungrig, men ni gav mig ingen mat, jag var törstig, men ni gav mig ingenting att dricka.
43 Jag var en främling, men ni vägrade att ge mig husrum. Jag var naken, men ni gav mig inga kläder. Jag var sjuk och i fängelse, men ni besökte mig inte.’
44 Då ska de säga: ‘Herre, har vi någonsin sett att du var hungrig eller törstig, eller att du var en främling, eller att du var naken eller sjuk eller i fängelse utan att vi hjälpt dig? ‘
45 Och kungen ska svara: ‘När ni vägrade att hjälpa den minste av dessa mina bröder, då vägrade ni att hjälpa mig.’
46 Och de ska gå bort till evigt straff, men de som gjort Guds vilja ska leva för evigt.
The Authority of Jesus Is Questioned
Folkets ledare ifrågasätter Jesu auktoritet
23 När han hade kommit tillbaka till templet och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De krävde att få veta vad han hade för fullmakt att kasta ut köpmännen, som han gjort dagen innan.
24 Det ska jag säga er om ni svarar på en annan fråga först, sa Jesus.
25 Kom Johannes döparen från Gud eller inte? De samtalade med varandra om det och sa: Om vi säger: ‘Från Gud
26 Och om vi nekar till att Gud har sänt honom kommer vi att bli överfallna, för hela folket tror att han var en profet.
27 Därför svarade de till slut: Det vet vi inte.Jesus sa: Då svarar inte jag heller på er fråga.
Liknelsen om de två sönerna
28 Men vad säger ni om detta? En man som hade två söner sa en dag till den äldste: ‘Gå ut och arbeta på gården.’
29 ‘Det vill jag inte
30 Så sa fadern till den yngre: ‘Gå ut, du också
31 Vilken av de två lydde sin far? De svarade: Den förste naturligtvis.Då förklarade Jesus vad han menade: Jag säger er att kriminella och prostituerade ska komma in i Guds rike innan ni gör det.
32 För Johannes döparen uppmanade er att omvända er till Gud, men det ville ni inte. Kriminella och prostituerade däremot gjorde det. Och fastän ni såg detta vägrade ni att tro, och lät inte omvända er.
Mannen som hyrde ut sin vingård
33 Lyssna nu till denna berättelse: En godsägare planterade en vingård med en häck runt omkring. Han ställde så ut en vinpress och byggde också ett vakttorn. Han arrenderade sedan ut vingården till några lantarbetare på villkor att de skulle dela vinsten lika mellan sig. Sedan reste han utomlands.
34 När det var dags för att skörda skickade han några personer som han hade i sin tjänst för att de skulle hämta hans andel av skörden.
35 Men de som arrenderat vingården överföll männen. En misshandlade de, en annan dödade de och en tredje stenade de.
36 Då skickade han ännu flera män än första gången, men samma sak hände igen.
37 Till slut sände ägaren sin son och tänkte att honom skulle de väl ändå respektera.
38 Men när de såg sonen komma sa de till varandra: ‘Här kommer han som ska ärva egendomen. Vi dödar honom och lägger beslag på den själva!’
39 Och de släpade ut honom ur vingården och dödade honom.
40 Vad tror ni ägaren gör med dessa lantarbetare när han kommer tillbaka? frågade Jesus.
41 De judiska ledarna svarade: Han kommer utan tvivel att avrätta dem, och så arrenderar han ut vingården till andra som vill ge honom hans berättigade del när skördetiden kommer.
42 Då frågade Jesus dem: Har ni aldrig läst Skriften: ‘Den sten som byggnadsarbetarna förkastade för att den var oanvändbar har blivit själva hörnstenen. Är det inte märkligt? Ja, vad ingen av er trodde var möjligt, gjorde Gud inför ögonen på er!’
43 Vad jag menar är att Guds rike ska tas ifrån er och överlämnas till ett folk som kommer att ge Gud sin del av skörden.
