Moses Påsk Tecken

Vi hade tidigare sett hur Abrahams prov att offra sin son Isak pekade på Jesu offer genom att identifiera platsen. Omkring 500 år har nu gått sedan Abraham och det är ca 1500 f Kr. Abrahams ättlingar genom Isak, är ett stort antal människor som nu kallas israeliter, men de har blivit slavar i Egypten.

Exodus Drama

Så vi har nu kommit till en mycket märklig händelse nedskriven av Moses i boken Exodus. För att frigöra israelitern hade Gud befallt Moses att konfrontera Farao i Egypten, vilket resulterat i en viljetävling mellan de två och hittills producerat nio plågor mot Farao. Men Farao har inte gått med på att låta israeliterna gå, så Gud kommer att sända en 10:e plåga: en förödande pest. Hela berättelsen om den 10: e Pesten i Exodus  är inkopplad här. Jag uppmanar att läsa den eftersom den kommer att hjälpa dig att bättre följa förklaringen nedan.

Denna 10:e pesten som påbjudits av Gud var att varje förstfödd avkomma skulle dö på natten utom de som var i hus där ett lamm hade offrats och dess blod strukits på husets dörrposter. Faraos förlust, om han inte lydde, skulle vara att hans son och arvtagare till tronen skulle dö. Och varje hus i Egypten skulle förlora den förstfödde sonen – om de inte offrade ett lamm och strök dess blod på dörrposterna. Så Egypten stog inför en nationell katastrof.

Men i hus där ett lamm hade offrats och dess blod strukits på dörrposterna var löftet att alla skulle vara säkra. Döden  skulle passera över det huset. Så denna dag kallades Passera över eller Pesach, varav vi fått namnet Påsk..

Påsk Tecken För vem?

Många som känner till den här berättelsen förutsätter att blodet på dörrarna var ett tecken för Dödsängeln. Men lägg märke till den underliga detaljen i berättelsen,..

Herren sade till Mose … “… Jag är Herren. Blodet [av Påsklammet] skall för eder vara ett tecken på de hus där ni är ty när jag ser blodet, ska jag gå förbi er. (Exodus 12:13)

Så, även om Herren såg efter blodet på dörren, och när han såg det skulle han passera förbi, var blodet inte ett tecken för honom. Det står helt klart, att blodet var ett “tecken för eder” – det vill säga människorna. Och i vidare syfte är det ett tecken för oss alla som läser denna berättelse.

Men hur är det ett tecken? Efter denna händelse befallde Herren dem att:

Detta ska ni fira. Det ska vara en stadga för dig och dina barn för evigt. Och när ni kommer in i det land som Herren skall ge er, som han har sagt, skall ni fira denna gudstjänst. … Det är ett Påskoffer åt Herren “(Exodus 12:24-27)

Den anmärkningsvärda Påsk Kalendern

I själva verket ser vi i början av denna berättelse att denna händelse påbörjar den gamla judiska kalendern : …

Herren sade till Mose och Aron i Egyptens land: “Denna månad skall vara den främsta hos er. Den ska vara den första av årets månader … (Andra Mosebok 12:1-2)

Så israeliterna förordnades att börja en ny kalender som firade påsken på samma dag varje år. Den judiska kalendern skiljer sig något från den västerländska kalendern, så dagen flyttar sig något varje år om du spårar den från en västerländska kalender.

Det här är en nutida scen hur det judiska folket förbereder sig för att fira påsken till minne av den första påsken 3500 år sedan.
Det här är en nutida scen hur det judiska folket förbereder sig för att fira påsken till minne av den första påsken 3500 år sedan.

Intills denna dag, 3500 år senare, fortsätter det judiska folket att fira påsken varje år på samma dag i sin kalender till minne av denna händelse, i lydnad till denna uppmaning som då gavs.