44 Den som inte räknar med Gud går vilse, och den som sätter sig upp mot Gud blir tillintetgjord.
45 När översteprästerna och de andra judiska ledarna förstod att Jesus talade om dem och att de var lantarbetarna i berättelsen,
46 ville de arrestera honom. Men för folkmassornas skull vågade de inte göra det offentligt, för dessa ansåg att Jesus var en profet.
Liknelsen om bröllopsfesten
1-2 Jesus berättade många liknelser för att förklara vad himmelriket är.Han sa: Himmelriket kan till exempel liknas vid en stor bröllopsmiddag som en kung förberedde för sin son.
3 Han bjöd in många gäster, och när förberedelserna var klara skickade han ut tjänare för att tala om för de inbjudna att det var dags att komma. Men alla tackade nej.
4 Då sände han andra tjänare för att säga till dem: ‘Allt är klart, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!’
5 Men gästerna, som han hade bjudit, var inte intresserade, utan fortsatte med sitt, den ene på sin lantgård, den andre i sin affär.
6 Några misshandlade tjänarna och behandlade dem skamligt och dödade till och med en del av dem.
7 Då sände den uppretade kungen ut sin armé och grep mördarna och avrättade dem och brände ner deras stad.
8 Och han sa till sina tjänare: ‘Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag inbjöd är inte värda äran att delta i denna fest.
9 Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser.’
10 Tjänarna gjorde det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.
11 Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna lade han märke till en man, som inte hade några bröllopskläder på sig.
12 ‘Min vän
13 Då sa kungen till sina medhjälpare: ‘Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret, där man gråter och skär tänder.
14 För många är inbjudna, men få är utvalda.’
Frågan om att betala skatt
15 Då samlades fariseerna för att försöka fundera ut något sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för.
16 De beslutade då att sända några av sina män tillsammans med kung Herodes anhängare för att ställa denna fråga till honom: Herre, vi vet att du är mycket uppriktig. Du lär oss sanningen utan hänsyn till konsekvenserna, och du låter dig inte påverkas av någon.
17 Säg oss nu om det är Guds vilja eller inte att vi betalar skatt till den romerska staten.
18 Men Jesus visste vad de var ute efter. Era hycklare! ropade han. Varför försöker ni lura mig?
19 Ge mig ett mynt. Då gav de honom ett romerskt mynt.
20 Han frågade dem: Vems bild är det här? Och vems namn står under bilden?
21 Kejsarens, svarade de. Då så, sa han. Ge det till kejsaren om det är hans, och ge Gud allt som tillhör honom.
22 Hans svar förvånade dem och gjorde dem svarslösa, och de gick sin väg.
Frågan om uppståndelsen
23 Men samma dag kom några av saddukeerna till Jesus. De påstår nämligen att det inte finns någon uppståndelse från de döda, och därför frågade de honom:
24 Herre, Mose har sagt, att om en man dör barnlös så skall hans bror gifta sig med änkan, så att den dödes släkt kan leva vidare genom deras barn.
25 Vi hade faktiskt bland oss en familj med sju bröder. Den förste av dessa män gifte sig och dog sedan barnlös, och därför gifte sig den andre brodern med hans fru.
26 Denne broder dog också barnlös, och då gifte sig näste broder med kvinnan. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem allesammans.
27 Sedan dog hon också.
28 Vems fru kommer hon att vara vid uppståndelsen, eftersom hon ju varit gift med alla sju?
29 Men Jesus svarade: Ni har kommit alldeles fel. Och ni förstår varken Guds ord eller Guds kraft.
30 Efter uppståndelsen kommer det inte att finnas några äktenskap i jordisk mening. Alla kommer att vara som änglarna.
31 Men när det gäller uppståndelsen från de döda, ja, läser ni aldrig Skriften? Förstår ni inte att Gud talade direkt till er, när han sa:
32 ‘Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud’? Gud är inte en gud för de döda, utan för de levande.
Frågan om det viktigaste budet
33 Alla blev djupt imponerade av hans svar –
34-35 utom fariseerna. När de hörde att han med sitt svar hade täppt till munnen på saddukeerna ville de sätta honom på prov med en egen fråga.En av dem, en advokat, sa till honom:
36 Herre, vilket är det viktigaste budet i Moses lag?
37 Jesus svarade: Älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta, av all din själ och av allt ditt förstånd.
38-39 Detta är det första och största budet. Det som kommer därnäst i betydelse liknar det första: Älska din medmänniska lika mycket som du älskar dig själv.
40 Alla de andra buden och alla profeternas föreskrifter kan sammanfattas i dessa två bud.
Folkets religiösa ledare kan inte svara Jesus
41 Sedan ställde Jesus en fråga till fariseerna som stod vid sidan om honom:
42 Kan ni säga mig vems son Messias är? De svarade: Davids son.
43 Varför kallar då David honom herre, då han talar under den helige Andes inflytande? frågade Jesus. David sa ju:
44 ‘Gud sa till min herre: Sitt på min högra sida, tills jag lagt dina fiender under dina fötter.’
45 Eftersom David kallade honom ‘herre
46 Men de kunde inte svara på frågan, och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till Jesus.
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
23 Sedan talade Jesus till folkmassan och till sina lärjungar och sa:
2 Man skulle kunna tro att dessa judiska ledare och dessa fariseer är Mose själv, som de håller på och stiftar nya lagar!
3 Det kan mycket väl vara rätt att göra som de säger, men följ absolut inte deras exempel. De gör nämligen inte själva det som de uppmanar andra att göra.
4 De lägger på er omöjliga krav, som de själva inte ens försöker uppfylla.
5 De gör allt bara för att synas. De försöker se heliga ut genom att gå omkring med extra stora böneremmar på armen, och genom att göra fransarna på sina mantlar längre.
6 Och de älskar att sitta vid honnörsborden vid festerna, och i gudstjänsterna tar de plats på främsta raden.
7 De njuter av att bli iakttagna på gatorna och kallas ‘rabbi’ eller ‘mästare’.
8 Låt aldrig någon kalla er så, för bara Gud är er lärare, och ni står alla på samma plan som bröder.
9 Och kalla ingen här på jorden ‘Far
10 Och kalla er inte ‘lärare
11 Ju mer anspråkslös er tjänst för andra är, desto större är ni själva. Vill du vara störst, var då en tjänare!
12 Men de som tror att de är något stort kommer att bli besvikna och förödmjukade, och de som ödmjukar sig kommer att upphöjas.
Jesus fördömer de religiösa ledarna
13-14 Ve er, fariseer och andra religiösa ledare! Ni bedragare! Ni hindrar andra att komma in i himmelriket och själva kommer ni inte heller dit. Och samtidigt som ni ställer er på gatorna och ber långa och fromma böner kastar ni ut änkor och faderlösa från deras hem. Bedragare!
15 Ja, ve er, hycklare! Ni kan göra vad som helst för att omvända någon, men sedan gör ni den arma stackaren till ett helvetets barn, dubbelt värre än ni själva.
16 Ve er, ni blinda vägvisare! Ni påstår att om man svär ‘vid Guds tempel’ betyder det ingenting. Den eden kan man bryta, men om man svär ‘vid guldet i templet’ är det bindande!
17 Blinda dårar! Vilket är viktigast, guldet eller templet som gör guldet heligt?
18 Och ni säger att om man svär ‘vid altaret’ betyder det ingenting, men att svära ‘vid gåvorna på altaret’ är bindande!
19 Blinda dårar! Vilket är störst, gåvan på altaret eller altaret självt som gör gåvan helig?
20 När ni svär ‘vid altaret’ svär ni vid både altaret och allt som är på det,
21 och när ni svär ‘vid templet’ svär ni både vid templet och vid den Gud som bor i det.