Och genom att följa detta firande genom historien kan vi lägga märke till något alldeles extra. Du kan se detta i evangeliet där det nerskrivits uppgifterna om gripandet och rättegången mot Jesus:

“Sedan judarna ledde Jesus … till palatset av den romerska guvernören [Pilatus] … att undvika ceremoniell orenhet gick judarna inte in i palatset, de ville kunna äta påskalammet“… [Pilatus] sade [till judiska ledare]” … Men det är sedvänja för mig att ge er en fånge vid tidpunkten för påsken.Vill ni att jag ska släppa “Judarnas Konung?” De skrek tillbaka: “Nej inte honom …” (Joh 18:28, 39-40)

Anslutningen mellan Jesu korsfästelse och påsken backas upp i rabbinska Talmud skrifter. Dessa är fientliga vittnen så de har inget motiv för att överenstämma med evangeliets författare i denna fråga. Men de hävdar att:

“Jesus hängdes på Påskens afton. .. “(Sanhedrin43a i babyloniska Talmud, som citeras i Jesus och Kristna Ursprunget utanför Nya Testamentet av FF Bruce p 56. 1974 215pp..)

Med andra ord var Jesus gripen och avrättad på påsk afton i den judiska kalendern – dagen då judarna skulle döda ett lamm till minne av de lamm som 1500 år före Kristus orsakade döden  att passera över. Nu om du kommer ihåg från Tecknet av Abrahams Offer, en av titlarna på Jesus var:

Nästa dag såg han (dvs. Johannes Döparen) Jesus komma emot sig och sade: “Se, Guds Lamm, som tar bort världens synd… ‘”. (Joh 1:29)

Och här ser vi teamat i detta Tecknet. Jesus, “ Guds Lamm“, blev korsfäst, (d.v.s. offrad) på precis samma dag som alla judar som då levde offrade ett lamm till minne av den första påsken som började deras kalender. Detta förklarar den årliga tidssammanfallet av de två högtiderna som hålls varje år – en parallell som så få av oss märker eller ens frågar ”varför”?. Det judiska påskfirandet “pesach” hålls flesta år samtidigt med vår påsk. (Den är i vanliga fall i samma vecka men inte på samma dag för Långfredagen är satt till fredagen i den veckan, medan den judiska Pesach infaller den 14de av judiska månaden Nisan så de kan skilja på några dagar vid olika år.  I några år, på grund av den judiska språng månad cykel de kan vara en månads mellanrum).

Skyltar, Tecken, Allt är Tecken

Vi går tillbaka till den första påsken på Moses tid, där blodet var ett “tecken”, inte för Gud, men för folket. Tänk nu en minut på vad tecken gör genom att betrakta de här nedanför.

Signs
Tecknen är pekare i våra sinnen för att få oss att tänka på sakerna tecknen pekar på

När vi ser tecknet av “dödskallen” får det oss att tänka på dödfara, tecknet av “Guldbågarna” får oss att tänka på McDonalds.Tecknet av ‘√’ på tennisspelaren Nadals bandana är tecknet för Nike. Nike vill att vi ska tänka på dem när vi ser detta tecken på Nadal. Med andra ord, tecken är pekare i våra sinnen att inrikta vårt tänkande, inte på skylten själv, men till någotannat.

Nu, påskskildrengen uttryckligen sade att tecknet var för folket. Som med alla tecken, vad ville Gud att våra sinnen skulle tänka på med påsken? Med den anmärkningsvärt coordinerade tidpunkten för lamm att offras på samma dag som Jesus, och med tanke på hans titel “Guds Lamm”, måste det vara ett tecken som pekar på det kommande offret av JesusDet behövde inte vara så eftersom det finns 365 dagar om året. Men dessa händelser inträffade på samma dag i kalendern.

Det fungerar i våra sinnen som jag har visat i diagrammet här om mig.

samma dag i kalendar
Påsken är ett tecken i det att den pekar på Jesus genom den anmärkningsvärdt sammanfallande tidpunkten för påsken med Jesu korsfästelse

Tecknet var där för att peka mig till Jesu död. Under den första påsken avlivades lammen och blodet ströks så att folk kunde leva. Och så är det tecken som pekar på Jesus till för att säga att han, “Guds lamm”, också gavs till döds och hans blod spilldes så jag kan få liv.

I Tecknet av Abrahams Offer var platsen där baggen dog så Isaac kunde leva berget Moria –  precis samma berg där Jesus senare offrades. Det ger oss möjlighet att “se” innebörden av hans död genom att peka på platsen. Här finner vi Påsk pekar också till Jesu offer, men genom att använda ett annat tecken – genom att peka på dagen i den kalenderkalendern initierad av denna händelse. På två olika sätt är två av de mest symboliska och viktiga händelserna i Gamla Testamentet tecken som pekar direkt på Jesu död med hjälp av offrade lamm. Jag kan inte tänka mig någon annan person i historien vars död (eller någon viktig livprestation) är så förebådade av två paralleller på ett sådant dramatiskt sätt. Kan du?