22 Och när ni svär ‘vid himlen’ så svär ni vid Guds tron och vid Gud själv.
23 Ja, ve er, fariseer och religiösa ledare. Ni hycklare! Till och med av kryddväxter som dill och kummin ger ni Gud en tiondel, men ni är likgiltiga för det som är långt viktigare: rättvisa, medlidande och trohet. Visst ska ni ge Gud en tiondel, men försumma för den skull inte det som är det viktigaste.
24 Ni blinda vägvisare, som är rädda för att få i er en mygga, men som utan betänkligheter kan sluka en kamel!
25 Ve er, fariseer och ni hycklande religiösa ledare! Till det yttre är ni som bägaren ni dricker ur. Den är polerad och glänser, men ert liv stinker av bedrägeri och girighet.
26 Blinda fariseer! Se först till att ni får det rätt ställt med Gud, så kommer ni att få ordning på allt annat i era liv.
27 Ve er, fariseer och religiösa ledare! Ni är som vackra gravkamrar, fyllda av döda människors ben och av smuts och ruttenhet.
28 Ni gör allt för att framstå som fromma, men i verkligheten är ni fulla av bedrägeri och synd.
29-30 Ja, ve er fariseer och ni hycklande religiösa ledare! Ni bygger monument över profeterna och de rättfärdigas gravar smyckar ni med blommor. Och sedan påstår ni: ‘Om vi hade levt då, skulle vi aldrig ha dödat profeterna på det sätt som våra förfäder gjorde.’
31 När ni säger detta medger ni att ni är söner till onda människor.
32 Ni går i deras fotspår, och i ondska kan ni mäta er med dem.
33 Era lömska förförare! Hur ska ni kunna undkomma helvetets dom?
34 Jag ska skicka profeter till er, och andefyllda män och lärare. En del av dem kommer ni att korsfästa. Andra kommer ni att piska blodiga i era synagogor och förfölja dem från stad till stad.
35 Därigenom gör ni er skyldiga till alla rättfärdiga mäns blod från den rättfärdige Abel till Sakarja, Berekjas son, som blev dödad av er i templet mellan altaret och det allraheligaste.
36 Ja, alla århundradens samlade domar kommer att drabba denna generation.
Jesus sörjer över Jerusalem än en gång
37 O, Jerusalem, Jerusalem, du stad, som mördar profeterna och stenar alla dem som Gud sänder till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, som en höna samlar sina kycklingar under sina vingar, men ni ville inte låta mig göra det.
38 Nu kommer ni själva att få ta hand om ert övergivna tempel.
39 Ja, jag säger er att ni kommer inte att se mig igen förrän ni säger: ‘Välsignad är den som kommer i Herrens namn.’
12 Vingårdarna torkar bort och fikonträden dör. Granatäpplen, äpplen och annan frukt skrumpnar på träden, och all glädje har försvunnit med dem.
Joel 1:12
Jag lät det komma mögel och ohyra på säden, och era åkrar och vingårdar torkade sönder. Gräshoppor åt upp era fikon och olivträd. Och ändå ville ni inte vända om till mig, säger Herren.
Amos 4:9
Are any seeds still left in your barns? Until now, your vines and fig trees have not produced any fruit. Your pomegranate and olive trees have not produced any either.
Haggai 2:19
4 På den tiden ska stjärnorna upplösas och himlen rullas ihop som en bokrulle. Himlakropparna ska falla till marken som vissna löv och övermogen frukt.
Isaiah 34:4
13 Jag ska ta deras skördar ifrån dem. Det blir inga fikon och inget vin, och deras fruktträd ska dö. Allt det goda jag har gett dem är snart förlorat.
Jeremiah 8:13
41 Esau hatade Jakob för det han hade gjort mot honom och sa för sig själv: Min far kommer snart att vara borta, och då ska jag döda Jakob.
42 Men någon fick reda på hans planer och talade om det för Rebecka. Hon sände då bud efter Jakob och berättade för honom att Esau hade hotat honom till livet.
43 Så här ska du göra, sa hon. Fly till din morbror Laban i Haran,
44 och stanna hos honom tills din brors vrede har lagt sig
45 och tills han glömt vad du har gjort. Då ska jag meddela dig. Varför ska jag förlora er båda två på en enda dag?
46 Sedan sa Rebecka till Isak: Jag är dödstrött på de hetitiska flickorna här i trakten. Jag dör hellre än att jag ser Jakob gifta sig med en av dem.
28 Då kallade Isak på Jakob och välsignade honom: Gift dig inte med någon av dessa kananeiska flickor.
2 Gå i stället till Paddan-Aram, till din morfar Betuels hus, och gift dig med en av dina kusiner, din morbror Labans döttrar.
3 Den allsmäktige Guden kommer att välsigna dig och ge dig många barn. Du ska bli ett stort folk med många stammar!
4 Gud ska ge dig och dina ättlingar de mäktiga välsignelser som han lovade Abraham, och detta land, där vi nu är främlingar, ska tillhöra dig, för Gud har gett det till Abraham.
5 Sedan sände han iväg Jakob till Paddan-Aram för att besöka sin morbror Laban, arameen Betuels son.
Verklig lycka
1-2 En dag när Jesus såg folkmassorna gick han upp på berget tillsammans med lärjungarna och satte sig ner och undervisade dem. Han sa:
3 Lyckliga är de ödmjuka! Himmelriket tillhör dem.
4 Lyckliga är de som sörjer! De ska bli tröstade.
5 Lyckliga är de milda och anspråkslösa. Hela världen tillhör dem.
6 Lyckliga är de som hungrar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.
7 Lyckliga är de omtänksamma och barmhärtiga. Dem ska man visa barmhärtighet.
8 Lyckliga är de som har rena hjärtan! De ska få se Gud.
9 Lyckliga är de som strävar efter frid! De ska kallas Guds barn.
10 Lyckliga är de som förföljs därför att de gör Guds vilja. Himmelriket tillhör dem.
11 Ja, ni är lyckliga när ni blir hånade och förföljda och man ljuger om er, därför att ni är mina efterföljare.
12 Gläd er då av hela hjärtat! Er lön ska bli stor i himlen. Och kom ihåg att de gamla profeterna också blev förföljda.
Salt och ljus
13 Ni är det salt som bevarar världen från undergång. Men salt som förlorat sin kraft är till ingen nytta. Ni gör heller ingen nytta om ni förlorar er kraft. Man kommer inte att bry sig om er eftersom ni inte lyckas fullgöra er uppgift i världen.
14 Ni är det ljus som lyser upp världen. Ni liknar en stad uppe på ett berg. En stad uppe på ett berg ses av alla.
15-16 När man tänder en lampa så täcker man ju inte över den, utan tvärtom ställer man den så att den lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser allt gott ni gör och prisar er Far i himlen.
Om lagen
17 Tro bara inte att jag har kommit för att upphäva Moses lag och det profeterna sagt. Nej, jag har kommit för att uppfylla dem och för att de ska förverkligas.
18 Jag försäkrar er: Varje ord i lagen ska gälla så länge jorden består och tills dess syfte är uppnått.
19 Den som bryter ett enda bud, och lär andra att göra likadant, kommer att vara den minste i himmelriket. Men de som håller Guds lagar och lär andra att göra det kommer att bli stora i himmelriket.
20 Men jag varnar er. Om ni inte har mer att komma med än fariseerna och de judiska ledarna, så kommer ni alls inte in i himmelriket.
Om vrede
21 I Moses lag lydde regeln: ‘Om du dödar någon döms du själv till döden.’
22 Men jag säger: Om ni bara är arga på någon, om det så är i era egna hem, hänger domen över er! Om ni kallar en vän idiot ska ni ställas till svars för det. Och om ni förbannar honom så väntar er helvetets eld.