Tagna tillsammans bör dessa händelser signalera för oss att det finns rimliga skäl att anta att Jesus är hörnstenen i en Gudomlig Plan signalerad för länge sedan när enbart slavar i Egypten, började sin nya kalender genom att Signera (stryka) lammens blod på sina dörrar.

Men varför har Gud placerat dessa tecken för att förebåda och förutsäga Jesu korsfästelse? Varför är denna händelse så viktigt? Vad finns det i världen som kräver sådana blodiga ritualer? Och vilken betydelse har det för dig? För att få svar på dessa frågor behöver vi starta i början av Bibeln för att förstå vad som hänt från tidens början.

Tecknet av Abrahams Offer

Abraham är en av de mest grundläggande personligheterna i Gamla testamentet för att hjälpa oss förstå evangeliet. Han levde för 4000 år sedan, reste från vad som är dagens Irak till att flytta omkring i vad som idag är Israel. Berättelsen i Bibeln är mycket gammal men ändå stöder några arkeologiska utgrävningar den som varande verkligt historisk. Bland de 17000 Ebla tavlor som upptäcktes 1975-6 i norra Syrien, daterade som varande 4200 år gammla, omtalas Sodom, Gomorra, Adma, Seboim och Soar som “städerna på slätten”, samma namn och beskrivande fras som används i Genesis 13: 2 & Genesis 14: 2 – de platser där Abraham slog läger. Alltså har vi begynnande skäl att ta denna berättelse på allvar samt att se den som historisk.

Låt oss börja med en välkänd del av berättelsen om Abraham, där Gud bad honom att offra sin ende son, Isak, på vilken Abraham hade väntat i många år, och på vilken alla hans förhoppningar om framtida mål vilade. Vid denna punkt i sitt liv, möter Abraham sitt största prov och den ger oss en inblick i evangeliet. Jag uppmuntrar dig nu att läsa hela berättelsen i Första Moseboken om Abrahams prov att offra sin son.

Offret med Sikte på Framtiden

Detta var ett prov för Abraham, men den är också skriven för oss. För att “se” detta måste vi poängtera några observationer från berättelsens aktuella del:

Abraham såg sej omkring och fick då bakom sig syn på en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den till brännoffer I stället för sin son. Och Abraham kallade platsen: Herren förser. I dag säger man: Berget där Herren förser. (Första Moseboken 22: 13-14)

Lägg märke till namnet som Abraham gav platsen där provet gjordes. Han kallade det “Herren förser“. Syftar namnet som gavs till en förfluten tid, till nutid eller framtid? Tydligt nog: en pågående handling för framtiden. Och för att bli ännu mer tydlig upprepas kommentaren “…Berget där Herren förser” – igen pågående handling I framtiden. Många som läser berättelsen tror att Abraham, när han namnger platsen, syftar på baggen fångad i snåret som redan offrats i sonens stället. Men när Abraham namnger platsen är baggen redan död, avlivad och bränd. Om Abraham avsåg baggen – redan död, offrad och bränd – skulle han ha kallat den “Herren har försett”, det vill säga i förfluten tid. Och avslutningskommentaren skulle ha lytt “I dag är det sagt: Berget där HERREN försedde “. Men båda gångerna åsyftas en pågående handling i framtiden och därför menar han inte offret av baggen som han ju redan blivit försedd med.

Var Gjordes Offret

Så vad handlar det då om? En viktig ledtråd är platsen där detta skedde. Den identifieras i början av berättelsen :

Och Gud sade: “Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.” (Första Moseboken 22: 2)

Detta hände i “Moria“. Men var ligger det? Även om berget Moria var ett vildmarksområde på Abrahams tid (2000 f.Kr.), men tusen år senare (1000 f.Kr.) etablerade kung David staden Jerusalem där, och hans son Salomo byggde det första judiska templet där. Vi läser senare i gamla testamentets historiska böcker:

Salomo började bygga Herrens hus i JerusalemMoria berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans fader David (2 Krönikeboken 3: 1)

Med andra ord, “berget Moria” var en isolerad bergstopp i vildmarken på Abrahams tid. Men 1000 år senare genom David och Salomo blev det centralt och Israels huvudstad, där de byggde det judiska templet. Och intill våra dag är det en helig plats för det judiska folket.