23 Om du därför står inför altaret i templet för att bära fram ett offer åt Gud och plötsligt kommer ihåg att en vän har något emot dig,
24 så lägg ditt offer framför altaret och gör upp din sak med honom. Kom sedan och bär fram ditt offer till Gud.
25 Försök att så fort som möjligt komma överens med din fiende innan det är för sent, och han går till domstol, och du blir satt i fängelse,
26 där du måste stanna tills du betalt vartenda öre på din skuld.
Om begär
27 Som ni vet står det i Moses lag: ‘Du som är gift ska inte vara otrogen.’
28 Men jag säger: Den som bara ser på en kvinna med begär i blicken har redan varit otrogen med henne i sitt hjärta.
29 Om ditt högra öga får dig att synda riv då ut det och kasta bort det. Det är bättre att en del av dig förstörs än att hela du kastas i helvetet.
30 Och om din hand får dig att synda så hugg av den och kasta bort den, även om det skulle råka vara din högra hand! För det är trots allt bättre än att du kommer till helvetet.
Om skilsmässa
31 I Moses lag står det också: ‘Om någon vill skilja sig från sin fru, så kan han göra det genom att ge henne ett intyg som bevis på skilsmässan!’
32 Men jag säger att den man som skiljer sig från sin fru, utan att hon varit otrogen, tvingar henne till äktenskapsbrott. Och den som därefter gifter sig med henne gör sig också skyldig till äktenskapsbrott.
Om löften
33 Moses lag säger vidare: ‘Du ska inte bryta en ed som du avlagt, utan du ska hålla allt som du lovat inför Gud.’
34 Men jag säger: Avlägg över huvud taget inga eder! Om någon säger: ‘Himlen är mitt vittne!’ så missbrukar han Guds tron i sina jordiska affärer.
35 Och om någon tar jorden till vittne så sätter han sig över Gud för jorden är Guds egendom. Ta inte heller Jerusalem till vittne för det är Guds stad.
36 Säg inte heller: ‘Det sätter jag huvudet på!’ för du kan inte ens göra ett hårstrå vare sig svart eller vitt.
37 Säg bara helt enkelt:’Ja, det vill jag’ eller ‘Nej, det vill jag inte’. Ditt ord är nog. Om du måste ge tyngd åt dina ord med en ed visar det bara att något är galet.
Om hämnd
38 Moses lag säger också: ‘Om en man river ut någon annans öga, så måste han betala med sitt eget öga. Om någon slår ut en tand på dig, så slå själv ut en tand på den som gjorde det.’
39 Men jag säger: Möt inte våld med våld. Om någon ger dig en örfil så vänd den andra sidan till.
40 Om du ställs inför domstol och man tar ifrån dig skjortan så ge dem rocken också.
41 Och om någon befaller dig att bära hans packning en mil, så bär den två.
42 Ge till dem som ber och vänd inte ryggen åt dem som vill låna.
Om att älska sina fiender
43 Det finns ett ordspråk som säger: ‘Älska era vänner och hata era fiender.’
44 Men jag säger: Älska era fiender! Be för dem som förföljer er!
45 Då visar ni att ni verkligen är barn till er Far i himlen. För han låter solen skina på både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.
46 Vad är det för märkvärdigt med att bara älska dem som älskar er? Till och med brottslingar gör ju det.
47 Om ni bara hälsar på dem som hälsar på er, vad är det för märkvärdigt med det? Till och med de som inte känner Gud gör ju det.
48 Ni ska vara fullkomliga liksom er Far i himlen är fullkomlig.
Om att dela med sig
6 Var försiktiga! Gör inte det som är gott bara för att man ska lägga märke till er, för då kan ni inte vänta er någon lön av er Far i himlen.
2 När ni ger en gåva till en tiggare, så ropa inte ut det som hycklarna gör. De basunerar ut sin godhet i synagogorna och på gatorna för att dra uppmärksamheten till sig genom sina goda gärningar! Jag försäkrar er: De har redan fått den lön de ska ha.
3 Och om du hjälper någon, så gör det hemligt. Din vänstra hand ska inte veta vad den högra gör.
4 Då kommer din Far som ser allt att belöna dig.
Om bön
5 Och nu kommer vi till bönen. Var inte som hycklarna när ni ber. De spelar gudfruktiga genom att be offentligt i gathörnen och i synagogorna där alla kan se dem. De har verkligen ingenting att vänta sig från Gud.
6 När du ber gå då in i ditt rum och stäng dörren efter dig och be i avskildhet till din Far. Då ska din Far, som känner dina hemligaste tankar, belöna dig.
7-8 Rabbla inte upp samma bön gång på gång. Det gör de som inte känner Gud. De tror att bönen blir besvarad bara man använder många ord. Kom ihåg att er Far vet precis vad ni behöver, innan ni ens ber honom om det!
9 Be så här i stället:Vår Far i himlen, vi ärar ditt heliga namn.
10 Vi ber att ditt rike snart ska komma. Låt din vilja ske här på jorden, så som den sker i himlen.
11 Ge oss vår mat i dag som du brukar,
12 och förlåt oss våra synder liksom vi förlåter dem som syndar mot oss.
13 Led oss inte in i frestelser utan befria oss från den Onde. Amen.
14-15 Er himmelske Far kommer att förlåta er, om ni förlåter dem som syndar mot er. Och vägrar ni att förlåta dem, kommer inte han att förlåta er.
Om fasta
16 Och nu till fastan. När ni fastar – alltså av andliga skäl avstår från mat – så gör det inte offentligt som hycklarna gör. De ser dystra och bedrövade ut för att andra ska lägga märke till dem och tycka att de är andliga. Det är också den enda belöning de kommer att få.
17 När ni fastar ska ni se så oberörda ut som möjligt.
18 Låt det vara en hemlighet mellan er och er Far i himlen. Han vet allt och ska belöna er.
Om pengar
19 Skaffa er inte rikedomar här på jorden. De förlorar snart sitt värde och kan bli stulna.
20 Samla dem i himlen i stället där de aldrig kommer att förlora sitt värde och där de är säkra för tjuvar.
21 Om er skatt finns i himlen då kommer också ert hjärta att vara där.
22 Om ditt öga är rent blir det ljust i ditt inre.
23 Men om ditt öga är förmörkat av onda tankar och begär så är du i djupt andligt mörker, och det mörkret är verkligen nattsvart!
24 Ni kan inte tjäna två herrar för då kommer ni att hata den ene och älska den andre. Därför kan ni inte heller leva för Gud och samtidigt lida av penningbegär.
Om oro och bekymmer
25 Därför säger jag: Oroa er inte för pengar till mat och dryck och för kläder att ha på kroppen. Livet är mer än att äta och dricka, och en människa betyder mer än kläderna hon har på sig.
26 Se på fåglarna! De oroar sig inte över vad de ska äta. De behöver inte så eller skörda eller skaffa sig matförråd för er himmelske Far ger dem mat. Och ni är mycket mer värda för honom än de.
27 Kan all er oro lägga ett enda ögonblick till era liv?
28 Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på liljorna på fälten. De bekymrar sig inte för sina kläder.
29 Och ändå var inte kung Salomo i all sin prakt så vackert klädd som de.
30 Och om Gud nu på ett så underbart sätt bryr sig om blommorna, som står här i dag och är borta i morgon, ska han då inte ha omsorg om er? Litar ni alltjämt så lite på Gud?
31-32 Oroa er alltså inte för vad ni ska äta och dricka. Varför är ni som de som inte känner honom? De jagar efter allt detta och bekymrar sig för det. Men er himmelske Far vet redan vad ni behöver.