Jesus och Abrahams Offer

Och här finner vi en direkt anslutning till Jesus och evangeliet. Vi ser sammanhanget när vi begrundar en av de titlar som tillskrivs Jesus. Jesus hade många titlar associerade med sej.Hans kanske mest välkända titel är “Kristus”. Men en annan titel kan ses i Johannesevangeliet när Johannes Döparen säger:

Nästa dag såg han (Johannes Döparen) Jesus komma, och han sade: “Se Guds Lamm,[f] som tar bort världens synd. 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. (Joh 1: 29-30)

Med andra ord: Jesus var även känd som “Guds Lamm“. Tänk nu på slutet av Jesu liv. Var greps han och korsfästes? Det var i Jerusalem, vilket vi såg är samma som berget Moria. Det är mycket tydligt skrivet att Jesus befann sej I Jerusalem vid tiden för sin häktning:

Och då han [Pilatus] fick veta att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna. (Lukas 23: 7)

Med andra ord, gripandet, rättegången och domen mot Jesus hände i Jerusalem (= berget Moria).

Den romerske historikern Tacitus bekräftar platsen för Jesu korsfästelse som “Judéen”, den romerska provinsen där Jerusalem var huvudstad. Han skriver:

“… Christus, grundaren av namnet, dömdes till döds av Pontius Pilatus, prokurator i Judeen under Tiberius regeringstid; men den skadliga vidskepelse, undertryckt för en tid bröt ut igen, inte bara i Judeen … “(Tacitus. Annals XV. 44. Han var en romersk historiker som skrev år 116 e.Kr.)

Så Jesu död hände i Judeen enligt en romersk historiker, och liktydigt med evangelierna hände den i Jerusalem. Platsen för Jesu avrättning var inte bara påhittad av evangeliets författare för att göra det passande för Abrahams berättelse.

Men låt oss gå tillbaka till Abraham. Varför kallade han denna plats “Herren förser”? Hur kunde han veta att något skulle “förses” där i framtiden som precis skulle avspegla händelsen han upplevt på berget Moria? Tänk på det – i detta drama sparas Isak från döden i sista stund eftersom ett lamm dör i hans ställe. Två tusen år senare, kallas Jesus “Guds Lamm” och arresteras och dör på samma plats – så att du & jag kan få leva! Både Abraham och Moses hävdade att detta uppenbarats för dem av Gud.

Ett Gudomligt Sinne uppenbarar sig

Och är det verkligen inte som om ett Sinne förknippar dessa två händelser, åtskilda av 2000 års historia.

Abraham - herren forser
Offret av Abraham var ett tecken – pekande 2000 år framåt – för att få oss att tänka på Jesu död.

Men det unika är att den tidigare händelsen pekar på den andra händelsen två tusen år senare. Figuren visar hur den tidigare händelsen anspelar på den senare och var ihopsatt för att påminna oss om den senare händelsen. Så, detta Sinne uppenbarar sig för oss genom att samordna händelser åtskilda av tusentals år. Detta är bevis på att Gud har talat.

Goda nyheter för dig och mig

Men denna berättelsen är också aktuell för oss av mer personliga skäl. I slutet av utbytet I berättelsen lovar Gud Abraham att

   I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.” (Första Moseboken 22:18)

Om du tillhör en av ‘jordens folk “(och du gör!) måste detta gälla dig eftersom löftet är att du då kan få en “välsignelse” från Gud själv! Även bara en möjlighet till en välsignelse från Gud borde få oss att undersöka ytterligare.

Men hur ges denna “välsignelsen”? Till att börja med, är ordet “avkomma” här i singular. Det är inte “avkommor” som i många ättlingar eller folk, men i singularis som i “han”, inte genom många människor eller en grupp människor som i “de”. Återigen pekar detta på Jesus, avkomma till Abraham. Precis som baggen räddade Isak från döden genom att dö i hans ställe, så räddar oss Guds Lamm, genom Sin död, från dödens makt. Långt utöver slumpens tillfälligheter förebådas de goda nyheterna om evangeliet i märklig hänsyn till offret av baggen i stället för Isak på berget Moria, samma plats där 2000 år senare Guds Lamm “förses” för oss.

Men det är inte bara i berättelsen om Abraham, som detta sker. Vi ser det också i Påskens berättelse av Moses – en av de mest kända händelserna i Bibeln.