33 Och han kommer att med glädje ge er allt vad ni behöver, om ni ger honom första platsen i era liv och lever efter hans vilja.
34 Bekymra er alltså inte för morgondagen. Även den kommer Gud att ta hand om.
Om att kritisera andra
7 Låt bli att kritisera så blir ni själva inte kritiserade.
2 Andra kommer nämligen att behandla er som ni behandlar dem.
3 Du hänger upp dig på din brors små svagheter, men erkänner inte din egen skuld som är långt större.
4 Du säger till din vän: ‘Kom hit så ska jag öppna ögonen på dig så att du ser dina fel! Samtidigt är du blind för din egen synd.
5 Hycklare! Bekymra dig först om dina egna fel! Sedan kan du försöka hjälpa din bror.Ge inte det som är heligt till människor som inte sätter värde på det.
6 Och kasta inte bort det som är dyrbart på dem som inte uppskattar det. De kommer bara att smutskasta er tro och sedan angripa er.
Om att be, söka och knacka på
7 Be så ska ni få. Sök så ska ni finna. Knacka på och dörren ska öppnas.
8 För alla som ber de får, och de som söker, de finner. Om ni knackar på så kommer dörren att öppnas.
9 Om ett barn ber sin far om en skiva bröd, ger han då barnet en sten i stället?
10 Eller om barnet ber om en fisk, ger han det då en huggorm? Naturligtvis inte!
11 Och om ni hårdhjärtade, syndiga människor förstår att ge goda gåvor till era barn, ska inte då er Far i himlen ge goda gåvor till dem som ber honom om det?
12 Behandla andra så som ni vill att de ska behandla er. Det är Moses lag i ett nötskal.
Om vägen till himlen
13 Man kan bara komma in i himlen genom den trånga porten. Vägen till helvetet däremot är bred, och dess port är vid nog för de stora skaror som väljer denna bekväma väg.
14 Men porten till livet är trång, och vägen är smal. Det är därför bara några få finner den.
Av frukten känner man trädet
15 Akta er för falska lärare. De kommer förklädda som oskyldiga får, men i verkligheten är de glupska vargar som vill slita sönder er.
16 Ni kan upptäcka dem genom deras handlingssätt, på samma sätt som man känner igen ett träd på dess frukt. Man plockar ju inte vindruvor på törnbuskar eller fikon på tistlar.
17 Olika slags fruktträd känner man lätt igen genom att titta på deras frukt.
18 Det träd, som bär frukt som smakar bra, bär aldrig oätlig frukt. Och det träd som ger dålig frukt kan inte samtidigt ge god frukt.
19 De träd, som bär frukt som man inte kan äta, hugger man ner och bränner upp.
20 Det är alltså på frukten man känner igen ett träd eller en person.
Om att bygga på stadig grund
21 Inte alla som talar som gudfruktiga människor är gudfruktiga. De kanske kallar mig ‘Herre
22 Vid domen kommer många att säga till mig: ‘Herre, Herre, vi talade profetiskt och använde ditt namn för att driva ut onda andar och gjorde många stora under.’
23 Men jag ska svara: ‘Försvinn härifrån! Jag känner er inte och det ni har gjort, har ni gjort utan mig.’
24 Den som lyssnar till min undervisning och följer den är klok. Han liknar en man som bygger sig ett hus på berggrunden.
25 Även när det blir skyfall och översvämning, och stormvindarna blåser med våldsam kraft mot huset, så rasar det inte eftersom det är byggt på fast mark.
26 Men den som hör min undervisning och inte bryr sig om den är en dåre. Han liknar en man som bygger sitt hus direkt på sanden.
27 När sedan regnet och översvämningen kommer, och stormvindarna blåser mot huset, så faller det ihop med ett stort brak.
28 Människoskarorna häpnade över det Jesus sa,
29 för han undervisade med stor auktoritet och inte som de judiska ledarna.